- den där hemmafesten i majorna när någon bjöd på lucky strike och vi plankade på spårvagnen och hade köat i 72 timmar till en håkan hellströmkonsert
- när han sparkade mig i huvudet på träningen och trodde att det va en metafor dvs blev sparkad med en metafor känns symboliskt
- när hon sa "jag älskar dig" första gången
- när hon sa "jag tror man kan välja, om man är bisexuell. och jag väljer inte dig, inte det här, inte det här livet" (ungefär X 10000)
- när morfar ringer och säger att han är sjuk
- när jag ligger i mina föräldrars säng och inte kan röra mig och bestämmer mig för att aldrig aldrig aldrig bli kär igen
- den gången på coffice när jag satt o grät rakt ner i tangentbordet o du kom o hämtade mig o vi åt blåbärspaj
- den gången hon sa "vi hörs frida." o sen hördes vi aldrig mer.
- nedvevade rutor. junikvällen. jag i framsätet, och hennes skratt rakt ut genom rutan som ngn jävla sommarplåga.
