View tracker

​Du tror att du känner mig, du tror att du vet hur jag fungerar, men du har fel. Och här är varför

Du tror att har en attityd, att jag gärna är lite otrevlig mot folk, bara för att visa att jag kan. Vad du inte vet är att jag inte vågar låta dig tycka att jag är en trevlig person. Jag vågar inte låta dig komma för nära eftersom jag är alldeles för rädd att du sedan ska överge mig. Jag vågar inte heller riktigt tycka om dig, för då gör det så mycket mer ont när du inte känner likadant.

Du tror att jag inte hör av mig för att jag har annat att göra, att jag har andra vänner och kanske inte längre har tid med vårt gamla gäng. Vad du inte vet är att jag flera gånger suttit med våra chattar öppna, men inte vågat störa. Du har väl andra vänner nu, vi var ju aldrig så nära egentligen, det tillät jag ju inte, och du har ju inte heller hört av dig. Nej, du vill nog inte prata med mig ändå.

Du tror att du vet hur jag ska reagera, jag brukar ju oftast inte bry mig så mycket om något, eller så bara skrattar jag lite förläget och tittar bort, visst är det väl så? Men du vet inte hur jag egentligen reagerar, för det visar jag inte. Inte ens jag själv vet hur jag kommer reagera på saker, jag är lika förvånad som du antagligen skulle vara. Du förstår, det finns ett sådant kaos inom mig, en sån oreda att jag liksom inte alltid hittar mig själv. Ibland, ganska ofta faktiskt, så blir jag ledsen av något du säger, något som inte egentligen spelar någon roll, men jag visar det inte. Det är bara så jag är, jag blir ledsen över precis allt och inget, men jag visar det inte för jag vill inte att du ska tro att du gjort något fel.

Du tror att jag nog inte är så social, jag verkar ju inte vilja träffas så ofta. Men egentligen så känner jag mig väldigt ensam. Men det skulle jag aldrig säga till dig, för jag vet att du skulle känna dig skyldig, tycka synd om mig, och det vill jag inte. Så istället bara ler jag när du frågar om allt är bra. Det är ju nämligen inte så att något är direkt dåligt, och då kan man väl inte klaga? Inte om man haft det värre.

Du tror att du känner mig, men jag tror inte att du förstår mig alls. För jag är inte den hemska människan som du verkar föreställa dig, jag tycker bara att det är så svårt att göra det som känns bra för både dig och mig. Och då kan det verka som att jag är kall, men egentligen vill jag bara att du ska tycka om mig? Är det inte vad de flesta vill, att folk tycker om en? Det tror jag i alla fall.

Du förstår nog inte mig, men om jag ska vara ärlig så förstår jag inte dig heller. Men om du någon dag vill förklara, så vill jag gärna lyssna, för jag tycker om dig, även om vi kanske inte ens känner varandra, egentligen.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Så, tjejer, vad ska ni klä ut er till i år? Vad sägsom sexy nurse, sexy zombie, eller kanske sexy pirate? Nå?

Killar då, vad sägs om något roligt, kanske enbanandräkt, Frankensteins monster? Eller vad sägs om att vara litekvinnoförnedrande och sätta på sig en peruk och blåsa upp fakebröst?

Någon annan än jag som ser något problem här? Tänk omjag som kvinna vill klä ut mig till något roligt då? Eller om jag vill varanågot läskigt utan att ha kortkort? Vart ska jag köpa min utklädnad? Har dunågot förslag? Nej, inte jag heller. Jag har nämligen letat förstår ni. Jaggillar ju när saker är någorlunda realistiska då det ska vara läskigt, det gerliksom mer effekt, och på något sätt känns det inte som att om jag varsjuksköterska så skulle jag gå till jobbet i en kort klänning med storurringning? Det verkar ju inte så praktiskt och helt ärligt, hur mycketförtroende hade en fått rån patienterna?

Och om det nu skulle bli en zombie apokalyps, hur storär chansen att jag hade stay-ups på mig? Alltså egentligen?

Nu till nästa grej, om en i denna frågan tar enfeministisk ståndpunkt, som jag uppenbarligen precis gjort. Då är det heltuteslutet att någonsin gå klädd såhär på halloween. Är inte det också litekonstigt? Är inte hela grejen att vi själva ska få bestämma över vårakroppar? Att om vi nu vill vara sexiga,så får vi det? Men vill vi hellre va en jävla banan, jamen då ska vi intebehöva köpa en kostym med bara män på bilderna. Varför riktas specifika sortersutklädnader till vissa kön? Varför får bara killar vara läskiga eller roliga? De som känner mig vet väl att jag älskar attgå omkring dränkt i fejkblod hela halloween, men jag kan också helt ärligt sägaatt jag aldrig köpt ett sånt paket med en utklädnad. Eftersom jag helt enkeltinte vill lägga pengar på sexism. Det känns ju lite halvfalskt sådär. Däremot,väljer jag inte alltid den typen av utklädnad, utan ibland kanske det blirnågot annat och vet ni, jag har lika stor rätt att ha en korsettklänning. Sålänge det är MITT val!


