​Godmorgon! 
För min del är det godnatt om jag nu lyckas på något mirakulöst sätt sova snart. Passat på och tagit några sömnisar och har en väldigt varm kopp te vid sidan om. Som vanligt. 
Jag har jobbat inatt, och måendet efteråt är väldigt olika. För mig beror det alltid på hur jag mått innan jobbet, vad jag gör för något och hur natten gått. Men viktigast av allt. INNAN. Jag har enorma sömnproblem, kan gå flera dygn utan sömn och ändå vara pigg. Men sen händer det att jag sover flera dygn i streck och avbokar allt möjligt. Eller så får jag sota för det psykiskt. Innan jobbet inatt hade jag mina döda dagar där jag inte kunde hålla ögonen öppna i mer än två timmar. Sov i ungefär två dygn, med kanske fem vakna timmar allt som allt. Så jag var så energisk att jag skakade inatt. Jag hälsade även på mamma som bor nära ett av mina jobb mitt i stan, så jag var där och minglade en stund med henne och min styvpappa innan jag traskade mig till mitt jobb där mina kära äldre vårdtagare väntade. 

Jag hade på känseln att jag skulle få ha en supernatt med mycket positiv energi och hög nivå av tålamod. Hade väldigt bekväma konversationer med mina kollegor(älskar nattkollegorna) och väldigt god samarbete. Åt ingenting under hela natten och drack bara kaffe vilket oftast är mina mål på jobbet. Visst är det konstigt? En hel natt på tio timmar utan en smula käk. Då spottar jag väl ut det. Jag är en av flera miljoner som har tyvärr blivit drabbade av den kända benämningen ÄTSTÖRNINGAR.  Vilken typ hör jag till då? Jo, när man vräker i sig en hel del sockerrika näringsmedel och allt man kan få tag i, sedan står man där lutad framför en toalett och stoppar in fingrarna(eller vilket mackapär som helst som fyller sina brutala krav) så långt in i halsen som möjligt till man är någorlunda nöjd. Har genomört dessa otroligt slitiga och onödiga procedurer sen mars 2015. En kär gammal vän försökte dra mig ur det i början av sommaren detta år. Var faktiskt less då och hade funderat ett tag på att sluta med det jag höll på med, mitt enda krav var att jag skulle gå på någon diet som inte satt på mig något kg. Eller ja, inte ett enda gram.  Vilket blev LCHF. Och ja, han hade rätt. Den funkade. Många har väl försökt få mig ur det, men inte försökt tillräckligt för att jag aldrig riktigt visat att bulimin är en jobbig del av mitt liv. Ärligt talat, har aldrig gråtit eller skämts över det. Inte ens hittills. Personen som vi kan kalla "hjälten" betydde äckligt mycket för mig, vilket är ovanligt för mig. Det tar en hemskt långt tid för någon att få så stor plats av mitt hjärta. Nog med det. 

Det som är med denna äckliga sjukdom är att det tar sån brutal tid att helt och hållet bli frisk från. Jag har haft bra veckor där jag håller mig till kosten men ibland får jag återfall. Tyvärr, men.. planerade återfall. *fy skäms*. Blir lugn av tre saker. Alkohol(för ovanlighetens skull), klassiska timmen där jag äter massa gott, kräkningarna och efterkänslan, sist men inte minst, lära känna nytt härligt folk under fester! Blir sjukt lugn av det. Som ni ser här, jag blir lugn av att det händer saker, annars väljer jag alkohol för att lugna ner mina nerver eller så ger jag upp, springer ner till ica och köper en massa godis och glass. Kanske att bli kär skulle också ta bort min extrema fokus från mig? Vem vet. Problemet är min extrema hyperaktivitet som inte låter mig vara ifred. Vet ni kära vänner vad som är ännu mer irriterande med detta, att jag inte kan göra något nyttigt av min överflödiga energi. Får prestationsångest om det handlar om städning, fara och handla saker jag behöver eller något annat som är viktigt att ta tag i vardagen. Så där sitter jag i ett hörn och kan knappt tänka samtidigt som det händer sjukt mycket i min kropp. Känner någon igen sig? I så fall, UPP MED DIG OCH TA TAG I DET. För nej, det är inte normalt. Har man energi och samtidigt är positiv till livet, så gör man AUTOMATISKT nyttiga och livsviktiga saker. Har jag en bra dag, så städar jag lägenheten från topp till tå, tvättar mina kläder, lakan, slänger gammal mat, svarar på alla som skriver och är extremt social, ringer viktiga samtal som skjutits upp, utsätter mig för en massa skönhetsbehandlingar som är skonsamma för mitt hår, min hud eller något liknande. Det är så man gör om man har extremt mycket energi och inte bara sitta i ett hörn med noll koncentration och noll medvetande om sin omgivning. Utan man försöker komma på ett sätt att lugna ner sina nerver. Tragiskt nog, även om det är osunt. 

Berättar det här för jag vill både försöka nå fram till er med samma dilemma, nej, det är inte normalt. Det kan vara ett dolt grundliggande problem som behöver tas itu med. Det kan vara något helt annat, får man behandling för det som ligger djupt inne i psyket/själen så kan allt ytligt(alltså det som uttrycks i beteende eller ologiska/onödiga tankar som ofta dyker upp) försvinna med tiden. Jag är helt säker och hundra på ett jag egentligen inte är bulimiker, i och med att jag bara gör det när jag känner mig vilsen. Jag är mest ute efter harmonin, och besattheten för siffrorna på vågen kom efter några månader då jag redan hade kommit in i en rutin kring kräkningarna. Siffrorna blev mer som en bekräftelse på att jag inte hade misslyckats. Oj, hör ni så sjukt. Tänk att jag vet allt detta, men om några dagar, kanske några timmar så står jag där på ruta ett igen. Det är så jag vet att jag har en annan orsak. Kämpar och tjatar mig till utredningen, som jag kommer avslöja senare. 

