Sjukhus på Kefalonia 2008

Den 12 augusti 2008 åkte vår familj på en 2 veckors charter-resa till ön Kefalonia i Grekland.

Jag tänkte berätta om när Tindra blev inlagd på sjukhuset där.

15/8 ca 23:00 väcktes vi av att Tindra fick en kramp och började skaka. Tomas tog in henne till toaletten för att försöka svalka henne. Fast vattnet blev aldrig riktigt kallt, så det gjorde ingen nytta. Han tog Tindra i famnen och sprang ner till receptionen, därifrån ringde de efter en ambulans. Krampen avtog efter en stund. Jag och Tindra åkte med ambulansen. Vi åkte först till vårdcentralen i Lixouri, Där tog de febern på Tindra och gav henne febernedsättande medicin. Sedan åkte vi vidare med ambulansen till det allmänna sjukhuset i Argostoli. Färden dit innehåll även en båtresa på ca 20 minuter. Tindra blev undersökt av en läkare, de satte en nål på henne och vi blev inlagda.

16/8 ca 14:00 fick Tindra en ny kramp. Vi var inne i vårt rum och jag ropade på personalen. de kom springande och tvingade ut mig i korridoren och jag lämnade Tindra ensam med personalen, det hade jag aldrig gått med på idag. De gav henne syrgas och Stesolid i rumpan. Sedan var Tindra helt slut, hon sov mycket och fick dropp. Läkaren var inom vårt rum väldigt många gånger och frågade efter min man, de ville verkligen inte diskutera Tindras tillstånd med mig. Läkaren uppmanade mig att det var bäst för dem att ta ett ryggmärgsprov, för att utesluta vissa sjukdomar, som de sa. Jag gick med på det, något som jag än idag ångrar. De tog med sig Tindra och jag fick inte nu heller följa med. Jag hörde från där jag väntade på Tindra, hur hon skrek, stackars älskade lilla barn. De rullade tillbaka henne till rummet och nu var hon tvungen att ligga på magen i minst 1 timme. Jag lyckades somna henne och hon sov 1,5 timme. När hon vaknade kom läkaren in igen och berättade att det såg bra ut på ryggmärgsprovet och drog i hennes ben för att visa mig att det hade gått bra och hon kunde röra på benen. han gjorde det på ett sådant fruktansvärt nonchalant och översittande sätt så jag fick rysningar i hela kroppen. Personalen, främst läkarna var mycket sura och otrevliga. Det kändes som jag var i ett fängelse. När Tomas och tjejerna kom och hälsade på så mådde vi bättre bägge två. Han ordnade så jag kunde få en telefon inkopplad. Vi hade bara en mobil med oss på denna tid, så den behöll Tomas på hotellet. Jag kunde nu ringa till Tomas och hem till mamma och pappa för att förklara läget, de var med väldigt oroliga. Under natten som gick fick jag bara ha en fåtölj vid Tindras säng, så Tomas bad personalen om att jag behövde en säng för att kunna sova. De tittade på Tomas och svarade honom, att det skulle jag inte alls få, för jag skulle passa barnet och fick inte sova.

17/8 Tindra sovit mycket. Hon var vaken korta stunder för att sedan vilja sova om igen. Hon var mycket trött och gnällig, men febern var iallafall borta. Hon fick dropp en gång på em och medicin två gånger. Hon fick äntligen börja äta. Hon fick sin välling som hon gillade så mycket. Vi var lite i väntrummet så Tindra kunde leka med de få sakerna som fanns där, det var väldigt otäckt för Tindra var vinglig och ostadig när hon gick och hon ramlade lätt. Jag blev rädd och tänkte, Vad har de gjort med henne?

18/8 Tindra fick medicin 3 gånger. Hon åt både sin välling och mat från barnmatsburkarna som vi hade med oss. Tindra fick mat på sjukhuset, men det ville hon inte ha. Jag fick ingen mat, utan det fick jag själv gå och köpa i en liten buktik som låg utanför avdelningen. Tindra var nu stadigare på benen. Tomas och tjejerna kom på em, vi hade bestämt att jag var tvungen att komma ifrån sjukhuset en natt, innan jag blev tokig. Jag åkte med de stora tjejerna tillbaka till hotellet och var tillsammans med dem.

19/8 Tindra fick medicin 1 gång. De fick byta kanyl till den andre armen, stackars Tindra så ledsen hon blev. Hon har ätit som vanlig. Hon vilar, sover och går omkring. Det var så fruktansvärt tråkigt på detta ställa, fanns absolut ingenting att göra, klockan segnade sig fram. Jag kom tillbaka på em och Tindra blev så glad.

