Zalinas

Life, Ordinary

Hej mina finaste följare,

Jag är ju 15 år och går i nian, vilket gör att det finns osynliga regler. Man måste se ut på ett visst sätt, man måste festa varje fredag och lördag, man måste ligga, man måste träna och man måste vara så jävla cool. Allt förväntas. Om du inte är så är du ”doomed for life”. Även om du inte festar eller dricker så antar folk att du gör det bara för att man har kul en helg, för att man råkar skratta i en video. Jag förstår mig inte på detta samhälle. Jag menar inget av dessa alternativ är fel. Drick, ha sex, var nykter, skratta eller gör vad du vill. Det är upp till dig själv. Varför ska alla andra stå runt omkring och bedöma och förvänta sig så mycket. Jag ser många som gör saker bara för att de blir omedvetet tvungna. Jag förstår inte, hur kan någon annan påverka en så mycket? Varför kan inte alla bara vara sig själv, sluta och försöka HELA tiden och give the others a break. Ja, jag fattar du sveper en hel vodka flaska under 5 min, men varför ska du bli ”king” för det och varför är inte killen som vinner dataspel inte lika ”king” som dig. Alla dessa jävla osynliga regler går mig på nerverna. Jag skiter fullständigt i dem, men att denna ständiga press omringar oss dagligen är inte bra för oss, och ingen mår särskilt bra utav det. Så sammanfattningsvis, oavsett vad du gör, bror du är cool. Okej? Så sluta försök tryck ner andra för att de inte gör det du gör, så mår vi alla mycket bättre.

Likes

Comments

Life, Ordinary

Hej hörni,

Tänkte skriva ett lite mer personligt inlägg, där jag öppnar upp mig för er. Detta är något jag inte pratar om med någon, men samtidigt stör det mig. Det går inte en dag utan att jag oroar mig. Eftersom det alltid känns bättre när jag skriver ut mina tankar så ska jag skriva mina innersta tankar här.


Jag kan ju börja med att säga att jag i trean eller tvåan blev överviktig, och jag blev inte av med min övervikt förens i sexan. Jag blev inte smal förens i mitten av sjuan och rädslan av att falla tillbaks i samma hjälplösa grop skrämmer mig. Känslan av att vara tjock, har jag fortfarande nu idag inte tappat, jag kan känna det dagligen och det är jobbigt. Känslan av att inte kunna göra något fysiskt stoppar mig att våga och försöka göra saker som jag är helt kapabel av att göra. Mina föräldrar berättade aldrig för mig om detta när jag var så lite, dock hjälpte de mig utan att jag skulle förstå att sluta äta såå mycket och såå onyttigt. När jag kom upp i femman och sexan så började jag bli medveten om min övervikt. Jag var ju inte överviktig i sexan, dock var jag inte heller smal. Som lite mulligare blir man behandlad på ett viss sätt av samhället.
När jag kom upp i sjuan började jag bli verkligen medveten om vad jag åt och hur mycket jag tränade. Det var inte så att jag slutade äta, för jag älskar mat. Men det blev ett störmoment. Sedan började jag med dans och då tappade jag väldigt mycket vikt. I åttan blev jag verkligen medveten om min kropp, och då alla andra började hetsa fick jag jättemycket ångest. Jag klarar inte av att höra andra hetsa, för det får mig att må jättedåligt, eftersom då får jag tillbaks känslan av att vara definerad som tjockis. Jag vet inte varför, men när jag hör andra hetsa så känns det som om jag också måste hetsa. Och därför mår jag inte bra utav det. På våren i åttan började jag dansa mycket mer, jag började äta jättemycket nyttigt, drog ner på mängden av mat, började träna hemma också. Jag gick ner ännu mer i vikt, blev mer vältränad, men samtidigt hittade jag kärlek och lycka i att träna. Jag märkte att min kropp kunde röra sig jättebra i dansen, för jag var faktiskt bra på att dansa. Anledningen till att jag gillar dans så mycket är för att det är den enda gången jag kan vara bra på något fysiskt utan att någon annan kan trycka ner mig med det. När jag dansar så är det som om inget annat existerar än jag och musiken. I alla fall så fick jag reda på att det fanns killar som gillade mig i åttan, så jag var alltså kapabel av att se snygg ut och vara attraherande. På något vis lärde jag mig att verkligen älska min kropp och jag har utvecklats så mycket. Under sommaren blev jag av med ännu mer vikt eftersom jag tränade varje dag. När jag säger att jag blev av med vikt menar jag inte mycket utan lite, men tillräckligt för att jag kände stor skillnad. Ni förstår inte, jag märker om det blir en millimeters skillnad. Och det påverkar mig fett mycket. Jag är så känslig över min kropp så det är inte sant. Allt gick bra iallafall tills jag fick min knäskada. Jag har inte kunnat träna på jättelänge och nu kan jag äntligen börja med min rehabilitering. Jag har sååå mycket ångest och ni förstår inte hur mycket jag försöker att inte gå upp i vikt. Varje dag tittar jag mig i spegeln. Jag ber till gud att jag inte ska gå upp. För jag vill inte hamna i samma cykel igen. Jag ser mina kompisar ha snygga kroppar, de tränar regelbundet och där kommer jag och känner mig som värsta klumpen. Samtidigt vet jag att jag har en fin kropp, jag har höfter, midja, bröst, rumpa, men det känns aldrig rätt. Inte ens i somras kändes det rätt, men nu i efterhand blir jag arg på mig för jag var så snygg. Jag vet inte varför men det känns aldrig 100% bra när jag tittar i spegeln. Det är antingen armarna, benen eller någonting. Det spelar ingen roll om jag får 100 kommentarer eller ifall min kompis eller syster säger att jag har fett fin kropp och att jag är fett smal. Att veta att jag imorgon kommer träna, eller att veta att jag har inte ätit på några timmar känns så bra. Många som känner mig vet att jag äter och jag njuter av att äta, jag klagar på om jag inte får min mellis, men samtidigt rullar alla dessa tankar om att inte bli tjock i bakhuvudet. Jag är så rädd att jag ska bli tjock igen. Det skrämmer mig att gå igenom allt det där igen. Jag vill inte vara med om att känna mig ful igen. Jag vill inte att jag ska om ett år bli äcklad av att sätta på mig en tröja som jag har på mig idag eftersom det påminner mig om hur jag ser ut nu idag för mycket. Jag kan inte sätta på mig kläder som påminner mig om när jag gick i sexan. Anledningen till att jag inte använder glasögon är för att det påminner mig för mycket om förr och det äcklar mig och får mig att känna mig ful. Ni förstår inte hur jobbigt det här är. Att ha så mycket komplex över min kropp. Och vet ni vad som är jobbigast? När folk ska säga något om mitt utseende. För det går rakt in i själen även om jag verkar vara världens mest starkaste person.

