View tracker

Saknaden efter att du lämnade mig och barnen är enormt stor. Det är många och åter många tårar som har trillat ner för mina kinder. Många nätter som jag har gråtit 😭mig till söms för att jag saknar dig så otroligt mycket💓. I morgon kommer det att bli en tung dag. Det är den dagen som du skulle ha fyllt 67 år🎉 men en dag som du aldrig kommer att få uppleva mer. Men den dagen kommer vi som är som är kvar från våran familj att få fira utan dig då du är en 🌟 som vakar över din fru och dina 4 döttrar som vi fick tillsammans.

Det är nu 4 månader sen jag fick det samtalet som jag inte ville ha men som jag visste skulle komma. Det var det värsta samtalet som jag någonsin har fått. Det kändes som om hela min värld rasades samman då jag inte fick ha dig hos mig mer. Aldrig mera hjälpa dig med vad det än var du ville ha hjälp med. Aldrig mera höra dina berättelser från alla dina resor som du gjorde långt innan jag fick resa med dig under de tiden som vi gjorde tillsammans. Det ända som jag har kvar är våra gemensamma minnen samt våra 4 underbara döttrar som vi fick tillsammans. 💗

Jag vet att du sa till mig många gånger att jag inte skulle gråta över att du var borta men det löftet har jag brutit för länge sedan. Det är svårt att inte göra det när du var min trygghet under dom 17 år som vi fick tillsammans 💗.

Men samtidigt så vet jag det att du inte lider längre utav allt som gjorde dig så illa men samtidigt som jag och barnen fick ett sår i våra hjärtan som kommer att ta tid å läka ihop men det kommer det att göra. Men den STORA saknaden kommer alltid att finnas kvar hos oss alla på ett eller annat sätt .

Men när jag fick samtalet från sjukhuset att du hade somnat in så var det som om en stor sten föll från mina axlar vilket var en konstig känsla för mig som bara har varit fokuserad på dig hela tiden men det gjorde jag för att jag älskade dig💗. När vi var på sjukhuset så var det med tunga steg som vi gick dit till intensiven och fick se hur fridfullt du låg där på sängen med täcke på dig. Du frös inte du hade inte ont i någon led alls. Du led inte alls. Men det var vi runt dig som led av av saknad att du aldrig mer fanns ibland oss utan en 🌟 på himlen.

Tyngst kommer det att bli dom första åren som tex våran bröllopsdag den 25 maj och du somnade in den 15 Maj, midsommar, våran dag den 6 September, din födelsedag som är idag den 21 September, allhelgonahelgen den dagen får vi åka till körgården för att hälsa på dig vilket vi kommer för alltid att göra. Vilken storhelg det än är så kommer vi till dig!!

Just nu är kl 00:40 och jag sitter uppe då jag inte kan sova för mina tårar bara trillar ner hela tiden. Sitter här och skriver med ett ljus brinnandes vid en tavla på dig och mig tillsammans framför den lastbil som du körde då vi var tillsammans i början innan du blev sjuk.

Men nu ska jag försöka komma mig i säng innan jag somnar i soffan med datan i knät och ljuset brinner på bordet, ses snart igen min älskade Krister R.I.P 💗💗

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Tomheten!

Den tomheten som följde med när den hemska dagen kom var något av det värsta jag har varit med om. Veta det att det är ingen som ropar "Zandra el älskling" hämta kaffe eller 2 ostskivor med en skinka ihop rullad. Eller väcker mig kl 04.30 för att dricka kaffe innan det är dags att ta medicinerna. 1 stor alvedon och 2 små prednisolon. Sen när alla dom medicinerna var klara så var det dags för Lactulosen som du var tvungen att ta för att du inte skulle bli hård i magen vilket du var ändå På grund av alla mediciner som du tog per dygn. Sen var det den vidrigaste av dom alla som du tyckte var Kajos. Som du var tvungen att ta då ditt Kalium i kroppen var lågt.
Sen alla besök av hemtjänsten som har blivit en del av våran familj. Alla gånger som dom har kommit till oss varje dag. Totalt 7 besök per dag blev det tillslut samt att dom kom 2 åt gången som du önskade tillslut när du kände att du var för krävande för bara en person. Men alla som har varit hemma hos oss under denna jobbiga tid som har varit för dig och din familj hälsar alltid på oss nu efter det tråkiga som drabbat oss. Men alla visste vad som väntade dig men det enda vi inte visste var när slutet skulle komma. Men du kommer alltid leva vidare i allas våra hjärtan. Giulia sa att hon inte kunde somna på kvällen för att du inte var här hemma hos oss. Det är för tomt nu när du inte bor med oss längre. Den tomheten som jag känner nu när du slets bort från mig är outhärdlig. Allt som jag gjorde för dig fyllde upp min vardag. Jag visste precis hur det skulle vara både med medicinerna, frukost,lunchen,middagen för dig. I det sista s¨å var det bara flytande föda som du fick i dig. Men nu vet jag inte hur jag ska fylla upp dagarna nu när du inte finns med mig i detta livet. Älskar dig
💗 Krister 💗



