View tracker

I natt fick jag mer än åtta timmar sömn och jag ville bara dela med mig av den glädjen. Jag hade världens absolut längsta dag med träning 8.30-12.30 och sen lektioner och tutoring 13.00-20.30. När jag kom hem så pluggade jag endast ett litet tag för min hjärna hade givit upp sedan länge. Så istället för att sitta uppe och plugga så hade jag en "treat yo'self"-kväll: en kväll när jag gjorde något fint för bara mig. Och då kanske ni tänker att jag åt god mat, var med kompisar eller liknande. Nope. Jag kollade på och somnade tidigt till Planet Earth. Det är något med det, och liknade program, som gör mig så otroligt lugn. Jag tänker inte på stress eller oro, problem eller måsten. Det är som att helt och hållet stänga av alla känslor och tankar. Och det behövs Iblabd.
Hur som helst behövde jag verkligen sömnen. Nu sitter jag och dricker mitt morgonkaffe och lyssnar på svensk musik i väntan på träning. Idag kommer nya recruits och det kommer inte finnas en lugn stund. Det kommer bli kul, men jag behövde ladda upp med lite naturprogram.

När jag och Carlee har recruits måste vi dela säng. Inte klagar vi.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ännu en vecka har flugit förbi. Det känns som att tiden går så snabbt här och mina planer de kommande veckorna kommer inte få saker att lugna ner sig direkt. Jag tror det kan vara bra för mig att blogga om dagarna här för att på något sätt gå genom vad som hänt för min egen skull.

Träningarna är längre från och med i torsdags. Nu är vi i vattnet 10.00-13.00 istället, en förändring som var mycket tuffare än jag trodde. Jag antog att det inte skulle vara någon skillnad men min fredagkväll var kvitto på misstaget. Hela min kropp värkte och det var svårt att hålla ögonen öppna. Det är en skön utmattning, men en utmattning nevertheless.

Skolan känns bra. Jag älskar verkligen matten, hur konstigt det än låter. Det känns som att det verkligen är min grej och det känns tryggt att veta vad man vill. Som vanligt har vi haft uppåt tusen läxor i veckan. Även om det är trist så tror jag att det kan vara bra för mig eftersom det tvingar mig att ta tag i saker tidigt. Att skriva en uppsats sista minuten funkar liksom inte eftersom jag bokstavligen får två dagar på mig att göra klart den till att börja med. Hursomhelst, jag lär mig.

De kommande veckorna ska bli intressanta. Idag kommer en recruit från Nederländerna och bor med mig och Carlee och på fredag kommer fem till. Det är samma visa nästa vecka med ytterligare fem recruits att underhålla på helgen. Mitt i allt detta så har jag två midterms att skriva och två uppsatser som ska in. Sen är det helt plötsligt november. Vi får se hur det går.

Vad har hänt annars då? Jo i helgen har Adam varit här båda kvällarna. Jag pluggat löjligt mycket och käkat enormt mycket för att trösta mig själv. Senaste tiden har jag också haft en fruktansvärd craving för att dricka oboy och kolla NatGeoWild, alternativt Planet Earth. Det får bli om jag har tid över. Kram på er.



Fick dessa skickade till mig av mina fantastiska systrar

Likes

Comments

View tracker

Jag vet att det varit alldeles för länge sedan jag skrivit något, men jag förvarnade er om att mitt bloggande kanske skulle få lida när det faktiskt började hända saker. Och OM det har börjar hända saker!

Vi har tränat i vattnet varje dag 10-12 och gym tre gånger i veckan 8.30-9.30. Rent fysiskt har simningen varit det tyngsta jag någonsin simmat, men mentalt har det varit det lättaste. Jag är så otroligt lycklig över att vara här och över att ha möjligheten att förbättras, så det finns inte en röst i huvudet som inte säger åt mig att ge allt i varje moment. Jag är långt ifrån bäst, jag är långt nere på botten, men trots det känns det bättre än någonsin.
På onsdagar ser våra träningar lite annorlunda ut. Enligt en massa regler som jag inte tänker gå in på så kan vi inte köra polo på onsdagar och måste därför hitta på något annat: "Wednesday Fun Day". Vi har hittills bara haft en sån dag, då vi åkte till en sanddyna och i princip sprang upp för en vägg, men jag har hört att de är väldigt roliga. Förutom den idag. Idag ska vi nämligen springa "The Perimiter", alltså runt campus, för att få vårat gear. Att få grejerna ska bli hur kul som helst, men jag hade gärna skippat löpningen.

