View tracker

Efter regn kommer solsken


Hur? hur ska det vara möjligt? kan någon snälla förklara..


Hur ska jag hitta lyckan efter detta skyfall av sorg..


Ett halvår har gått och jag tänker på dig varje dag, varje sekund, igenom varje andetag..

Och igenom detta ska jag vara normal? Le? stå upprätt? Vara lycklig,stöttande och trygg?


Nej.


Så nu tänker jag skriva av mig det jag inte kan säga.


Mamma.

Vi har inte alltid dragit jämt, det är ingen nyhet.

Vi har bråkat,tjafsat, gråtit och i vissa stunder har jag hatat dig för att du inte förstår.

Självklart har du förstått, alltid.

När jag kämpade i timmar med cykeln för att lära mig och när jag väl lyckades tittade du åt ett annat håll och jag blev arg.

Varför såg du inte?

Du kanske inte såg det, men allt annat har du sett.

Min förändring,mitt alternativa jag,min kamp och allt där till.

Klart,du är min mamma


Minns så väl..

När jag hade min etiska föreläsning i 6an om homoadoption och jag blev ställd framför rektorn över att jag ville vara svart och svår och vara besvärlig. Varför annars skulle jag dra upp något sådant.

För jag var jag, jag förstod inte allt hat.


Jag kom hem gråtande och frågade om du hade avskytt mig om jag var lesbisk.

Ditt svar..

Nej, Jag hade varit ledsen över dom motgångarna du hade fått leva med,för folk är inte förstående.

Men jag hade inte älskat dig mindre.

Jag hade varit extra rädd om dig, stöttat dig och funnits där för alla faror som lurar.

Faror= trångsynta människor.

Jag grät mer.

Du sa att jag hade gjort rätt och att jag någon gång kommer vara den människan som kommer förändra människors syn och göra världen bättre.

Tack mamma

Du fick mig att våga genomgå ett mansyrke och faktiskt lyckas, du fick mig att inse att alla liv är värda att älskas och skötas om, du fick mig att acceptera att man ibland får man må dåligt,det är ok.

Du fick mig att inse att det är helt ok att vara annorlunda.

Oavsett hudfärg,kön,utseende.

Du stod bakom mig när jag har sa nej till vissa livsval och aldrig klandrat mig även om dom inte varit rätt.

Du har ryckt upp mig när jag inte kunnat stått upp själv..


Hur jag ska kunna hitta glädje i din bortgång.

Varför lärde du mig inte det ?


Av alla fina minnen just nu..

Kan jag bara minnas dom sista.

Dom kalla sjukhussalarna, samtalet,farvälet och värmen från din hand fastän du var borta.


Det finns ingen lycka i det.

Bara ilska,avsky och hat..

känslorna du inte lärde mig känna


Men det viktigaste du lärde mig det var att vara stark.

Jag jobbar på det,

Hoppas du är stolt över mig.


Men jag kommer sakna dig, för alltid.

Förlåt

Men du fattas mig.





Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Höster börjar närma sig..


​Känns som kylan och mörkret börjar omfamna mig.

På ett positivt sätt.


I ett år har jag nu vandrat på dessa gator i Göteborg

och jag kan inte mer än säga att jag är lycklig.


Vandringen från jobbet,från vagnen hit..Hem.Till oss.

Är lycka!

Att jag kunde hitta mig själv så brutalt samtidigt som jag jag faktiskt hitta dig.

Magiskt.


Tänker tillbaka på då,på minnen,på sorg,på det förgångna.

Jag är inte den tjejen längre och jag saknar inte dom som var en del av mitt liv då.

Jag trodde att jag skulle göra det,men icke!


Ibland dyker ni upp, I all hast kan jag minnas er.

I låttexter,bland höstlöven och ibland i mina drömmar.

Och där får ni stanna.


Jag är så över det förflutna, Jag tänker inte vara arg längre.

Jag tänker inte förpesta mina känslor med tankar om er.


Så likt löven i höstnatten får ni susa vidare..

Lev vidare någon annanstans för mitt hjärta rymmer inte längre er.


Godnatt

för jag har förlåtit





Likes

Comments

View tracker

​Sluta


snälla bara sluta


sluta tro att jag mår bra..

sluta tro att min sorg är lätt

sluta tro att livet ger mig lycka

och sluta tro att jag inte är ensam....

För det är jag


Hur mycket lycka än livet ger mig...

sörjer jag fortfarande min mamma...

Jag lider...

tärs itu..

gråter...

bryter ihop...

Och hatar! 



Jag är...och kommer vara ensam i min sorg...känna mig övergiven...otillräcklig mm..


Och innan du har stått i mina skor..

så vet du inte hur mycket ett samtal kan göra...

hur ensam du kan känna dig i en vilsen främmande värld..

