”Because the strong always protect the weak”

Teoretiskt är pälsdjuruppfödning lagligt i Sverige, men i praktiken så strider det mot § 4 djurskyddslagen, som säger att djur ska kunna utöva sina naturliga beteenden.

I Sverige består all pälsdjursuppfödning av minkpäls.

Minkar är rovdjur, och har därför ett starkt behov av att få utlopp för sitt jaktbeteende. Till skillnad från många andra djur i fångenskap är minkar inte anpassade att leva i grupp, då de är revirhärdade och lever solitärt i naturen.

I Sverige dödas ca 1 miljon minkar endast för sin päls. Djuren hålls i små burar och deras levnadsvillkor skiljer sig mycket från det liv de är anpassade för.

Sverige exporterar årligen pälsskinn till ett värde av ungefär 270 miljoner kronor.

Den mesta päls som produceras här exporteras, och den päls som säljs i Sverige är istället importerad största delen från Asien.


Mina personliga åsikter om detta är såklart att det är fruktansvärt. Mot både miljön och någon annans liv. För så ful hud har inte en människa att vi behöver ta någon annans. Skulle vilja benämna det som sadism att föda upp ett djur för att sedan gasa ihjäl dem och ta deras päls.​"

Enligt djurens rätt så är 8/10 personer i Sverige emot pälsuppfödning. (läs mer om pälsdjursuppfödning där)

https://www.djurensratt.se/djur-i-palsindustrin


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Det var längesedan jag faktiskt kände mig helt ensam. Min bekantskapskrets består av 50% Familj, 40% av fyllekompisar, 5% Kontaktpersoner och 5% som jag kan kalla vänner.

Aldrig saknar Edsbyn, Alva och Maria så mycket som jag gör nu. Går tillbaka på något vänster i någon som jag inte vill vara, Den folk tror att jag är när det är precis tvärt om.

Samt att jag från och med nu lovat mig själv att aldrig bli ledsen över 10% personer som säger att de vill umgås fast aldrig någonsin hör av sig. Att rensa tex Snapchat ska nog bli helt underbart. För livet är f*n för kort för att slösa energi på människor som aldrig kommer komma närmare än en armlängds avstånd.

För när till och med mina närmaste släktingar börjar döma en kanske man måste säga som det är. Inte låta andra bestämma vem man ska och inte ska vara.

Hälsingland gjorde och var mycket för mig, tror aldrig jag fått vara den jag är så mycket som jag var då. Det var lätt den bästa och värsta tiden på ett vis i mitt liv. Det var skönt att komma hem ibland, Men jag vill inte krypa tillbaka i samma skal som innan jag drog. Jag vill tillbaka då jag tyckte om personen jag var men jag hatar personen var innan och personen jag låter andra göra mig till.

Så hej. Jag är inte en oärlig eller dramatisk människa jag vägrar låta mina misstag bli definitionen av mig. För vem har aldrig blivit för full? Gjort dumma saker som man kanske ångrat i efterhand. Men nuförtiden verkar det som om allt jag gjort och att mitt mående blivit min personlighet. (Hon den där som bara är ledsen och som alltid bli för full, som är jobbig.)

Jag har ingen tid för ånger, jag tänker redan för mycket. Jag tänker aldrig mera bli nedtryckt utav småstadsmentaliteten.

summan av kardemumman: Ursäkta mig men det skulle vara så jävla skönt om jag bara kunde peka finger åt alla som är och allt som jag var. För jag släpper ALLT. Vi kan ju inte bli lyckligare än vad vi bestämmer oss för att vara. Jag vill växa ifrån nu.

Likes

Comments

Likes

Comments

(Bilder osv från i lördags kommer upp senare ikväll.)

"ingen vill ju ha en ledsen tjej, det är sen gammalt. Tjejer ska vara kåta, glada och tacksamma. Lättsamma tt ha att göra med. En deprimerad tjej är ju inge kul. Hon bara gråter och förstör stämningen, och en arg tjej är inget att ha det heller, de ställer bara till besvär."

Från och med nu så har jag bestämt mig för att kliva över och gå vidare, ganska slitet att stå kvar på samma sida om staketet när alla andra klättrat över för länge sedan. Jag kanske inte klättrar jag vill flyga.

November blir rehab månad för både kropp och psyke och det får bara bli så jävla bra för är allt dethär som blir så dör jag. Blir ett litet dagboksformat framöver.

Allt blir till ohälsa. Jag fick det slängt i ansiktet för en tid sedan "Du vill ju inte ens bli frisk" och "folk kommer inte orka bry sig" (kanske är därför att jag tänker bevisa att jag kickar ass om jag vill) Kände ungefär att jag älskar absolut att ha ångest och ett självskadebeteende, absolut underbar hobby (om någon missförstod så var det så kallat ironi) Men jag har ofta känt att om man en gång varit psykisk eller psykisk ohälsosam så bli allt man gör efter det ohälsa.

"jag är sjuk, ont i huvudet förkyld" - Säkert att det inte bara är en ursäkt för att stanna hemma?

"Jag vill gå på fest" - Ja men kommer du ihåg när du blev för full'? Du vet ju att du går ut bara för att trycka undan sorgen och skada dig själv.

"Har ett rivmärke" - Är du helt 100 på att du inte gjort det med flit?

"Nej jag vill äta en vegansk kost"- Nej men det är ju bara en ursäkt. ÄTSTÖRD.

"jag vill träna igen" - hmm Kroppsfixering.

