Header

Det var tur att vi tältade i helgen.
I morse när jag tittade ut genom fönstret, hade allt gått från klaraste vitt, till ett dunkelt fukt av mörkgrönt och brunt. Det låg inte en endaste liten snöfläck kvar på marken.

Det gör mig ledsen att vintrarna inte är intensivare än så här i södra Sverige. Mina barndomsminnen berättar nämligen något annat. Hur gatorna var täckta av vit, glittrande snö. Hur pappa fick klättra upp på garagetaket och skotta bort överflödet, för att det inte skulle bli för tungt och deformera taket. Hur vi åkte pulka dagarna långa, och hur jag och Emmy byggde massiva snökojor, som vi satt och fikade i med varm choklad och nybakta bullar. Jag kan inte minnas att vi haft några sådana vintrar i södra Sverige, sedan jag tog studenten. Och kanske var dem borta långt innan dess. Jag minns faktiskt inte.

Om lite mer än en vecka, så reser jag, Olle och Sigrid tillsammans med Axel, Amanda och Tage till Grövelsjön. Vi ska åka skidor och pulka, vara utomhus så länge vi orkar, och värma upp frusna fingrar och tår i en stuga som ligger i ett av landets högst belägna stugbyar. Det kommer vara minusgrader och vinter så det bara smäller om det och det kommer finnas fjäll och vackra miljöer åt alla håll och kanter.

Vi ser alla väldigt mycket fram emot det. Att få uppleva en ordentlig vintervecka, åtminstone en gång det här året.
Eller ja, måtte det bli fler. Annars får vi helt enkelt flytta norr ut. Kanske gör vi det också. En vacker ovintrig dag i södra Sverige...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag fick idén ut Facebook-gruppen ”kvinnliga äventyrare”. Det kan hända att det är en av de absolut bästa grupperna som finns i den virtuella världen. Inspirerande, stöttande och vänlig. Idésprudlande kvinnor från hela Sverige, i blandade åldrar. Alla på gång med något slags äventyr. Stort som litet.

Idén var såklart inte min från början, utan det var någon annans. Det var en kvinna som berättade att hon tänkte göra så som ett flertal andra i gruppen, inspirerat henne till att göra: sova i tält, minst en gång i månaden. Jag blev direkt inspirerad, och försökte kort därefter att få med Olle på planerna, och som den ja-sägare han är, så var svaret givet. 2018 skulle bli året då vi också sov i tält, minst en gång i månaden.

Den 20 Januari 2018 var det dags.
Det hade snöat av och till hela veckan och temperaturen stod på ungefär minus tre. Jag och Olle packade våra väskor, vinkade hejdå till Sigrid (som skulle få sova hemma hos sin farmor och farfar, då vi gärna ville se hur väl vi och vår utrusning själva klarar av kylan, före hon får följa med) och tog bilen ungefär en kilometer bort från där vi bor. Vi valde att mjukstarta, i fall att det i värsta fall skulle bli allt för kallt.

Det var mörkt när vi kom fram till vår blivande tältplats. Med hjälp av pannlampa orienterade vi oss fram i mörkret, satte upp tältet och gjorde upp en brasa att värma oss vid. Vi grillade vegetarisk korv, gjorde pulvermos av smält snö på stormköket och pratade om livets stora gåtor, om framtid och drömmar.

Runt 22 tiden, kröp vi in i det kalla tältet, för att slutligen krypa ner i våra dunsovsäckar. Med mössorna långt nerdragna för öronen och sovsäcken hårt spänd kring ansiktet, somnade vi och steg inte upp förens halv nio morgonen efter. Olle hade känt sig frusen under natten och jag hade klarat mig helt okey, men vi var båda två eniga om att vi till nästa gång behöver ha varsitt extra liggunderlag för att isolera mot kylan och maxa komforten.

