Presentation picture
zainabjomaa
zainab, Huskvarna
18 åring som skriver om det mesta med kärlek och vänskap. Skriver för att förstå själv och för att jag tycker det är kul. får inspiration av uteserveringar, prat, dansgolvet och hur vädret är. Skriv gärna ni med, era bästa minnen, era finaste stunder med er partner eller några sorgliga rader.

 

Kategorier

Romantikens död



 

Designa din blogg - välj mellan massor av färdiga mallar på Nouw eller gör en egen; "peka o klicka" - klicka här!

Likes

Comments

Sex and the city

Jag är helt tagen ur den serien, är helt besatt av den. Förstår inte hur man kan ogilla den hur man kan tänka annat om den.
Har kollat på en över 7 gånger tror jag.


Jag har börjat röka, igen.
Jag har gjort misstag, igen.
Jag har älskat, igen.
Jag har sårat, igen.

Jag sitter just nu med inget att skriva egentligen men känns som om jag vill skriva en massa meningslösa saker här inne som jag kan komma in en dag och läsa, vill skriva lite saker som tynger mig lite extra.

Till att börja med så vill jag skriva att killen jag hittade min lycka en gång i inte längre finns kvar, och till er som alltid mejlar om hur tragisk jag är kan nu sluta, tack.
Jag var så lycklig, trodde att jag hade hittat rätt, trodde att jag var beredd på det mesta han hade att erbjuda, trodde jag kunde ändra på hans tankesätt, som om jag skulle vara speciell på något sätt.
Jag trodde att jag visste vad jag gjorde, jag trodde jag visste vad jag kände.
Jag ljög. För mig själv.
Intalade mig själv så många gånger att jag älskade han, att jag inte kunde vara utan han.
Men jag minns än idag hur det kändes när han sa dem 3 orden, jag minns hur stum jag blev, jag minns hur jag inte fick fram ett ord ut ur mig. Jag minns hur mycket jag grät den kvällen. Jag minns att jag inte hade något att säga.
Jag minns att det var just den stunden jag väntat på i 5 år, i 5 år har jag väntat på att få höra det.. Jag minns hur mycket jag ville att han skulle få det osagt.

Jag älskade en kille, en enda. För 5 år sedan.
Är så glad för hans skull, byggt upp allt vi någonsin pratat om. Han har nu rest runt, börjat jobba, köpt sig en bil, flyttat hemifrån och bor i en lägenhet, skaffat sig en ny flickvän.
Jag måste få skriva att allt han någonsin drömt om har han nu och det gör mig så glad, men det som bryter ned mig är att jag är kvar på ruta ett.
Jag försöker hitta mig en förändring, jag försöker hitta något som passar mig men ändå är det något som bryter ned mig, konstant.

Någonstans emellan allt detta försöker jag vara lycklig, någonstans här emellan försöker jag hitta det som gör mig glad.
Åker till Göteborg i helgen, med mina 3 favoriter + mitt hjärta till syster.
Ska bli så skönt att få komma bort lite, kanske finner jag mig själv någonstans i dimman..

Vi ses!


 

Likes

Comments

+

I wanna fall in love, I wanna feel what people's trying to describe.

 

Likes

Comments

Nothing left.

  1. Varför skriver du inte mer?
Lever du?
Har du glömt bloggen?
Såg dig på stan, du ser helt död ut vad är det som hänt?
Zainab??? BLOGGEN!!!

Hej !
Gud, inte vart här inne på god knows how long..
Frågorna längre upp är en del jag fått under denna period jag inte vart aktiv här på min mejl.
Väldigt fint av er att se att ni bryr er om mig och att ni fortfarande tittar in här när jag är helt jävla ointressan (?)..

Varför jag inte skriver är för att jag längre inte vet hur jag ska uttrycka mig eller beskriva saker och ting.
Jag lever, men ser nog absolut död ut. Har inte brytt mig om hur jag ser ut, hur jag klär mig eller hur jag går på så länge att jag glömt hur jag kan se ut.
Har dock klippt mig, kika in på Instagram så kan ni få se lite bilder där!

