Zalinas

Life, Videos, Vacayy

Hej babes,

Här är en video från i julas då vi var i Spanien. Det börjar med att jag filmar vårt handfat som en återblick till resan. Det börjar med att jag åker bil från Estepona, kommer till Málaga efter ca 1,5h. Sedan går vi runt där och stannar kvar där i 3 dagar, dock har jag inga klipp från det. Därefter är det klipp från vår balkong i Estepona och från flyget när vi åkte hem. Hoppas ni gillade den, ge en tumme upp.


Puss <3


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Life, Food

Hej,

Hoppas ni mår jättebra! Den här veckan är det sportlov, så jag är hemma och chillar och pluggar. Jag har varit sååå söt sugen, men jag äter ju varken socker eller vetemjöl, därför är det ganska svårt att kunna äta sötsaker. Så igår lagade jag bananglass och idag hade jag tänkt laga paj.

Receptet på bananglassen skriver jag nedan.

Räckte till 2 portioner.

Ingredienser:
4st Mogna bananer
1 msk ekologisk eller vanlig peanut butter 99%
1 msk kakao (ifall du vill ha choklad smak också)


Topping:
Ekologiska och okryddade cashewnötter
Bär, jag använde hallon och jordgubbar
Kanel

Så det jag började med var att skära bananerna i ganska smala bitar, därefter la jag in de i frysen i 2h. När jag tog ut de efter 2h var de flesta av bananerna djupfrysta. Man skulle eventuellt kunnat haft de ännu längre för att det inte ska bli lika krämigt som jag fick det.
Jag mixade bananerna och tillsatta peanut butter. Därefter hällde jag lite av glassen i skålarna och tillsatte kakao till resterande glass i mixern. Jag blandade och därefter var jag klar.

För toppingen hackade jag cashewnötterna och hällde över min glass. Jag skärde jordgubbar och mosade hallon och tillsatte det också. Överst pudrade jag på lite kanel och sen var allt klart.


Den är väldigt krämig och god, toppingen lägger till salt och syrlighet till den söta smaken, vilket gör allt perfekt. Jag lagade både choklad och original, man skulle kunna skippa kakao eller original och köra den ena, men jag föredrog de båda tillsammans.

Likes

Comments

Helloooo,


2 inlägg på en dag, awesome.


Jag hade inte tänkt och skriva detta inlägg för att folk ska tycka att jag är smart eller för att jag ska skryta över något. Men så här ligger det till, jag är väldigt bra i skolan, vilket resulterar att jag får bra betyg. Man skulle tro att det är underbart, men the truth is, det är svårare än man tror. Det här är 3 saker som folk gör när du är smart som jag stör mig på.


  1. De tror att du pluggar dig smart- du har i princip inget liv.
  2. Du får inte ha fel, för då kommer hela världen få reda på det och de kommer skratta åt dig.
  3. Antingen är du tönt eller bara book-smart



Så här ligger det till. Du som blir kallad smart, hamnar i knipig situation. Tex. min första punkt handlar om att folk tror att jag pluggar 24/7, vilket jag inte gör. Så därför tror de att jag pluggar mig smart, och så sitter de framför mig och säger ”åh hon är en naturbegåvning, hon behöver inte ens plugga”. Om jag då skulle sagt ”jag pluggar inte heller” , då skulle de sagt att jag antingen ljuger eller att jag skryter.
Jag pluggar varje vecka max 4h, och då brukar jag göra det på söndagar. Jag vet att jag kan säga att jag pluggar, men egentligen gör jag inte det. För grejen är att ifall jag inte säger att jag pluggar så ser folk mig som en utomjording, de tror jag tror att jag är för bra för dem. De kommer med massa fördomar. Men om jag säger att jag pluggar tror de att jag egentligen inte är smart. Så här är jag stuck mellan dessa två alternativ och jag vet inte vad jag ska göra.