Att bli helt frisk funderar jag på om det ens är möjligt men sån bullshit gör inte saken bättre för då börjar man rannsaka sig själv ännu mer. " kanske har jag en baktanke"

Man gör så gott man kan.

Så deppigt inlägg men viktigt ack så viktigt! Puss

(bilder är lite orelaterad men ville ha en lite lyckligare bild)

Likes

Comments

Det gick som det gick och jag ska försöka förklara varför. På något vis så mår jag alltid "något" sämre på vår och höst och blogg samt sociala medier har helt hamnat i skymundan pågrund av mentala breakdowns och försummad tid.

Om jag blundar och funderar skulle det lika gärna kunna vara 1 september men vi går snart in i november och ajg är fortfarande kvar i en annan tid. Veckor och dagar har bara ramlat förbi och jag har missat dem.

Jag känner mig som en dålig dotter, en dålig syster, en dålig släkting, en värdelös kompis och en person som valt att blunda istället för att slåss. Slåss mot demoner och slåss mot negativiteten som fyller min vardag men det har bara inte fungerat som jag velat.

Men långsamt börjar värdelöshetskänslan börjat sina och ersatts av ilska och vrede som får en att skrika högt i kudden när ingen annan ser på..

Det har varit jobbigt. Att upprätthållit relationer och jobbigt att ta hand om min lilla familj bestående av en hel massa tamråttor, (och människor) men snart kanske det vänder?

Vi börjar med en vardagligt lista på saker som kryper under skinnet och som jag verkligen avskyr.

1. Jag verkligen hatar slitet hår. När det blir sådär "tuffsigt" och stökigt längst ned. Det får mig att vilja ta en sax och klippa allt slitet hår i hela världen.

2. Att bli nedtryckt och misstrodd av folk som skulle vara de som stöttade.

3. Människor som klagar på andras utseende och andra kroppar som om de vore någon jury av första klass.

4. Kvinnor som trycker ned andra kvinnor som är feministtalare, Det är så svårt att inte förstå att många vägrar vara på sin egen sida i ett samhällskrig som betyder så mycket.

5. Jag avskyr att ta och känslan av att ta på velvet tyg. Det får mig att vilja vända mig själv ut och in så äcklad jag blir.

6. Äckliga män

7. Bup. Barn psykiatrin.

8. Hundhår i mattan.

9. Känslan av att aldrig riktigt räcka till.


För att inte vara så deppiga så tar vi något som gör mig väldigt lycklig också.

1. Råttpussar är det mysigaste som finns

2. Min kamera är min bästavän.

3. Folk som ler. Allmänt.

4. Mina fina vänner som stannat även om vi inte setts så ofta så har dom ändå stannat och förstått även när jag gömt mig i garderoben i hopp om att bli glömd.

5. Min närmaste familj.

6. Färger. Jag bli lite peppad av många ljusa starka färger även om jag själv alltid för det mesta klär mig i svart.

7. Svarta jeans.

8. Öl, men öl gör en alltid lycklig, och äventyr. Helst de båda kombinerade.

9. När man vet att man hjälp någon. Att känns sig behövd,

 (tyckte bilden absolut passade in i sammanhanget) 

Likes

Comments

Rörig är vad den här stackars bloggen varit med inget klart syfte eller main topic men vi kör på ett relativt välskrivet inlägg hela oktober och ser vad det blir av den saken.

Kan hända att det blir en hel del teckning, feta, söta råttor och lite små arga inlägg.
Men det finns allt för få bloggar om råttor så kanske blir succé

Likes

Comments

1. Måste köpa e ny dator då jag inte har ett sd-uttag på den stationära och den bärbara jag har duger endast till att använda word på.. Poängterar att jag älskar hösten, Iallafall de soliga dagarna.

Har numera lägenheten full av chiliplantor som jag inte vet vart jag ska göra av. Hatar att göra mig av med levande växter,

Har även inredningsplaner, blir kär i alla konton på instagram. Vill ha ett hus helst nu. Helst en skattkista med cash också.

Känt mig pluffsig, uppsvälld och mått allmänt dåligt, börjar äntligen känna mig som mig igen vilket känns extremt skönt. Nu blir det sängen och hoppas att få sova ordentligt, har planerat att plocka ihop lite kläder och sortera det som ska säljas och de som ska till secondhand butiken. Blir tokig på att ha så många fina plagg som verkligen inte är min stil med prislappar kvar.

Likes

Comments

Mått extremt dåligt de senaste dagarna och sovit i princip dygnet runt.. inte haft någon ork alls
Ska försöka kurera så jag mår bättre till helgen iallafall..
Här är några gris bilder

Likes

Comments

Hundvakt åt Presley så idag har vi promenerat och jagat katter hela dagen! Med tid för vatten paus emellanåt
Imorgon blir det vårdcentralen med min hals och hoppas verkligen på en remis för att få bort mina hemska halsmandlar så jag kanske kan leva å kanske äta normalt igen..
Sen möjligtvis antikmässa med Mamma
Och till kvällningen möjligtvis lite bio mys.

Sen får vi se vad lördagen bjuder på🍻

Likes

Comments

Får sån mys känsla när det regnar och blir så underbar luft
Fick även lust att rensa garderoben och iallafall börja städa bort sommarkläder.
Är den mest frusna personen så lär inte bli mer shorts för mig ändå

Sen är det ju en anledning att shoppa höst kläder hehe

Likes

Comments