Nu har det gått mer än 48 timmar sedan det som inte fick hända ändå hände hemma i Sverige.

Jag hade aldrig någonsin upplevt paniken av att inte veta om min mamma, pappa, syster eller bror lever, tills den 7 April 2017.
Ni förstår nog inte känslan av hjälplöshet och ovisshet, att inte veta vad som händer i sitt egna hemland.

Jag satt i bilen och fick ett sms av en vän, "troligtvis en terrorattack i Sverige", i mitt hemland!?
Jag får panik, tårarna kommer och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Försöker kontakta min familj, släkt och vänner hemma i Sverige för att kolla så att alla är okej. Då jag får veta att min syster, 16 år, sitter fast på ett tåg ensam vid Centralen i Stockholm.
Ändå sedan jag åkte på mitt utbytesår har jag blivit/varit väldigt känslosam, speciellt när det kommer till min familj. Rädslan jag hade innan jag åkte över att förlora någon nära under de 10 månaderna jag är iväg var då stor. Att då få veta att min älskade lillasyster är fast på ett tåg nära något aldelles galet som bara inte får hända var väldigt jobbigt, läskigt och känslosamt.

Många gick efter denna dag hem och kramade om sin familj, berättade hur mycket de älskade varandra och var tacksamma för landet vi lever i. Min familj fick försöka uttrycka det i vår familjegruppchatt.

Sverige är mitt land och här i USA representerar jag Sverige. Innan jag åkte på utbytesår kände jag inte att jag direkt tillhörde ett land, men efter att ha varit borta en lång tid hemifrån vet jag att Sverige är mitt älskade hem.

En attack som denna är utförd för att skapa en speciell rädsla i samhället, men jag kan med stolthet se att de inte lyckades. Sverige öppnade dörrarna för alla som behövde det. Människor erbjöd mat, sovplats och skjuts. Hur underbart samhälle har vi inte?

Jag fick frågan om jag fortfarande vill bli polis efter en sådan händelse, SJÄLVKLART vill jag det!

Bilden här ovanför har spridits som eld över alla sociala medier. Jag reagerar då starkt på denna bild. Detta är svensk polis!! Trots att de har begränsade resurser och lön så tvekar de inte en sekund för att skydda. Tänk dig själv att springa emot något som du inte har någon aning om vad de är och något som skulle kunna ta ditt liv. Titta på bilden, ser du något tvivel hos dem? Nej, de springer mot faran när alla andra springer därifrån.

Detta är en hemsk och sorglig händelse men som sagt Sverige visade vilket kärleksfullt land vi är.

Kärleksfulla hälsningar till alla jag känner i fantastiska Sverige ♡

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments


Idag är det måndag och min 224'de dag här i USA. Dagen började med att jag försov mig (som jag gör varje dag), har faktiskt lärt mig att vara supersnabb på morgonen. Jag vaknar vid 6.40 och bussen går vid 7.00, duktigt va? Så idag stressade jag mig upp som vanligt och sprang sedan mot bussen. I skolan idag hände inget särskilt, jag hade mina vanliga lektioner och allt rullade på som vilken dag som helst. Det är lite läskigt hur bekväm jag har blivit här.

Direkt när skolan slutade mötte jag upp några tjejer från lacrosse laget och gick sedan snabbt och bytte om då vi hade match idag. Vid tre gick vi på bussen för en timmes resa och sedan var vi framme. Jag var jättenervös innan då detta var min första riktiga lacrosse match, vi hade inga avbytare m.m, många olika anledningar till varför jag var lite nervös. Men vi gjorde det, vi tog W, vi vann!! Vi spelade jättehårt och ingen gav upp! Det andra laget hade tre gånger så många spelare som vi hade men vi gjorde det, vi vann och det känns så bra och jag hade väldigt kul! För er som inte vet är en lacrosse match 2 x 25 min så de är väldigt mycket att spela utan vila, men som sagt, vi gjorde det! Denna säsong kommer att bli jobbig men också underbar.

Nu sitter jag på bussen påväg hem och är helt slut, hela kroppen gör ont haha men vad gör de? Spring Break börjar ju på torsdag!!
Kramar

Likes

Comments


Efter över fyra månaders slitande var det nu dags att säga hejdå... Jag har aldrig kämpat så mycket för en sport som jag har gjort med basketen. Jag har gått igenom blod, svett och tårar för att klara av det och jag är så jävla stolt över mig själv. Jag är inte en "lagsport person", jag ger upp för lätt och har inget självförtroende i mig själv när det kommer till att träna. Men jag klarade detta! Aldrig spelat basket förut och fick spela varenda match jag kunde, jag fick tillochmed starta några gånger. Jag har fått uppleva drömmen. Jag har fått spela en high school sport. Jag har fått spela på det där skinande golvet och jag har fått suttit i det där svettiga omklädningsrummet, och jag älskade det.

Vi hade vår sista match för någon vecka sen men i måndags slutade säsongen officiellt då vi hade våran 'banquet' (ingen aning vad de heter på svenska?). Jag fick höra så fina ord om både mig själv och mitt lag.

