View tracker

Dikter, Mitt liv


Står lutad mot väggen,

håller i kroppen hårt

För jag har det svårt


Du frågar hur mår du

jag säger inte bra nu

Du säger gör inget dumt

nej juste, du säger ingenting

Allt är ju så flumt


FUCK

jag blir lack

vill gå till attack

Men ack nej

istället ler jag och säger hej

Skrattar då och då

för jag ska ju vara så


Detta om jag ska passa in

vill egentligen skrika försvinn

Så jag låser mig själv in

tills eftertexterna av utbrottet rullar in,

på skärmen i mitt huvud står det fin


Jag kan inte heller ha ett temperament

då är det såklart något som har hänt

men alla har ju sina egna problem,

klickade aldrig på "sent"


Sluta kramas jag är inte din,

jag är min,

men SLÄPP MIG

varför ropar ingen släpp hin


Kan bara tänka mig att vara dens

jag är kär

nu vet jag hur det känns


Så SLÄPP mig,

jag kommer att slå dig,

jag skulle ta en varning av mig,

AJ - ja valet var gjort av dig


"Kom"

"Nej, om jag ställer mig upp ramlar jag ihop,

som om jag skulle druckit en flaska rom"

Ställer mig upp som en cheerleader,

fast jag är inte den, jag är dens pom pom


Slängs bara runt,

pratar alltid strunt,

är det verkligen sunt


Nej jag vill inte prata med dig,

dig,

dig,

dig eller

dig.

Bara dig och dig.


För även om jag älskar er,

är det mycket ni inte ser

Jag ser och vet så mycket mer

Inte akademiskt

utan kemiskt

I min hjärnas bank,

allt registreras,

registret är inte slankt


Jag klandrar ingen,

behöver bara de som är vingen

För de ger mig ett vingpar

Så att jag kontroll har


Snälla bara förstå

att det är svårt att kringgå

allt som påverkar hur jag ska må

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Mitt liv, Husdjur

***Om du är väldigt orm-rädd och inte vill se bilder på ormar - det kommer en bild på min orm bara lite längre ner***

Som ni nog förstått har vi fått ett tillskott i familjen, detta i form av kungspytonormen Neptun! <3

Han är två år gammal och är ca 80 cm lång, han blir nog ca en meter som fullvuxen. Jag köpte honom genom en annons på Blocket, då hans gamla ägare sålde honom på grund av "tappat intresse".....

Neptun verkar vara väldigt handvan, då han är nyfiken ock krälade runt på mig i tre timmar i sträck igår! Han luktar mig i ansiktet, "pussas", håller i min hand och ger mig "nackmassage", utan att verka det minsta rädd. Han verkar också känna igen min röst då han kikar ut ur sin grotta när jag pratar med honom, eller någon annan då jag är nära hans terrarium.

Han är verkligen min lilla bäbis, hahah.

Jag förstår också att många inte gillar/är rädda för ormar, och jag vill bara säga att jag aldrig kommer att tvinga någon att klappa honom, vara nära honom eller ens titta på honom. Dock så kommer jag inte att sluta lägga upp bilder på honom på varken bloggen eller några andra av mina sociala medier, och det måste ni ändå förstå.

Det var väl allt jag ville säga för tillfället, avslutar med den bästa bilden hittills på lille Neptun <3


Likes

Comments

View tracker

Mitt liv, UNF / Nykterhet

Oj, oj, oj, om jag skulle jämföra hur jag mår nu med hur jag mådde när jag skrev dikten om skolan...... Så skönt att må bra igen.

Massa spännande/roliga/inte ledsamma saker har hänt, och ska hända! 

I lördags så gick jag till Mall of Scandinavia med min allra bästa vän E. På vägen dit ser vi på min kompis A´s snapstory att hon också är där, men med en av hennes kompisar, så vi går runt inne i gallerian lite alla tre. Sedan så ansluter sig A till kompisen hon var där med först igen, och jag och E går runt i lite affärer, köper lite saker, som till exempel en miniatyrversion av en köttätande växt som jag ska så själv. Vi får väl se hur det går... Aaaaanyway, efter allt shoppande så åt vi lite på Max, och efter det såg vi på Tarantinos nya film - i VIP salong! Det var jättemysigt.