Självklart har jag också lektioner och plugg. Och HERREGUD vad det är mycket plugg. Vi bor i läxor på eftermiddagarna och frammåt kvällen. Allt går så himla snabbt och det gäller att verkligen försöka hänga med på allt. Jag läser matte, kemi och engelska. Matten är kul, kemin överväldigande och engelskan väldigt svår. Men jag kommer nog in i det snart.

Utöver polon och skolan har vi det sociala och ni som känner mig vet att jag hatar människor och de hatar mig. Skämt åsido, jag har lärt känna väldigt många fina personer på väldigt kort tid. Jag och min värdsyster Meg blir närmare för varje dag som går och det känns som jag kan berätta allt för min roommate Carlee.

Hoppas allt är bra med ni som läser. Fick ett otroligt fint mejl från farmor i veckan så jag fick höra vad hon pysslande med och sen fick jag ringa min fantastiska Sofie på födelsedagen. Utöver det är jag jättedålig på att svara. Men det tar tid att komma in i allt och jag ska bli bättre.

Juste, för er som är intresserade av vad jag gör men inte orkar läsa så har jag en instagram och en snapchat under namnet "Hazelltrassel" som man får följa.
Kramkram!

  • 688 readers

Likes

Comments

​Inte en stilla sekund. På en vecka har jag flyttat in på UCLA, gått på tre olika sporter i tre olika matcher, tränat varje dag och varit på en miljon möten och tillställningar. 

Det har hänt så otroligt mycket att jag inte vet vart jag ska börja. Inflytten har i alla fall gått an, även om det inte är helt och hållet klart än trots timmar spenderade på IKEA och target. Vi har liksom inte haft tid att verkligen fixa till rummet och göra det hemtrevligt, så bilderna kommer komma upp när allt blir klart. Annat kul är alla människor jag träffat under veckan. Damlaget är läskigt, men jag tror det blir härligare när man väl lär känna dem.

Idag var första dagen med lektioner och på torsdagar har jag inga lektioner, så jag har hela eftermiddagen ledig. Vi tränar på förmiddagarna och det satte igång idag, men bara ett kort pass. Det gick helt okej, även om jag inte klarade exakt allt. Jag är så himla glad över våra tränare. De känns så otroligt kunniga och härliga.

HURSOMHELST. Jag vet att detta inlägg är väldigt osammanhängande och tradigt att läsa, men jag ska blir bättre. Det blir lättare när jag uppdaterar oftare så jag kan skriva om en, två dagar istället för en vecka. Nu ska jag återgå till min välbehövda vila. Ikväll ska jag äta middag med Adam och förbereda mig på morgondagens lektioner.

Likes

Comments

Idag hjälpte jag min värdsyster Meg flytta in sina saker på UCLA. Det skulle vara en lång och tråkig dag, men när jag kom dit så chockades jag av min starka reaktion. Om två dagar flyttar jag in och kommer ha ett fullt schema, så jag tänkte passa på att få det här skrivet redan nu.

Nervositet, gråtfärdighet och känslan av andnöd. Och att inte kunna stå still. Min sommar har varat i exakt 99 dagar och bestått av väntan, men jag har väntat på att börja på UCLA mycket längre än så. Men trots all tid i världen kände jag mig helt oförberedd på känslorna kring att faktiskt börja.