En annan nackdel med att folk vet att du är smart, det är att jag inte får ha fel. Om jag är mindre bra på något utnyttjar folk det. Om de kan tex. vart ett land ligger och jag inte vet, då trycker de ner mig och börjar ifrågasätta min intelligens. Om jag inte får A på ett prov, då är jag tydligen inte smart. De lägger massa press på mig. Vissa människor runt omkring mig, så kallade vänner, är ännu taskigare. När jag säger något fel eller om jag frågar något, de manipulerar de mina ord och går runt och säger det till andra och gör narr av mig. ”Du är inte så smart som du tror va?”. Tex. i somras var en av våra kompisars syskon med mig och några andra vänner. Han var från Lund. Jag frågade en av mina kompisar ”Visst är Skåne ett landskap och Lund ligger där?”. Min kompis vred på det jag sa och sa högt till alla ”Salina frågar ifall Skåne är en stad?” och alla börjar skratta. Sedan börjar alla i gruppen fråga mig om Sverige och dess geografi och jag kunde inte svara på frågorna, för jag kan inte så mycket. De var några i min grupp som inte heller visste frågorna jag blev frågad, men det var inte åt dem man skrattade åt. Utan det var jag som blev utskrattad, för någon som mig kan inte ha fel. Fortfarande säger han den historien och alla tror honom och alla skrattar åt mig. Ett annat problem med att vara smart, man kan aldrig ha fel, för människor använder det mot dig.


Det tredje problemet jag har träffat på, är att när jag var yngre blev folk arga på mig och tyckte att jag var tråkig. För jag skulle alltid säga random fakta eller veta svaret på allt. Jag skulle alltid komma upp med en förklaring. Så när jag bytte skola till sjuan, bestämde jag mig att vara rolig och chill. Jag kunde inte urskilja att vara rolig och att spela dum, så jag spelade dum när jag var med folk. Inte så där dum så att jag inte skulle fatta något, utan jag spelade att jag inte kunde svaret till allt eller att jag inte var smart. Med de människorna som jag betedde mig så med, har jag fortfarande den rollen, vilket har gjort att folk tror att jag är book-smart och inte street-smart. Vilket inte är en bra grej. Som tur är känner mina nya vänner mig ordentligt och de vet att jag inte är blåst. För när jag träffade de, hade jag lärt mig skillnaden och jag hade lärt känna mig själv bättre.


Så att vara smart är inte så najs. Du har massa press och krav som du måste anpassa dig efter och det finns många dilemman.

Likes

Comments

Life, Ordinary

Hej mina finaste följare,

Jag är ju 15 år och går i nian, vilket gör att det finns osynliga regler. Man måste se ut på ett visst sätt, man måste festa varje fredag och lördag, man måste ligga, man måste träna och man måste vara så jävla cool. Allt förväntas. Om du inte är så är du ”doomed for life”. Även om du inte festar eller dricker så antar folk att du gör det bara för att man har kul en helg, för att man råkar skratta i en video. Jag förstår mig inte på detta samhälle. Jag menar inget av dessa alternativ är fel. Drick, ha sex, var nykter, skratta eller gör vad du vill. Det är upp till dig själv. Varför ska alla andra stå runt omkring och bedöma och förvänta sig så mycket. Jag ser många som gör saker bara för att de blir omedvetet tvungna. Jag förstår inte, hur kan någon annan påverka en så mycket? Varför kan inte alla bara vara sig själv, sluta och försöka HELA tiden och give the others a break. Ja, jag fattar du sveper en hel vodka flaska under 5 min, men varför ska du bli ”king” för det och varför är inte killen som vinner dataspel inte lika ”king” som dig. Alla dessa jävla osynliga regler går mig på nerverna. Jag skiter fullständigt i dem, men att denna ständiga press omringar oss dagligen är inte bra för oss, och ingen mår särskilt bra utav det. Så sammanfattningsvis, oavsett vad du gör, bror du är cool. Okej? Så sluta försök tryck ner andra för att de inte gör det du gör, så mår vi alla mycket bättre.

Likes

Comments

Life, Ordinary

Hej hörni,

Tänkte skriva ett lite mer personligt inlägg, där jag öppnar upp mig för er. Detta är något jag inte pratar om med någon, men samtidigt stör det mig. Det går inte en dag utan att jag oroar mig. Eftersom det alltid känns bättre när jag skriver ut mina tankar så ska jag skriva mina innersta tankar här.