Annars vill jag bara säga, ha fett kul i helgen. Halloween är en så härlig högtid ändå. Drick så mycket eller lite ni vill, dansa loss osv.

Likes

Comments

View tracker

​På beställning av min fina vän, för att jag tydligen uttrycker mig bättre? Plus att det är ganska uppenbart att jag håller med.

Som de flesta kanske vet eller inte vet så definierar jag mig inte som "straight". Helst så definierar jag mig inte alls, för jag hatar kategorisering av människor. Annars känner jag väl att jag kan relatera mest till pansexuella, men eftersom folk inte ens tycks veta vad det är har jag ju då istället placerat mig själv under bisexuell.

Angående bisexuella finns det ju en hel del fördomar om att vi inte vet vad vi vill ha och inte kan bestämma oss om vi ska va gay eller straight osv. Och det är här vi kommer till vad jag vill prata om.

Att det kan vara så svårt för folk att förstå att kärlek/attraktion inte behöver grunda sig i vad en människa har mellan benen. Alltså snälla ni, har vi inte kommit längre än så? Jag kan på något sätt förstå heterosexuella människor som förtrycker oss, för om vi nu ska vara ärliga, så är det väl under den kategorin flest trångsinta befinner sig, om vi nu tänker efter lite. Men homosexuella som beter sig likadant, som tyvärr antagligen själva vet hur det är att bli trakasserad p.g.a. något så banalt som sin sexuella läggning.

En människa som älskar en annan människa, är det inte något av det finaste som finns? Varför måste vi överhuvudtaget blanda in kön i det? Varför heter det ens pojk-eller flickvän, varför kan det inte bara heta partner eller något annat könsneutralt? Varför måste vi alltid kategorisera allt. Varför måste vi människor vara indelade i de som vill ha en flickvän och de som vill ha en pojkvän?  Varför kan man inte bara få älska vem man vill utan att bli ifrågasatt?

En annan grej jag blir så otroligt irriterad över är hur folk alltid utgår ifrån att en är straight. Det är en så sjuk onödig grej. Att byta ut en liten bokstav, att säga hen istället för hon/han, och undvika att såra/trycka ner någon. Är det en så stor ansträngning att visa lite respekt? Jag tror knappast att en straight person med vett i hjärnan blir förolämpad av detta, och om de nu blir det, jamen då kanske de ändå förtjänar det för sin otroliga trångsynthet? 

Älska och acceptera varandra hörrni, jag lovar att det lönar sig i längden!

Likes

Comments

​Fortsätter alltså från igår (fast för mig är det faktiskt samma dag, the magic of tidsinställning).

Vi har ju alla hört om det här med rebounds. Något folk ofta föreslår med glimten i ögat.

Måste då erkänna att jag har en tendens att skaffa en rebound efter mina långa relationer. Därav vill jag diskutera lite vad som kan vara bra eller kanske mindre bra med detta.

Det absolut viktigaste i detta läget är att inse vart du själv står. Du är antagligen sårad och ensam, och därav har du hamnat i denna situationen. Frågan man då bör ställa sig själv är "Gör jag detta för att det är något JAG behöver, eller för att jag vill skada personen som gjort mig illa?" Om du hamnar på sista alternativet, ta en tankepaus. Är det inte ganska stor chans att du bara skadar dig själv ännu mer? Det kanske är bättre att ta en paus från allt som har med kärlek och göra och istället bara spendera tid med dina vänner?

Nästa sak du bör tänka på är, kommer din "rebound" att ta illa upp av detta? Vill ni samma sak? Om båda är med på noterna, kör på, vad det nu än är du vill få ut av det hela. Allt från sex till nån att smsa godnatt till. 
Det kan vara ett bra sätt att kanske fylla tomrummet tills dess att du känner att du är redo att ta tag i sorgen, då allt kanske är lite mer avlägset och man är mer kapabel att tänka objektivt på det hela. 

Och tillslut, efter allt detta som du senare antagligen inser var ett stort misstag (tyvärr) så finner man sig ändå vid en punkt då man känner sig hel igen. Då man helt gått vidare och inte längre har någon sorg i hjärtat utan är redo att gå vidare i livet, i det tempot man känner sig bekväm, eller kanske bara det tempot som blir. 