Älskade Krister!!

Nu har den dagen kommit som vi så länge har vetat skulle komma. När den väl kom så gjordes det med besked. Längtan och saknaden efter dig är enorm. Vi som älskade dig din fru och dina 4 härliga tjejer som du fick tillsammans med mig kommer för alltid älska och sakna dig. Men ju längre tiden går desto mer minskar den smärta som blev den dagen då samtalet från sjukhuset kom. Ett samtal som vi har väntat skulle komma men vi visste inte när. Men jag lovar dig min älskade Krister att den dagen då din begravning kommer så ska jag försöka göra den så glad som jag kan!

We will always love you 💗💗

Zandra ,Wiktoria Jennifer Giulia Alexandra Tommy Lilian Robban och lillkillen som du älskade som din egen Jonathan.



Den dagen du dog!


Den dagen som det telefonsamtalet kom då rasade hela min värld för då visste jag att min älskade var borta för alltid. Jag kunde bara stå vid din sida vid sängen på sjukhuset och se din kropp ligga på sängen. Det var väldigt jobbigt att se dig men samtidigt väldigt skönt för mig att veta det du aldrig mer kommer att ha en sån värk som du hade in i det sista. Det som också kändes bra var att Giulia och Alexandra kunde få krama om dig på ett sätt dom inte har kunnat tidigare för att det har gjort ont i dig. Det var ett bra avslut för dom. Men nu lider du inte mer min älskade Krister

💗



Robban"

Du är en sann vän som jag trodde skulle bli en vän som jag kan lita på till 100 % men det kom något mer i vägen och det är det som kallas för kärlek och känslor. Jag är glad att jag har fått en trygg famn att gå till den dagen då min älskade make går vidare och jag står kvar med mina tårar trillandes nerpå mina kinder. Då vet jag att du kommer att stå bakom mig och torka bort dom. Du ger mig det som jag har saknat under det senaste åren. Det är kramar ,närhet ,ömhet💗



Tänker på dig!

Mina tankar är hos dig.
Mina tankar är långt fram i tiden då ditt hjärta slutat att slå. Den dagen kommer mitt ansikte att vara randigt av tårar men jag kommer att känna glädje för att du slipper att ha ont. Jag och din familj kommer att vara starka och gå vidare i livet med vetskapen om att du håller ett vakande öga över oss fram till den dagen då vi träffas igen!



I mina drömmar!
I mina drömmar går vi omkring och håller varandras händer och livet leker. Allt känns som om vi gick på moln. Men vi vet inte när det kommer mörka moln. Men fram till den dagen så kommer vi håll om varandra och viska kärleksfulla ord till varandra. Du betyder allt för mig!!



Jag älskar dig!
Jag älskar dig. Det är det finaste ord som man kan säga till en människa. Dessa ord betyder mycket att få höra ibland. Det ger en styrka att fortsätta med det som man håller på med. Antingen det är jobbiga saker eller det är något annat man gör eller om man bara är!!



Det gör ont!
Det gör ont i mitt hjärta. Det gör ont i min själ. Det gör i mina tankar. Det som gör ont är den vetskapen om att du och jag inte kommer att åldras ihop. Utan du kommer att gå före mig. Lämna mig och barnen själva. Men jag vet också det att det gör lika ont i dig också. Veta om att jag och barnen kommer att stå kvar när du går över till andra sidan. Men det som gör mindre ont är att veta att du finns där.