På söndagen så gick jag och pappa ut och åt stek på en stekrestaurang. Det var jättegott och så, men både jag och pappa tyckte att köttet hade kunnat vara lite mer medium än rare. Den var liksom så rare att tjuren nästan fortfarande råmade. Well, well, det var ju inte så att man skulle klaga, allt utom mittdelen var perfekt!

Efter att vi ätit gick vi hem och jag skypeade med B. Under detta samtal fick jag ett meddelande av en i valberedningen för min UNF förenings styrelse, som sade att flera nominerat mig till ordförande för min förening! Så på mötet på söndag avgörs det! Jag hoppas verkligen att jag får några röster, att vara ordförande skulle vara så himla coolt, och jag skulle älska att kunna bidra mer till UNF än vad jag redan gör!

Sista spännande saken jag tänker prata om i inlägget händer imorgon! Det är nämligen så att vår skolpjäs i år kommer att vara Grease, och imorgon hålls provspelningarna. Jag kommer att provspela till Rizzo, som är den enda egentliga rollen jag vill ha, eftersom jag tycker att hennes sarkasm och sassiness återspeglas väldigt bra i det vanliga jag. Håll tummarna för mig!

Nu ska jag sova, blir upp tidigt imorgon då jag måste hinna sminka mig osv. Ha det bra!

Likes

Comments

Mitt liv

1. Jag är galen i hemdekorationer, speciellt ljusslingor.

2. Jag älskar Marilyn Monroe med hela mitt hjärta.

3. Min bästa vän är en cismonohetero kille.

4. Mina favoritartister är Darin, Melanie Martinez, Troye Sivan och Børns.

5. Jag har hur många doftljus som luktar rosor som helst!

6. Ämnena jag tycker minst om i skolan är idrott och geografi.

