Man sitter på tunnelbanan, stirrar ut på de stora snöflingorna som sakta faller ner. Jag tänker på hur det är att vara ensam, att man vänjer sig. Tidigare kändes aldrig luften så lätt och tankarna så fria. Jag bryr mig inte längre. Förra året när snön föll och landade på min kind gjorde det ont. Det spelade ingen roll, där och då hade jag levt ett destruktivt liv som gjorde att varje känsla var smärtsam. Idag känner jag sån lycka, för att jag är fri. Jag är fri från ångest och jag är fri från de destruktiva tankarna. Jag är ensam men jag är stark. Ensamheten har format mig och gjort mig till den jag vill vara.

Jag har hört att du träffat någon och jag hör att hon är allt jag inte var.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag har börjat fundera om jag bestämde mig för att börja må bra eller bara sluta må dåligt?

Ibland tänker att jag att jag egentligen inte vet när det hände och vad det var som gjorde att jag gick ifrån att ramla omkring i ett mörker till att hitta tillbaka till det härliga i livet. Nu för tiden kan jag sitta på tunnelbanan alldeles ensam, titta ut genom fönstret och le för mig själv, förundras över den jag blivit. Jag är så glad. Jag känner att jag ger människor i min omgivning energi, för att jag orkar det. Jag känner mig starkare än någonsin, nästan ingenting kan bryta ner mig. Jag vill inte längre ge upp, för att det känns som att jag har så mycket att leva för.

Visst saknar jag ibland att ha någon som håller om mig i natten, viskar i mitt öra att jag är fin och kysser mig god natt, men jag har blivit så bränd att jag kommit på att det är enklare för mig att vara ensam. Jag söker inte längre bekräftelse genom andra människor för att det skadar mig bara i längden. Kanske finns han där någonstans, kanske tar han mig med storm, kanske hittar man tillbaka till trevande händer, mjuka kyssar och volter i magen. Kanske, kanske inte. Det viktigaste är väl ändå att jag börjat må bra, eller slutat må dåligt.

Likes

Comments

Det är ingen tvekan om att du är det viktigaste i mitt liv, min Ellie.

Likes

Comments

Jag skulle nog aldrig kunna räkna alla de sömnlösa nätter jag legat och tänkt på dig.
I början så snurrade tankarna om när du skulle komma tillbaka och vad jag skulle göra så att du skulle vilja komma tillbaka. Sen började jag inse att du inte skulle komma tillbaka och försökte lära mig att acceptera det. Efter ett tag så träffade du någon annan och det enda jag kunde tänka på då var hur det kändes att det nu var hon som med lätta fingrar fick röra vid din rygg, möta dina blåa ögon i natten, höra på regnet mot rutan i takt med dina andetag. Det blev lättare då, när det fanns någon annan där istället för mig.. konstigt, eller hur?
Men jag har inte en endaste gång missunnat dig kärlek och lycka, även fast du hade sönder mitt hjärta. Jag blev genuint glad när du till slut vågade berätta om henne för mig, det var lite som att en sten lättade från mitt bröst. För att då var alla broar brända och alla chanser borta. Du hade någon annan och äntligen var det min tur att också få hitta någon annan.
Nu för tiden tänker jag på dig sällan, förut snurrade tankarna om dig runt, runt, men nu kan tanken slå mig någon gång ibland - ”jag har inte tänkt på honom, på flera dagar”. När det väl händer så tänker jag på henne, jag hoppas du behandlar henne väl och att hon gör dig lycklig. Vissa saker är inte meant to be, och så enkelt är det bara. Tanken blev lättare att bli vän med när jag insåg att du inte var mannen i mitt liv, för att om du hade varit det - så hade du inte behandlat mig illa och du hade inte låtit mig gå. När jag blev vän med den tanken, så slutade det att göra ont. Visst är det synd att det blev så mörkt, att jag varit så ledsen och att jag varit så arg - men samtidigt så är jag glad att det hände mig, jag har blivit så stark och klok.