Något som är sjukt harmoniskt med denna situation är att när jag mår bra, då mår jag verkligen BRA. Bra mående är ett extremt starkt ord för mig. För mig betyder det sjukt mycket. När man pendlar genom situationer som är så pass svåra att de skadar ens hälsa, så ser man bra dagar som ett himmelrike. Jag mår jättebra just nu, det gjorde jag inte för två dygn sen. Men bara för att jag mår såhär bra så betyder det inte att jag inte känner någon oro. Självklart har jag lite rädsla för det kan ta slut när som helst. Med min berg och dalbana till hjärna "kan allt hända" när som helst. Men jag knuffar bort den känslan med all styrka jag har kvar och gör allt för att njuta av denna situation. Så kommer jag sova i ro. Så kommer jag vakna med en viss känsla av att jag är stolt över mig om jag har dessa positiva känslor kvar. Sedan ladda upp för ännu en natt på mitt jobb. 
Blev ett mycket längre inlägg än planerat, men jag antar att jag hade mer känslor och tankar att dela med mig av än vad jag trodde. 

Mitt syfte med detta. Känner ni igen er så ta tag i det och fortsätt inte lägga en massa andra orsaker på de märkliga känslorna. Orsakerna kan troligtvis vara konsekvenser som släppt sig loss från ett annat problem! En till sak, när ni väl mår bra så ska ni fan i mig göra allt för att njuta av det, vandra inte runt med oro och rädsla. Det förkortar ert välmående, ni skjuter er själva i foten. Gör istället det som ni skjutit upp väldigt länge, för det kommer också ge er styrka och en förlängning på er harmoniska lycka.  

Ska hålla min trut nu, innan era ögon blöder(det vill säga om någon ens läst hela). Jag får önska är en kung lördag så ska jag springa till affären och köpa cigg. För tydligen tyckte jag att det var vettigt att röka ett helt paket inatt :D Idioti i högsta möjliga grad... 


Likes

Comments

​Första inlägget ska oftast vara genomtänkt för att fånga upp intresse hos bloggläsare om man är en nobody eller bara allmänt helt okänd på sociala medier. Många berättar en hel del om sig själva där de beskriver hur de är som personer som oftast brukar bestå av "sprallig", "positiv", "äventyrsälskare" eller till och med en mening där de beskriver sin kärlek till mat. Skulle jag svara på någon som frågar mig om vad jag tycker om mat, så skulle jag då börja med att säga "nej, det är inte hobby iallafall". Och nej, jag är inte den som heller vräker ur mig ett svar där jag säger att äta gör man för att överleva. För det är inget jag har haft i åtanken heller. Det hade varit extremt roligt att sitta i timmar och kolla på nya matträtter eller bakelser för att sedan stå i några timmar i köket och kolla om man har lyckats. Men jag är verkligen inte där, vilket ni kommer förstå senare när jag väl är på humör för att dela med mig kring det ämnet. Äventyrsälskare är väl alla, frågan är ju vilka typer av äventyr? Man behöver inte heller vara ointresserad av det bara för att man aldrig ger sig ut i världen för att forska och lägga ut we<3it liknande bilder, man har väl sina hinder. Som i mitt fall. Jag är ung och PANK. Men det är inget jag ska klaga på heller när jag mest slösar mina pengar på cigg, alkohol/fester och massa läsk. Sen tycker jag inte heller om att se något på hm som jag verkligen blir kär i och inte köpa den. Nämen ojj, sedär. En helt vanlig 20 åring som fortfarande kämpar med brutala ansvar som man har som vuxen. Jag ska säga som alla andra, "jag lovar, jag kommer dit, jag kommer snart börja leva sundare och spara pengar", för ja, jag vill komma dit. Tänk att bara vakna en dag och vara sugen på att boka en sista minuten resa till Grekland och så har man pengar sparade så det enda man behöver tänka på är att inte glömma något viktigt när man packar. 

Kan konstatera att jag har varit uppe sen halv fyra på morgonen på grund av postbilen, han har blivit som en väckarklocka. Synd att jag inte behöver det bara. Sitter med en kopp te vid sidan om nu, nyduschat hår och ska strax knapra i mig lite vitaminer. Jag är en av de som inte får i mig hela kostcirkeln. Ärligt, vad är det ens för något? Jag kan förklara den där "jätte" bilden som ni ser först innan ni skrollar ner. Hoppas att ni förstår att den utstrålar frihet. Något jag kämpar för varje minut som går. Många gör det och vissa gör det livet ut. Frihet i själen är väl den svåraste uppgiften som finns enligt mig, hoppas att det är ett mål som går att nå annars ljuger människor som påstår att de äntligen nått den känslan. Det vore onödigt tragiskt. Blod, svett och tårar när det redan är löst för att målet inte ens existerar. Som att försöka dra ut svärdet ur stenen hela livet när man inte ens heter Artur. Nej, nu ger jag mig, det här spårar. 

Vi ses när mina tankar svämmar över igen. Ha en superbra torsdag <3  

Likes

Comments