7. Jag har en gång väntat vid staketet till scenen till en konsert - i 10 timmar i sträck, utan att gå på toa!

8. Jag är extremt klumpig.

9. När jag var liten ville jag jobba som djurskötare på zoo.

10. Jag är medlem i Ungdomens Nykterhetsförbund, och har skaffat många av mina bästa vänner där.

11. Min favoritfärg är turkos.

12. Jag fyller år den tolfte februari.

13. Jag älskar att sjunga och skådespela.

14. Jag har tre hundar.

15. Jag älskar när folk säger att de uppskattar mig eller att de älskar mig.

16. Mitt spiritanimal är en drake.

17. Jag älskar att titta på snooker på tv.

18. I födelsedagspresent önskar jag mig att få ändra ett av mina mellannamn.

19. Mina favoritband är Foster the people, Imagine dragons, Of monsters and men, Norlie & KKV och Pentatonix.

20. På min artonde födelsedag så ska jag tatuera mig.

21. Jag hatar folk som tar upp sätet bredvid sig med sin väska.

22. När det är grupparbeten i skolan slutar det i 9/10 fall med att jag får göra allt arbete.

23. Jag är beroende av coca cola.

24. Jag spenderar alldeles för mycket pengar på McDonald´s och smink.

25. Jag är beroende av tv-serier, och kan kolla klart flera säsonger inom loppet av några få dagar.

26. Jag hatar att träna och har överdrivet dålig kondition.

27. Jag älskar choklad med salta nötter/mandlar i den.

28. Jag vill arbeta som journalist då jag blir vuxen.

29. Min favoritapp på min iPad är Netflix.

30. Jag går i en engelsk skola, där vi pratar engelska på alla lektioner utom svenskan och SO:n.

31. Jag är livrädd att jag inte ska komma in på den linjen på det gymnasiet där jag vill gå.

32. Jag har extremt känslig hud och får utslag av både ångest och temperaturskillnader.

33. Darin har varit min idol sedan 2004 (ja, jag var tre), och jag har träffat honom över femton gånger.

34. Mina ögonbryn är mitt proudest achievement.

35. Jag har antingen Nutella eller smör och socker på mina pannkakor.

36. Jag har extremt lätt att anpassa mig och inte säga fel om någon av mina kompisar byter namn eller pronomen.

37. Jag är en Disneynörd.

38. Mina favorit ämnen är svenska och engelska.

39. Min favoritrestaurang är Vapiano.

40. Min mentor betyder extremt mycket för mig.

41. Jag är inte förtjust i råa grönsaker och frukter.

42. Jag älskar att engagera mig i saker, som skolpjäser och att värva medlemmar med UNF.

43. De sakerna jag är rädd för är höjder, döden och mögel.

44. Jag är med i Motdragskommittén, och jobbar med att skriva artiklar i UNF:s medlemstidning Motdrag.

45. Mitt bloggnamn är ett namn en av mina bästa vänner kom på, det är typ namnet på mitt alter ego.

46. Jag blir jätteglad när folk rättar sig efter att ha felkönat mig, både live och på nätet.

47. Jag har träffat Clara Henry, och hon signerade min kopia av hennes bok, fastän hon egentligen inte fick!

48. Min favorit Disneykaraktär är Stitch, om min favorit Disneyprinsessa är Mulan.

49. Min favoritbokserie/filmserie är absolut The Hungergames.

50. Jag är väldigt vänster politiskt sett.

Likes

Comments

HBTQ+, Mitt liv

​Jag tänkte bara prata om en grej som jag börjat reagera på. Detta är att (cis)personer tror att det är skillnad på könsidentitet och kön. Att det bara är de binära könen som är "riktiga", men att icke-binära kön bara är hur en person kan identifiera sig. Detta är fel, då könsidentitet och kön är exakt samma sak, då kön sitter i hjärnan och inte mellan benen. Genitalier och kön har ingenting med varann att göra. Att vara icke-binära är inget vi hittar på, det är inget vi säger att vi är för att det är "kul". För vi är inte binära, och våra kön är lika riktiga som era, och det är jävligt tufft att vara en transperson.

Hade inte så mycket mer att säga om den saken, bilden säger allt, men tänkte fråga er en sak. Vad vill ni se på bloggen? Vad vill ni veta, kanske om mig, eller vad jag tycker om någonting? Kommentera eller kontakta mig på någon av mina sociala medier, alla förslag uppskattas!

Likes

Comments

HBTQ+

Denna åsikt kommer nog inte vara populär. Men enligt mig ska inte cismonoheteros (folk som är cis (ej trans), mono (kan bara bli kär i en person åt gången) och heterosexuella), få gå i Pride paraden. Låt mig förklara:

Alla dagar på året är cismonohetero dagar - utom Pride veckan. Alla de dagar blir HBTQ+personer inte uppmärksammade, ja, man kan ju säga att ingen bryr sig ett skit om oss då. Men under Pride veckan är det vår tur att bli uppmärksammade, då kan man gå på stan med sin partner och med transmärket på kinden, utan att få lika många äcklade blickar som man annars skulle få. Självklart är det möjligt att få kommentarer eller äcklade blickar även under Pride veckan, och självklart är det möjligt att ingen säger någonting även om det inte är Pride, men jag säger att det är mindre troligt att det sker under Pride.

För Pride menas ju för att uppmärksamma HBTQ+ personer, att vi ska få stå upp för oss själva, visa vår kamp och skapa acceptans, eller? Just nu är det mer som en reklamtavla, där alla som vill verka accepterande hänger upp sig och vill synas, vill att alla ska veta att de är så accepterande så. Speciellt politiker. Missförstå mig inte, jag tycker att det är helt okej att politiska partier går i paraden, det är inte det. Men jag tycker inte att partiledare ska få vara med för att skapa falskt förtroende för dem. Typ när Fredrik Reinfeldt var med, i en egen vagn och allt, det handlar inte om att han brinner för HBTQ+ rättigheter, det handlar om att det var valår. För om det inte är valår så är det mycket färre politiska partier i paraden, detta eftersom politiker använder paraden för att göra reklam för sig själva, för att vinna förtroende, och så ska det inte vara. Pride handlar inte om - ska inte handla om - reklam för politiker.