Michaela Forni skrev i sin bok; "Det kommer att komma till en punkt där du slutar att bry dig. När du ser honom på stan, ger honom en kram och sedan jäktar vidare mot en vän som står och väntar. Då du till och med glömmer bort att berätta för din bästis att du sprang in i honom för att det är inte en big deal längre. Det är no deal."

Och här med kan jag glatt meddela att det är prick så det känns när det krossade hjärtat blivit helt, din längtan längtar efter något annat och din blick söker något nytt.

Likes

Comments

När det kommer till äkta vänskap, så är det svårt att hitta de rätta orden. Jag kan liksom inte förklara, hur viktig du är för mig Emma.

Sen vi träffades första gången när vi var 9 år gamla, så har vi hållit ihop. Ibland har jag tänkt att det blev nog vi två, för att vi inte är som alla andra. För sen den dagen, så har det varit vi och ingenting har någonsin förstört vår vänskap. Vi har skrattat ihop - och gråtit ihop. Vi har tagit dumma beslut tillsammans - och alltid stöttat varandra efteråt. Varje gång jag tagit ett snedsteg så har du alltid funnits där med din famn och sagt -"äh, skitsamma!". Istället för att gräva ner oss, så har vi alltid skrattat åt situationen, och kanske är de det som har räddat oss många gånger. För att det har inte varit enkelt, men tillsammans så har vi gjort det enkelt.

I den situationen jag är i nu, men dig flera hundratals mil ifrån mig, vill jag inte vara. Jag hatar varje dag, för att du inte är här. Sen den dagen du bestämde dig för att åka så har jag varit ledsen och arg, men samtidigt så är jag innerligt glad för din skull, för att jag vet att det är det här du vill, och jag står bakom dig i allt. Även fast jag inte kan vara hos dig i fysisk form, så vill jag att du ska veta att jag tänker på dig varje dag och önskar att jag kunde vara där du är, för att det blir lättare då. Det är en sån konstig känsla, men när jag är med dig känns mitt hjärta lätt och jag känner mig hel. Att inte ha dig nära, ger mig verkligen känslan av att vara halv. Tidigare har jag nog inte förstått den känslan, men det gör jag nu.

Jag vet att var vi än är i livet, hur många mil det än skiljer mellan oss, så kommer vi alltid att ha varandra. Varje dag längtar jag tills jag får krama om dig och se dig skratta och vara glad. Jag vore ingenting utan dig.

Likes

Comments

Varje gång jag har försökt att släppa kontrollen och sluta tänka alla tankar minst 3 gånger, så går det åt helvete. Det är som att det inte är meningen att jag ska få må bra, till 100%. Som att när någonting gått bra för länge, så måste jag eller någon annan fucka upp det.

Jag vet inte om det egentligen handlar om att jag inte vågar må bra. Kanske är jag rädd för att tillåta mig själv att släppa all kontroll och alla tankar, för att varje gång jag gjort det så har det gått illa.. Eller försöker jag för mycket?

Visst känner jag mig stabil just nu, stabilare än någonsin tidigare faktiskt. Jag mår genuint bra. Skrattar med hjärtat, gråter bara ibland, sjunger högt och falskt utan att tänka på det, jag har ljusa framtidsplaner, jag känner mig stark, urstark. Men det är något, något litet som skaver och saknas i mitt liv. Jag längtar alltid framåt istället för att njuta av livet här och nu, det känns som att jag alltid söker den sista pusselbiten för att allting ska falla på plats. Kanske är det då jag vågar släppa kontrollen, slutar överanalysera saker och vågar att må bra?

Likes

Comments

Man vill slänga sig ut och våga chansa. Ge bort hjärtat utan att få tillbaka det trasigt. Somna i någons armar som om det vore en självklarhet. Prata om allt och inget i timmar. Möta någons blick och känna trygghet. Veta vart man ska ramla hem efter en utekväll. Men vill hitta hem men man vågar inte för att man vet inte om man är bra nog.

