Hej allihopa!

Igår bokade jag tid hos Anna, psykologen jag skrev om tidigare. Nu håller jag tummarna att jag fixar att gå dit och inte blir för nervös!
Kändes jättebra att ringa till henne faktiskt, trodde jag skulle vara mer nervös än vad jag var. Hon lät jättetrevlig så detta blir nog bra!
Funderar mycket på hur jag ska förklara för henne hur jag mår. Hur ska jag få med allt och vart ska jag börja? Vad vill jag egentligen med att gå dit? Jag kanske ska länka min blogg så ser hon vad det är för vrak som väntar, hahaha! Det är bara massa tankar som dyker upp men jag tror att när jag kommer dit så är det nog hur bra som helst!

Kände även igår att jag förmodligen behöver prata med någon nu, dödsångesten var hemsk igår kväll och jag kunde knappt somna. Trycket över bröstet är så obehagligt och jag gör allt för att tänka på annat än döden. Men det är svårt.. Måste försöka lösa detta, varför är jag rädd att dö egentligen? Hoppas jag kan få någon förklaring på detta..

Idag skiner solen här och jag har nyss ätit frukost. Funderar på om jag ska ta en promenad eller vad jag ska hitta på. Hoppas allt är bra med er!
kram ❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Ångest och funderingar

Mitt största problem med stress och att jag inte riktigt känner av när det blir för mycket är min migrän.

Jag lider av migrän med aura. Det betyder att när det blir för stressigt och jag inte känner det själv, så säger kroppen till att det är dags att vila. Migrän är det allra jobbigaste jag vet. Det gör så ont och jag har åkt in akut flera gånger på grund utav det...
Det börjar med att jag får synfältsbortfall, det betyder att jag inte ser vissa saker, det kan bli som en oval fläck som bara är i massa färger. Ibland försvinner ett helt fält och jag ser nästan ingenting. Bara att skriva detta gjorde att jag fick världens obehagskänslor i kroppen...
Efter att synfältsbortfallet kommer så kommer huvudvärken, det gör ont i ögonen, i pannan, i tinningarna och resten av hela huvudet. Detta framkallar illamående och sedan kräkningar. Emellan där domnar jag, i halva ansiktet, armarna, händerna och benen. Jag tappar talförmågan och får inte fram de orden som jag letar efter. Ja, ni kanske förstår hur läskigt jag tycker att detta är...
Jag fick i maj 2017 veta att en kille här i kommunen tagit sitt liv, han var bara 3 år äldre än mig och jag fick världens migränanfall... Jag som ni vet sen tidigare fixar inte dödsfall. Så jag bestämde mig då för att sluta äta choklad då det ska kunna framkalla migrän. (Eftersom jag satt och åt choklad då migränanfallet kom) Jag tyckte att det var värt ett försök iallafall. Sedan dess har jag haft migrän EN GÅNG!! Annars hade jag det iallafall en gång i månaden typ. SÅ, jag har alltså inte ätit choklad sedan maj 2017! Heja mig!!
Det är så värt det men ibland blir jag så sugen på choklad så att jag skulle kunna bli tokig, speciellt under mensveckan... Men det är bara att bita ihop, för migrän vill jag verkligen inte ha!!

För andra människor kan det bli så att kroppen säger till på andra sätt än migrän. Men detta är mitt sätt att veta att nu är det stopp, sluta stressa och ta ett kliv tillbaka. Kolla igenom min situation och gör något åt att jag mår såhär. Till exempel jobb, relationer och annat. Just nu är jag endast vikarie på olika ställen, jag känner själv när jag klarar av att jobba och under tiden jag är ledig så jobbar jag på mig själv, både insidan och utsidan. Och detta har fått mig att må bättre.


Så om ni känner igen något av det jag beskriver, sök läkare och få medicin för detta är inte roligt alls. Det gör fruktansvärt ont. Men som sagt, man kan känna av att man stressat för mycket på andra sätt också. Så om ni ibland känner att kroppen känns konstig, ta kontakt med en specialist. Det kan bara bli bättre!

Hoppas allt är bra med er!

Likes

Comments

Ångest och funderingar

Hej allihopa!

Sist skrev jag om hur viktigt det är att prata om hur man mår. Och jag har själv funderat mycket kring det jag skrev. Att jag måste faktiskt förklara för mina nära hur jag mår och varför jag känner som jag gör. Det är svårt för mig att säga till min familj att nej, jag orkar inte för jag mår inge bra. Jag mår inte bra psykiskt. Jag har nästan aldrig riktigt pratat om det med någon annan än Jesper. För jag är rädd att ingen ska förstå. Det dumma är att jag heller inte vågat gå och pratat med en psykolog eller annat (mer än en gång) och där tror jag att jag förlorat lite... Jag känner någon sorts rädsla av att gå dit och sedan dra igång massa känslor så att allting blir värre.