Det är inte konstigt egentligen. Alla som känner mig vet hur länge jag har drömt om och kämpat för det här. Jag vet hur löjligt det låter, men att börja på UCLA och spela för deras varttenpololag är verkligen en dröm för mig och jag är så otroligt tacksam som fått det här. Och jag menar verkligen fått. För det finns så många fina människor som hjälpt mig genom åren. Förutom min fantastiska familj, som gjort mer för mig än jag kan beskriva, så är det enastående hur mycket hjälp jag fått. Mina tränare och lagkamrater i Järfälla har fått mig att vilja gå dit varenda dag, inte bara för träningen utan för de är bland mina absolut bästa vänner. Tränare och spelare från andra klubbar har också hjälp mig med tips och råd helt utan egen vinning, bara för de vet hur mycket jag vill det här. Under sommrarna här i USA har flera familjer ställt upp för mig, speciellt min gamla värdfamilj som tagit in mig som en extradotter. Jag har haft bekanta som uppmuntrat, lärare som skrivit rekomendationsbrev och världens finaste pojkvän vid min sida. Avslutningsvis så har jag haft turen att få världens bästa vänner som stöttat mig och hjälpt mig med allt mellan himmel jord.

Jag vet att det här låter som världens smörigaste "jag vill tacka alla som gjorde det här möjligt"-inlägg, men det är precis vad det är och jag bryr mig verkligen inte. Jag vet inte hur min tid här kommer se ut eller hur länge den varar, men det spelar ingen roll.
Det är det en dröm för mig att komma hit och jag är så fruktansvärt lyckligt just nu. Jag är så otroligt tacksam och jag kan inte sluta tänka på hur mycket tur jag haft som har sånna här människor i mitt liv. Så tack till alla som gjorde det möjligt för mig att vara här. Hoppas ni förstår hur mycket det betyder för mig.

  • 1147 readers

Likes

Comments

Ni vet när hela kroppen värker och alla muskler vill ge upp och man går in i det där lilla rummet i huvudet där alla skriker åt en? Det finns inte ord för att beskriva hur mycket jag har saknat det lilla rummet.

De senaste dagarna har jag haft en hel del för mig. I måndags åkte jag och Meg till Six Flags och mötte upp med hennes kusiner. Vi spenderade världens varmaste dag där på bergochdalbanorna. Jag älskar nöjesfält men i slutet av dagen blir man så otroligt utmattad och trött, så det var skönt att avsluta dagen med att trycka i sig mat från Panda Express.

Tisdagen och onsdagen såg väldigt lika ut. Min värdmamma Linda är assistant coach för ett college lag här i Ventura, så jag följde med till hennes träningar och simmade vid sidan av poolen. Eftersom jag är skriven i ett annat lag så får jag inte träna med dem, men det var bra eftersom jag ändå behövde ta tag i konditionen. Och bra gick det inte. Det känns som min kropp inte orkar något och jag känner mig mentalt svag, som att jag inte orkar ta mig genom någonting. Hursomhelst så fick jag röra på mig.

Torsdagen har uppkörningsdagen. Jag bokade tiden i måndags och körde lite i veckan som förberedelse. Uppkörningen gick bra och jag fick körkortet. Inte mer med det. Jag har hört hur larviga deras uppkörningar är, men jag tyckte verkligen inte att så var fallet. Visst, det fanns större utrymme för att göra fel, men jag klarade det för att jag bara råkade köra helt fantastiskt bra. Det är dessutom lätt med uppkörningar om man kan köra bil.
Efter uppkörningen hämtade jag och Meg upp Adam från tågstationen. Han ska vara häruppe över helgen, vilket är tur det. Efter att ha setts nästan varje dag i flera veckor saknar jag honom väldigt mycket, så är överlycklig att han är hos mig igen.

Och det här med det lilla rummet i huvudet. När jag simmade i fredags hände något som inte hänt på länge. 99% av tiden när jag simmar tänker jag på ursäkter jag har för att stanna, för att vila, och på senaste tiden känns det som jag verkligen gett vika till dessa ursäkter. Och det tar en hel del på självförtroendet. Men ibland när jag fortsätter pusha genom så kommer jag liksom in i en slags andra andnings, fast i huvudet. Det är det där lilla mentala rummet i huvudet där jag kan göra exakt vad som helst. Det känns som att alla skriker åt mig, musklerna är sedan länge utmattande, men på något sätt så behöver jag inte längre tänka på att pusha och kämpa. Armarna och benen anstränger sig till max och jag känner mig verkligen helt oövervinnelig. Att komma in i det här rummet i huvudet är verkligen världens bästa känsla för det är det enda sättet att ta ut sig till max och att påminnas av känslan ger mig mer motivation än jag haft på länge. För det var länge sen jag kom in hit, senaste gången jag minns var på en herrträning i höstas. Men nu känns det som jag är tillbaka och vet varför jag verkligen älskar att träna.

