View tracker

Har kämpat så hårt och så länge, undrat o sökt.

Dagen har gått under ångesten tecken, vaknade av mig själv i natt o kunde inte somna om förrän vid 5 så hann med 2 filmer i natt. Tycker det är så jävla sjukt att människor tycker jag skall välja vad jag delger av mitt liv, att jag skall vara försiktig med vad jag delar. Men det här är ju jag, varför får jag inte vara jag?

Så...

Vem är jag? Mamma är det första, det största som dyker upp för mig. För ca 5,5 år sedan ändrades allt, då fick jag träffa Edwin för första gången, han väckte en större kärlek än jag trodde fanns.

Där förändrades mitt liv för alltid... efter det har jag fått två under till som berikat mitt liv, Oscar o Mirabelle.

Hände alldeles för mycket alldeles för snabbt, började känna en sådan trötthet ända in i själen.

Vi märkte att oscar inte bara var en livlig o busig kille, ett samtal till bvc som ledde vidare till barn o ungdom i sollefteå.

Var beredd på kamp men på vår resa har vi för det mesta mött förståelse, mött människor som bekräftat våra känslor.

Jag har snubblat, jag har ramlat men nu äntligen står vi närmare det vi kämpat för än någonsin. Har funnit styrka och energi i vetskapen om att vi gjort allt vi förmått för alla våra barn.

Vi har varit lyhörda för deras behov, kanske inte sett allt men jag lever för mina barn, de är det viktigaste i mitt liv och det är för deras skull jag nu ännu en gång står startklar.

Älskar min familj, älskar min sambo o den resan vi gjort på gott o ont. Det vi upplevt och genomgå har somliga inte uppnått ens efter 10 år....

Så ni som vill trampa oss på tårna, som tvivlar på oss, som vägrar finnas där på rätt sätt kan gärna bara försvinna, vi vill fokusera på det viktigaste för oss, just oss...


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Är lite som att ligga uppe på ytan o guppa, just nu.

Ganska skönt o avslappnat men ibland känns det som om någon drar mig nedåt o ibland känns det som om jag har tyngder runt benen o det absolut inte går att komma upp igen.

Ibland kan det även kännas som om man flyger med...

Men i dag guppar jag på vågorna, än så länge.

Känns ibland som ingen förstår, som om jag guppar här alldeles själv, som instängd i en bubbla.

Ibland är min bubbla ett fängelse men ibland kan det vara skönt härinne, alldeles själv.

Är fortfarande arg ibland, fortfarande trött och jävligt konstig i mina ögon men går bättre nu.

Försöker hinna med att vila men svårt med 3 små o alla egenuppmålade krav världen har på mig.

Ofta orkar jag bara med att finnas, inte mycket mer ibland är det svårt att nå upp o andas, det är då jag blir arg, får panik.

Har ju egentligen inte fått den vila jag behövt men kämpar ändå på.

Det går så länge det går...

På fredag blir det kryssning för mig o Daniel.

Längtar.

Till dess ligger jag här o guppar så länge det går...

Likes

Comments

View tracker


Har haft det alldeles för jobbigt för att ens ägna en tanke åt skrivande. Började titta på           tears of the sun i går med D men halvägs in i filmen blev jag tvungen att stänga av pga att den fick mig att må så dåligt. Filmer som den tenderar alltid till att få mig att flyga i väg. Gör så ont i mig allt detta lidande, får mig o fundera om vår existens ens är värt det. Vi är djuriska, hatar o börjar tvivla om våra känslor är något positivt då så många far illa. ALLA dessa barn, de har inte valt att finnas o ändå är det de som far mest illa i vår värld. Denna maktlöshet jag känner när jag inte kan göra mer än att upplysas, dela med mig o lära ut. När man inte kan göra mer än att skänka det lilla man man kan, ge de utväxta kläder man har o lyssna till människors berättelser.

Att blunda på kvällen, se alla dessa stora frågande, sorgsna ögon hos anonyma barn. Att inte kunna svara på varför de skall behöva lida, inte kunna hålla om o förklara att det inte är deras fel. Hur förklarar man förresten för ett barn att världen är en ond plats fylld med onda människor? Önskar att jag kunde ta deras smärta och göra den till en del av min egen.