Jag gick en gång till en kvinna och hon var fantastisk. Hon berättade om sitt liv och så fick jag berätta lite om mitt. Om saker jag varit med om och saker som sårat mig. Hon tyckte sedan att jag skulle göra något som kallas sorgbearbetning. Man ska då skriva ner och gå igenom förluster och sorger som man varit med om. Det skulle kosta mig 3000 kr att göra detta och då lade jag ner. Jag hade inte pengarna, jag ville inte låna pengarna av någon heller och det värsta, jag ville såklart inte gå igenom allt jag varit med om, bli påmind om allt och sedan bara kollapsa för att det blev alldeles för mycket.. Jag ångrar mig ibland att jag inte gjorde det för jag kanske hade varit mer stabil idag då. Men det vet man ju heller aldrig.
Så just nu går jag i tankarna på att kontakta en psykolog som heter Anna, så får vi se om jag gör det eller inte. Kanske jag vågar gå dit, inte bara ringa och boka en tid och sen avboka dagen innan, utan faktiskt genomföra denna gången.

Mitt nästa blogginlägg kommer att handla om vad som faktiskt får mig att förstå att nu får jag lov att ta det lugnt. Hur min kropp säger till mig att vila och tänka igenom min situation. Det inlägget kommer upp imorgon så håll utkik!
Ta hand om varandra och ha en superbra helg!
STOR KRAM!

Likes

Comments

Ångest och funderingar

Hejsan på er!

Igår insåg jag verkligen hur viktigt det är att vi pratar om detta med psykisk ohälsa. Det har blivit att vara en av de vanligaste sjukskrivningar idag och det visar verkligen att man är inte ensam längre. Men ändå är det så många som inte förstår eller vet hur det faktiskt ligger till. Många vågar inte fråga och drar egna slutsatser, ett exempel är att: Jag mår dåligt och mina vänner ska ha en fest, men de väljer att inte bjuda mig för dom vet att jag inte mår så bra just nu. (Detta har inte hänt utan är bara ett exempel!)
Det är så viktigt att bry sig, att fråga och inte dra egna slutsatser!
Jag kanske hade velat gå på den festen, för att släppa alla tankar, för att få umgås med mina vänner eller för att komma ut från ens hem som man hela tiden sitter i. Så snälla, innan ni säger : den personen mår inte så bra så det är ingen idé att fråga eller: den personen mår inge bra det är säkert därför hon/han säger så, tänk efter! Du kanske inte egentligen har den blekaste aning om hur personen mår eller vet varför personen gör som den gör eller säger de saker som den säger. Du vet heller inte vad som är bra för personen ifråga, det kanske är superbra att komma på en fest, att känna gemenskap o.s.v, Så kom ihåg, FRÅGA!

Även fast inte Du förstår hur andra mår, så måste Du ändå fråga för att ha en liten chans att faktiskt förstå.


Så med det sagt vill jag bara berätta att min helg har varit både bra och dålig.
Har haft mycket tid att fundera över framtiden, vilka val jag ska göra framöver och vad som är bra för mig och inte bra. Jag har haft tid att prata med Jesper om mycket och fått tips och en liten knuff av honom. Jag har verkligen haft både ups and downs denna helgen.
Vi har pimplat, gjort eld på isen och grillat toast. Vi har myst till Mello och vi har ätit massa gott. Men under helgen så har ångesten ibland hoppa fram och jag har brustit ut i gråt men också varit väldigt irriterad över saker. Saker som inte går som jag vill, känns som allt ska krångla just nu. Irriterad på mig själv för att jag inte kan göra ett val om "Vad jag ska bli när jag blir stor". Tankarna har verkligen snurrat i mitt huvud dessa dagar men jag har också fått mycket gjort.


Det var alltså min helg! Hur har eran helg varit?
Sen har jag en fråga,
Är det bara jag som känner irritation när jag får ångest ibland, eller finns det andra som känner lika?
Jag blir lättirriterad om jag till exempel tappar något, om något går sönder, om det kanske inte finns något som jag skulle köpa. Om jag känner mig ledsen över något så kan jag istället bli arg på situationen. Är jag ensam om detta?!