Likes

Comments

Life, Videos

omg, min första video. Jag har velat att göra videos såååå länge, sedan jag gick i fyran och här är min första video. Ni behöver inte säga något, den är fett cringey, pinsam, dålig och kaos. Men man måste börja någonstans och let´s face it, man måste bjuda på sig själv. Så här har ni den. Min allra första youtubevideo.

Jag kommer börja göra videos, vloggar osv. Jag lovar att de kommer vara bättre och mer seriösa än denna.

Love you all <3


Likes

Comments

Bilder, Life

Hej allesammans,

Så igår var det min födelsedag. Och nu har jag massa presenter, som jag tänkte göra en haul på. För det första fick jag den nyaste modellen av en Macbook Pro (och det är det jag skriver på just nu), sedan fick jag skydd och tillbehör till min GoPro Camera Hero5 Black, också den nyaste modellen (inte för att skryta men..) som jag fick i julklapp. Därefter fick jag konsertbiljetter av min syster hihi, en läppensel, ansiktsrengöringssvamp, 3 olika set av jättefina sängkläder, ansiktmask såndär svart för porer och sist men inte minst påfyllning av mina akryl naglar. Jag är så nöjd med mina presenter och jag vet att ni kan tycka att det är mycket och att jag är bortskämd, men alltså ni vet inte allt som händer bakom ridån och det behöver ni inte veta så.

Jag har inget mer att skriva förutom detta, utan jag vill avsluta med att säga att jag är så glad över att ha min familj vid min sida och att ha de vännerna jag har. Jag känner mig så lycklig och nöjd, och jag är så tacksam över hur mitt liv ser ut just nu. Det handlar inte om mina presenter, utan om ni läser på mitt förra inlägg (innan låtarna) så har jag berätta varför jag är så lycklig och ni som har följt mig under åren vet att jag har inte ofta varit genuint glad och att bli av med all ångest och stress jag tidigare haft är overkligt.

All kärlek till er <33



Likes

Comments

Lyrics

You gotta help me, I'm losing my mind

Keep getting the feeling you wanna leave this all behind

Thought we were going strong

I thought we were holding on

Aren't we?

No, they don't teach you this in school

Now my heart's breaking and I don't know what to do

Thought we were going strong

Thought we were holding on

Aren't we?

You and me got a whole lot of history (oh)

We could be the greatest team that the world has ever seen

You and me got a whole lot of history (oh)

So don't let it go, we can make some more, we can live forever

All of the rumors, all of the fights

But we always find a way to make it out alive

Thought we were going strong

Thought we were holding on

Aren't we?