I mitt förra inlägg skrev jag
"Jag försöker hitta något som håller mig sådär sysselsatt, något som för mig att tänka på annat.. Men så fort jag ligger där i mörkret bryter jag helt plötsligt ihop... Minnen kommer upp, smärtan kommer tillbaka, livet känns helt plötsligt meningslöst och helt plötsligt känns det som om hela din värld rasar samman, för en liiten grej. "

Tragiskt nog känner jag precis likadant än idag, fick höra idag att jag är känslomässigt skadad.
Det är jag nog?
Trivs dock så...




 

Likes

Comments

61 dagar sedan.

2 hela månader sedan jag var här inne och skrev, frågan är vad som höll mig upptagen?
Nothing at all.
Jag lever fortfarande, ser tydligen äldre ut enligt gubben som står i Tempo. 
Har saknat min familj under kanske 30 dagar av dessa två månader, dem har lämnat mig lite väl mycket dessa två månader.

jag vet inte varför jag skrev, elr vad som fick mig till att skriva. Känner bara en enorm saknad för något, för något fantastiskt ska hända. Känner mig lite tom inombords, även om jag har en guld värd familj, fantastiska vänner och en underbar partner.
Finns fortfarande något som fattas, typ en liten gnista för livet, typ fjärilar i magen när jag ska träffa en efterlängtad vän. Eller typ se fram emot att göra något under kvällen med brudarna.  Känner ingenting längre. 
Ja jag är gnällig igen, that time off the year... 

Jag försöker hitta något som håller mig sådär sysselsatt, något som för mig att tänka på annat.. Men så fort jag ligger där i mörkret bryter jag helt plötsligt ihop... Minnen kommer upp, smärtan kommer tillbaka, livet känns helt plötsligt meningslöst och helt plötsligt känns det som om hela din värld rasar samman, för en liiten grej. 

 

Likes

Comments

-

Jag är helt fucked up vilse.


 

Likes

Comments

10 augusti.

Snart en hel månad sen jag var här inne och skrev, inte hänt så mycket sedan sist. nästan som varje sommar. Jobbar mer äv vad jag bör och tröttar ut mig själv mer än vad jag behöver. Dvs en helt vanlig sommar för min del.
Sitter just nu påväg hem från en bra helg i Stockholm, fyvad trött jag är, tog tilloch med 2 piller som skulle göra så att jag kan sova djupt hela natten. Det hjälpte, men dem e dock beroendeframkallande..
Hoppas ni har haft det fint.
Vet inte vad jag ska skriva så förklarar lite kort vad det kommer komma upp för bilder: överraskningsgrillparty till min ära, min lilla älsklimg zakaria blev 2 år, blev moster till en liten sessa, vart i Stockholm, ätit gott, firat mina två vänner, vart ute och haft kul, träffat för jäkligt bra människor och haft det bra :












 

Likes

Comments

Länge leve Palestina.

Först och främst föreställ er att detta händer i Sverige, föreställ er att det fina huset ni spenderat så många år på att bygga upp det att göra det ERT hem. Föreställ er att ni sitter och äter en måltid er kära mor tillagat till dig och dina 5 syskon. 
Föreställ dig att du bara längtar tills du dukat av bordet egentligen så du kan gå och knacka på grannens dörr för att få leka med hennes dotter du är jämngammal med. Ni har planerat så mycket, det första ni skulle göra var att gå och reta upp någon gubbe i en liten liten kiosk vid ert hem. Sedan skulle ni gå och köpa lite godis och sätta er vid äng och prata om livet ni vill ha när ni blir äldre, hur huset ska se ut, vilka möjligheter ni vill ha, ni vill inte bo i Sverige mer pga all krig som ständigt bryter in. Föreställ er detta. Föreställ er alla dessa drömmar ett barn kan ha, om en rik man, få bo under ett tak i ett hem dem byggt upp, vara i en plats där krig inte får ske. 
Föreställ er det. 
Innan du ens duka av bordet, innan du hann tänka ut vad ni skulle göra efter ni vart på ängen, innan du ens hann knacka på din jämngamla vän så avled du. Du avled pga av att en bomb släpptes av befolkningen. Befolkningen som ville ha tillbaka sin del av landet, befolkningen som tros ha rätten till att tänka "om alla palestinier dör så kommer det inte finnas någon som bor kvar där". 
Du är fortfarande ung, du kanske bara är 13 år, du fick växa upp fort, du fick lära dig städa vid 8 års åldern, du fick därefter lära dig hur man gör den där väldigt goda men svåra maten samtidigt fick du lära dig att tvätta, för din mamma kanske inte är här imorgon?
Varför? För att s
ionisterna vill det. För kvinnor föder.. Kvinnor föder fler av de dem inte vill ha. 