Likes

Comments

Ångest och funderingar

Goddag allihop!
Efter en jobbvecka så är jag nu tillbaka. Perfekt tidpunkt att skriva detta inlägg tycker jag. Eftersom denna vecka har varit hektisk. Jag har jobbat måndag, onsdag, torsdag, fredag och söndag. Så nu är jag äntligen lite ledig, vilket jag verkligen behöver.
Jag sitter här i soffan och dricker te och bara myser. Ute var det -26 i morse mer nu är det bara -15, så det går åt rätt håll iallafall!

Så tillbaka till rubriken.. Jag har sedan jag gick i skolan haft lätt att ge upp när uppgifter har blivit för jobbiga. Jag kämpar på men när det blir för jobbigt ligger jag med ångest och klarar inte av att slutföra det jag påbörjat.
Jag har också sedan jag tog studenten haft svårt att hitta ett jobb som jag tycker passar mig och där jag får in tillräckligt med pengar. Jag har provat massor men sedan när jag inser att det är fel så har jag fått slutat, då kommer ångesten.. Jag vill klara av alla de uppgifter jag tar på mig, jag vill jobba 24 timmar om dygnet om jag kunde och jag vill jobba med allt. Men på samma gång vill jag inte jobba alls, jag vill inte ha ett jobb där jag kan misslyckas, jag vill inte känna ångest över ett jobb..
Jag vill ha ett jobb, där jag trivs, där jag är uppskattad och är jätteduktig på det jag gör. Jag vill hitta den vägen som visar mig vilken riktning jag ska ta, vilken väg jag ska gå och vilket jobb det är jag egentligen vill ha.

Men på vägen dit är det jobbigt, man försöker och man försöker. Men man misslyckas också ibland. Och det är där jag är fast. Jag mår så dåligt när jag misslyckas, jag har så svårt att hantera det.. Prestationsångesten tar över och jag känner mig så dålig. Och ingen vill väl känna sig dålig? Ångesten kommer ofta på kvällarna. När jag lägger mig och funderar på allt. På de jobben jag inte har kvar för jag inte orkat, eller för att jag helt enkelt inte passat bra att jobba med det. Då känner jag tryck över bröstet och det känns som jag misslyckats.

Helgen har bestått av många tårar, då jag nyss sagt upp min tjänst där jag jobbar idag. Jag valde att inte jobba torsdagar, fredagar och varannan helg då det blev för jobbigt för mig. Jobbet i sig är stressigt och jag kunde inte skilja på jobbstress och privat stress. I detta fallet är det dödsångest jag tampas med. Så jag fick säga stopp men valde att vara kvar som vikarie. Det känns ibland bättre att vara vikarie då man kan känna av själv vilka dagar man klarar av och vilka dagar man faktiskt mår för dåligt.
Så just nu är jag inne i en period där jag mår väldigt dåligt. Jag klarade inte av detta jobbet på grund utav stressen där och annat. Och på grund utav det så blir jag ännu mer stressad. Det är en så ond cirkel.

Känner att detta inlägg är helt ur form, ingen röd linje ingenting. Känns som jag bara skriver det jag tänker och det blev bara en massa konstiga ord, haha! Men jag hoppas att ni förstår hur jag menar. Ni får gärna komma med tips, om tankar och funderingar. Kommentera gärna om ni har något ni vill att jag ska skriva om.

Detta är mina tankar och känslor, ingen känner precis lika som jag och inte jag som någon av er heller. Men tillsammans kan vi hjälpa varandra att förstå, att ibland känns det inte så bra!


Likes

Comments

Ångest och funderingar, Övrigt

Denna boken köpte jag i helgen!
Ska bli så himla spännande att komma igång med den och se om det kommer att göra någon skillnad.

Ska alltså göra en lista i veckan i boken och så om ett år så kommer jag förhoppningsvis vara lyckligare!
Jag tycker att det ska bli så kul att testa. Länk till den kommer HÄR!!!!

Likes

Comments

Ångest och funderingar

I detta inlägg kommer jag att berätta lite mer om min dödsångest, hur det känns för mig och lite historia bakom det. Jag ska iallafall försöka förklara för tycker det är väldigt svårt, speciellt i tal, men kanske går lättare att skriva!