Jag kan ju börja med att säga att jag i trean eller tvåan blev överviktig, och jag blev inte av med min övervikt förens i sexan. Jag blev inte smal förens i mitten av sjuan och rädslan av att falla tillbaks i samma hjälplösa grop skrämmer mig. Känslan av att vara tjock, har jag fortfarande nu idag inte tappat, jag kan känna det dagligen och det är jobbigt. Känslan av att inte kunna göra något fysiskt stoppar mig att våga och försöka göra saker som jag är helt kapabel av att göra. Mina föräldrar berättade aldrig för mig om detta när jag var så lite, dock hjälpte de mig utan att jag skulle förstå att sluta äta såå mycket och såå onyttigt. När jag kom upp i femman och sexan så började jag bli medveten om min övervikt. Jag var ju inte överviktig i sexan, dock var jag inte heller smal. Som lite mulligare blir man behandlad på ett viss sätt av samhället.
När jag kom upp i sjuan började jag bli verkligen medveten om vad jag åt och hur mycket jag tränade. Det var inte så att jag slutade äta, för jag älskar mat. Men det blev ett störmoment. Sedan började jag med dans och då tappade jag väldigt mycket vikt. I åttan blev jag verkligen medveten om min kropp, och då alla andra började hetsa fick jag jättemycket ångest. Jag klarar inte av att höra andra hetsa, för det får mig att må jättedåligt, eftersom då får jag tillbaks känslan av att vara definerad som tjockis. Jag vet inte varför, men när jag hör andra hetsa så känns det som om jag också måste hetsa. Och därför mår jag inte bra utav det. På våren i åttan började jag dansa mycket mer, jag började äta jättemycket nyttigt, drog ner på mängden av mat, började träna hemma också. Jag gick ner ännu mer i vikt, blev mer vältränad, men samtidigt hittade jag kärlek och lycka i att träna. Jag märkte att min kropp kunde röra sig jättebra i dansen, för jag var faktiskt bra på att dansa. Anledningen till att jag gillar dans så mycket är för att det är den enda gången jag kan vara bra på något fysiskt utan att någon annan kan trycka ner mig med det. När jag dansar så är det som om inget annat existerar än jag och musiken. I alla fall så fick jag reda på att det fanns killar som gillade mig i åttan, så jag var alltså kapabel av att se snygg ut och vara attraherande. På något vis lärde jag mig att verkligen älska min kropp och jag har utvecklats så mycket. Under sommaren blev jag av med ännu mer vikt eftersom jag tränade varje dag. När jag säger att jag blev av med vikt menar jag inte mycket utan lite, men tillräckligt för att jag kände stor skillnad. Ni förstår inte, jag märker om det blir en millimeters skillnad. Och det påverkar mig fett mycket. Jag är så känslig över min kropp så det är inte sant. Allt gick bra iallafall tills jag fick min knäskada. Jag har inte kunnat träna på jättelänge och nu kan jag äntligen börja med min rehabilitering. Jag har sååå mycket ångest och ni förstår inte hur mycket jag försöker att inte gå upp i vikt. Varje dag tittar jag mig i spegeln. Jag ber till gud att jag inte ska gå upp. För jag vill inte hamna i samma cykel igen. Jag ser mina kompisar ha snygga kroppar, de tränar regelbundet och där kommer jag och känner mig som värsta klumpen. Samtidigt vet jag att jag har en fin kropp, jag har höfter, midja, bröst, rumpa, men det känns aldrig rätt. Inte ens i somras kändes det rätt, men nu i efterhand blir jag arg på mig för jag var så snygg. Jag vet inte varför men det känns aldrig 100% bra när jag tittar i spegeln. Det är antingen armarna, benen eller någonting. Det spelar ingen roll om jag får 100 kommentarer eller ifall min kompis eller syster säger att jag har fett fin kropp och att jag är fett smal. Att veta att jag imorgon kommer träna, eller att veta att jag har inte ätit på några timmar känns så bra. Många som känner mig vet att jag äter och jag njuter av att äta, jag klagar på om jag inte får min mellis, men samtidigt rullar alla dessa tankar om att inte bli tjock i bakhuvudet. Jag är så rädd att jag ska bli tjock igen. Det skrämmer mig att gå igenom allt det där igen. Jag vill inte vara med om att känna mig ful igen. Jag vill inte att jag ska om ett år bli äcklad av att sätta på mig en tröja som jag har på mig idag eftersom det påminner mig om hur jag ser ut nu idag för mycket. Jag kan inte sätta på mig kläder som påminner mig om när jag gick i sexan. Anledningen till att jag inte använder glasögon är för att det påminner mig för mycket om förr och det äcklar mig och får mig att känna mig ful. Ni förstår inte hur jobbigt det här är. Att ha så mycket komplex över min kropp. Och vet ni vad som är jobbigast? När folk ska säga något om mitt utseende. För det går rakt in i själen även om jag verkar vara världens mest starkaste person.

