Nu vill sig ingenting. Jag har ju satt in och ut medicin, och jag är precis som mamma var, jag är som en sugande svamp av både lätta och ibland sällsynta biverkningar. Dom senaste två-tre veckorna har jag haft en sån extrem ångest och har fortfarande. Att jag kan sitta och skriva på datorn just nu är ett av mina mål för dagen. Det enda gången ångesten är borta är när jag sover (dock något bättre när jag ligger i sängen, men inte ens hemma slipper jag skiten), annars sitter den i med samma intensiva intensitet. Det känns som att jag hela tiden befinner mig i "gränslandet" mellan extrem ångest och panikångest. Overklighetskänslor, dundrande hjärta, kramp i bröstet och känslan av att jag kommer att svimma 24/7. Öronsus, oro i magen och domningar lite då och då. Så nä, livet är inte riktigt på topp.

Jag tycker om den långa längan och färgskiftningarna i löven både på träden och på marken.
Hösten är så fin att fotografera tycker jag.

Om du också vill vara med på Amandas fotoutmaning så kan du klicka ----> här <---- där står det exakt hur du ska göra för att lägga ut dit bidrag.

För att se fler av mina höstbilder gå in till ------>detta <------ inlägg!