Det är här jag befinner mig, och det är så otroligt skönt. Jag är väl inte riktigt en sån som egentligen söker efter kärlek, utan den får bara komma om den så känner för det. Det enda jag söker efter är ju att fylla det där tomrummet innan det hunnit läka. Men efter en tid så är det så skönt att bara vara med sig själv. Att kunna njuta av sitt eget sällskap, något jag jobbat med i stora delar av mitt liv, är så bra för själen och får en att slappna av på ett väldigt behövligt sätt. 
Avslutningsvis vill jag bara säga att, ja, jag inser att jag låter som en idiot, som ni antagligen sitter och tänker nu. Men vet ni, det är ju det som är det härliga, att få vara lite dum och oplanerad ibland ;)


Tja, detta var min rant for now. Har dock en till sak jag har blivit beordrad att diskutera, så det kanske kommer imorgon, eller vid någon annan tidpunkt. Frågan är ju om en ens kan lägga upp inlägg tre dagar på rad... tveksamt hörrni.

Likes

Comments

Hej, länge sen sist. Välkommen tillbaka till mina livsfunderingar.

Något jag inte direkt pratat om här är väl vad som egentligen hänt i mitt liv?
Jo, jag bestämde  ju mig alltså för att flytta ner till Malmö, alldeles ensam. Vilket en del antagligen fann förvånande. När man befinner sig i ett ganska långt förhållande och båda börjar blicka ut i världen, så kanske man förväntas gör det tillsammans. Men så blev det ju alltså inte.

Eftersom jag inte på något sätt vill hänga ut mitt ex (som jag fortfarande såklart bryr mig mycket om och är vän med), men ändå vill prata lite om ämnet så blir väl detta mest allmänt. Nu när jag väl börjat prata om det så lär detta för övrigt bli mer en ett inlägg. Men låt oss börja med det här om att gå skilda vägar.

Något som blev väldigt tydligt för mig är att kommunikation är det viktigaste som finns i ett förhållande. Ett problem jag skulle säga funnits i alla mina relationer (kärlek så väl som vänner) är just detta. Detta tar jag på mig. Jag vet att det är mitt fel, jag vet att det är jag som drar mig tillbaka, jag vet att det är jag som inte klarar av att prata om saker. Därav skulle jag bara öppet vilja be om ursäkt till alla som tagit sig illa vid av detta. Det är inte meningen att göra er illa, jag är bara så rädd att jag själv ska gå sönder.

En annan sak som är viktigt, är att kunna släppa taget. Att acceptera att man valt olika vägar i livet. Att saker kanske inte blev som man tänkt, att man kanske sjabblade till det, och att allt inte går att rädda.

Något folk väl känner mig för är ju att jag inte har några problem med att bli vän med mina ex, men om detta ens ska vara möjligt är det så viktigt med tid. Att våga ta tid att sörja, tid att vara för sig själv. Många tar istället denna tiden åt att bråka och tjabba. Försöka reda ut saker ingen egentligen tjänar på att reda ut. Bara låt det va istället, det mår alla inblandade bäst av. Tillåt dig själv att må skit dåligt, sök dig till vänner eller saker som får dig att känna dig trygg och må bra.

Efter en tid når man en punkt då man antingen inser att man inte kan förlåta personen, eller ser man tillbaka på vad man haft tillsammans som något fint man fått äran att vara med om, och som man kanske lärt sig något av. Inte förrän vid denna tidpunkt är det dags att börja tänka på vilken sorts relation man vill ha med den personen i framtiden. Däremot är det viktigt att komma ihåg att ni kanske kommer till denna punkten vid olika tid, eller kommer fram till olika slutsatser, respektera det.

Detta var väl antagligen inga nyheter för någon, men det kan vara så skönt att skriva av sig (som ni nog vid det här laget vet att jag tycker), och förhoppningsvis kanske någon tyckte det var skönt att läsa!
Tänkte skriva en del till om ungefär samma ämne som nog kommer upp imorgon, stay tuned if you wish. Or don't, if that's what you prefer.

Godnatt alla ni fina, starka människor!

Likes

Comments

​Något jag har funderat på är hur vi ofta får bekräftelse på allt bra vi gör. När vi har uppnått något, skapat något, och detta är såklart sjukt bra.

Men, det är väl egentligen inte då vi behöver det som mest? Är det inte egentligen när vi är som sämst, när vi inte har uppnått ett skit utan bara är allmänt misslyckade, som vi behöver höra hur bra vi är? 

När vi sitter och gråter över hur vi inte känner oss värda något, är det inte då vi behöver någon som berättar för oss hur underbara vi är? Men då verkar plötsligt ingen så särskilt villig att göra just det. För då har vi tydligen inte gjort något för att förtjäna det?

