Åt frukt med säkerhetsvakten idag, hon berättade entusiastiskt att hon hade köpt en låda durian till mig. Jävulens tänkte jag, durian är mättande (och relativt dyrt), så mycket orkade jag inte riktigt äta men jag kände inte heller att jag kunde avböja. Kumfon heter hon, kommer från en by i norra Thailand och sitter här och vaktar poolen mellan 7-19 varje dag. Fram till för ett par månader sedan jobbade hon även på sjukhuset, så när hon var klar här gick hon vidare dit. Sen hem för att sova och så vidare hit igen på morgonen. Det är som vanligt de sämst bemedlade människorna som även är de mest generösa. Jag vet inte riktigt hur man återgäldar nåt sånt här på lämpligt vis.

Vidare till lådan med durian då, när hon tar fram den ser jag en Bruno i påsen som kartongen ligger i. Stärkt av min önskan att inte såra Kumfon klämmer jag ihjäl honom genom plasten. Okej, han var liten, men jag måste ändå applådera mitt mod! Åt upp så mycket jag orkade, övertalade henne att äta lite hon också, och till slut hade vi faktiskt fått i oss allt. Funderar på att ta med ett par kärnor hem och försöka plantera, frukten luktar ju extremt illa men plantan ska inte vara nån fara. Och nån frukt lär man ju inte behöva oroa sig för att det blir hemma i Sverige.

Vi satt och pratade ett tag, google translate fick rycka in emellanåt. Hon berättade om bondgården där hennes man och två söner bor, visade en bild från uppfarten och sa att dom hade getter. Så helt plötsligt sprang hon och hämtade en påse som hon hade gömt under trappan. I den låg flera stora larver, hennes chef vill ha ihjäl dom men hon räddar så många hon kan. Tydligen tar det ungefär en vecka innan det blir fjärilar av dom, och fjärilarna tycker hon om att ha hemma hos sig, inomhus. Bilder fick jag också!

När det var dags att säga hejdå lämnade jag med en känsla av ödmjukhet och tacksamhet över det liv jag lever.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Eftersom det var sista dagen på helgen igår och jag inte vet om jag kommer vara i Thailand nästa helg tänkte jag att jag kunde passa på att besöka Chatuchak weekend market. För några år sedan hittade jag otroligt fina navelpiercingar där, och varje gång jag varit i Bangkok sedan dess har jag hoppfullt åkt dit för att försöka hitta fler. Blev inga den här gången heller, men fick en fin och svettig promenad bland ungefär 8000 olika försäljare som är förvånansvärt välorganiserade i sitt upplägg. Saker säljs i sektioner, vilket gör att man med fördel kan undvika exempelvis husdjur och annat som man helst inte vill se.

Shortsen jag hade på mig dagen till ära köpte jag när jag var där förra året. Funderade på att köpa ett till par men insåg att behovet inte riktigt fanns, trots det låga priset motsvarande 13 svenska kronor. Däremot skulle jag behöva ett par byxor, packade kanske lite väl lite kläder till förmån för dykutrustningen men man måste ju prioritera det viktigaste! 

Avslutade besöket med att köpa färsk kokosglass, åt den i skuggan tillsammans med tjocka Bruno som satt i rännstenen och kalasade på en bit frukt. Vi kommer bättre och bättre överens för var dag som går, men jag uppskattar om han håller sig utomhus på behörigt avstånd.

Likes

Comments

Svält en ytterligare en säker väg till döden, och även om mitt medhavda underhudsfett gott och väl lär kunna täcka upp för skippade måltider så börjar det ändå bli läge att fundera på kosthållningen. Jag tycker att det är svårt nog som det är att klara kostcirkeln under mina vistelser i Asien och det är ju definitivt inte lättare nu när jag dessutom fått för mig att jag enbart ska äta vegetariskt.

Fick tag på en ostbit och åt den tillsammans med lite bröd och chili till middag. Chilin smakade ren ondska, fick i mig en och sen var halsen bortdomnad. Bra drag! Notera att jag betalade i runda slängar 60 öre för den där påsen på bilden.

Har dock blivit en del frukt, har redan hunnit klämma i mig några paket pomelo (färdigskalad, fina grejer) och ett tiotal mangosteen. I kylskåpet väntar rambutan, papaya och mango, och imorgon ska jag äta kokosnöt med husets säkerhetsvakt. Vi fick en bra start hon och jag, och det var ju för väl det för det finns en omfattande förteckning över ordningsregler som även visar vilka bötesbelopp som är knutna till varje brott. Skulle man våga till det rejält och få för sig att förfalska kortnyckeln kan man se fram emot upp till 5 år i finkan. Hårda bud.