Mina första minnen av dödsångest är så tidigt i livet så jag kan inte ha varit mer än 8 år kanske. Minns att jag på kvällarna grät och var rädd för att dö. Jag var rädd för att försvinna härifrån utan att veta vart jag skulle.
Sedan gick det några år med det och så dog min pappa när jag var 11 år gammal. Hans aorta sprack och det fanns inget man kunde göra.
Efter det blev dödsångesten väldigt mycket värre. Jag var rädd för vart min pappa hade hämnat, var han ensam? Var han med farmor och farfar? Eller är han någonstans där det är helt mörkt och ensamt? Jag undrade mycket på om han såg mig, om han fortfarande var kvar med oss någonstans.
Under de 10 åren som gått har det gått så mycket tankar och teorier i min hjärna. Han kanske kommer tillbaka en dag till oss och bara försvann ett tag. Han kanske sitter med mig här just nu. Eller så är han någonstans och väntar på mig.
Det värsta är om det inte finns någonting efter, om man bara försvinner och allt man gjort här på jorden var förgäves. Att man bara är borta. Lämnar massa nära och kära med brustna hjärtan men man själv bara försvinner..

Jag kanske låter helt tokig, men vissa kanske förstår!


Jag kan idag få dödsångest för minsta lilla, av en film, av att en människa säger något om att dö. Jag får ofta ångest om någon säger att de önskar att det gjort något men inte får chansen att göra det igen. Då trycker det i bröstkorgen.

Jag är rädd för att dö, för att försvinna ifrån de människor som jag älskar allra mest. För att inte ha hunnit gjort allt jag velat göra. Att jag ångrar saker jag gjort och saker jag inte hunnit gjort.
Ibland slår det mig att jag är för rädd för att dö så att jag inte ens hinner leva.

Jag kan efter en film jag sett som handlat om att någon nära dö ligga i sängen och bara fundera, hur skulle det gå, om min sambo, om min mamma eller mina fantastiska syskon skulle försvinna ifrån mig. Skulle jag klara av det en gång till?
Jag kan ibland väcka Jesper (min sambo) mitt i nätterna för att veta om han fortfarande är med mig. Ibland säger jag - Jag älskar dig! och då mumlar han oftast och säger det sen tillbaka. Bara för att få intygat att han fortfarande är här med mig..

Så för att sammanfatta allt så känner jag rädsla för att dö i mycket saker. Rädd att inte hinna med alla saker jag vill innan det är min tur att lämna. Jag är rädd att förlora de människor som jag älskar. Även om jag helt och hållet förstår att det är såhär det ska vara. Hur min ångest känns är att jag får ett tryck över bröstet, som att någon sitter på mig. Tårarna rinner okontrollerat och jag kan inget annat än att släppa ut det. Det är skönast så iallafall! Mitt sätt att hantera det är att bara gråta ut, att försöka prata med Jesper om det, förklara varför det blev som det blev och fundera på olika lösningar tills nästa gång. Jag blir ofta lugn av att han pratar om något helt annat, typ berättar om sin dag eller något han ska göra. Jag älskar att bli kliad i håret, så det hjälper ofta för att jag ska slappna av!
Har ni några tips på hur jag ska kunna hantera dessa situationer bättre? Så skriv då gärna till mig! Här i kommentarerna, i PM eller på instagram!


Tack för att just Du läste! Hoppas du förstår. Och om du har någon i din närhet som känner såhär, kanske detta hjälpte dig också. Att lättare förstå hur de känner. Återigen tack!
Nu till det svåra... att publicera detta inlägget utan att vara rädd för att bli dömd. Heja mig, nu kör vi! Haha.

Likes

Comments

Jag och mig själv

Så! För att komma vidare på förra inlägget jag gjorde. Med en mer djup förklaring om vad det är jag vill åstadkomma med denna blogg framöver, så kommer jag dela med mig information om mig själv. I hopp om att andra kommer att dela med sig av tankar till mig. Jag är innerligt nyfiken varje dag på om någon känner alls lika som jag.
Har nyligen läst ut Therése Lindgrens bok, Ibland mår jag inte så bra, och jag har där känt igen mig själv i väldigt många punkter. Blev då ännu mer nyfiken på om fler känner så. Om man kan få stöttning och stötta andra i jobbigt situationer. Och så vill jag säga att om ni har funderingar på att läsa hennes bok och inte gjort det, GÖR DET! Den var så givande och jag fick lite av ett uppvaknande. Ska få alla i min omgivning att läsa den så dom förstår varför och hur jag mår lite mer.
Hittat den på CDON för 39kr!! Finns HÄR.