Blir så arg o frustrerad på dessa orättvisor, dessa människor som kan göra så mycket men ack gör så lite när man själv sitter där o kan göra lite men vill göra så mycket mer. Människor med resurser o möjligheter. Människor som anser sig ha mer rätt till ett gott liv än andra. Leva i överflöd medan andra skall behöva dö i misär.

I mina ögon har det aldrig funnits en gud utan livet ser mest ut som ett sjukt lotteri. Vi har det bra, andra har inte samma tur.

Trots detta skall denna jävla tacksamhet visas, den krävs. I min värld är det helt andra som borde visa tacksamhet än de som ni kräver den av.

Jag är tacksam över att sverige än så länge har människor med humanitära åsikter, människor med stora hjärtan, med empati. Jag är tacksam över att dessa människor värmer andra för snart är det vinter o ingen öppnar sin dörr, inte ens för ett oskyldigt barn.



Likes

Comments

​En sån där dag...

Har haft en trött vecka, många måsten som jag helt enkelt blundar för eftersom jag prioriterat vila när barnen varit på dagis. Är ju som jag är så retar mig på allt jag inte fått gjort.

Birgitta ringde i går, hon är vår kurator på barn i sollefteå o hon är en klippa i allt. Hon hörde hur allt gått sedan vi träffades sist o är lite jobbigt att erkänna att man inte alls gjort allt man borde, glömska, stress o orken sätter käppar i hjulet för mig. 

Har nästan fyllt i allt på papperen som skall till förskolan om utökad barnomsorg, måste göras                        klart till veckan.                        Ansökan om kontaktperson för Oscar är gjord, de gjorde klart för mig att det är svårt för anhörig att bli beviljad men det var inget Birgitta accepterade så fick vi problem skulle vi                          ringa henne.                              Vårdbidragsansökan har jag inte ens orkat titta på utan får ta längre fram.

Hon frågade om kuratorn på HC hade hört av sig men jag har ju valt att vänta in då samtal är jobbiga så Birgitta ringde henne i går så nu har jag en tid på tisdag. Hon hörde även av sig till våran psykolog som ringde i går, vi får ha fortsatt kontakt med henne trots att hon flyttar tillbaka till sin tjänst i övik så hoppas på att det blir en grovmotorisk bedömning av Oscar snart. Har ännu inte fått provsvaren på eeg, hoppas det kommer snart.

Utöver det har jag ringt försäkringskassan ett X antal gånger denna vecka, hoppas på något positivt i dag.

I går fick jag i allafall somna när jag skulle men trots sen nattning var barnen uppe vid 6 o har                    terroriserat hela morgonen.                         Är så jobbigt att känna att det enda man gör är att skrika. Man tar reda på det ena så gör de det andra o känslan av att det fortsätter i evighet är betungande.  

Nästa vecka skall jag o Edwin ner till västerås, skall bli skönt, några dagar med bra sömn, träffa gamla vänner o bara vara.

Likes

Comments

​  

Har egentligen ingen ork till att skriva, trötthet släcker eld.  Barnen fick vara hemma i dag, allt som inte går att planeras bör undvikas och eftersom D inte visste när han kunde komma hem för att skjutsa valde jag bort en situation av stress, dök dock upp en massa senare som fick mig att exlodera.                                                                       Stress, negativ stress, den enda stress som existerar nu. Lite som inte går som det ska, lite som inte hinns med o jag blir som en bomb. Panik o ilska som växer ikapp, rusar genom mig, infekterar hela mitt sinne.                        Otäcka känsla....

Pratade med försäkringskassan i dag,  bara lite som behövdes fixas men kändes som en världsutmaning.   Klarade den i allafall så kunde pusta u.

Nu kommer jag ligga vaken ett tag, en massa tankar som måste fylla mitt huvud som en tornado innan jag kan somna.                                               

​film?

​ja kanske det.....

Likes

Comments

Är väl dags att krypa ner snart, har varit en lång dag.

Har haft en ganska bra dag trots att man blir utmattad av lite, hunnit med en del, långt ifrån vad jag skulle vilja men just nu är det vad jag får nöja mig med.

Hann med en hel del i går med o fått sova 2 nätter igenom, skönt med avlastning.

Haft det mysigt med Lillmiran o Edy o bara varit när orken försvunnit.

I morgon är det dags för förskolan igen, kanske kan få sova en sväng eller kommer det vara så att man går an som vanligt? Kommer vara skönt o bara vara jag för en stund.