Vänner!
Betyder mycket. Även om man inte pratar varje dag så vet man att dom finns där ändå. Det kan komma en dag då man behöver en extra axel att gråta emot. Sådana vänner kallar man för sanna vänner som man kan lita på.



Saknad!
Jag saknar dig.
Jag saknar dina varma kramar som du alltid gav mig.
Jag saknar att höra din röst som säger ”jag älskar dig”



Döden!
Döden är ett otäckt ord.
Döden är ett ord som gör ont att tänka på. Alla skall vi en gång gå den vägen men vi vet inte när det blir. När den dagen kommer så vet vi alla att våra nära och kära kommer att stå kvar och fälla tårar för att du är borta. Men vi vet en sak och det är det att vi en dag kommer att mötas igen.



Kärlek!
Kärlek är något som man kan känna ung som gammal, kille som tjej, man som kvinna. Varje människa har rätt att känna kärlek. Kärlek som man kan känna till ett djur



Sjukdom!
Sjukdom är ett gissel för varje människa. Många blir friska ifrån sin sjukdom, men många blir det inte. Det är ett tungt bakslag för dom som drabbas av en obotlig sjukdom. Det är tungt att stå vid sidan av och se på när en nära anhörig eller nära vän tynar bort framför dina ögon, när du har gjort allt som står i din makt. Då är det tungt att inse att det går åt ett håll.



Vid solnedgången!
Vid solnedgången så kan jag låta alla mina tankar, funderingar bara få sväva iväg. Där kan musiken få mig att koppla av efter dagens alla prövningar, beslut som tagits. Lugnet som strömmar emot mig när jag kommer ner till vattnet och ser hur spegelblank sjön är under solens nedgång. Det f år mig att vilja skriva mer.



Våra barn!
Dina och mina våra gemensamma barn är det bästa som har hänt oss båda. Dom har skänkt oss så mycket glädje, skratt, mycket kärlek. Samtidigt som det är gnäll ibland. Men det är ju inget unikt att det bara skulle vara så i vår familj för det vet vi att det inte är.
Wiktoria, Jennifer, Giulia, Alexandra
Mamma & Pappa älskar er!!!


Min enda önskan! 
Min största önskan är att alla dina sjukdomar kunde dra sin kos någon annan stans där den inte gör någon skada på varken djur eller människor. Min önskan är att allt ska bli som det en gång var men det vet både du och jag att det aldrig blir så.



Krister!
Du är en av de goaste, roligaste snällaste man som jag har fått lära känna under de 16 år som vi har varit tillsammans. Det har varit 16 år som gått som en berg och dalbana upp och ner. Men hur osams vi än har varit så har vi alltid blivit sams igen. Under dessa 16 år så har det skett 4 st under. Dessa under är Wiktoria-99, Jennifer-01, Giulia-03, Alexandra-10. Men det absoluta tyngsta bakslaget är när du blev svårt sjuk. De senaste 2 åren har varit det jobbigaste tiden i ditt, mitt liv samt för barnen. Från att ha sett sin pappa frisk. Kunna leka med dom till en pappa som inte ens kan ta på sig kläder själv utan måste ha hjälp.

Likes

Comments

View tracker

Nu har den dagen kommit i mitt liv då jag ska gå vidare i mitt liv nu när min älskade make har lämnat mig. Han lämnade mig fredagen den 15/5-15. Det kommer att bli ett tungt år det vet jag men med min familj och nya kärlek som har funnit hos mig varje dag sen September 2014. Han förstår mig till fullo vad jag går igenom nu och under det jobbiga åren som kommer att komma. Då han själv har gått igenom det för många år sedan. Så det känns skönt att inte vara ensam om detta tillsammans med barnen. Tjejerna tyr sig till honom också vilket känns jättebra för mig som mamma.

Det kommer att bli tungt men jag/vi tar oss igenom det med hjälp från våra nära och kära. Ett annat sätt som jag har för att ta mig igenom denna sorgeperiod är att skriva dikter. Dessa kommer jag även att dela med mig här inte bara för min skull det finns säkert fler än jag som går igenom något hårt i livet som gör väldigt ont. 