Allt gör ont,oavsett hur mycket solen skiner runtom dig..



Du är alltid ensam.....



Likes

Comments

​Klockan är snart två och här sitter jag med min tekopp..


Och älskade du sover så sött och lindas in i drömmar..


Jag vill inte väcka dig..

Fastän ibland känns det som ensamheten ska kväva mig.

Vet att du är nära..

Men endå känns det miltals bort..


Min egna osäkerhet spökar..

Skuggorna knackar på och vill komma in igen..

Dom försöker bryta sig in..


Jag vet att du skyddar mig..

Från allt..

Men kan du skydda mig från mig själv?

Min osäkerhet..

Min rädsla..

Varför älskar du mig?


Minnena vill ej ge sig av.

Dom kryper närmare och jag kan känna deras andetag..


Vill ju bara vara säker..


för ibland..kan jag inte tro på att det kan vara såhär bra...



Vad har jag gjort för att förtjäna dig..


Vi alla är ju monster och om inte mest jag.

Likes

Comments

​Hurra för att du är du


Det finns en skugga runtom dig...som ingen ser..

Men den döljer mig..

Det finns en röst inom dig..som ingen hör..

men det tystar mig...


Någonstans i allt finns du..

men jag slutar existera..



Min kärlek är villkorslös..

För mig finns inga gränser...

Du är allt..


Men vad är jag...



Du är mer....

Likes

Comments

Jag vet att jag är svår..

Att jag blir irriterad lätt och oftast går det ut över dig.

Mina känslor svämmar över och vardagliga grejer som bara att stiga upp ur sängen blir en kamp för mig.

Livet är svårt för mig just nu.

Sakar hände mig som inte borde hända mig..

Jag förlorade min mamma...


Men jag har inte förlorat dig..


Igenom paniken, tårarna,ilskan,hatet,uppgivenheten

så har du alltid varit där..

Stöttat mig,tröstat mig,ryckt upp mig...


Och med tanke på hur kort tid du känt mig förstår jag att den enkla vägen hade varit att gå...


Jag vet att jag är svår..

Och inte tackar dig nog för allt du gör.

Att du får mig att skratta, att du får mig att må bra , att du gör mig lycklig.

Du ger mig hopp och du hjälper mig igenom dagarna...


Vet att du inte tror att jag ser allt du gör..

Och hur svårt det är för dig..

Men det gör jag...

Varje dag..

Så tack.

Tack för allt du gör.

För att du finns.

För att du är du.


Jag älskar dig och är så lycklig över att ha dig i mitt liv.. Inte bara som min sambo utan också som min vän.

Vet att jag är svårt.

Men tack för att du står ut.

Likes

Comments

​Timmen är slagen..


när inget annat spelar någon roll...


vill bara beklaga mig....gråta...bli hörd.....

att bli omhållen...


men sakta ekar min tomhet...


hjälp mig att lätta mitt tunga hjärta...

hjälp mig att sörja.

hjälp mig..

hjälp mig...

Likes

Comments

​Tystnaden efter dig ekar inom mig..

Mitt hjärta känns nu mera som en tom,kall,stenig grotta..

Där allt som någonsin betytt något har nu glömts bort..


Dagarna flyter samman och jag vet inte vad som är igår eller vad som komma skall imorgon..

Allt är bara en dimma..

Och jag är ensam i detta helvete..


Allt påminner om dig..saker,lukter,ljus,ljud,människor...allt..

men inget kan jämföra sig med dig..


Jag tror att sömnen ska vara en frälsning..

En säker plats där jag slipper tänka ..där mörkret får omfamna mig oändligt tills gryningen kommer igen..


Men så fort jag sluter mina ögon..

Går jag längst dom kalla...bleka...sterila...vägarna i sjukhuset och letar efter dig..

Jag vet att i något av rummen väntar sorgen...

Väntar farvälet..

Försöker hitta ut..men den ena korridoren flyter samman med den andra och tills slut står jag där utanför din dörr.

Jag hör maskinernas dova ljud där innanför och hur folk gråter och hur läkarna viskar tyst..


Ibland ångrar jag att jag gick in..Att jag gick in för att släppa dig...för att se dig en sista gång..


Men mestadels av tiden..

Är jag glad att jag fick säga hejdå...


Önskar jag kunde vakna upp ur denna mardrömmen..och se gryningen av en annan dag..

Men... det blir ingen ny dag..du kommer inte tillbaka..


Fast i detta helvete..

Fast i denna sorg..

Ensam gömmer jag mig i en vrå i grottan och väntar på ljuset...


Väntar.

Likes

Comments

​mer är det inte...


Jag saknar dig så in i helvete...

Snälla...kom tillbaka 

Likes

Comments