20/8 Tindra ätit som vanligt idag också, de tog blodprov på henne, allt såg bra ut, äntligen kunde vi bli utskriva från sjukhuset. På em kunde jag och Tindra åka tillbaka vårt hotell. Vi blev så glada när vi kom dit, Tindra sprang och busade. Tindra fick inte mera vara ute i solen under vår semester. Men det gjorde ingenting, bara vi slapp det fruktansvärda sjukhuset. Jag och Tomas turades om att vara på hotellrummet, mot kvällningen fick Tindra följa med ut.

22/8 Febern kom tyvärr tillbaka, nu åkte både jag och Tomas tillsammans till sjukhuset. Julia och Amanda stannade hos våra vänner som nu kommit ner hemifrån. Vi blev inlagda igen.

23/8 Nu var febern borta och vi ville tillbaka till hotellet. Doktorn ville vi skulle stanna, men vi gav inte oss, utan tvingade dem att skriva ut Tindra och få med Stesolid, så vi kunde ge Tindra, om hon skulle få någon ny kramp.

Dagarna på sjukhuset är de värsta dagarna som jag varit med om. Personalen var inte mänskliga, det var som de jobbade med maskiner. Personalen rökte i korridoren och röken kom hela tiden in till oss, det luktade fruktansvärd. Tänk att små barn skulle ligga i rökos. Rummet och inredningen kändes som vi var tillbaka på 70-talet, så opraktiskt, smutsigt, fult och gammalt. Några dagar var det ett annat barn som var inlagd bredvid oss. Där var det alltid flera personer runt det barnet, de tog ingen hänsyn till att Tindra sov utan gapade, skrek och skattade tills sent in på kvällarna, Jag bad dem att vara tysta, de tittade på mig och undrade nog vilken planet jag var ifrån. Sedan vår vistelse på sjukhuset i Grekland så värdesätter jag all vår sjukvård hemma i Sverige, jag är glad och tacksam att vi bor och lever här. Vi reste med Fritidsresor och de gjorde också sitt yttersta för att hjälpa oss. Det kom tjejer från Fritidsresor nästan varje dag, vi fick ersättning direkt för alla resor som vi gjorde fram och tillbaka till sjukhuset. När vi kom hem så fick vi tillbaka hela resan.

Innan vi blev utskriva från sjukhuset så begärde vi en kopia av Tindras sjukhusjournal.

I journalen stod de ungefär så här:

Flicka 14 månader gammal togs emot på grund av ryck (anfall) med ögonpupillerna mot varandra i 2 minuter. Stannade för vidare undersökning och terapi. Föräldrarna berättar 1) Ett liknade anfall i April. Den allmänna undersökningen vidare lätt irritation (rödaktig hud), temp 36,5. Under tiden i kliniken uppstod 2 anfall med feber och ryck. 2) Andra gången anfallet uppstod, vred sig pupillerna inåt och mot varandra vilket förbättrades med "PR stedon" och kom till normalt tillstånd med glädje och energi. När patienten åkte hem, de blev informerade och avbröt med alla mediciner. De blev tillsagda att ta kontakt med en neurolog i barnkliniken. De fick Grena Stesolid (medicin) om samma episod skulle inträffa. Föräldrarna återkom 22-08-2008 och berättade att flicka hade en temp på 38,1 med digital termometer. De blev inskrivna för vidare undersökning. Under tiden på kliniken uppstod inga feberepisoder. Flickan i perfekt allmän tillstånd. Föräldrarna åkte hem med flickan trots läkarens råd om att stanna. Fick inte medicin med sig, men blev tillsagda att kontakta barnneurolog, rekommenderades att inte vistas i solen.

Jag kommer aldrig vilja åka tillbaka till Kefalonia, jag kommer alltid påminnas om denna fruktansvärda upplevelse vi hade på sjukhuset. Eftersom vi hade försäkring, hade vi haft rätt till en privat klink eller sjukhus, tyvärr så fanns det inte på Kefalonia. Jag tror och hoppas på att de privata klinikerna är mycket bättre än de allmänna sjukhusen.

Vi gjorde iallafall som läkaren sa på Kefalonia. Vi kontakta barnkliniken i Kristianstad och blev inskriva där i 8 år.

Kram ❤️❤️❤️

Gillar

Kommentarer