Jag har inte alltid varit såhär bra vän med mig själv, utan jag minns ganska tydligt när jag tog det där markanta steget framåt i min utveckling, vilket var någon gång under sista året i gymnasiet.


Sedan dess iallafall så har jag lärt mig att uppskatta mitt eget sällskap enormt mycket - min egen tid är guld värd för mig. Jag är otroligt mån om att inte spendera tid med människor och på saker som inte förtjänar min tid, eller ger mig någonting tillbaka. Då är jag hellre med mig själv, där jag får ett garanterat bra utbyte. Eller såhär; jag vet iallafall vad jag kan förvänta mig.

Att infinna sig någonstans, i ett särskilt sällskap eller på en särskild plats, bara för att man "bör" eller för att man är rädd att mista sin plats i framtiden om man inte dyker upp där och då är med all säkerhet en känsla som är mer vanlig än ovanlig hos många idag. Vilket är så himla synd då det är tid du aldrig får tillbaka.

Jag har tackat nej till otaligt många tillställningar och sammanstrålningar under dom senaste åren pga att jag inte haft lust, tyckt att sällskapet känts mediokert alternativt att jag förutspått att det kommer att ta mer än vad det kommer att ge. Vid sådana tillfällen så tackar jag vänligt men bestämt nej för att istället sy ihop min egen plan. Det är något jag önskar att fler anammade. För deras egen skull alltså, inte för min.

Ebba har touchat på ämnet i ett av hennes inlägg, och jag vill upprepa följande:

1) Detta betyder inte att du inte har några vänner för att du är ensam just där och då (dom är fortfarande lika många och lika nära)

2) Folk kommer inte att glömma din existens för att du väljer att passa på ett, två eller tre tillfällen. Och skulle någon mot all förmodan göra det så är det ingen person att ha i sitt liv ändå, då är det fritt fram att klippa det bandet

Och att vara ensam betyder inte att man tummar på kvalitén i någon form, utan snarare tvärtom. Då får man ordna det för sig precis så som man vill ha det när man har det som bäst.

Igår hade jag en sådan magisk komma-tillbaka-till-livet-dag. Ren och skär egentid, aka kvalitetstid. Jag började dagen på gymmet där jag svettades ut veckan, för att sedan beta av två timmars massage och manikyr. Sedan så avslutade jag dagen vid poolen med ett glas bubbel och lite snacks. Allt i min takt och på mina villkor. Viktigt att nämnas dock är att kvalitativ egentid inte behöver kosta pengar. Den här gången gjorde den det, men lika många gånger så gör den inte det.

Så se till att sätta upp dina egna regler & standards innan någon annan gör det!

/Anna

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

I never think of myself as an icon. What is in other people's mind is not in my mind. I just do my thing.

- Audrey Hepburn

Likes

Comments

  1. Gå runt naken: älska din kropp! Det här har hjälpt mig få en mycket naturligare relation till min kropp, och vilken kropp!

  2. Rensa bland dina sociala medier: alla har vi konton som kommer upp i flödet som gör att det knyter sig lite i magen. Ta bort!  Det spelar ingen roll om det är en kändis/influencer/någon du känner. Om du inte blir glad av att titta på bilderna, avfölj direkt. Den tid vi lägger på sociala medier ska vara härlig och upplyftande, annars kan det vara.

  3. Skriv ner/säg högt tre saker som du är glad för, stolt över eller pirrig över varje dag: Det kanske är lite uttjatat, men har du testat? Jag tycker verkligen att det ger resultat, man lär hjärnan att fokusera på det som är härligt. Jag gillar att göra det när jag gör mig iordning på kvällen, eller innan man somnar. SÅ härligt att somna med en positiv, tacksam känsla. Och att tänka sakerna tyst för sig själv är inte hälften så effektivt som att faktiskt skriva ned/säga högt. Jag lovar.

/Ebba

Likes

Comments

Jag vet att jag ofta peppar till att ta emot livet såsom det blir levererat till dig, och istället jobba pa din attityd och inställning. Men det jag vill dela med mig av idag är att det ar okej att säga nej. Ibland är det mer än okej - det är livsviktigt. Att säga nej till taskiga situationer, energidränerande sällskap och osunda vanor är att vara snäll mot sig själv, det är att sätta gränser för din integritet. Genom att du respekterar dig själv, ditt egenvärde, och din egen tid, så kommer förmodligen andra människor också att respektera dig. Du kommer att ha mer ork över till din karriär, dina relationer och dina hobbys när du frigjort tiden och energin som äts upp av vissa områden. Det skapas helt enkelt en sund cykel!

Fyra, enligt mig, livsviktiga områden att säga nej till:

1. Andras bagage
De allra flesta av oss har blivit märkta och formade av livets nycker, de allra flesta av oss har gått igenom både en och två tuffa situationer. Men om någon försöker dumpa sitt bagage på dig, och färga din världsbild med deras negativa färger, så måste du säga nej. Det är klart att man kan finnas där för sina nära och kära - stötta, prata, till och med älta ibland. Men om någon annans bagage börjar tynga ditt liv, dina val och dina visioner, då är det dags att sätta punkt.