Och föreställ er att leva i rädsla, att tro att döden kanske kommer om du bara går utanför din dörr.
Att du kanske har en pojke på 15 år som bara skulle gå och köpa mjölk men kom aldrig hem igen, eller din lilla syster som var på väg till skolan för att hon en dag ville hon bli en läkare för att hjälpa alla som blir skjutna, men hon hann inte till skolan. För hon blev skjuten, och ingen kunde hjälpa denna lilla tjejen på 10 år. 
För de flesta i ditt land kunde varken skriva eller läsa, varför? För att de flesta föräldrarna var för rädda om deras barn, dem var för rädda för att skicka dig till skolan och ge dig en utbildning för vem vet. du kanske inte hade kommit hem den dagen?
Det skulle inte vara värt det.


Och jag vägrar förstå att detta är hämnd, det handlar om makten att kunna förstöra. Det handlar om makten till att dem kan, att dem har utrustningen och inte din del av landet. Ni är inte lika många. 
Det handlar inte heller om religionen. Det handlar om 
förståelsen om rättigheter. Varken vi eller dem har rättigheter. Dem tog en del av ert land, och nu dör er familj, några av era vänner, kanske er granne för att dem vill ha tillbaka sitt land.
du är kanske inte ens 18, men du vågar inte gå ut. Du vågar knappt stanna kvar. För vem vet, du kanske inte överlever. 

Men detta händer ju inte här i Sverige så vi blundar istället, vi pratar inte om alla de palestinierna som inte får mat, el eller vatten mer. Vi pratar inte om de 1434 palestinier som har dött under dessa år i krig,vi pratar inte heller om de 5303 som blev skadade. Vi diskuterar inte att 1606 var barn och 828 var kvinnor. Sånt intresserar inte. För det händer inte här, under ditt tak, du kan gå till kiosken köpa ditt godis. För sannolikheten att bli dödad eller bortförd är väldigt liten. 

Det är lika hemskt som det som händer runt om i världen, det är lika hemsk att höra att i kiosken jag alltid köpte mitt godis i inte finns kvar. Det är hemskt. 
Det är mitt fina hemland som brinner ned.  Det är människor jag kanske träffat på som tyvärr ligger döda, det kanske är en kvinna vi en gång blev bortbjudna till som inte längre lever. 
Och kanske skulle det kunna vara du, du som går till din kompis och dör. För att bomben råkade träffa just den byggnaden. 

Du kanske inte kan hjälpa de som redan dött, men du kan hjälpa de redan skadade, dem som fortfarande är vid liv, dem som inte fått ett skott än, hjälp dem du kan. 
För precis som jag kan jag inte göra något stort. Men jag gör det jag kan.
Så därför vill be er om är hjälp, det lilla jag vill är att ni ska hjälpa oss med att skänka en slant du vanligtvis kanske lägger på cigg, en tröja, på bussen, lite fika, ett glas vin eller en öl, hjälp oss att skänka en slant till dessa människor i nöd. För det kunde lika väl ha hänt här. Det kunde lika väl hänt din familj.