Så, vidare till mig. Jag lever med många olika typer av ångest. Dödsångest är det som får mig att må allra sämst. Det är den som drabbar mig mest. Jag har ofta prestationsångest över jobb, över uppgifter i livet och väldigt simpla saker. Jag har ångest över mycket enkla saker, som att åka och handla kan vara triggande ibland. Beroende helt på vilken dag och humör jag är på.
Jag har ångest över mycket saker men kan även känna skam över det. Varför har jag ångest, jag har väl inget att ha ångest över? Jag är inte sjuk eller har det speciellt jobbigt i livet annat än jobbsituationer. Så jag ska ju egentligen inte ha ångest.. Väldigt skevt kan många tycka, men vissa förstår!
Jag har tänkt att i inläggen framöver kommer jag att berätta mer ingående hur olika typer av ångest känns för mig. Hur jag tacklar det och lite så. Jag kommer att förklara hur det känns, när det kommer och varför jag tror att det kommer. Hade varit jättekul om du som läser och känner någorlunda lika vill dela med dig. Av din ångest eller bara tips om hur jag ska kunna hantera vissa saker och situationer bättre! Mitt mål är att må bättre, men också att få andra att må bättre! Tillsammans kan vi hjälpa varandra.

Detta är alltså min resa för att bli bättre på att hantera jobbiga situationer, att kunna hantera livet helt enkelt. Kunna leva med motgångar och försöka att förstå att livet inte tickar på som en klocka, utan batterierna tar slut ibland och man har sina dagar som går upp och ner.

Hoppas att du vill dela denna resa med mig!

Likes

Comments

Ångest och funderingar

Hej allihop!

Jag har nu bestämt mig att jag ska helt ändra riktning på bloggen. Jag bloggar väldigt sällan. Men använder bloggen mer som en dagbok för mig själv. Men från och med nu ska jag börja publicera inläggen jag skriver och försöka få andra människor att förstå att dagarna kan gå som en berg och dalbana även om man har ett "bra" liv!.

Många människor har börjat att prata om psykisk ohälsa och jag känner att jag har ganska mycket att komma med. Men jag skulle även vilja träffa människor här som har liknande problem, som man kan bolla med och lära sig saker av varandra!

Vi måste stötta varandra och få andra att förstå att man inte alltid har ork och ibland känner sig hemsk. Man kanske inte alltid har orken att hitta på något fast man egentligen inte gjort så mycket. Mår man inte så bra psykiskt så har man oftast ingen ork, tankarna kan spöka så mycket att man blir trött. Man blir helt slut i huvudet och vissa kan få svårt att sova. Man bli helt slut helt enkelt.
För mig kan det vara jobbigt att ens höra av mig till mina närmsta vänner för att jag har så mycket på i huvudet.
Så därför vill jag försöka få människor att förstå, att även om man inte alltid här av sig, om man inte alltid har tid eller ork. Så betyder det inte att man inte vill. Det är bara så mycket i huvudet just då.
Man menar inget illa och vill inget hellre än att de ska förstå. Men man orkar bara inte..

Hoppas att ni hakar på, delar med er och kommer med tips! Så kan vi alla hjälpas åt!
STOR KRAM!


Likes

Comments

Usch vilken värdelös dag.. så dum start på veckan...
söndagsångesten igår höll mig vaken halva natten. trycket över bröstet gjorde att jag inte kunde somna. så idag är en seg dag. tankarna snurrar om hur livet ser ut, hur ska det egentligen se ut? varför har jag gjort att det ser ut som det gör och varför är man aldrig nöjd?
vart ska man söka jobb? vad vill jag ens jobba med? ska jag jobba som vikarie resten av mitt liv eller vad håller jag på med egentligen?
ska man chansa på en utbildning och hoppas att det är det man vill jobba med när man är klar, att man inte ångrar sig så fort utbildningen dragit igång.
ska man sätta sig i skolbänken igen fast man vet att det är där man känner sig typ sämst och får prestationsångest så allt går i kras igen.
vad fan ska man göra? kommer man någonsin veta det...

förlåt för detta sjukt negativa inlägg men jag måste få ut det någonstans. Jag orkar inte mer... är helt sjukt jobbigt att känna denna press hela tiden. man måste ju ha jobb för att leva och vart ska man söka jobb om dom inte behöver mig någonstans?
ska man behöva flytta från kommun för att få det liv som man drömmer om. eller ska man behöva pendla ca en timme för att ta sig till ett jobb...

ska jag söka jobb på äldreomsorgen fast jag vet att jag inte skulle klara av det på grund av min dödsångest och jag känner mig själv och jag inte är den rätta personen för att ta hand om äldre...
vad håller man egentligen på med, när man inte vet ut eller in, vad ska man göra då? vad ska jag ta mig till när jag inte vet vad jag vill?

tack för att jag fick skriva av mig lite! kändes skönt, nu ska jag bara ta en och en fråga och försöka hitta svaren på dom... om det ens är möjligt!!!

Likes

Comments