View tracker

Vid Jul var mitt hår verkligen inte rolig, mössan "bad hairday" har sällan passat bättre på ett huvud..

Så gick jag in på BodyShop och den lite äldre kvinnan som jobbade den dagen var sååå trevlig och tog sig tid för mig och frågade om mitt liv och vilken vardag håret levde i. Efter detta rekommenderade hon produkterna jag inte kan leva utan idag - schampoo och balsom utan vare sig silicon eller parabener

Kvalitén och resultatet är HELT klart värt den lite dyrare prislappen 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag vill VERKLIGEN få en ny start.


Och JA!!

Jag har en hel masssa drömmar och förhoppningar och ibland känns det lite som om tiden håller på att rinna ifrån mig och att alla andra runt om hunnit så långt.

Mina systrar frågar av och till om jag datar någon och varför jag inte försöker

Mormor frågade om jag ens VILL ha barn och familj

Jag har fått fråga om jag övervägt att söka till "Bonde söker fru" eller "Tro, Hopp & Kärlek" eller "Gifta vid första ögonkastet"

För att inte tala om den välmenande kommentaren "Jag har en vän som du bara MÅSTE träffa"


Sorry, men att gå på date känns inte som prio ett just nu...

Mitt första steg är att 1. jobba 2. skapa en grundplåt och 3. flytta.

Varför gå på en date med någon om jag inte ser nått mer i honom än en kul kväll?

Känns inte schysst mot vare sig mig själv eller mot daten, för det andra så har jag inga som helst planer på att stanna i Skellefteå så varför då inleda ett förhållande här?



Tack för all er omtanke, men den här gången så kommer jag nog inte lyssna på någon utom mig själv.

Likes

Comments

View tracker

Kan inte låta bli att ta till mig och uppmuntras av ovanstående citat från en av världens mest kända basketspelare. Att man inte lyckas på en gång är inte grejen - utan att lära sig av sina misstag, resa sig och fortsätta försöka igen.


 Och det är väl kanske lite där jag är just nu? MÅNGA tankar den senaste tiden och en känsla av en enorm uppförsbacke. Precis sånna dagar som det här citatet (eller storyn om Haren och sköldpaddan) känns extra uppmuntrande att påminna sig själv om. 

Likes

Comments

"Well you know me; give me a full ballerina skirt and a hint of saloon and I'm on board." 


                                    Citatet är hämtat från "The Devil Wears Prada" och tyckte själv att det passade perfekt in på den här                                        klänningen som i skrivande stund är påväg hem till mig.


Eller som Carrie Bradshaw skulle ha sagt:

"I like my money right where I can see it - hanging in my closet "

Likes

Comments

Undrar om jag NÅGONSIN varit så nervös inför ett besök....

Inte bara skulle jag få veta om de växande antalet fläckar i varierande färg och form skulle visa sig vara något som kanske skulle förändra mitt liv för alltid - Cancer - utan jag skulle även ta mig igenom läkarskräck och (enligt rykten från vänner) en MINST sagt närgången läkarundersökning.


Med tanke på tidigare erfarenheter så kändes inget av detta särskilt roligt, men visste att det var nödvändigt om jag skulle kunna tysta några av mina järnspöken. Att väntrummet sedan hade tänder från en sågtandad fisk och andra konstigheter på väggarna gjorde mig inte lugnare, och inte övriga stirrande med välmenande leenden heller..


TACK och lov för fikamaskiner! Hann just svälja kaffet och ge mitt stressande jag en rejäl koffeinkick när läkaren ropade upp mitt namn. Knappt hann jag in i rummet för ens det blev att strippa ner till trosor och lägga sig på en brits medans han tittade på min kropp med ett GIGANTISKT förstoringsglas och vred och vände på mig. Och nä - ryktet om att det skulle bli en närgången undersökning var knappast överdriven.. Men innan jag hann tänka hör jag honom säga att jag kan få klä på mig igen och i samma andetag får jag även veta att vissa av mina födelsemärken nog var lite mörka och hade varierad form. Känner hur allt plötsligt stannar upp och hans konstpaus får livet att passera i revy, men så säger han slutligen:

- Det är inget som du behöver oroa dig för, allt ser friskt och bra ut och det syns verkligen att du tar hand om din hud och använder solskyddsfaktor.