Likes

Comments

Har i tanken hunnit dö ett flertal gånger sedan jag kom hit. Första gången när jag morgonen efter ankomst vaknade upp hemma hos Christoffer och Jazz och hittade en kackerlacka som lagt sig tillrätta på soffkudden som låg väldigt nära soffan jag sov på. Nu talar vi inte om någon liten jävel, bastant var han, Bruno, min gamle antagonist. När jag skulle bädda ihop soffan och i lugn och stilla ro påbörja dagen, möttes jag av hans vedervärdiga uppsyn. Frös till is först, sen ställde jag mig på en stol. Stod och tittade på honom, funderade på hur jag skulle lösa situationen. Messade Christoffer som var på jobbet, sen började Bruno helt plötsligt röra på sig! Visste inte vad jag skulle ta mig till, så jag grät en skvätt.

Bruno hade tagit sikte på min vidöppna resväska, det var dags att agera. I panik kopplade jag in dammsugaren, och ljudet som uppstod då Bruno träffade kröken i slangen kommer jag bära med mig för resten av mitt liv. Snabb dusch på det och sen tog det i runda slängar 5 minuter innan jag vågade korsa vardagsrumsgolvet för att nå fram till mina kläder. Modiga steg över mattan, noga inspektion av skorna och sen var mina Converse det första som åkte på min stackars medtagna kropp! Stärkt av vetskapen om att jag la mer och mer avstånd mellan mig och Bruno för varje meter jag gick släpade jag min väska bort till nya lägenheten.

Dagens andra konfrontation med döden kom i korsningen precis innan jag var framme. Jag hade lite felaktigt fått för mig att det fanns en övergång man kunde ta för att korsa gatan, men det gjorde det inte. Så med andan i halsen och hetsiga mopeder bakom axeln stegade jag och min rosa väska ut i Bangkoks mest trafikerade gata, i en av stadens mest olycksdrabbade korsningar. Med livet i behåll steg jag in i nya lägenheten och livet kändes med ens lite lite lättare. Tror att jag kommer trivas bra här!

Likes

Comments

Såg en rejäl firre idag och blev lite exalterad när jag skulle beskriva hur stor den var. Jag kanske överdrev en smula, men den var riktigt stor med (restylane)fylliga läppar, såg mycket bister ut och påminde faktiskt väldigt mycket om en av mina gamla lärare.

Likes

Comments

Resan till Egypten kan närmast beskrivas med det delikata uttrycket "sju sorger och åtta bedrövelser". Eller katastrof om man vara lite mer nymodig i sina formuleringar. Skånetrafiken har levererat fantastiskt dålig punktlighet senaste tiden, så vi tog ett tidigare tåg för att säkerställa att vi skulle hinna vänta på den förmodade ersättningsbussen mellan Hässleholm och Malmö. Tåget kom i tid, tåget anlände på Kastrup i tid. Faktiskt så var tåget det enda som lyckades passa tiden den här dagen, och efter en horribel mellanlandning i Kairo, skrikande barn och svettluktande araber var jag mer än redo att avsluta både mitt eget och flera medresenärers liv. Motresenärer.

Klockan var förbi 01.30 när vi kom fram till hotellet, ivrig att tvätta av mig dagens smuts hoppade jag in i duschen. Tog på mig morgonrock, snart knackade det på dörren och vi fick in lite nattmat. Samtidigt som jag öppnar dörren glider skärpet av morgonrocken, snabbt drar jag tag i den och håller igen den. Killen ställer ner maten på bordet. Tebe kommer ut från badrummet, nyduschad och naken, ovetandes om att vi har besök i rummet. Besöket avlägsnar sig snabbt därefter, med generad uppsyn.

Morgonen efter kollade vi in havet och allt gårdagen bjöd på glömdes och förläts snabbt. Finner inga ord för det här fantastiska revet som ligger precis vid hotellet! Helt underbart!

Likes

Comments

Den här dagen var lite surrealistisk, kände på mig redan när vi åkte ut att det skulle bli en riktigt bra dag och jag blev inte besviken. Ombord på båten fanns fyra dykinstruktörer, två khazakstanier som skulle provdyka vid båten och Jenny som skulle snorkla. Övriga var besättning, så det bådade gott för riktigt mycket dykning.

När jag stod och drog på utrustningen till första dyket säger han som jag ska dyka med att vi tar fosforgrottan, ägaren svarar då att vi inte skulle dyka där, för den grottan är farlig och det dog en man där förra året. Svaret blir då att det var inte den grottan han menade, att det fanns fler fosforgrottor. Han vänder sig till mig och säger att vi tar fosforgrottan. Jag vet inte riktigt hur resonemanget gick där, om det fanns fler grottor, men när vi kom till den som vi skulle in i så låg det ett sänke med ett inplastat papper med texten a life was taken here. Så simmade vi in. Fint var det, men vi gick inte så djupt. Svårt att fota i sån miljö så allt jag fick blev suddigt dessvärre.