Likes

Comments

Farväl!!

Farväl min älskade make. 
Du har funnits vid min sida under alla dessa år som vi fick tillsammans. 4 fina flickor fick vi tillsammans. Nu har kommit till den dagen som vill alla har inte velat skall komma. Men nu står vi vid detta vägskäl där du skall gå åt ditt håll medans vi står kvar och gråter,sörjer för att du inte fick vara med oss längre i detta liv. Men vi kan trösta oss med att du vakar över din älskade familj som du älskade mest av allt men som du aldrig ville lämna.

Vi kommer för alltid att sakna dig men du kommer alltid vara älskad och saknad av din fru och dina 4 barn vi fick tillsammans.

Farväl 💗 Krister 💗och tack för alla dessa fina år som vi fick tillsammans

Vi kommer alltid att älska dig 💗

ZANDRA WIKTORIA JENNIFER GIULIA ALEXANDRA ROBBAN JONATHAN

💗💗💗💗💗💗

Likes

Comments


Ja nu var det jättelänge sedan som jag skrev något här men mitt liv har varit som en enda cirkus under en längre tid för mig och min familj. Ibland har jag funderat på hur många liv som min älskade make har egentligen. Han har lurat döden vid ett flertal tillfällen under denna tid som jag inte har varit här inne och skrivit. Tänkte det kunde vara dags att försöka ta upp denna sidan igen.😄

Sommaren löpte på relativt smärtfritt det var inte så många ambulans turer. Hans tid på Linden blev med tiden bättre också. Den blev så bra att han knappt har någon ångest när han är där. Så under tiden som han var på Linden under sommaren så fick jag för mig att börja skriva dikter som ett sätt för mig att bearbeta det som kommer att komma. Där jag kommer att mista min älskade make.

Sen kom hösten med en sommar värme som höll sig kvar länge☀. Men sen kom vändningen med den kom även💦 regnet fukten och med dom elementen så kom värken i kroppen på Krister som ett brev på posten. Men det var någonting annat som skulle försöka knäcka honom.

Onsdagen den 22/10 gick vi å la oss som vanligt vid 22:30 vilket han kommer ihåg men vaknar vid 04:30 av att Krister ska kasta sig ut i köket något som han ALDRIG gör. Jag tänkte inte mer på det utan la mig ner igen för att somna om igen tills klockan ringde vid 06:00 då tjejerna skulle upp. Men jag vaknade vid 05:30 av att ha betedde sig väldigt märkligt. Han skulle ha bestick när han skulle ta med inhalationsmedicin, lakanet skulle jag ta bort men när jag frågade honom vad han menade så blev han rasande på mig. " Är du totalt dum i huvudet?" frågade han mig. Men jag förstod ju att det inte var den vanliga " Krister" som sa dom orden till mig. Sen strax efter så kom nattpatrullen. Han var även otrevlig mot dom. Den ena sa bara det till mig att jag skulle ringa till ambulansen vilket jag redan hade planerat att jag skulle göra. Samtidigt så vaknar dom 2 stor av det som hände. Vilket gör att dom 2 blir rädda och oroliga av vad som hände med deras pappa.

Vid 7 tiden så ringer jag till en kär vän som har kommit att betyda mycket för mig för att tala om att jag hade ringt ambulansen för krister. Då säger han bara det att den ambulansen mötte han på väg till jobbet i Karlstad. När dom väl är på plats här så blir han rasande😡på mig för att jag ringde till dom. Men han vet inte hur han var. Så under tiden som dom tar med honom in till Sjukhuset i Karlstad så var jag ju tvungen att se till att barnen kom sig iväg till skolan/dagis men Jennifer och Giulia(Julia)ville inte åka bussen till skolan i Vålberg utan ville att jag skulle köra dom . Vilket jag också gjorde. Men först var det Alexandra som skulle till dagis. Så först dit för att lämna henne sen vidare till Vålberg med dom andra 2 som går i skolan där. Men den dagen kommer dom nästan inte ihåg något från lektionerna då dom tänkte hela tiden på hur det var med pappa. När jag kom in till Akuten så hade dom flyttat honom upp till AVD 57 som är hjärtavdelningen. Å när han kom dit så kom en av sköterskorna in och frågade om han ville ha frukost men han ville inte det för han trodde att det var mitt i natten.