Likes

Comments

Life, Videos

omg, min första video. Jag har velat att göra videos såååå länge, sedan jag gick i fyran och här är min första video. Ni behöver inte säga något, den är fett cringey, pinsam, dålig och kaos. Men man måste börja någonstans och let´s face it, man måste bjuda på sig själv. Så här har ni den. Min allra första youtubevideo.

Jag kommer börja göra videos, vloggar osv. Jag lovar att de kommer vara bättre och mer seriösa än denna.

Love you all <3


Likes

Comments

Bilder, Life

Hej allesammans,

Så igår var det min födelsedag. Och nu har jag massa presenter, som jag tänkte göra en haul på. För det första fick jag den nyaste modellen av en Macbook Pro (och det är det jag skriver på just nu), sedan fick jag skydd och tillbehör till min GoPro Camera Hero5 Black, också den nyaste modellen (inte för att skryta men..) som jag fick i julklapp. Därefter fick jag konsertbiljetter av min syster hihi, en läppensel, ansiktsrengöringssvamp, 3 olika set av jättefina sängkläder, ansiktmask såndär svart för porer och sist men inte minst påfyllning av mina akryl naglar. Jag är så nöjd med mina presenter och jag vet att ni kan tycka att det är mycket och att jag är bortskämd, men alltså ni vet inte allt som händer bakom ridån och det behöver ni inte veta så.

Jag har inget mer att skriva förutom detta, utan jag vill avsluta med att säga att jag är så glad över att ha min familj vid min sida och att ha de vännerna jag har. Jag känner mig så lycklig och nöjd, och jag är så tacksam över hur mitt liv ser ut just nu. Det handlar inte om mina presenter, utan om ni läser på mitt förra inlägg (innan låtarna) så har jag berätta varför jag är så lycklig och ni som har följt mig under åren vet att jag har inte ofta varit genuint glad och att bli av med all ångest och stress jag tidigare haft är overkligt.

All kärlek till er <33



Likes

Comments

Lyrics

You gotta help me, I'm losing my mind

Keep getting the feeling you wanna leave this all behind

Thought we were going strong

I thought we were holding on

Aren't we?

No, they don't teach you this in school

Now my heart's breaking and I don't know what to do

Thought we were going strong

Thought we were holding on

Aren't we?

You and me got a whole lot of history (oh)

We could be the greatest team that the world has ever seen

You and me got a whole lot of history (oh)

So don't let it go, we can make some more, we can live forever

All of the rumors, all of the fights

But we always find a way to make it out alive

Thought we were going strong

Thought we were holding on

Aren't we?

You and me got a whole lot of history (oh)

We could be the greatest team that the world has ever seen

You and me got a whole lot of history (oh)

So don't let it go, we can make some more, we can live forever

Mini bars, expensive cars, hotel rooms, and new tattoos

And the good champagne, and private planes, but they don't mean anything

'Cause the truth is out, I realize that without you here life is just a lie

This is not the end

This is not the end

We can make it, you know it, you know

You and me got a whole lot of history (oh)

We could be the greatest team that the world has ever seen

You and me got a whole lot of history (oh)

So don't let it go, we can make some more, we can live forever

You and me got a whole lot of history (oh)

We could be the greatest team that the world has ever seen

You and me got a whole lot of history (oh)

So don't let it go, we can make some more, we can live forever

Likes

Comments

Lyrics

When I was six years old I broke my leg

I was running from my brother and his friends

And tasted the sweet perfume of the mountain grass as I rolled down


I was younger then,

Take me back to when...


I found my heart and broke it here

Made friends and lost them through the years

And I've not seen the roaring fields in so long,

I know I've grown

And I can't wait to go home


I'm on my way

Driving at 90 down those country lanes

Singing to "Tiny Dancer"

And I miss the way

You make me feel,

And it's real

We watched the sunset over the castle on the hill


Fifteen years old and smoking hand-rolled cigarettes

Running from the law through the backfields and getting drunk with my friends

Had my first kiss on a Friday night,

I don't reckon that I did it right


But I was younger then,

Take me back to when...