Sen var det lunch, som följdes av klättring i klipporna för att kika på en grotta i berget. Otroligt vackert! Efter det undrade han som ledde dagens dyk om jag ville följa med på ett specialdyk utan fenor och utrustning, så jag fick andas genom hans reservslang och så höll han i mig och simmade runt, in i en grotta och in i ett totalt mörker. Det var en riktigt fascinerande upplevelse! Utan fenor var jag alldeles för långt in för att kunna ta mig ur om nåt skulle skita sig, först kändes det lite obekvämt men sen när vi vände oss om så var det verkligen värt allt. Synen när vi simmade ut mot ljuset, så otroligt fint. 

Sen var det lite fridykning med Jenny, och efter det var det dags för vrakdyk. Vi hade väldigt konstiga upp- och nertider hela dagen, missade säkerhetsstopp när vi gick upp i en grotta och det var ingen större ordning med nånting. Otroligt kul, men när vi kom ner till 28 meter där vraket låg så började allas datorer pipa samtidigt, en av instruktörerna signalerade att han skulle gå upp, en annan hade uppenbara problem med sin fot och vi fick ihop en bottentid på ca 30 minuter innan det blev dags att gå upp. Min dator indikerade behov av ett 27 minuter långt säkerhetsstopp, jag hade riktigt ont i huvudet och det slutade med att vi stannade i 7 minuter på 5 meter. Mådde inte som en kung när jag kom upp och trodde jag skulle spy. Alltid bra med en påminnelse emellanåt om varför säkerhetsstoppen är användbara och varför man ska börja med det djupaste dyket och inte tvärt om. Och varför man inte ska fridyka efter tubdykning. 

Dagen var trots detta helt jävla awesome!

Likes

Comments

Åkte in till stan igår för att köpa cyklop, Jenny råkade ha sönder sitt så hon behövde ett nytt. Hittade dock inget, hittade bara gata efter gata fyllt med skräp. Jag vet att jag själv är här men jag förstår verkligen inte varför folk åker till den här typen av platser. Förstörd natur, förstörda städer, förorenade hav. Människor som knappt kan röra sig till följd av dåliga beslut på buffén, ligger som strandade valar och steker i solen. Tror folk verkligen att dom upptäcker världen när dom åker hit? Jag blir så äcklad.

Hursom, hittade en söt papegoja också. Jag hoppas att dom var snälla mot honom, han var väldigt trevlig och såg faktiskt ut att ha det bra. Frågade om jag fick mata med nöt men ägaren sa att papegojan hade ramadan, det var ju osis.

Imorgon blir det dykning igen, sen en dag kvar och på onsdag är det hemresa. Det har varit en soft semester men det ska bli rätt soft att komma hem också, bort från det här vansinnet. Nästa gång blir det en riktig resa. :)

Likes

Comments

Åkte på nån dykutflykt i fredags, hade inte så höga förväntningar då vattnet här är rätt dött jämfört med alla andra ställen jag varit på, men jag blev så vansinnigt positivt överraskad. Första dyket blev ett grottdyk, mitt första, och det var ingen annan än jag som skulle dyka så jag fick en egen guide. 

Känslan av att simma in i mörkret är svår att sätta ord på, det enda vi hade var våra ficklampor och när jag av gammal vana vände mig om för att se hur det såg ut bakom var det bara kolsvart. Man kan ju tycka att det borde ha varit åtminstone lite läskigt men det var faktiskt inte det minsta otäckt. 

Grottan var luftfylld så vi kunde gå upp till ytan och andas lite. Kollade in stalaktiter i taket och letade efter sälen som tydligen håller till där ibland. Ingen säl blev det, men jag filmade lite och jag har aldrig sett mig själv se så hänförd ut som jag gjorde på den filmen. Skrattade faktiskt åt mig själv när jag kollade på den efteråt.

Andra dyket blev ett tunneldyk, även det var häftigt. Såg största lejonfisken jag nånsin skådat, den var inte alls nöjd över situationen med ficklampan och vände huvudet bort från kameran. Men det bästa med det dyket var det stora stimmet vi såg på väg till tunneln. Först simmade dom bredvid oss, sen cirkulerade dom oss och till sist när vi var tvungna att fortsätta så simmade dom efter oss. En av de bästa stunder jag nånsin haft under ytan! <3

Likes

Comments

Ja då var klockan halv nio då och jag har i sann pensionärsanda stationerat mig i sängen. Kommer säkert vakna vid 2 inatt bara för det.

Människorna här alltså, dom är något alldeles extra. Tror att det finns goda chanser att jag och Jenny är dom två mest normala personerna här faktiskt. Imorgon har jag bokat ett par dyk så jag kommer bort från det här vansinnet, ska bli intressant att se hur det står till med utrustningen här. Om väderförhållanden är bra så blir det ett grottdyk och ett tunneldyk, så det hade ju varit skönt med fungerande grejer.

Killen jag såg förut var inte han jag trodde det var, besvikelsen var stor. Den här herren hade dock också en flickvän som såg barsk ut, kanske kan bli lite poolside drama trots allt.

Likes

Comments