Nästa tältnatt blir i februari. Det här är en viktig utmaning för oss, för att inte bli allt för bekväma, för att våga oss ut i alla väder och årstider. Kanske kan det till och med inspirera fler att våga ge sig ut i naturen, vilken dag på året det än är.

Jag hoppas på det.

Likes

Comments

Vissa dagar, när man hinner, orkar och prioriterar.
Då kan det resultera i lite nya bilder på Sigrid. För mig är det ren lycka att fånga de små ögonblicken på bild. Jag blir helt varm i hjärtat av att se hur hon nyfiket strosar omkring utomhus, som om hela världen vore ett stort äventyr. För ett barn är det ju precis så som det är. Allting är en lek, alltid finns det någonting kvar att upptäcka. Det är mäktigt.

Likes

Comments

​"Tystnad på bloggfronten. Full fart i livet.

Jag minns inte när jag senast hade en stund för mig själv. En stund där jag faktiskt tillåter mig själv att vara ensam med gott samvete mot Sigrid, Olle, bekanta och en stund utan studier som bara ligger och väntar och gnager. Jag minns faktiskt inte när. Livet har rullat på i högsta hastighet och trots att allt flyter på rätt så bra, så är det frustrerande att alltid ha något schemat. Jag studerar från 7-15/16 varje vardag. Jag måste göra det för att inte hamna efter, för hamnar jag efter innebär det mindre tid med min dotter. När jag kommer hem så busar vi, umgås, lagar mat och försöker hålla huset i ok skick, före det är dags för nattning och återigen plugg. Mellan 19-21 gör jag det sista som behöver göras, före jag stänger ner datorn och loggar ut. På helgerna sitter jag några timmar till om jag behöver. Vanligtvis sparar jag storplugget till söndagskvällen, för att åtminstone få en heldag med familjen.

Det kanske inte låter så fullspäckat, men det är det. För varje minut jag har går ut på att följa schemat till punkt och pricka, för att överleva studierna, för att få spendera tillräckligt mycket tid med Sigrid. Men ärligt talat så finns det ingenting som heter "tillräckligt mycket tid" när det handlar om att umgås med sitt barn. Det kommer alltid att vara för lite tid spenderad..."

Ungefär så här har de senaste månaderna av mitt 2017 sett ut. Texten ovan skrev jag lugnet före stormen, när stressen sakta men säkert smög sig på mig. Sedan dess har det varit fullt på schemat och kaos i huvudet, vilket har resulterat i många tårar och en stor dos med ångest. Jag har haft starka tvivel om mitt val av studier och stundvis har jag bara velat ge upp precis allting, packa väskan och ge mig av. Fly iväg, precis så som jag brukar. Vad hände med att skriva och att fotografera? Att göra det jag verkligen älskar och vill bli bättre på? Jag har knappt skrivit ett ord på papper, bortsett från utvald kurslitteratur och jag har inte plockat fram kameran en enda gång sedan vi ställde av bussen för säsongen. Julfriden var som bortblåst, då tentaperiod x2 närmat sig med stora steg och när det blev dags att fira in det nya året, ställde vi med kort varsel in våra nyårsplaner och flydde till min brors lägenhet i Köpenhamn, bara för att jag inte orkade med att umgås med några andra människor än Sigrid och Olle. Tre dagar i Danmark, gav mig utrymme att reflektera och fundera över det kommande året. Jag kom inte fram till någonting vettigt, mer än att jag ska sluta ställa så höga krav på mig själv. Att jag bara ska vara, existera och inte fundera allt för mycket. Livet har sin gång i vilket fall som.

2018 Vill jag njuta mer av de små stunderna.
Jag vill spendera mycket tid utomhus, så mycket jag bara får chansen till.
Jag vill fotografera och skriva. Mycket. Mycket mer än vad jag gjort år 2017 i alla fall.
Jag vill bli starkare, både fysiskt och psykiskt och jag vill äta mer frukt och grönsaker än jag någonsin tidigare gjort.
Jag har som mål att sova utomhus i tält, minst en natt i månaden.
Jag vill fortsätta njuta och ta vara på varje liten stund av Sigrids uppväxt.

