Header

Efter bara ett inlägg på denna nya blogg funderar jag på om det kanske inte kommer att funka...

Jag skulle helst av allt vilja visa min son för heeeeela världen. Min bebis är den finaste bebisen som fötts och någonsin kommer att födas. Jag lovar. Men... Samtidigt vill jag undvika att visa hans ansikte på sociala medier. Än sålänge har inga foton på ansiktet lagts ut på Facebook, internet eller någon annanstans. Många tänker säkert att jag är knäpp. Men tanken av att bilderna ja lägger ut på honom föralltid kommer att finnas kvar på nätet skrämmer mig. Mönniskor skrämmer mig. Media skrämmer mig. Jag tror ni förstår...

Så hur ska jag lösa detta? Ha en blogg där jag inte involverar min son? Personen jag umgås med 24 timmar om dygnet och den personen jag egentligen skulle vilja visa till hela världen? Njae jag vet inte hur det går att lösa. Förutom att bara visa bilder där ansiktet inte syns. Men det skulle jag själv inte vilja kolla på så varför låta er göra det.

Samtidigt känns en blogg som ett fin ställe att kunna titta tillbaka till när Nisse blir stor. Allt samlat på ett ställe. Gah jag vet inte! Jag ska suga på den karamellen...

Nu när jag skulle ladda upp en favorit bild på Nizams fot, så tog till och med det emot.


Likes

Comments

Hej och välkomna till Zanas miljonte försök till att hålla en blogg vid liv, haha. Det har inte gått så bra hitills..

Vad har hänt sen sist då? Jo en jäkla massa kan jag säga. Jag har fött barn till exempel. Kan det bli mycket större än så? Tror inte det va. 5 Juli 2017 kl 11:09 bestämde han sig för att titta ut och göra mig till den lyckligaste människan i hela världen. Föd barn för att förstå vad jag menar, hehe. Obeskrivlig kärlek!

I skrivandes stund är lillemannen förkyld, och jag börjar ana lite halsont också. Samtidigt tror jag han är mitt i fas 3... För er som inte vet så kan jag kortfattat förklara. SKRIK & GRÅT oavbrutet i en timmas tid. Ingenting hjälper. Jag försöker att prata och sjunga för Nisse för att finnas där för honom under den jobbiga timman, trots att det inte hjälper så mycket. Det gör väldigt väldigt ont i mammahjärtat. Jag önskar att jag kunde ta över varenda oro och smärta han får känna.

What else? Jag försöker fortfarande vänja mig vid mammalivet. Ni vet när allt helt plötsligt tar dubbel så lång tid. När man inte duschat på flera dagar, eller när man kommer på att man inte ätit sen frukosten (det är iofs väldigt viktigt ifall Nisse ska få i sig bra näring genom brösten). Det gör absolut ingenting. Men man måste vänja sig vid att disken kanske inte går att tvätta undan direkt, eller att sängen står obäddad hela dagen. Det är okej Zana. Det är ok. Haha. Min minimänniska är prio 1 i alla lägen. Det är skit häftigt hur man omedvetet förändras som person när man blir mamma. Ingenting är liksom lika viktigt längre.

Mannen min jobbar till sent ikväll så jag har varit ensam hela dagen. Det är tufft, men jag har idag tagit hjälp av H´s bröder med att gå ut med Kimba, vår hund. Eftersom Nizam är krasslig vill jag inte riskera att gå ut i det blåsiga vädret med honom och vovven. Han har varit väldigt skrikig till och från idag, men nu när han sitter så gulligt i Babysittern och underhåller sig själv med sina prassliga leksaker, så tänkte jag sätta på en film. Nu när mannen jobbar samtidigt som Champions League går på TV så får man liksom njuta av att titta på någonting annat än fotboll för en gångs skull haha.

Ha en fin kväll!

Likes

Comments