En annan sak jag blir irriterad över är allt "tutti-gull" kring Pride. Love wins är alltid temat, och självklart är det viktigt, och självklart handlar Pride om acceptans av samkönade förhållanden också. Men i media ser vi bara orden free love, gay, Pride och bilder på samkönade par, samt regnbågsflaggan. Vid vissa tillfällen uppmärksammas också binära transpersoner och bisexualitet. Resten av HBTQ+ glöms bort. Hela Q+ delen visas knappt i media, inte ens på föreläsningarna i kulturhuset (vad jag har varit med om, självklart visas de lite, men inte i samma skala som resten av HBT). Under veckan pratas det inte mycket om andra än de som är gay, bi eller binära.

Ska inte Pride handla om kärlek för alla? Frihet för alla? Pride ska handla om kärlek till (och för) alla enligt mig. Alla ska få uppmärksammas, och allt ska inte handla om endast sexualitet eller vara så himla "tutti-gulligt", utan kampen för lika värde måste också visas. Vi HBTQ+personers dagliga kamp mot förtryck och orättvisa - det är den kampen Pride ska handla om enligt mig. (*alla som i alla inom HBTQ+ alltså)

Och denna kamp kommer inte att kunna visas om paraden är fylld med kränkta cismonoheteros som också "vill vara med". För om paraden, den som ska vara vår, är fylld av alla de som förtrycker oss - vad visar det då? Att vi inte kan stå på oss, att vi inte får ha något för oss själva, att vi är förtryckta och att vi låter våra förtryckare ta vår plats. För vad har alla cismonoheteros egentligen där att göra? Jag ska komma in på specialfall där cismonoheteros kan få vara med, men vad har en cismonoohetero, utan någon som helst koppling till HBTQ+, att göra i paraden? Visst, den kanske vill visa allmänt stöd, men att stå och heja på utanför paraden är också att visa stöd. Att gå i paraden ska bara HBTQ+ människor få göra, för att det är vi som hör hemma där.

Okej, då kommer vi till specialfallen där jag anser att man kan få gå i paraden som cismonohetero;

- Om man på en personlig nivå känner en HBTQ+person som ska gå i paraden, men inte vågar gå själv, så får man gå för att stötta just den personen.

- Om man är medlem i en förening som går i paraden, där det finns medlemmar som är HBTQ+, och/eller att föreningen är engagerad i HBTQ+rättigheter/HBTQ+personers dagliga kamp, är det ok att gå i paraden.

- Om man går i paraden och tar ställning till något HBTQ+ relaterat, ex. föreningen Stolta föräldrar (föräldrar som är med i en förening som visar att de stödjer sitt HBTQ+ barn) får gå även fast de är cismonoheteros många av dem, eftersom de tar ett HBTQ+relaterat ställningstagande. Detta gäller dock inte om dig som privatperson och cismonohetero, som har med dig en skylt där det står kärlek för alla eller något annat "tutti-gull". Fatta lite var gränsen går.

Och nej, jag hatar inte alla cismonoheteros. När man börjar lära känna dem är de ju faktiskt är vanliga människor precis som vi! Men det är ju lite äckligt när de står och hånglar med varann, och de måste ju inte skylta så mycket med deras förhållanden!!1!!11!! Cismonoheterofob? Jag? Nejdå, jag är jätteaccepterande! (IRONI!!!!!)

Ni fattar vad jag menar, så pratar ofta folk om HBTQ+personer. Nej, jag hatar inte cismonoheteros. Så länge de respekterar mig, detta gäller alla personer - vare sig kön/icke-kön, sexuell läggning, hudfärg etc - så respekterar jag dem tillbaka.