Har kommit på mig själv med att spänna käken, bita ihop o börjar kännas både i nacke o rygg😕

Nej har en dejt med kudden.

Din dag i dag, hoppas du har det bättre där du är, tänker på dig❤

Likes

Comments


Brukade älska det här, att skriva Det brukade hjälpa, brukade dämpa...

Har varit jobbigt, mycket Är jobbigt. Tar en dag i taget.

Att förklara, uttrycka sina känslor i ord är inte längre lätt. Mycket jag verkligen känt att jag är bra på försvinner o tvivlar mer o mer på om jag verkligen är bra på något.

Vaknar o allt går i kras, hela dagen används till att få ihop alla bitar igen o man somnar utmattad på kvällen för att dagen efter vakna o allt faller ännu en gång till marken. Mitt liv, jag i en miljon små sköra glasbitar som näst intill är omöjliga att att åter igen få på plats.

All denna ilska, all frustration o så denna bitterhet LOVAT mig själv att aldrig bli bitter o ändå sitter jag här fylld av all denna negativitet.

Hur blev det så här? Hur kunde jag låta det bli så här? Eller har det alltid varit på det här viset? Tänker på det här med manodepressivitet, ser mönstret om jag blickar bakåt hur som behövs ingen diagnos för att fatta att det är helt åt helvete att man skall behöva må så här, att andra skall bli utsatta.

Har bett om hjälp men tungt att kämpa i motvind, 3 månader har jag varit hemma o har redan fått träffa 3 olika läkare. Utmattande att behöva känna att man måste försvara sig, behöva förklara allt om o om igen. Var helt slut efter förra läkarbesöket, ledsen o arg trots att jag träffat någon som förstod, för andra gången träffade jag en läkare som förstod. Men denne precis som honom innan är stafettläkare vilket betyder att jag kommer ha samma ångest inför nästa besök, kommer behöva gruva mig, behöva vara rädd för att kanske få träffa någon som inte förstår. Få träffa någon som anser att min verklighet inte är verklig.

Jag ÄR sjuk, vissa dagar är ok men de flesta är ett rent helvete, bara en massa mörker som tynger ner. känns ibland som om man ser sig själv på håll för allt är så overkligt. Ser på mig själv o undrar hur det kunnat bli så här, hur konstig jag är, hur främmande jag känns. Tar man det då ett steg längre, hur ser mina barn på mig, min sambo, människor runt mig? Om jag nu är så främmande för mig själv, vem är jag då för andra? Känner mig besvärad i vardagliga situationer, allt jag gör känns fel, klumpigt. Rädd för hur jag uppfattas, rädd för att säga fel saker, göra fel.

ÅNGEST.

Försökte i allafall men nu skall jag sova, är trött, kommer vara lika trött när jag vaknar, är så trött.

TRÖTT...



Likes

Comments

tanken var att allt skulle bli annorlunda, jag skulle inte leva, inte vara som dig.
alla drömmar, allt såg så annorlunda ut när jag blickade framåt.
nu sitter jag här och undrar varför.
fyller år i morgon men finns ingen glädje i det.
känner mig ensammen, är ensammen.
vill bort, vill vara här, vill inte vara någonstans.
maktlöshet och kaos som aldrig löses upp.
trötthet.
vill gråta men vill inte visa.
vill skrika men inget ljud kommer över mina läppar.
där värmen skulle finnas är det bara kyla.
säger till mig själv gång på gång att jag inte orkar mer men står fortfarande.
hopp och drömmar är allt annat än verklighet....
  • 122 readers

Likes

Comments

men just nu vill jag bara skrika.
att finna tid, att orka hålla igång när allt spinner på i 180.
Har själv valt att fylla mitt liv med 3 underverk på kort tid men känner ändå att jag har rätt till mig själv, vara mig själv om än bara för en kort stund.
ser runt mig hur det faller, hur allt som är viktigt för mig försvinner o det gör mig arg.

vill ha fint här hemma, få ordning men hinner inte.

tid ge mig tid.
  • 137 readers

Likes

Comments

trött på det mesta, människor är bara besvikelse så tänker aldrig mer va snäll.

hemma nu till bebis kommer men känns som man väntat för länge..

blää
  • 135 readers

Likes

Comments