Detta är en sport jag länge kommer älska.

Likes

Comments


Igår vad första dagen av lacrosse tryouts (ja jag, Moa Zetterstrand spelar lacrosse) och det är väldigt svårt men också väldigt annorlunda och kul. Jag hade inte tänkt att köra en till lagsport pga alla mina skador men sen lyckades tjejerna i laget övertala mig! Man lever bara i USA engång ellerhur?

Lacrosse är en sport jag aldrig sett eller kört förut. Jag visste/vet knappt något om sporten men tog chansen att prova och det är jag väldigt glad över.

Så, igår var min första tryout!! Det var jobbigt, svårt och speciellt, men också så kul. När man spelar lacrosse behöver man en 'stick' (vet inte om de finns ett svenskt ord för de), speciella glasögon och tandskydd. Jag har fått låna utrustning av tjejerna i laget då de hade extra. Igår efter träningen åkte jag, Parker och Sloan till Sloans pappa som är tandläkare och gjorde mouthgards till oss. Vi fick dom gratis av honom (kostar vanligtvis över 1000kr) och då passar de mycket bättre än vad de i affärerna gör. Jag köpte en och provade men det gick inte alls bra. Den åkte ut när jag sprang, jag kunde inte prata och hade rätt svårt att andas, dock kan också bero på att jag inte är van att ha en. Anledningen till varför man behöver ha en är för att bollen är väldigt hård och om man skulle råka få den på munnen skulle tänderna åka ut.

Så i eftermiddag laddar vi om och kör igen. Önska mig lycka till!!

Kramar

Likes

Comments

Idag slår vi ihop två inlägg i ett.

Förra onsdagen var jag på min andra lektion på polisstationen. Vi fick först en timmes information om hur en polis får använda sitt vapen och i vilka situationer det kan använda det. Super intressant att få höra från ett perspektiv där de är vana att ha vapen i vardagen. Efter första timmen gick vi ut och fick prova på lite "hands-on' övningar. Vi fick skjuta med en taser=elchocksvapen och en handpistol, dock hade den inte riktiga kulor utan det var som en painballkula med färg inuti. Anledningen till varför polisen har de 'fejk' pistolerna är för att det ska kunna öva på ex. Skolskjutningar och hur de ska hantera vapnena i intensiva situationer.

Nu i onsdags så fick vi först också en lektion i hur polis får använda våld och i vilka situationer de är ok att göra det, också hur de hanterar sånna situationer när de är ensamma på plats. 'Hands-on" övningen denna gång var att vi fick prova all utrustning de bär, ex. Skottvästen, hjälmar, vapen osv (allt var så tungt). Vi fick också en rundvisning i bilarna.

Kramar!

Likes

Comments

Usch vad jag har hamnat "behind" i mitt skrivande här på bloggen.

I söndags så gick en av mina drömmar i uppfyllelse, jag fick gå på en riktigt NBA Game. Påvlig hem från flygplatsen när jag kom hit frågade min värdpappa mig vad jag ville uppleva här, självklart var det första svaret att få uppleva en NBA match. I söndags gick denna dröm i uppfyllelse och det var underbart!!

YFU (min utbytesorganisation) gick för några veckor ut sedan med att det fanns biljetter att köpa till en Detroit Pistons vs Boston Celtics. Vi köpte biljetter direkt.

Vi kom dit så vi hade lite tid innan matchen började. Vi mötte upp flera från YFU sen gick vi in. Vi köpte tröjor och vi fick lite olika saker då vi gick som en stor grupp. Tillslut började matchen och det var sjukt!! Arenan var så stor och det var väldigt mycket folk där (lite skillnad mot en basketmatch i Sverige). Allt var overkligt.

Ännu en till dröm som USA har uppfyllt för mig!

Kramar

Likes

Comments

6 månader? Bara 4 månader kvar...

Något som jag inte har skrivit så mycket om här på bloggen är min ångest för att komma hem. Jag är rädd för att komma hem och komma tillbaka till vardagen då jag här lever drömlivet. Jag älskar mitt liv just nu.

Innan jag åkte hit trodde jag att jag var lycklig och nöjd. Jag hade det mesta man kunde önska. Jag hade världens bästa familj (jag har självklart fortfarande min familj), en pojkvän och så många vänner. Hade alltid något och göra, och jag var aldrig ensam. Jag ville inte lämna Sverige och stod där i sista sekunden och velade på flygplatsen om jag skulle åka eller inte. Sen kom jag hit och mådde inte alls bra. Under mina första veckor här hände det massor av negativa saker i mitt personliga liv som gjorde att jag kände mig ensammare än vad jag någonsin gjort.

Från den stunden har jag kämpat för att hamna där jag är idag och jag är starkare än jag någonsin vart. USA är mitt hem och de är här jag känner mig bekväm. Här gillar folk mig för den jag är och jag gillar mig själv för den jag är.