Där kommer jag avsluta detta inlägg och jag kommer nu att köpa en enkelbiljett till Kanarieöarna där jag kommer bygga ett bombsäkert och ljudisolerat fort, där jag ska skydda mig från alla som kommer bli så otroligt kränkta av denna text.

Likes

Comments

Dikter, Mitt liv

Hela mitt liv har jag haft skolångest,

i låg och mellanstadiet var det riktigt illa.

Jag mådde skit,

ingen fattade ju någonting,

alla såg ju mig som den med cool frilla.


I högstadiet bytte jag skola,

saker blev bra,

iallafall okej.

Men nu så kryper monstren fram,

vill in i ett sinne,

vill in i mig.


Pressen är för stor,

allt som betyder något  är

betyg

betyg

betyg,

närvaro

närvaro

närvaro.


Betyg och närvaro,

hand i hand,

tar med med sig,

in i mörkrets land.


Hur ska jag komma ut,

jag står inte ut,

när ska det ta slut?


Målet är A,

det ska det alltid va,

inget annat är bra,

det är bara betyg A jag ska ha.


För om jag inte klarar det här,

om jag inte klarar att dra upp kravens ridå,

hur ska jag komma in där,

vad blir det av mig då?


Men jag biter ihop,

o ingen fattar, 

för jag är en eccedentesiast.

"someone who fakes a smile,

when all they want to do is cry,

dissapear,

and/or die".


Så jag slutade äta mat,

hann inte och tänkte att då kan man slippa allt hat,

allt blir underbart,

Men det blev inte underbart alls,

när ångesten som en boaorm låste sig kring min hals.


Jag kunde inte andas,

jag känner mig illa till mods,

jag skriker,

men bara inombords.


För att visa känslor att visa sig sårbar,

det går ju inte för sig,

jag måste ju vara stark,

folk ser upp till mig.


Alla räknar med mig,

jag är ju en duktig tjej,

men NEJ!


Jag är ingen tjej,

duktig kanske jag verkar,

o duktig kanske jag är,

men hur mycket ska det kosta,

är det värt det här?


Paniken är ju redan här,

och det är ännu värre när du är där.


Ett extra hinder jag måste hoppa över,

snälla bara försvinn,

jag vill att det ska vara över.


Men inget är över,

för du hatar mig för något som inte är helt mitt fel,

men jag får alltid ta smällen,

för ingen vet att jag är trasig,

alla ser mig som stark och hel.


Du får mig att stanna hemma,

du får paniken att krypa tillbaka in i mig,

du får mig att ångesten åter känna.


Snälla låt mig bara va,

snälla bara gå,

jag har ju ändå aldrig gillat dig ändå.


Och för att allt ska lösas,

så måste jag ändra mig,

fast än det är andra som gillar att klösas.


En munkavel över mina läppar,

för ingen är fri på riktigt,

alla kan alltid i frihetens hjul sätta käppar.


Bara jag vet att det inte är mitt fel,

jag tar hand om mig,

jag vill ju vara hel.


Men nu kan inget göras,

för fördomarna kan redan ropas och höras,

och det är ju jag som får ta smällen,

ja det är ju inte någon annan som sitter och gråter såhär på kvällen.

Likes

Comments

Mitt liv, HBTQ+

Som nästan alla i min närhet vet, och som du förmodligen förstår, är jag inte en cisperson. Mitt kön är inte binärt, jag är inte en kille eller tjej. Jag är en icke-binär transperson. Mitt pronomen är inte hon eller han, utan hin. Om du är medveten om att mitt pronomen är hin, men ändå säger hon till mig, så blir jag upprörd, för du har ingen rätt att felköna mig. Det spelar ingen roll vad du "anser" eller tror på, det finns fler än två kön. Punkt. Såklart, som kränkt cismonohetero säger du "Bevisa det då". Hunty, jag är levande bevis. Jag finns ju liksom. Och jag är inte något av de två binära könen (man och kvinna).