Så 1-0 till mig i cancerfrågan - sååå glad !


Likes

Comments

Nä, det är inte starWars jag syftar till min rubrik - det är mitt hår.

Jag har testat på lite alla möjliga färger, men på något sätt så känner jag efter ett tag av nyhetens behag alltid en längtan tillbaka till mitt mörka hår. Den färg som jag trivs allra bäst i är egentligen lite mörkare än min egen naturliga färg och kallas "BlackBrown". Så nu när alla andra börjar prata beach2016, rosévin, kärlek på stranden så känner jag lite att jag längtar efter förändring jag med.

Självklart är det ju trevligt att komma igång med träning och sånt också, men skulle nog behöva en träning på både in och utsidan. Såg ett avsnitt av Extreme makeover weight loss och tränaren där sa något väldigt klokt. Att även om man tränar och ändrar kostvanor så kommer det inte hålla i längden om man inte tar tag i den vikt och börda man har på insidan - dvs emotionell viktminskning.


Vad är då emotionell viktminskning?

Jo att minska på sådant som väger tungt på insidan. Att slänga offerkoftan och bränna den på bål, att göra upp med saker som står i kartonger och påminner om förr, lämna bort kläder och saker som man inte använder och som påminner en om det gamla. Släppa taget och gå vidare. Men för att kunna göra det här måste man även våga vara RIKTIGT ärlig med sig själv. Och det kan vara läskigt ibland, men hjälp finns.

Känner man inte för att prata med någon i sin närhet eller gå till psykologen så kan jag VARMT rekommendera boken "Djävulsdansen" (skriven av Ann Söderlund och Sanna Lundell). Den boken har jag själv läst och fick många "ahha" och "eee..oj då" följt av "nää, inte alls.. eller jo.. så är det nog.. usch" insikter. 

Halva boken är dessutom hjälp till självhjälp, en masssssa jobbiga - men bra frågor att ta sig igenom för att då slutligen hitta till sitt nya jag :)

Likes

Comments

Fått lite frågor om mina tatueringar, så tänkte för första gången berätta och visa upp dom allihopa.


Min första tatuering gjorde jag i mars 2011, ett stjärnfall som påminner mig om att aldrig ge upp utan alltid ha blicken fäst på stjärnorna. De tre ifyllda stjärnorna symboliserar mina 3 yngre systrar som är något av de finaste och mest värdefulla jag har i mitt liv.

Tatuering nummer två - "John3:16" - skapades sommaren 2014 och skulle från början egentligen ha varit "Ester 4:16" som är en av mina absoluta favoritverser. Där står "if I perish, I perish", oavsett vad som händer är jag beredd på att ta konsekvenserna och är inte rädd för dem. Ordet som istället valdes kallas i folkmun "lilla bibeln", på så vis har jag den alltid med mig och påminner även alla de människor som fått dö för att de stått upp för vad de tror på.

Hösten 2015 föddes denna lilla goding. Ett tecken som står för "Painless/Heal", dvs att något är lagat och inte gör ont längre. Lite i samma anda som mitt stjärnfall alltså, en påminnelse att allt det där hemska och trasiga ligger bakom mig.

Även fått frågan VAR inspirationen till att tatuera mig kom ifrån då varken mina föräldrar eller syskon har tatueringar. Svaret på det är "Milady de Winter", den kvinnliga spionen från de tre musketörerna vilken hade en fransk lilja på sin skuldra. Även om hon var lite av skurken i filmen så kunde jag som barn inte låta bli att beundra henne - en kvinna med mod som vågade ta risker och inte inväntade en hjältes räddning.

_______________________ _______________________

Lustigt nog - trots att jag var inställd på en lilja som hon hade - så har det aldrig blivit någon sådan.. Men just för tillfället så trivs jag rätt så bra med dom jag har. Kanske för att ingen av dem är så stora men också för att de är placerade på så sätt att jag kan dölja dem om jag inte vill att alla ska se dem.