You and me got a whole lot of history (oh)

We could be the greatest team that the world has ever seen

You and me got a whole lot of history (oh)

So don't let it go, we can make some more, we can live forever

Mini bars, expensive cars, hotel rooms, and new tattoos

And the good champagne, and private planes, but they don't mean anything

'Cause the truth is out, I realize that without you here life is just a lie

This is not the end

This is not the end

We can make it, you know it, you know

You and me got a whole lot of history (oh)

We could be the greatest team that the world has ever seen

You and me got a whole lot of history (oh)

So don't let it go, we can make some more, we can live forever

You and me got a whole lot of history (oh)

We could be the greatest team that the world has ever seen

You and me got a whole lot of history (oh)

So don't let it go, we can make some more, we can live forever

Likes

Comments

Lyrics

When I was six years old I broke my leg

I was running from my brother and his friends

And tasted the sweet perfume of the mountain grass as I rolled down


I was younger then,

Take me back to when...


I found my heart and broke it here

Made friends and lost them through the years

And I've not seen the roaring fields in so long,

I know I've grown

And I can't wait to go home


I'm on my way

Driving at 90 down those country lanes

Singing to "Tiny Dancer"

And I miss the way

You make me feel,

And it's real

We watched the sunset over the castle on the hill


Fifteen years old and smoking hand-rolled cigarettes

Running from the law through the backfields and getting drunk with my friends

Had my first kiss on a Friday night,

I don't reckon that I did it right


But I was younger then,

Take me back to when...


We found weekend jobs, when we got paid

We'd buy cheap spirits and drink them straight

Me and my friends have not thrown up in so long,

Oh, how we've grown

But I can't wait to go home


I'm on my way

Driving at 90 down those country lanes

Singing to "Tiny Dancer"

And I miss the way

You make me feel,

And it's real

We watched the sunset over the castle on the hill

Over the castle on the hill

Over the castle on the hill


One friend left to sell clothes

One works down by the coast

One had two kids but lives alone

One's brother overdosed

One's already on his second wife

One's just barely getting by

But these people raised me

And I can't wait to go home


And I'm on my way,

I still remember these old country lanes

When we did not know the answers

And I miss the way

You make me feel,

It's real

We watched the sunset over the castle on the hill

Over the castle on the hill

Likes

Comments

Bilder, Life

Hej bästa ni,

Hoppas ni mår suuuppperbra! Jag mår mycket bättre nu, efter att varit sjuk i typ 20 dagar. Jag fick reda på förra veckan, då jag var hos läkaren att jag har luftvägsinfektion och fick därför äta antibiotika. Jag missade hela första veckan, vilket var tråkigt, but it's alright.

Just nu sitter jag och mamma i vardagsrummet. Vi har satt på chill musik på våra sonos, tänt några ljus och det är en jättemysig stämning, lovin' it. Mamma tittar på balklänningar, eftersom att jag har bal i juni, vilket jag är fett taggad på. Men det är så svårt att bestämma vad för klänning jag ska ha ööhh. Kommentera bra sidor eller butiker, så blir jag superglad. Det här är min blogg och jag är alltid 100% ärlig här. Och jag brukar ju alltid rensa mina tankar här, därför behöver jag skriva det här. Jag ska nämligen gå med min bästa vän på balen. Vilket jag är jätteglad för och jag är taggad för vi ska göra sådana cheesy utfrågan till varandra, typ som de gör USA, vilket är jättemysigt <33 Och jag är supertaggad inför att gå med henne. Men samtidigt ser jag mina andra vänner som har blivit utbjudna av killar och jag vet inte, men jag kind of önskar att jag också blev utbjuden... Liksom sen jag var liten har jag alltid tänkt mig hur jag ska gå med en kille, och hur fina vi ska vara. Och jag venne, jag vill egentligen ha det.... I åttan försökte jag tänka mig vilken kille jag skulle gå med och jag såg framemot det här och nu så ska det inte hända.... Det här handlar inte om min dejt, för jag är supertaggad att gå med henne, men ni måste förstå att det blir en disappointment att jag varit inställd på att gå med en kille och så frågar ingen mig... Så jag venne. Jag vet att det inte är försent än, för det är ganska långt kvar och någon kille skulle kunna fråga mig, men aa...