Vid 08:45 Så var jag uppe hos honom. Sen var det bara för mig att försöka lösa det problem som kom sen vilket var hur jag skulle kunna få hjälp med barnen. Så då var det bara till att ringa till mamma❤ och fråga om hon kunde komma med kort varsel. Vilket hon också gjorde. Hon skulle Egentligen kommit upp på Fredagen den 24/10. Mamma kom upp på torsdag kvällen.

Fredagen var han mycket piggare men det var något i honom som jävlades med honom för han kände sig inte riktigt 100% även fast han låg inne. Lördagen Var skaplig för honom. Så jag och mamma åkte in till honom på förmiddagen å då var han såpass pigg att han ville åka hem med oss men stannade kvar för att jag och mamma kunde åka iväg på kvällen ut till Slottsbron för att lyssna på Bandet Honey Bears😃som kommer från Grums. När vi väl kom hem på kvällen så bara allt brast för mig tårarna bara sprutade dom ville inte sluta rinna men gjorde det tillslut när jag somnade. Så på Söndagen så var det dags att åka åter igen in till Karlstad för att hämta hem honom. För då skrev läkaren ut honom för då var han "frisk" enligt dom. Men så var det inte.

Den ny veckan började inte så bra. Han låg i sängen och hade så ont i kroppen och mådde inte bra alls. Veckan gick helgen kom som barnen skulle på halloweenfest så dom var inte hemma vilket var tur. För det jag och mina 2 vänner som var här fick uppleva var inget för dom. För när kl var 16:30 så var han så dålig så han bara ville sova så jag ringde ambulansen men jag tyckte dom tog för lång tid för jag upplevde att han bara blev sämre för varje minut som gick. Men tillslut så kom dom. Dom sa bara det att vi tar med honom in till Akuten i Karlstad. Så jag och kompisen tar hans bil och åker med in. Väl där får han ett rum väldigt fort men sen går allt så fort. Sköterskorna försökte ta olika blodprover på honom,men dom lyckas inte så bra för antingen så hittar dom inga vener eller så drar han undan armen, för att det gjorde ont i kroppen när dom höll i. Men rätt som det är så ser jag bara hur hans ögon bara vänder sig så det bara är vitorna som syns. Då blir det fart på sköterskan som var inne hos oss. hon sprang direkt för att hitta läkaren. Han lyckas få tillbaka honom. Sen var det bara för läkaren att hitta en avd till honom. Han hamnade på avdelning 9 som är lungavdelning . Jag kom väl från avdelningen vid 23:00 på kvällen. så när jag hade lagt mig så brakar helvete löst för mig. Tårarna bara spruta och det fanns ingen hejd på dom. Så den natten grät jag mig till söms för jag visste inte om jag skulle få ha honom kvar eller inte. Men på söndagen kl 08:50 så ringer han ansvariga sköterska och tala om att han ville prata med mig. Så jag kastade mig ur sängen och fixade kaffe så jag kunde vakna för att sen vid 9 tiden kunna dra iväg till sjukhuset. Det var den längsta stunden in till sjukhuset som jag har varit med om. Verkade som om jag aldrig kom fram, men det var många tankar som snurrade runt i huvudet innan jag kom fram. När jag kommer fram så möter sköterskan mig och säger att han inte har tagit sina mediciner som han brukar ta kl 6:00. Jag sa bara att jag ska se till att få i honom dom, vilket jag också fick. Den dagen trodde jag verkligen att det var slut för honom. För när sköterskan kom och skulle ta blodtrycket så låg det 89/59 vilket är väldigt lågt. Så då satte hon vätskedropp på honom. Hon hade mätt ut hur mycket vätska som han skulle ha i sig under en viss tid så, när hon kom tillbaka för att mäta igen så hade det gått upp till 90/60. då började jag lite smått andas ut, men kunde inte helt slappna av ändå. Sen kom lunchen in då frågade en av sköterskorna om jag också ville ha mat vilket jag tackade ja till. Jag lyckades till och med peta i Krister soppa som fanns på hans bricka vilket var bra. Under hela den dagen så var han vaken totalt 45 minuter. Han vet inte att jag satt hos honom i hela 8 timmar den dagen. När jag på kvällen skulle åka hem så hade blodtrycket gått upp till 95/69 tror jag det var. Då kände jag att jag kunde börja andas ut. Men jag trodde flera gånger under dagen att nu är det slut för honom. Men han kom sig otroligt nog tillbaka till mig och våra barn❤❤. På Torsdagen den 6/11 när han skulle åka hem så träffade han den sköterskan som hade hand om honom den otäcka söndagen. Hon säger att hon blev glad av att se honom uppe och så pigg som han var den dagen. Han ser på henne och ser ut som ett frågetecken när hon sa så. Han hade svårt att tro att han var så illa däran som han verkligen var. Hans liv hängde på en riktigt skör tråd den dagen. Men samma dag som han skulle åka hem så fick vi reda på vad det var som knäckte honom så. Det var inte mindre än en urinvägsinfektion som gjorde honom så sjuk som han blev.