Att då inse att man bara har 4 månader kvar i drömmen skapar en stor klump i magen. Jag vill inte lämna? Jag vill inte komma tillbaka till en vardag och inte vara nöjd. Jag är rädd för att börja om en gång till, och vad händer om ingen gillar mig? Vad händer om jag inte får bra betyg? Vad händer om jag inte klarar av körkortet? Vad händer om JAG inte klarar det?

Självklart saknar jag min familj, mer än någonsin. Det är jättejobbigt att vara ifrån dem, men jag känner också att detta är vart jag är 'meant to be'.

Jag är 18 år och har hela livet framför mig, vem vet, en dag kanske jag kommer tillbaka för evigt.

Likes

Comments


Hej alla

Jag vill börja med att varna er alla för att min svenska är "sådär"...7 månader utan att prata mitt hemspråk sätter sina spår..hahaha.

För många veckor sedan visade Autumns mamma mig en artikel hon hittade i tidningen om kvällskurser på polisstationen. Hon vet sedan tidigare att jag vill jobba inom polisen när jag bli äldre så då visade hon mig artikeln och jag blev fast direkt. Jag och Autumn anmälde oss sedan. Det är en åtta veckors kurs och det är varje onsdag mellan 18.30-20.30.

I onsdags var den första lektionen och då gick vi igenom vad vi skulle göra dessa 8 veckor, en pärm med massor av information och sedan fick vi också en detaljerad rundvisning av stationen. Vi fick se hur man tog ett mug shot (vi ska fråga om vi kan få ett haha), hur cellerna såg ut, hur man använder fingeravtryckscannern och alkohol blåsare, var, vart och hur man paketerar och förvarar bevisen och mycket mer. Är så himla taggad för dessa veckor.

Vill inte berätta för mycket om vad vi ska göra nu innan utan tänkte skriva ett inlägg om varje lektion senare.

Jag har inte skrivit ut det här på bloggen men mitt drömjobb är inom polisen och det är just nu det jag satsar på att bli! Jag vill jobba med att umgås och hjälpa människor i dagens samhälle. Även fast jag troligtvis är den fegaste människan i världen så är det något jag ska komma över för att jag tror att jag skulle passa så bra för detta jobb.
(Tyvärr tog jag inga bilder i onsdags men ska försöka göra det senare)

Kramar

Likes

Comments



Började dagen med att försova mig, sminket blev inte bra och allt gick bara åt helvete. En väldigt (inte) bra start på dagen.

Kommer in till skolan, är arg och irriterad och orkar egentligen inte vara där.
Men sen kommer jag till mitt skåp där jag mötte upp killen i skåpet bredvid. När jag kommer dit så möts jag av godis, ett brev och en jättefin mugg och så frågar han 'do you want to be my valentine?'. Det är det finaste en kille någonsin gjort för mig och min lycka i det ögonblicket var obeskrivligt ❤️ gjorde hela mitt utbytesår.

Efter skolan åkte jag och Autumn och köpte smoothie (gör alltid de innan jag har match), sedan behövde jag åka tillbaka till skolan för att göra mig redo för min sista hemma match... vilket var väldigt jobbigt då jag älskar basketen, men vi har fortfarande 3 borta matcher kvar så får ta vara på det. Matchen gick jättebra och vi vann stort så det var en perfekt avslutning på en väldigt bra dag!

Kram

Likes

Comments

För några dagar sedan fick alla utbytesstudenter med YFU ett mail från 'the president' inom organisationen. I det mailen stod de att vi inte får lämna landet innan vi ska åka hem pga de inte är säkert att vi får komma in i landet igen. Anledningen till detta är för att Trump har satt upp en “Protecting the Nation from Foreign Terrorist Entry into the United States” också kallat “travel ban” vilket betyder att om man kommer från flera av de muslimska länderna får man inte komma in i landet, de länderna är: Iran, Iraq, Syria, Sudan, Libya, Yemen, och Somalia. Jag är inte från något av dessa länder men har ändå fått order om att inte lämna landet för säkerhetsskäl. För att ingen vet vart Trumps gräns går.

Jag är inte jätte påläst om detta men jag och många andra tycker fortfarande att det är väldigt fel att döma personer efter deras kultur och bakgrund , samt att dra alla över en gräns och säga att ingen från just de länderna får komma in i landet. Självklart är inte varenda person från alla dessa länderna terrorister. Trumps signatur är 'Make America Great Again' men hur blir landet bättre om man måste visa de andra länderna hur mycket makt man har? Amerika skapades av personer från hela världen och det är därför landet är så himla mångkulturellt, varför ska man då behöva hindra så flera inte kan träffa sin familj, vänner och släkt? I mina ögon är det fel. Speciellt efter man får höra hur 'fritt och liberalt' Amerika är. 


Jag tycker att det här är fel men det är bara min åsikt och tyvärr kan inte det ändra något i denna situation. Jag hoppas också att ingen tar illa upp från detta inlägg. 

Likes

Comments