Att vara öppen med hur man mår

När jag bloggade i onsdags så kändes allt bra. Brorsan hade kommit hem från sjukhuset och mamma och pappa skulle komma hem från Kina. Faran var över och jag började slappna av så då kom allt över mig. Jag vaknade på torsdag morgon och kunde inte resa mig ur sängen. Jag snoozade gång på gång innan jag tog mig upp. Jag började sminka mig men grät bort sminket i samma takt och började få panik. Kan man sjukanmäla sig från jobbet för att man är trött och ledsen?

Det är så lätt att bli överväldigad av känslan av allt man måste klara av! Jag sov ju fortfarande i mina föräldrars hus så pappa hjälpte mig att sortera och prioritera i dagens agenda. Jag åt frukost i lugn och ro och skickade ett meddelande till min chef och mina kollegor att jag ville jobba, men att jag var lite instabil och behövde ta dagen som den kommer. Det var inga konstigheter. De har ju vetat allt som hänt hela veckan med sjukhusbesök osv.

Vetskapen om att de visste hur jag mådde gjorde allt lättare och jag jobbade på hela dagen innan jag gick hem lite tidigare och la mig i sängen. Jag visste att jag skulle må bättre av att komma ut, sysselsätta mig och skratta med mina kollegor som också är mina vänner. Men att behöva fakea att jag mådde bra i åtta timmar kändes omöjligt. En kultur där vi är tillåtande mot varandra gör att det inte behöver vara antingen eller.

Var inte rädda för att vara öppna med hur ni känner och mår!

Igår mådde jag bättre igen. Jag avbokade alla kvällens planer och somnade 21.15 och idag känns det ännu lite bättre. Jag bor kvar med familjen i helgen och bara tar det lugnt och snart är allt som vanligt igen :)

Nope..

Gillar

Kommentarer

Meddelandet man aldrig vill få

Mina föräldrar har varit i Kina sedan snart en vecka tillbaka och eftersom västerländska medier och kommunikationsvägar inte är tillåtna där så kommunicerar vi via WeChat. I söndags morse satt jag och åt frukost med Kajsa för att fira hennes födelsedag när jag fick ett meddelande av mamma att jag skulle att ringa upp min lillebror. Att det hade hänt en grej. Det visade sig att han varit med i en bilolycka sent i lördags kväll och låg på Sahlgrenska sjukhuset. Jag förstod att han klarat sig med lindriga skador, men han har behövt vara kvar för observation av de skador han har. Jag och min andra bror har bott i mina föräldrars hus och hälsat på honom på sjukhuset varje dag. Fokus har helt enkelt gått till att jobba och sedan hålla honom sällskap på sjukhuset, men idag kunde jag äntligen åka och hämta hem honom! Mina föräldrar avbröt sin resa och ikväll är hela familjen samlad.

Jag är otroligt tacksam över mina bröder som är så starka och trygga, framförallt minstingen som krigat på där på sjukhuset. En miljö man såklart inte vill befinna sig i om man inte måste. Sedan är jag obeskrivligt tacksam över alla läkare, sjuksköterskor och andra som arbetar på sjukhus. Jag vet inte hur ni gör det, men ni är de bästa vi har! Bemöttandet har varit toppen!

Det har varit väldigt konstiga dagar, men allt är nog som vanligt snart. Vi hörs senare i veckan <3

Gillar

Kommentarer

Claude Louis

Ni kanske undrar vart Claude Louis tagit vägen. Det var längesen han var med här nu (inbillar jag mig). Han mår finfint i alla fall och här är några bilder på oss.

Gillar

Kommentarer