Nu kör vi 2018. Nu kör vi på ett Gott Nytt år.
Förhoppningsvis ett stress och ångestfritt sådant också.

Likes

Comments

Vi nattade Sigrid före klockan 19 idag.
Vanligtvis brukar vi göra det någon gång mellan 19 och 20, men då hon var trött efter helgens bravader så fick det bli på detta viset. Hoppas verkligen inte hon vaknar före halv sex imorgon, men risken finns.

Gårdagen spenderade vi hemma hos goda vänner, där vi lagade hemmagjord pizza och spelade spel. Klockan tickade på i trevligt sällskap och plötsligt var det så pass sent att vi bestämde oss för att sova över. Dagen efter vaknade vi lagom tidigt och åkte efter ett snabb-besök hemma hos Olles mormor, tillbaka till Stavsjö med en trött Sigrid och natursuktande föräldrar. Medan Sigrid sov i vagnen mellan de färgsprakande höstträden, krattade jag löv och Olle började planlägga framtiden för Bussen. Vad som ska fixas, förändras och repareras. Det blir ett stort och intensivt höst/vinterprojekt, för att få den så fin och färdig som möjligt till våren och ibland funderar jag över hur mycket vi faktiskt kommer få tid att ses i vinter.. Men, känslan när den kommer vara redo att rulla ut i världen igen kommer att vara oslagbar. Jag längtar varje dag.

Nu måste jag ta tag i kvällsplugget, före vi bänkar oss framför Game Of Thrones!

Ha en fin söndagskväll!

Likes

Comments

Hej gänget där ute i cybervärlden!

Ännu en gång som jag lyckas så där förfärligt dåligt att uppdatera er alla om vad som pågår i mitt otroligt intressanta liv. Min första tanke var att uppdatera varje dag under min visit i Kalmar. När jag var själv skulle jag såklart ha tid. Men dagarna var så fullsmockade av intryck och things to do, att jag bestämde mig för att uppdatera varje dag under Köpenhamnsbesöket istället, några dagar senare. Sagt och inte gjort. Även den här turen var fullspäckad från tidig morgon till sen kväll och ännu en gång blev bloggen lidande. Sedan dess (en vecka sedan) har jag spenderat varje liten minut med studier, Sigrid (och Olle) och så lite till studier på det. Livet är intensivt, men jag gillar det till viss del. Förutom att man jämnt och ständigt går och har dåligt samvete för diverse ting.. men det tar vi i ett annat inlägg !

Idag tog jag föresten tag i min rishög till hår och skaffade mig en något fräschare frippa. Eftersom jag nästan aldrig publicerar bilder på mig själv så vet ni inte riktigt hur det såg ut förut, men ni får väll föreställa er något rufsigt och risigt istället.

Ha en fantastiskt fin fredagskväll. Nu ska vi se på det värsta Game Of Thrones-avsnittet genom tiderna och gråta floder.

Likes

Comments

Att resa till Kalmar var det bästa jag har gjort på väldigt länge. Jag känner mig lycklig. Känslan att få spendera tid i denna vackra stad, lära känna nya människor samtidigt som jag får studera till någonting jag verkligen är intresserad av, kittlar i hela kroppen. Det här var precis vad jag behövde.

Imorgon åker vi till Öland för exkursion, för att titta på berggrund och jordarter och därefter tar jag tåget tillbaka till min älskade familj. Jag längtar efter att få krama om och pussa på dem, men också att så småningom få ta dem i varsin hand och lämna lilla Ljungby för gott.

Det börjar bli dags att röra på sig.