Jag har alltid vetat att jag inte är en tjej. Jag har aldrig trivts i de stereoskopiskt "feminina"* sakerna, som långt hår och mycket smycken. Dock älskar jag både smink och att ha långa naglar, som många ser som något "feminint"*. Men som cisperson måste du också förstå, att även om någon ser extremt "feminin"* ut och du antar att denna person är en tjej, kan du aldrig anta det. Hur någon ser ut avgör inte personens kön. *Jag väljer att inte skriva tjejigt eftersom det är ett så fel uttryck, så skriver istället feminint inom citationstecken. 

Ok, vi flöt ifrån ämnet lite, what was I saying, jo jag har alltid vetat att jag inte är en tjej. När jag var liten så klippte min frisör av mig håret lite kortare än det först var tänkt. Killarna på dagis kallade mig kille och hånskrattade åt mig, och jag kanske var lite ledsen då, men nu är jag glad. Jag är glad att folk i kassan på Mcdonald´s ropar, "specialbeställningen till killarna därborta är klar" när jag är där med mina killkompisar. Jag låter galen som gillar att bli felkönad på det sättet. Men jag blir glad eftersom det betyder att jag ser androgyn ut. That´s all I´ve ever wanted. Om någon kallar mig tjej blir jag upprörd, eftersom det var det alla såg mig som innan jag kom ut som genderqueer. Så som många fortfarande ser mig. Men om folk misstar mig för en kille blir jag glad, för jag känner mig inte bekväm i det feminina. Det ger mig helt enkelt en bekräftelse på att jag inte ser feminin ut, utan mer maskulin, eller helst androgyn, och det gör mig personligen, lycklig. Det är svårt att förstå hur jag känner för någon som inte är inne i min hjärna, som inte förstår hur jag tänker.

Du måste också förstå att bli felkönad som kille istället för genderqueer kanske gör mig lycklig, men kan förstöra en annan transpersons dag. Alla är olika, det är därför det är så viktigt med kommunikation. Lika förstörd som jag blir om någon kallar mig tjej, kan någon annan också bli, eller kanske tvärtom, blir jätteglad över det. Poängen är att du vet aldrig. Aldrig. Så tänk innan du öppnar munnen. Förstör ingens dag, fråga istället. Om jag introducerar mig säger jag, "Hej jag heter Märta/Zinead, mitt pronomen är hin, vad är ditt". Detta för att inte förstöra någons dag. Gör det du också! Och om du säger fel kön/icke-kön, namn eller pronomen, snälla rätta dig själv. Att du försöker, att du rättar dig själv kan minska skadan du gjort, och få personen att må bättre.

Du kanske tror jag överdramatiserar, att "så upprörd kan någon inte bli om jag säger fel pronomen". Nej, alla blir inte upprörda. Vissa bryr sig inte. Men vissa bryr sig jättemycket. Respektera andra, transpersoner som cispersoner. Om du inte rättar dig själv efter att ha sagt fel pronomen, har du mindre respekt för en transperson än vad du har för en hund. Tror du mig inte? Let´s see, du är utomhus och träffar världens gulligaste hundvalp. "Åhh vad söt hon är" kanske du säger. Då säger ägaren att "Det är faktiskt en han". Genast så ber du om ursäkt, till ​hunden​, säger "Åhh förlåt, vad söt ​han ​är". Om du inte kan göra något liknande för en transperson, inte kan ändra vilket pronomen du beskriver personen med, så kan du hoppa ner i en papperskorg. Det är liksom inte så svårt.

Well well, har mycket att göra imorgon, ska upp relativt tidigt, så jag avslutar inlägget där. Om du har några respektfulla frågar att ställa till mig, hör av dig i kommentarsfältet eller på någon av mina sociala medier. Jag svarar på alla frågor som är respektfulla och inte felkönar mig eller någon annan. Ha det gött!

Likes

Comments

Mitt liv

Klockan är 14.20 och jag har redan gjort någonting idag! Fantastiskt.