Men under denna 2 veckors period som han åkte in och ut har han inget minne ifrån. Han kommer inte ihåg hur han var mot personalen alls. På Onsdagen börjar han få tillbaka minnet. Men från den 22/10-6/11 är det totalt svart för honom. Det som han vet är det som jag och kompisen har berättat för honom.

Efter ca en vecka hemma så skulle han iväg till Linden i 2 veckor. Så november månad var en månad som han var borta mycket från sin familj som älskar honom så mycket💓.


Likes

Comments

I måndags så får vi ringa till kommunens biståndsbedömmare men får inte tag i henne för att nu måste dom sätta in mer resurser till Krister då jag inte orkar det på samma vis just nu eftersom jag har tydligen gått med diskbråck i 6 år utan att veta om det. Men vi fick kontakt med kommunens enhetschef istället så då förklarade vi läget för henne. Då fick Krister 2 val och det var antingen få mer hjälp i hemmet eller åka till Linden (korttids) 2 veckor tidigare än vad han egentligen skulle varit där. Men för min skull så åkte han dit. Vilket jag är glad för för då har jag fått sovit ordentligt. Så i tisdags åkte han dit. Så i går så åkte ungarna iväg till sina avlastningsfamiljer så jag tänkte att jag skulle få en lugn helg men ödet ville annat så kl 21:49 var det dags för mig att ringa 112 för min egen skull då jag skar mig illa på kniven så ambulansen fick komma hit och plåstra om mig på vänster långfinger. Jag kan lova att det så jävla ont i hela fingret. jag kan bara känna hur det pulserar i det. Men det såg värre ut än vad det var. Det var bara det yttre hudlagret samt en lite bit av nageln som följde med.😔 

Så då är man lite smått handikappad igen då. men men det läker men tar tid. men vill bara slippa denna värk som jag har i fingret just nu.😪

Imorgon Söndag den 25 är det inte bara Mors dag utan min och Kristers bröllopsdag 12 år som gifta 💓💓. Jag älskar dig 💓💓. 



Likes

Comments

Måndagen: började ganska bra. inte försov  jag mig heller. som jag brukar att göra. Men det som är det jobbiga är det att ryggen börjar göra för ont men fortsätter i samma tempo som vanligt. Det är väl inget allvarligt tänkte jag då. 

Tisdagen: Då var det i väg till sjukhuset för att Krister skulle göra en EEG undersökning på hjärnan för att kontrollera så han inte har fått epilepsi eller något annan sjukdom som gör att han bara försvinner från oss i ca 10-20 sekunder. Själva undersökningen gick bra men både han och jag var totalt slut när vi kom hem. Både han och jag somnade som 2 stockar när vi kom hem.

Onsdagen:  Var både jag och Krister lika trötta. Men jag lyckas komma upp i tid idag med. Fick i väg ungarna som dom skulle. Sen lägger vi oss i några timmar igen och sover vilket var väldigt skönt. Så efter kl 13 så får jag ringa till VC  för att boka en tid till doktorn för att min sjukskrivning snart går ut. Samtidigt så förklarade jag att jag behövde en akut tid för ryggen skull men då sa hon att jag jag skulle ringa dagen efter kl 08:00 på morgon för att få det vilket jag gjorde också. sen flöt dagen på. ungarna kom hem från skolan,dagiset.