Likes

Comments

Vilken vecka det har varit. I ärlighetens namn, en rättså förfärlig sådan. Hela jag har varit ur balans. Från att vi lämnat in vårt grupparbete, så har jag inte haft en aning om vad jag ska ta tag i här näst. Det är knappt att jag har brytt mig heller. Medan Olle skolade in Sigrid på förskolan, satt jag hemma och glodde in i min datorskärm. Gjorde inte ett knyck. Skrev inte mer än några rader. Läste inte mer än några få sidor. Somnade nästan av ren okoncentration. Jag har inte kunnat fokusera, hur mycket jag än har försökt. Hela jag har i vaket tillstånd, drömt om att få sova. Jag har varit fruktansvärt trött och därför inte kunnat koncentrera mig i skolan. I fredags bestämde jag mig för att strunta i allt för några dagar och istället vara med Sigrid på sista inskolningsdagen. Hejdå Sigrid, sa jag, utan att hon gav mig så mycket som en blick, före hon sprang in i lekhallen med de andra barnen. Tre timmar senare åkte jag tillbaka för att hämta henne och så var den inskolningen över. Och jag var knappt med en enda gång, bara för att jag så envist var tvungen att "plugga".

En annan sak är att jag har varit så fruktansvärt köttsugen de senaste dagarna, att jag inte vetat vart jag ska ta vägen. Jag har ätit en vegetarisk kost sedan början av detta året och inte saknat kött en enda gång. Inte fram tills nu, då jag starkt övervägt att strunta i alla mina värderingar för att få ett endaste litet smakprov (nej pappa, du behöver inte ta ut någon lycka i förskott, jag är fortfarande kvar på den gröna sidan) av någon tysk bratwurst eller liknande. Det har varit jättejobbigt.

I helgen har jag i princip struntat i allt vad skola heter och bara spenderat tid med Sigrid och Olle. På måndag kväll åker jag till Växjö och träffar Malin och tidigt tisdag morgon tar jag tåget mot Kalmar och då måste jag vara utan dem i tre hela dagar (Tack och lov för Skype).

Hur som helst. Det ska nog gå bra.
Jag hoppas bara koncentrationen har ökat och köttsuget minskat fram tills dess...

Likes

Comments

En strimma av solens ljus skiner in genom fönsterrutan och bländar mina ögon. Jag försöker dra för gardinerna, men de skira gula gardinerna gör saken varken bättre eller sämre. Det är som det är, tänker jag. Mitt huvud är fullt och utmattat. Ett grupparbete som vi har kämpat med de senaste veckorna är äntligen färdigt och trots att jag kanske borde fortsätta plugga på annat, funderar jag på att smita hem tidigare, lagom till Sigrid och Olle kommer hem. Krama på dem, pussa på dem och passa på att umgås med dem, före den värsta ruschen i skolan drar igång. Två kurser närmar sig sitt slut. Två hemtentor väntar. Och en ny kurs i miljökemi tar snart fart. Jag undrar ofta vad sjutton jag har gett mig in på.

Daniel Norgren spelas högt ur högtalarna och jag känner i hela kroppen hur mycket jag har saknat att lyssna på musik, saknat att höra de fantastiska tonerna fylla atmosfären jag lever i. Det är något som tycks glömmas bort nu för tiden. Dagarna är fullspäckade, precis som dem ska vara, men samtidigt kan jag sakna tiden då man bara jobbade, tjänade pengar och hade tid att göra precis vad man ville. Det är en annan vardag nu. En vardag där kontot istället ekar tomt pga. nekat CSN, där allt man vill och behöver är att få tid till är att umgås med sin familj. En vardag där man ska vara glad om man ens får tid att dricka ur sin kopp te före den kallnat, för att studierna är så intensiva och glad om man ens lyckas få en strimma sol på näsan.

Jag drar undan gardinen, kisar lätt mot skärmen och tänker att det är nog så här livet är just nu. Det enda solljuset man som student får möjlighet att känna på är det som skiner en rätt i ögonen, genom en smutsig fönsterruta.

Take it or leave it.

Likes

Comments