  • 1247 readers

Likes

Comments

Idag har vi åkt ner till stranden och kollat på surfarna. Jag sprang nere på stranden ett tag men vågade inte köra på ordentligt på grund av knäproblem, men jag tog igen det genom att köra lite styrketräning när jag kom hem. Nu längtar jag till morgondagen då jag äntligen får simma.

  • 1343 readers

Likes

Comments

Jag har varit ledig i 88 dagar och det gör mig fruktansvärt stressad.

De senaste kvällarna har jag och Meg kollat amerikansk fotboll; i torsdags spelade Fresno State och igår kväll spelade Hanford High hemma. Båda matcherna påminde mig om varför vi inte håller på med sådant i Sverige. Det är stundvis kul, men det räcker faktiskt inte med sammanlagt 20 min spänning under en match på 3h. Hur som helst, vi hade trevligt sällskap och det blev två fina kvällar. Igår efter matchen åkte vi dessutom till IHOP med Megs kompisar, vilket var mys.

Förutom det har dagarna i Hanford bestått av lunch med gamla vänner och ett polopass. Jag tränade med high school laget igår och herregud vad jag dog. Missta mig inte, träningen var inte speciellt tuff men otränad i 30 graders värme blir det så otroligt jobbigt. Jag minns förra sommarn när jag kom till Hanford efter att ha spelat med San Diego SHORES hela sommaren. Jag har aldrig varit så vältränad son då och SHORES är på en helt annan nivå än Hanford, men trots det dog jag varje simpass.

Nu har vi åkt tillbaka ner till Ventura och jag längtar efter träning. Jag tål inte att vara otränad men samtidigt är jag värdelös på att träna själv. Att träna med sitt lag är allt och jag längtar så himla mycket till att träningarna på UCLA drar igång.

  • 1368 readers

Likes

Comments

Den senaste veckan har varit varit lugn men bra. I söndags började Meghans orientation på UCLA så jag följde med henne ner och bodde hos Adam två nätter. Jag gick och tränade på UCLA en dag men fick så otroligt ont i knät att dagen därpå fick spenderas stretchandes framför Suits.

Suits och Scandal är två serier jag är mitt uppe i som förstör mitt försök att läsa mer. Jag köpte ju Divergent för att ha på vägen upp till Ventura, men läste ut den på två dagar och har liksom inte kommit igång med nästa bok. Aja, det kommer finnas mycket att läsa när jag väl börjar UCLA.

Efter att Megs orientation slutade på tisdagen hoppade vi in i bilen och körde upp till Hanford och var framme sent på kvällen. Nu är vi inne på andra dagen här och det har varit riktigt kul att träffa gamla kompisar. Vi träffade Lori igår, min backup amerikanska mamma (alla har en, det är bara så) och sen hela pololaget när vi gick till deras träning.

Kvällen spenderades på en basebollmatch. Många, speciellt icke-amerikaner, tycker att baseboll är fruktansvärt tråkigt men jag kan tycka att baseboll är helt okej om man har rätt sällskap. Nu var det jag, Meg, Megs farfar och hans kompis, vilket inte var kul. Jag och Meg var rätt uttråkade men som tur var fanns det popcorn att underhålla sig med.

  • 1405 readers

Likes

Comments

De senaste dagarna har varit mysiga. Jag och Meg har främst legat hemma och haft Grey's Anatomy marathon men vi har också fixat skolgrejer, käkat på ett litet café och varit en vända på stranden. Idag var vi ute och gick och styrketränade en dryg timme.

Finns inte supermycket att blogga om just nu. Fick ett jättefint mejl av farmor som jag ska ta mig an att svara på. Annars är det att försöka hålla igång med träning.

  • 1467 readers

Likes

Comments