Ta er tid att smsa:
IRH GAZA50 
IRH GAZA 100
IRH GAZA 200

Till nummer 729 70

 

Likes

Comments

..


Vart ska jag börja? En månad sen jag var inne här sist och skrev.. 
Meanwhile så har jag försökt överleva. Har tagit studenten, en av mina mest favoritdagar hittills, kan ännu inte fatta att jag aldrig kommer gå 3an mer, eller gå på gymnasiet igen. Fyfaaaaan!

Har dessutom träffat finfina kusiner, umgåtts som fan med min familj, funnit min lycka i en annan person, suttit och druckit flera glas vin och träffat mina systrars barn samt mina älskade systrar.
Har dessutom försökt förstå mig på livet, är på god väg ännu.
Vet inte vad jag ska skriva så mycket mer än att mer försöka visa den senaste månaden i bilder, istället

.

Och avslutar med denna lyckliga bild
 

 

Likes

Comments

-

Har alltid klagat på att jag aldrig gillat skolan, att jag inte tål den miljön om hur jobbigt det är för mig att vakna upp varje morgon för att gå dit. Att det är fett onödigt att vakna klockan 8?
Jag går ut i år, jag tar studenten efter 12 års plugg. Egentligen 11 år. 
För det här året har jag inte gjort något ifrån mig, såg det precis, fyfan vilken känsla jag har i magen..
Jag skyller inte på någon annan än mig, jag skyller inte på att skolan är för jobbig, det gör jag inte, jag skyller inte på att jag är trög för det är jag fan inte.
Jag älskar matte, så varför gick jag inte på den för?
Specialpedagogik älskar jag med, och är fan i mig bra på det, så fråga mig igen. Varför gick jag inte på den?
För jag orkade inte gå dem dagarna. "Vadå ska jag gå till skolan för en lektion?" hade mitt svar varit, men sanningen är, den lektionen var tre timmar lång. 
Jag skyller endast på mig själv.
Jag sket bokstavligen i skolan, sket i att gå imorgon. Vadå vakna klockan 8?
Kan gå vid 12 istället, men när klockan väl var 12 så fick jag alltid tanken "vad ska jag gå och göra där i två timmar". 

Saken är den, Jag är inte intelligensbefriad. Jag är egentligen jävligt smart. Jag är däremot väldigt lat, jävligt lat. 
Jag lär ett år av mitt liv bara passera som det ville, jag låg kvar med min stolthet varje morgon till klockan var 9, eller så låg jag kvar i sängen hela dagen. 
Jag hade inga föräldrar som var hemma och undrade vad jag gjorde hemma, jag hade ingen som trodde på att jag kunde fixa något i skolan så för vem skulle jag visa motsatsen för?
Jag hamnade i en sådan djup depression kring allting, kring skolan och kring mitt privatliv.
Det värsta var att jag fastnade i den med, jag vägrade hitta min väg ut. 
Något jag aldrig kommer glömma är hur jag fick ljuga för människor jag älskar från djupet av mitt hjärta, om hur jag mådde för att dem aldrig skulle undra vad fan det var med mig ?
Jag fick ständigt hitta på någon trovärdig ursäkt till mina besök på sjukhuset, det var in och ut i någon månad. 
Och där blev jag till och med erbjuden en fucking psykolog, vad fan skulle hon göra? Vad fan skulle hon kunna säga som skulle få mig att känna mig som en värdig människa igen? Som om jag inte gjort något misstag?
Tänker fan inte betala någon 400 kr per besök för  att få höra " jag förstår, och jag lyssnar" .
Jag litar inte på er som människor, psykologer är skitsnack. Bullshit.

Jag vet inte varför jag precis skrev, jag vet inte vad detta handlade om. Tror detta var en liten text om hur besviken jag är på mig själv som person, jag vet att jag kan mer, jag vet att jag vill mer av det jag gjort. Jag vet dessutom att jag kan om jag bara får viljan tillbaka. Och det är den som fattas hos mig just nu, viljan. 
Ha det fint.


 

Likes

Comments


Better Blogging Nouw