Är det inte underligt egentligen?

Likes

Comments

​"Don't try to fix me, I'm not broken" - de flesta har nog hört eller läst detta någonstans. Men jag skulle vilja ge en annan synvinkel på det hela. 

De som någon gång varit lite trasiga kan nog hålla med om att man aldrig blir riktigt hel igen. På något sätt finns det alltid med en i allt en gör. Om det så handlar om trångsynta människor eller bara ångesten som ligger och gror någonstans under ytan.
På något sätt gör det oss till den vi är, alla våra svåra stunder som vi bär med oss, som fått oss att utvecklas som personer. 

På grund av detta blir jag lite stött när folk ska försöka "laga" en. Det känns lite som en personlig förolämpning. Jag vill inte att du ska laga mig. Jag är den jag är, och om du försöker limma ihop bitarna åt mig så kommer motivet inte bli ett jag valt. Därför är det något jag måste få göra själv.

Istället, vill jag att du lyssnar när jag vill prata, att du håller min hand när jag är rädd, att du håller om min när världen känns svår. Och det är väl något alla behöver egentligen?

Ofta kan det även kännas som att de som så desperat försöker laga en kanske inte själva egentligen mår så bra. Problemet blir väl oftast (i alla fall från min synvinkel), att det blir lite omvända roller. För personen som själv har insett att den måste laga sig själv, måste ta hand om sig själv, även får den andra personen att inse att detta även gäller hen. 

Det är väl sovdags för såna som mig nu, ta hand om varandra, men glöm inte att ta hand om er själva också. 

Godnatt.

Likes

Comments

​1. Kläder är ytterst valfritt

2. Duschen är alltid inställd efter ens egna preferenser

3. Ingen äter upp ens kakor

4. Man kan gå runt och sjunga utan att irritera någon (förutom kanske grannarna)

5. Ingen som väcker en när man har sovmorgon

6. Ingen som klagar på att en är för högljudd när de ska sova


Likes

Comments

Jag har...

(x) "Lånat" den här listan från någon

(x) rökt

(x) varit full

(x) Haft självmordstankar

(x) varit/Är kär

(x) varit i slagsmål

(x) rymt hemifrån

(x) Skadat mig själv

(x) skolkat!

(x) hånglat med en kille

(/) hånglat med en tjej

(x) flugit! (flygplan...?)

(x) legat på rygg och sett molnen flyga förbi

(x) hoppat i en vattenpöl

( ) fuskat när jag spelat datorspel!

(x) Svält mig själv

( ) somnat i skolan!

(x) tittat på en solnedgång

(x) sovit under stjärnorna

(x) blivit rånad

(x) blivit missförstådd

(x) vunnit en tävling

(x) känt som om jag håller på att dö

(x) sjungit karaoke

( ) betalat för mat med bara mynt

(x) fångat en snöflinga på tungan

(x) dansat i regn

( ) gjort upp eld på en strand

(x) fått en önskan inslagen

( ) kysst en spegel

(x) sjungit i duschen

( ) fastnat med tungan i metall

( ) pratat i telefon i mer än 10 timmar.

(x) stannat uppe hela natten

( ) inte duschat på en vecka

(x) blivit rädd för att titta på skräckfilm ensam!

( ) brutit ett ben/arm

(x) fångat en fisk och sen ätit den

(X) skrattat så mycket att jag börjat gråta

( ) fuskat på ett prov

(x) sovit naken

(x) gråtit

( ) haft sex på offentlig plats

( ) haft trekant

( ) haft trekant på offentlig plats

( ) gett en uteliggare mer än 50 kronor!

( ) vågsurfat

( ) varit otrogen

( ) vart tillsammans med någon som varit otrogen

(x) varit svartsjuk

(x) blivit kittlad

(x) Nördat framför datorn en hel natt

(x) hatat mitt utseende

(x) gråtit mig själv till sömns

(x) Klippt och färgat mig

(x) Varit på bröllop

(x) Varit på fest


Jag ska...

(x) Se Bring Me the Horizon i november

OMG YES.

Likes

Comments

Detta är något jag har tänkt på.

1. De gör ont...
2. .. mer på vissa ställen, mindre på andra.
3. De följer med dig resten av livet.
4. De är inte fullt accepterade i samhället...
5. ... men det börjar bli bättre.
6. De uttrycker något.
7. Folk du inte känner stirrar på dem.
8. De visar vem du är.


Så, egentligen var detta bara en anledning för mig att få lägga upp bilder på min senaste älskling, so well, enjoy.

​Första bilder tillhör Old sailor, kolla in deras instagram: https://instagram.com/oldsailortattoo

Likes

Comments