Behövde få ut det här ur min chest. Aja låt oss prata om att jag fyller år på onsdag. Jag blir 15 yayyyy!! Och sen är det 1 år kvar tills jag kan övningsköra och därefter bara 2 år kvar tills jag fyller 18, tar körkort och tar studenten. Så taggad på livet hihi. Det är helt sjukt hur mycket jag utvecklats sen ett år tillbaka. Hela min inställning till livet, vem jag är, hur jag ser ut, hur mitt liv ser ut och SÅ MYCKET MER. Jag är så glad över den jag är och hur mitt liv ser ut nu idag. Måste inflika att jag varit väldigt duktig och inte crushat på någon kille sådär JÄTTEMYCKET som jag tidigare gjort på ca 4 mån. WOW applåd till mig. Tidigare har jag hela tiden börjat gilla en kille, därefter stalkat honom, därefter blivit jääättekär i killen i ett tag, sedan har jag insett att jag inte kommer bli tillsammans med honom/tröttnat på honom och börjat om. Det var inte alls bra för mitt psyke, jag var deprimerad och helt galen i vissa perioder. Men nu är jag äntligen fri från det här. Thank God! Om ni vill läsa mitt inlägg som jag skrev för exakt ett år och en dag sedan, så länkar jag den här: http://nouw.com/zalinas/life-is-worth-living-26501593 , läs hur deprimerande omgggg. (klappar mig själv på axeln)

Nu ska jag gå och sova, vi ses bästa ni <3


Likes

Comments

Hej hörni!!
Hoppas ni har haft ett megabra år och är supertaggade på ett nytt år. Själv hade jag ett jättebra avslut på 2016 med traditionellt spanskt nyårsfirande. Ett superbra avslut.

Detta år har varit både bra och dåligt.
Jag har haft såå många upp - och ner och ibland har det varit såå jobbigt. Men jag känner att jag har lärt känna mig själv mycket bättre, jag har hittat mig själv mer. Dessutom har jag träffat personer och lärt känna vissa personer mer, vilket har fått mig att må bättre. Jag har lärt mig att njuta av livet och mig själv på en helt ny nivå. För första gången på jag vet inte hur länge, har jag inte ångest av att åka tillbaks till Sverige efter en resa/lov. Ni förstår inte adrenalinkicken av denna känsla som jag har, ingen ångest av att börja skolan eller börja leva mitt vanliga liv igen. Hur fantastiskt är inte det???!! Jag hoppas att detta nya år har mer glädje framför sig och jag hoppas 2017 blir awesome!


Now to my pics and a couple of fun days in Florence!
❤️

Likes

Comments

Heeej bästa ni,

Tänkte göra en snabb uppdate.

Idag var vi på Grand Hotel och åt julbord till brunch, för att fira Saynis som kommit in på den linjen på universitet som hon kämpat för i 2 år. Sååå proud of her!!

Imorgon ska vi ha Lucia, då Moa ska vara självaste Lucia. På tisdag har vi Luciatåg igen, och då ska jag vara Lucia yaayy!!! Jag och Mo har sett framemot det här så länge. Vi ska typ ha rep hela dagen så det kommer bli en fett chill dag. Just nu plattat jag håret och har målat mina naglar. Sedan ska jag packa mina kläder och smink, därefter ska jag plugga det sista jag har. Önska mig lycka till på Lucia.

Jag har börjat titta på serien Skam. Den är på norska, vilket gör det lite svårt för mig att förstå. Jag vet inte om ni visste det, men jag har lite svårt för dialekter, så jag förstår nästan inget när folk pratar norska Hahah. Så den här serien är en riktig utmaning lol. Ibland när jag försöker verkligen koncentrera mig så börjar det låta som tyska och då förstår jag verkligen ingenting, lol.

Likes

Comments

Ibland känner jag mig bara så ensam. Det känns inte som om någon förstår mig, att de inte ens försöker och förstå mig. Det känns som om alla förväntar sig att jag ska anpassa mig efter dem, utan att ha förståelse för mig. Det är som om att jag ska följa efter deras regler som de har satt upp för MITT liv och jag måste bara följa dem. Ifall jag ifrågasätter dem, så hamnar jag i knipa. Det är ganska frustrerande att jag inte kan bestämma själv över vad jag vill och ska göra utan att alla andra ska bestämma över mig. Ibland känns det inte som om någon bryr sig om vad jag känner eller mår utan att alla ska ständigt kräva ifrån mig utan ha i åtanke att jag mår dåligt av det. Ingen människa i denna värld vet hur mycket som händer i mitt huvud och runt omkring mig dagligen. Men det är ingen som förstår mig utan ifall jag inte lever upp till 100% till förväntningarna, då är jag misslyckad. Då blir folk arga på mig, förstår ni hur jobbigt det är. Jag måste se bra ut, ha en snygg kropp, vara vältränad, glad, lycklig, ha toppbetyg, prestera bra hela tiden, jag måste ta hand om mig själv, jag måste veta vad jag vill och det är så himla mycket mer som jag måste veta/vara/ kunna. Jag får aldrig tid och göra något fel eller göra något som jag vill.

Likes

Comments