I övrigt blev det ju väldigt skräpigt i trädgården efter stormen Alfrida - jag fick ju till och med två träd som lade sig och vilade på taket. Extremt turligt nog så landade de "bra" och den största skadan på själva huset var ca 10 tegelplattor. Men som sagt, det blev extremt skräpigt. Så gårdagen spenderades med att samla ihop kvistar och liknande skräp till en hög som troligen kommer att eldas på min födelsedag sen ^_^ Jag har lite delade åsikter när det gäller att städa i trädgården - jag är ändå ganska mycket för att låta naturen leva sitt eget liv, men samtidigt så vill jag ju verkligen kunna odla så mycket som möjligt och dessutom gärna kunna gå barfota i trädgården. Så det får helt enkelt bli något mellanting. Att ha en stor gräsmatta som klipps en gång i veckan som hos mina grannar är inte min grej däremot. I år blir det ännu fler pallkragar med odlingar! Kanske ett nytt potatisland också, en av grannarna har fått hem tre balar med halm som har stått ute hela vintern så det skulle vara perfekt att odla i, och han kan omöjligt använda allt själv.
Hur tänker ni som har gräsmatta själva? Ska det vara ett hav av grönt, kortklippt gräs eller vill ni hellre ha lite mer naturligt "vilt" och odlingar? ^_^
På tal om odlingar så fick jag äntligen fått mina tomatfrön i jorden också! Jag har sett många i olika trädgårdsforum som redan har små knubbiga plantor, men de flesta av dem bor i södra Sverige så det är väl såklart varmare där. Här har ju isen och snön precis försvunnit. Det är med blandade känslor jag ser det - jag önskar att vi hade fått mer tid för drag, jag och hundarna, plus att den här leran som är överallt nu är ju inte rolig - men samtidigt så älskar jag ju att pyssla i trädgården och trädgårdsarbete! Så ja, tomaterna fick komma i jorden nu, det mesta andra jag har tänkt så i år är sånt som antingen sås på friland eller bara några veckor innan det ska ut, så det är inte riktigt dags ännu.
Men åh, just det! När jag gick omkring ute i trädgården så funderade jag ju över bina också. Jag har varit lite orolig att de inte klarat vintern, men inte riktigt vågat kika in ännu. Det har ju inte varit tillräckligt varmt för att kolla till dem. Men idag la jag örat mot kupan och hörde ett väldigt distinkt (och aningens ilsket, måste jag säga) surrande. Det betyder att de garanterat har klarat sig! Så nu är det bara att kolla väderprognosen framöver så att man kan se när det är dags att stödmata dem. För ja, de fick inte riktigt ned tillräckligt med vinterfoder i kupan i höstas (mest för att jag var extremt seg med att börja ge det till dem... Rookie mistake!). Men nu kan jag vara någorlunda säker på att få egen honung i år också! Förhoppningsvis blir det ett litet överskott också, och har jag riktigt tur så kanske jag kan dela på samhället så att jag får två till nästa år. Woho!
