View tracker

Jag vill att du ska kunna se dig själv med mina ögon, så att du verkligen får se vad du är för mig. Jag vill att du ska kunna känna med mitt hjärta, så att du verkligen kan få en förståelse för vilken makt du har över det och hur mycket jag faktiskt älskar dig. Jag vill att du ska känna med min kropp, bara för en dag, så att du kan förstå att du ger mig en värme som jag inte trodde fanns.

Men.. jag vill också att du ska se mig på det sätt som jag ser på dig. Jag vill att du ska känna så för mig, som jag känner för dig. Jag vill att du ska bli lika varm i kroppen av mig, som jag blir av dig. Jag vill bli älskad på samma sätt av dig, som du blir av mig.

För många gånger har jag undrat vad du tänker när du hör mitt namn, jag har undrat om du tänker på mig innan du somnar och när du vaknar. Jag har undrat om du någonsin kollat på mig och tänkt för dig själv att jag är vacker. Jag har undrat om jag ibland får ditt hjärta att hoppa över ett hjärtslag precis som du får mitt att göra.

Det är föralltid du.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ibland tänker jag på vad som verkligen gör mig lycklig i denna värld, vem som verkligen alltid funnits för mig trots upp och nedgångar och vem som verkligen älskar mig trots alla mina brister. Ibland känner man sig inte älskad av någon, ibland kan jag känna att det är en mur byggd mellan mig och hela omvärlden, som om jag är den ensammaste personen i hela universum.

Man måste dö några gånger innan man kan börja leva, det är sant. Man måste faktiskt dö några gånger, man måste ner på botten och må rätt så jävla dåligt ibland och vara sådär "ont-i-hjärtat-sårad eller slå-i-väggen-arg eller gråta-i-kudden-tills-man-somnar-ledsen. För när man väl gjort det och fått ut alla sina emotions, det är då man kan resa sig igen. Resa sig på stadiga ben och skratta med hela hjärtat för det är först då man kan uppskatta livets riktiga glädje.

Och det finns en person för mig som är på den nivån, som kan ge mig den glädjen men även den sorgen. Han är både min styrka och min svaghet och jag vill bara förlora mig själv i hans armar och aldrig hitta ut. Jag vill drömma mig bort i hans ögon och aldrig vakna. Jag vill kyssa hans läppar som om de vore den sista och aldrig lämna dem. Jag vill leva livet ut med honom just pågrund av att han är värd att dö för.

Likes

Comments

View tracker

Min sorg är outhärdig. Ingen förstår vad den kommer ifrån. Jag brukar vara en glad människa men ibland så handlar det om att jag känner mig så jävla värdelös. Att jag aldrig kan vara tillräckligt bra för någon, jag kan inte räcka till, inte för min pojkvän, mina vänner, inte i skolan, aldrig. 

Jag känner mig så jävla ensam, otillräcklig och värdelös. Jag vill ha en vän jag kan berätta allt för och gråta ut alla tårar jag har i min kropp med utan att den dömer mig. Men det går inte.

Jag är trött på att göra alla besvikna hela tiden vad jag än gör och jag är sämst på allt jag gör. Jag orkar inte bli utbytt av de som står mig närmast hela jävla tiden, jag orkar inte bli ignorerad och undviken av de som betyder allra mest för mig. Jag är trött på att alltid känna mig fulast, barnsligast, jobbigast och töntigast hela tiden. 

Det enda jag vill är att få betyda hela världen för en person som gör det för mig. Att jag är någons första handsval och att den aldrig skulle byta ut mig mot någon annan. Jag har få nära omkring mig men inte ens de närmsta kan jag berätta allt för och släppa ut mina känslor och bara låta allting sväva omkring i luften och gråta och få göra de klart att jag inte alltid mår bra och jag behöver det. 

Jag behöver någon som kan lyssna på mig när jag är ledsen och bara veta att jag är viktig bara av att det finns någon som bryr sig på riktigt om hur jag mår. Men det finns inte. Och det är så jävla jobbigt att alltid behöva hålla sina tårar inne.


Likes

Comments

Hemligheten för ett långt förhållande är inte hur harmonisk kärlek man ger och får, inte hur ofta man bråkar, inte pågrund av hur många likheter man har eller hur många saker man har gemensamt intresse för, inte heller hur många misstag ni gjort.

Dessa saker räknas men det är hoppet som håller gnistan vid liv. Ett förhållande håller om man båda kommer överens att inte ge upp. Ifall båda två är redo att resa sig upp efter varje fall man ramlat.

Man ska inte tappa hoppet när ett problem i förhållandet sitter fast i hjärnan och man övertänker allt och lite till, ge istället varandra hopp och håll fast vid varann sålänge det bara går.


Likes

Comments