We found weekend jobs, when we got paid

We'd buy cheap spirits and drink them straight

Me and my friends have not thrown up in so long,

Oh, how we've grown

But I can't wait to go home


I'm on my way

Driving at 90 down those country lanes

Singing to "Tiny Dancer"

And I miss the way

You make me feel,

And it's real

We watched the sunset over the castle on the hill

Over the castle on the hill

Over the castle on the hill


One friend left to sell clothes

One works down by the coast

One had two kids but lives alone

One's brother overdosed

One's already on his second wife

One's just barely getting by

But these people raised me

And I can't wait to go home


And I'm on my way,

I still remember these old country lanes

When we did not know the answers

And I miss the way

You make me feel,

It's real

We watched the sunset over the castle on the hill

Over the castle on the hill

Likes

Comments

Bilder, Life

Hej bästa ni,

Hoppas ni mår suuuppperbra! Jag mår mycket bättre nu, efter att varit sjuk i typ 20 dagar. Jag fick reda på förra veckan, då jag var hos läkaren att jag har luftvägsinfektion och fick därför äta antibiotika. Jag missade hela första veckan, vilket var tråkigt, but it's alright.

Just nu sitter jag och mamma i vardagsrummet. Vi har satt på chill musik på våra sonos, tänt några ljus och det är en jättemysig stämning, lovin' it. Mamma tittar på balklänningar, eftersom att jag har bal i juni, vilket jag är fett taggad på. Men det är så svårt att bestämma vad för klänning jag ska ha ööhh. Kommentera bra sidor eller butiker, så blir jag superglad. Det här är min blogg och jag är alltid 100% ärlig här. Och jag brukar ju alltid rensa mina tankar här, därför behöver jag skriva det här. Jag ska nämligen gå med min bästa vän på balen. Vilket jag är jätteglad för och jag är taggad för vi ska göra sådana cheesy utfrågan till varandra, typ som de gör USA, vilket är jättemysigt <33 Och jag är supertaggad inför att gå med henne. Men samtidigt ser jag mina andra vänner som har blivit utbjudna av killar och jag vet inte, men jag kind of önskar att jag också blev utbjuden... Liksom sen jag var liten har jag alltid tänkt mig hur jag ska gå med en kille, och hur fina vi ska vara. Och jag venne, jag vill egentligen ha det.... I åttan försökte jag tänka mig vilken kille jag skulle gå med och jag såg framemot det här och nu så ska det inte hända.... Det här handlar inte om min dejt, för jag är supertaggad att gå med henne, men ni måste förstå att det blir en disappointment att jag varit inställd på att gå med en kille och så frågar ingen mig... Så jag venne. Jag vet att det inte är försent än, för det är ganska långt kvar och någon kille skulle kunna fråga mig, men aa...

Behövde få ut det här ur min chest. Aja låt oss prata om att jag fyller år på onsdag. Jag blir 15 yayyyy!! Och sen är det 1 år kvar tills jag kan övningsköra och därefter bara 2 år kvar tills jag fyller 18, tar körkort och tar studenten. Så taggad på livet hihi. Det är helt sjukt hur mycket jag utvecklats sen ett år tillbaka. Hela min inställning till livet, vem jag är, hur jag ser ut, hur mitt liv ser ut och SÅ MYCKET MER. Jag är så glad över den jag är och hur mitt liv ser ut nu idag. Måste inflika att jag varit väldigt duktig och inte crushat på någon kille sådär JÄTTEMYCKET som jag tidigare gjort på ca 4 mån. WOW applåd till mig. Tidigare har jag hela tiden börjat gilla en kille, därefter stalkat honom, därefter blivit jääättekär i killen i ett tag, sedan har jag insett att jag inte kommer bli tillsammans med honom/tröttnat på honom och börjat om. Det var inte alls bra för mitt psyke, jag var deprimerad och helt galen i vissa perioder. Men nu är jag äntligen fri från det här. Thank God! Om ni vill läsa mitt inlägg som jag skrev för exakt ett år och en dag sedan, så länkar jag den här: http://nouw.com/zalinas/life-is-worth-living-26501593 , läs hur deprimerande omgggg. (klappar mig själv på axeln)

Nu ska jag gå och sova, vi ses bästa ni <3


Likes

Comments