Jag och mamma var alltså på Disney on ice, och självklart, galen som jag är, klädde jag ut mig - och sminkade mig - till Stitch. Varför inte?

Själva showen var fantastisk, med fina kostymer, bra upplägg och duktiga skridskoåkare. Rent tekniskt sätt hade vi bra platser, vi såg hela skridskobanan framifrån, högt upp, men var inte heller för långt ifrån. Men jag skulle då inte säga att våra platser var bra, av endast en, men en extremt tillräcklig anledning. Bakom oss, satt den värsta ungjävel jag varit med om i hela mitt liv.

Ungen, som i första akten sitter på stolen bakom mamma, pratar HELA tiden. "Farmor vad är däääääää?", "Vad gör Kapten krok nuuuuuuuu?", "Varför är dräkterna blåååååå?", "Jag fattar inteeeeee", "Var är Elsaaaaaa?". Alltså fy fan. Sedan så sitter ungen och sparkar i ryggen på mammas stol konstant. Och farmodern? Hon säger inte ett pip, utan låter ungen störa ALLA andra. Sedan i andra akten så sitter ungen bakom MIG. Sparkar mig i ryggen, skriker - inte pratar högt - SKRIKER hela tiden. Sjunger också, självklart, högljutt med i alla låtarna. Sen så slår hon mig i huvudet med sin blinkande trollstav, och med sin platspåse. Sen när showen är slut och alla skridskoåkare kommer in på banan, och ungen ser Peter Pan hänga från taket, skriker hon "PETER PAAAAAAAN" ca 45 gånger direkt in i mitt vänstra öra. När Elsa sedan åker in backstage efter showens slut, börjar ungen lika högt gallskrika efter henne.

Jag HATAR barn.

Det fanns också en till överjävlig unge. Denna unge befann sig dock inte inne i Globen när jag höll på att få ett utbrott på honom - han befann sig på tågstationen. Jag och mamma sitter på en bänk innanför dörrarna till perrongen, eftersom vi inte vill gå ut och spendera de tio minuterna som tåget tar på sig att anlända, ute i kylan. Ja, det skulle ju vara varmare inomhus, om inte ungjäveln går fram mot dörren och tillbaka igen så att den öppnar sig, så att kylan drar in och det knappt är någon skillnad på ute och inne längre. Mamma tittar surt på honom, och hans mamma tar iväg hans plastpåse, som han dessutom fäktar runt med. Ungen tar då fram ett blått platssvärd, som han svingar runt, och sedan slår ner mot marken med all sin kraft, ca 5 millimeter ifrån en duva. Duvan flyger förskräckt iväg, och mamma kan inte hålla tyst längre, och säger "Nej, men", lite sådär halvbistert. Då är tydligen allt MAMMAS fel, och ungens mamma skriker att "han är bara ett barn", "han är ju fem år" och "han träffade knappt duvan". Sedan drar hon tag i ungen och kör ilsket ut vagnen på perrongen, med ungen i släptåg. Sedan säger en arg tant som fortfarande står kvar inne att, "de hade ju sagt till honom en gång", och att "duvan klarade sig ju". Jag  och  mamma som är för trötta för att ta diskussionen om uppförande, respekt och djurplågeri, bara suckar och tittar trött på den arga tanten.

Jag HATAR arga tanter och arga föräldrar också, men mest av allt så HATAR jag barn.

Jaha, det var väl allt för mig. Här är en söt bild på mig i min Stitch dräkt. Nu ska jag kolla på Netflix, och lugna ner mitt humör från jag-kommer-att-strypa-ett-barn-nivån, till lugn-och-sansad-nivån.

Likes

Comments

Mitt liv

​Jag är nog en av världens sämsta personer när det gäller att hålla en blogg vid liv. Jag vill blogga, och jag försöker hitta tiden att göra det, men den är liksom aldrig där. Men nu ska jag försöka, jag vill verkligen ha någonstans att dela med mig av mina åsikter, och skriva av mig om det är något jag är arg över. Vi får helt enkelt se hur det går!

Likes

Comments