Likes

Comments

Först var det svart, svart som natten. Det fanns egentligen ingenting som fick smärtan att försvinna och mörkret att lätta. Det skönaste jag visste var att döva smärtan och ångesten genom att låtsas att allting var bra. Du var inte längre där och du skulle inte heller komma tillbaka. Det spelade ingen roll hur mycket jag försökte eller hur mycket jag stirrade på ytterdörren i hopp om att den skulle öppnas, eller på telefonen i hopp om att du skulle ringa och vilja prata mitt i natten. Dörren öppnades inte och telefonen ringde inte.

En dag så plingade det till i telefonen. Där stod ditt namn. Skulle du komma tillbaka? Hoppet väcktes inom mig som en gigantisk brand. De kommande 1,5 åren så tändes och släcktes den där elden, minst tio gånger. Jag önskar att jag kunde få dig att förstå hur det kändes varje gång du gick under dessa år. Du lämnade mig i en hög på marken och jag fick börja om från början. Jag gjorde allt för dig, och du utnyttjade det. Jag vet nu idag, att du aldrig ville vara elak mot mig, men det du gjorde mot mig var det elakaste man kan göra mot en annan människa. Du kände mig bäst av alla människor och du visste att jag älskade dig villkorslöst. Jag satte hela mitt liv på vänt, för din skull och du utnyttjade mig, ändå. Jag har många gånger undrat varför och verkligen rannsakat situationen, det enklaste jag kommer fram till är att du höll så hårt för att du var så rädd att jag skulle försvinna, helt. Jag var din första kärlek, din trygghet och din bästa vän – men jag kvävde dig.

Jag önskar också att jag hade kunnat prata om oss utan sorg i rösten, men det du gjorde mot mig har förstört mig och jag har ändå bestämt mig för att inte ge mig själv skulden, för jag gjorde allt jag kunnat göra. Det hade varit fint om vi haft ett normalt avslut, för att jag vet nu att vi inte var rätt. Jag kan äntligen säga utan att ljuga för mig själv att jag inte är kär i dig längre. Men visst är det så, att oavsett vad som händer så älskar jag dig och jag är så glad för din skull och stolt över mig själv att jag klarade det. När du försvann så trodde jag inte att jag skulle klara det, jag var så svag där och då och många gånger så tyckte jag att det kändes enklare att bara avsluta allting.. Sen har jag alltid varit för levnadsglad för att avsluta mitt liv och jag har nog underförstått vetat att jag klarar det galant utan dig. Vi var så unga och kanske är det därför det kändes så starkt.

Likes

Comments

Jag ska ge dig ett val som du enkelt kan välja bort, det kommer att svida till, men jag behöver det. Jag måste ändra historien, jag måste skriva om dom där sista orden. Sen kan vi låtsas att det var du som sa ”jag vill aldrig se dig mer”.
Jag hör ditt namn och det känns fortfarande, men inte lika tungt och inte lika mycket. Oroa dig inte, oroa dig inte för mig. Jag brukar låtsas att det var jag som utnyttjade dig.
Ingen av oss drömmer inatt, jag sitter och skriver - du gör annat, jag vet att du lyssnar på mig.
Hon vet ingenting om oss, hon vet inte ens att jag funnits.. och hon håller dig om natten, så hårt att du inte kan fly.

Likes

Comments

Om jag visste vilken stad, hade vi bott där.
Om jag visste vilken dag, hade den varit här.
Om jag visste vilken tid, hade jag offrat den för dig.
Du är värd det.
Om jag inte varit så hård, hade jag känt det.
Om jag inte varit så trött, hade jag tänkt det.
Om jag inte varit så sjuk, så hade du gett upp, för att du är värd det.

Likes

Comments