Likes

Comments

Jag har inte världens bästa erfarenhet av vården och har aningens läkarskräck och går helst INTE dit om jag inte måste. Ändå borde det väl vara världens mest naturliga expert att fråga någon som kan mer än jag själv om något är fel, eller bara gå på en ren rutinkoll typ som när man besiktigar bilen. Men har man mindre bra erfarenheter och bemötanden så känns det inte lika självklart


💉  Läkare som opererar under lokalbedövning och ger mitt 6-åriga jag panik vilket slutar med fasthållning så att operationen kan färdigställas

💉  Läkaren som undersökte mig då jag var utbränd på gymnasiet och fastställde allt från anorexia till livmoderhalscanser och graviditet under ett och samma besök - som grädde på moset kallade hon mig lössläppt då jag förnekade graviditet. 
💉  Läkare som lämnar mig i en läkarstol i ett förråd FULLT med sprutor från typ medeltiden och framåt - detta efter att jag berättat för henne att jag inte tycker om sprutor
💉  Läkare, psykologer mfl som jag fick träffa under min tid med anorexia (orkar inte räkna upp allt som hände då)


Så när det nu börjar dyka upp allt fler födelsemärken i olika färgskalor och former, ja då kommer nästa oro smygande - cancer?  En DJUP avgrundssuck och ojjande tankar senare vågade jag slutligen haspla ur mig min oro och fick tips om en läkare i Luleå som är specialist på sånna här saker och som både tar prover och kan ta bort dem med laser. Men tanken på att dels ringa och säga att jag VILL gå till doktorn och tanken på att en manlig doktor ska spana på en kropp som inte ens jag är bekväm med följt av en möjlig provtagning med väntetid på ett besked som kan förändra hela mitt liv på kort eller lång sikt - DET är läskigt! 


Spenderade EN VECKA med att samla mod att ens våga ringa och satt sedan där med svettiga handflator och serie på i bakgrunden för att skingra tankarna från de läskiga. Hamnade i en telefonkö som kändes som ett evigt hamsterhjul. Slutligen hör jag en röst som talar om vilka tider som läkarstationen har öppet och med det så avslutas samtalet. Gissa om jag surade?  


Idag så ojjade jag mig en bra stund till och ringde sedan igen. Denna gång kom jag fram och damen på andra sidan verkade väldigt trevlig och serviceminded och framförallt så gjorde hon mig lugn. Så nu fick jag en tid den 16:e maj 😊  


Så även om det kanske verkar trivialt för andra så är det för mig ett STORT steg - ett steg mot att börja ta hand om mig själv. 

Likes

Comments

I helgen har jag HELA huset för mig själv.

Och ska jag vara helt ärlig så är det faktiskt ganska skönt, för jag har verkligen fått tid att tänka, andas och bara vara en liten stund. Såå mycket har hänt under lång tid och det känns att det både hunnit ikapp och fått äta upp en allt för stor del av livets kaka. Så innan jag hittar mig själv på ålderns höst i grånat hår fingrandes på smulor så tänkte jag försöka göra något åt det.


Men att försöka på nytt eller helt börja om från noll - det är frågan.


Hittade min gamla blogg och läste igenom lite inlägg och fann en ung kvinna med stort hjärta för människor runt om henne, en kvinna som hoppades på kärleken och som hade många drömmar men gått på minst lika många nitar. Trots det och trots att hon i samhällets ögon kanske inte var någon hit så reste hon sig upp, gång på gång även om hjärtat och tilliten fått blåmärken både en och två gånger. Men vill jag vara henne? Var hon den kvinnan som jag drömde om att bli då jag var liten? Behöver knappt en hundradels sekund för att hitta svaret på den frågan - NEJ.

Funderade ett tag på om jag skulle böja om från Noll. Radera hela den gamla bloggen, ta hjälp av någon som kommer och hjälper mig och rensar igenom allt från prylar till kläder och annat kollijox som jag samlat på mig. Döm av min förvåning när jag hittade den perfekta personen för jobbet inne på damtoan - hela tiden hade hon varit där och väntat på mig. Hon log försiktigt mot mig när våra ögon möttes i spegeln.


Jag hade träffat mig själv.


Likes

Comments