Torsdagen:  08:00 så  ringer jag  till VC för nu gör ryggen riktigt ont. fick inte sova ordentligt på natten, hade svårt att vrida mig utan att knivarna i ryggen gjorde sig till känna. När jag väl pratar med sköterskan på VC och förklarar vart det gör ont och hur det känns  så säger hon bara det att det låter som att jag har fått diskbråck. men jag får en akuttid till doktorn som säger samma sak. Det ÄR diskbråck som jag har. Då ville läkaren att jag skulle åka in till akuten där en läkare fick kolla på mig. Så så blev det. Satt på akuten i 3 timmar för bara 10  minuters samtal. Så då fick jag medicin som jag skulle äta. 

Likes

Comments

Då var snart denna dagen till ända. Min och Kristers första ensamma helg på länge då det har varit många helger som har blivit bytta av en eller annan anledning. Men det har gått bra ändå. Men nu är helgerna åter i ruta igen. Så nästa helg är juvelerna hemma hos oss alla 4. Det var en underbar helg att bara få koppla av på. 

Likes

Comments

Asså jag blir vansinnig på folk som inte hör av sig med information som är viktigt för mig och Krister då det gäller honom. I detta fallet så gällde det när han åter skulle tillbaka till Korttidsboendet. Fick beslutet att han ska vara där 4*2 alltså 4 veckor hemma och 2 veckor där i början på April. Men datumen fick jag aldrig. Så jag mejlar till personen som har ansvaret för att få besked. Men det får jag inte så försöker vi att ringa henne men får bara svaret att hon är ledig. Återkommer på måndag den 28/4. Men då kontaktade jag enhetschefen som talade om att han skulle vara på Linden från och med den 22/4 till 5/5 vilket jag ej fått besked om. Blir så jävla arg på nonchalanta personer. Det som är det jobbigaste är det att han behöver ha minst 1-2 veckor för att ställa in sig mentalt på att han ska vara där i 2 veckor. Men det fick han inte denna gång. 

Så jag fick köra dit honom på fredagen den 25 istället då men på Lördagen gick allt åt helvete ändå. vi halv 8 på kvällen ringer han till mig och är helt förtvivlad och då vill han bara hem. Så då var det bara för mig att slänga mig in i bilen för att åka bort och hämta hem honom. Sen på Måndagen den 28/4 så fick vi ringa till biståndbedömmaren vilket är en jävla kärring i mina ögon. Har noll i förtroende för henne efter detta. 

Då pratar vi även med enhetschefen som håller med oss att det var dåligt skött. Det som gjorde mig ännu argare var att Linden, hemtjänsten hade schemat när han ska vara på Linden. Men efter allt detta så fick Krister chansen att komma tillbaka till Linden om han ville men i början av veckan så ville han inte det utan vara hemma tills nästa period går igång vilket är den 3/6 men efter att ha pratat med Malin  och att jag fick pratat med honom så bestämde han sig på Tisdagen att han åker tillbaka på 1 Maj vilket jag blev väldigt glad för. Sen var det dags igen. Igår kväll så ringer han mig å lät förtvivlad och hade ångest som låg på 10 på en skala.då hade  jag på känn att han ville bli med hem igen vilket jag inte hoppades på för jag är tvungen att få ett break från allt då jag inte vill gå helt sönder mer än vad jag är. Men efter 3 timmar så var ångesten mellan 2-3 på skalan när jag åkte hem. Så jag ringde till honom i morse vid 10 tiden då var det en helt annan Krister som jag pratade med. 

Likes

Comments

Vilken underbar dag. Sitter i fåtöljen som står på balkongen och njuter av denna härliga sol som verkligen värmer.Den kom inte en dag för sent. Nu känns det som om allt är på väg åt rätt håll men vissa dagar är tyngre än andra fortfarande men så kommer det alltid att vara. Det är ju fortfarande nätterna som är jobbiga då jag blir väckt så ofta. Men just nu så har jag tid att sitta en stund å skriva lite. Barnen är ute å leker då dom har påsklov denna vecka samt att jag har en dotter som blir 4 år idag så vi har haft ett litet kalas för henne. Tänk vad tiden går fort.


Likes

Comments