2. Situationer som du vet kommer göra dig frustrerad
Vi har alla varit där: man har tackat ja till en middag med den där kompisen som b-a-r-a pratar om sig själv, man har gått på nätverksmingel efter nätverksmingel som inte mynnar ut i något vettigt för att din chef vill att "företaget ska synas", man träffar sitt ex som man vet kommer att lämna dig med en klump i magen. Till alla dessa situationer är det dags att säga: nej. Värdesatt din tid och ditt egenvärde och gör något som du mår bra av!

3. Taskiga relationer
Det här sträcker sig vitt och brett. Det kan gälla en kollega, en kompis, en kusin. Din partner? Alla möten med människor som lämnar dig sänkt, trött, dränerad, ledsen. Ibland kan det vara svårt att sätta fingret på vad det är som skaver - men du vet att det är något. Försök att lösa och bättra situationen, annars: säg nej! Jag skrev om att  göra slut med en kompis ett par inlägg ner.

4. Leva i det forflutna
Den här punkten återkopplar lite på den första punkten med bagage. Som sagt, de allra flesta av oss har någon form av bagage. Jag själv har hunnit klocka in mycket som hade kunnat förstora mig om jag hade låtit dem göra det: taskiga vänner, riktigt taskig pojkvän, flyttade hemifrån tidigt, har aldrig bott längre än fem år på ett ställe (någonsin), personliga misslyckanden, jobbmisslyckanden. Listan kan göras lång, och varenda en av dessa erfarenheter förtjänar ett eget inlägg. Men, genom bearbetning, förlåtelse och ett starkt socialt nät omkring mig, så lyckades jag släppa ångesten i upplevelserna och säga NEJ. Nej till att de skulle få färga resten av mitt liv, nej till att dessa upplevelser skulle få bestämma hur mina framtida relationer skulle se ut, och nej till att de skulle hämma mitt mod.

Livet består utav faser, så ibland måste man kanske ändra vad man säger nej till, vilket såklart är helt okej. Men jag vill att du är på det klara med att det är du som bestämmer i ditt liv. Lita på dig själv, våga säg nej och njut av livet!

/ Ebba

Likes

Comments

Det här inlägget känner jag en viss hatkärlek till. Det är så vettigt och nyttigt samtidigt som det är en sanning jag inte vill inse.

Är du en person som gillar att jobba så lite som möjligt och är genuint nöjd och tillfreds med det - då kan du sluta läsa här. Inlägget är tillägnat dig som skjuter in några timmar för mycket i ditt yrkesliv (du som mer eller mindre andas ditt jobb).

Allting blev så himla tydligt för mig när jag lyssnade på Alexander Pärleros poddavsnitt med hjärnforskaren Katarina Gospic nu i somras. Hon sa det självklara, och fick det att låta så enkelt. Hon menade på att "om hjärnan aldrig får en paus, och arbetar konstant, så bryts den sakteligen ned. Inspirationen, kreativiteten och energin kommer då successivt att avta." Så ju mer du jobbar utan ordentliga pauser, desto mindre effektiv kommer din hjärna att bli, och desto sämre presterar du.

Hjärnan behöver återhämta sig.

Det här var ett wake-up call utan dess like för mig. Aldrig tidigare har jag fått det så enkelt förklarat för mig, och aldrig tidigare har jag tagit till mig som jag gjorde då. Jag har på senare tid verkligen reflekterat över hur jag vill så himla himla mycket samtidigt som jag är så slut på idéer, drivkraft och genomförandeförmåga. 3 saker och egenskaper jag annars alltid haft i mig - och varit duktig på. Det är frustrerande att vilja så mycket men samtidigt känna att trasan är urkramad. En känsla du känner igen?

Kort summerat:

För att upprätthålla din dagliga leverans i ditt arbete och för att nå nya höjder i karriären så kräver din hjärna regelbundna pauser då du stänger av jobbet helt. Tro mig, din chef kommer inte att glömma dig för att du tar en kväll ledigt, eller ett par veckors semester. Inte din kund heller för den delen.

4 tips på saker att göra om du vill koppla bort helt:

  • Umgås med djur eller barn. Det är ren terapi att spendera tid med någon som behöver uppassning
  • Var ute i naturen och insup lite luft (min mamma hade älskat mig om hon läste det här)
  • Kolla på serier. Det finns inget mer avkopplande än att kliva in i någon annans värld ett tag
  • Res, res & res. Det behöver inte vara långt, men byt bara miljö ett tag. Det är först när man kliver ur sin egen lilla bubbla som man kan se på den utifrån och inse ett och annat

Som Per Holknekt så klokt sa: det är inte framför datorn dom bästa idéerna föds, det är där dom genomförs.

/Anna

Idag tänkte jag hoppa över kontoret för att istället åka till Vineyard hotel, det ser ut att vara en helt magisk miljö där. En miljö som jag tror och hoppas kan kicka igång min kreativa sida lite!

Likes

Comments

För inte allt för längesedan så fick jag en förfrågan om att hoppa på en start-up, det var en bekant från min bransch som gärna ville ha med mig på tåget i det bolag han inom en snar framtid planerade att starta. En av mina första frågor till honom var "Varför vill du ha med mig på tåget? och vad för intryck har du fått av mig?". Varpå hans svar var "Sättet du återkopplar på fick mig att reagera. Oavsett om klockan är 22 på kvällen eller 06 på morgonen så är du tillgänglig och svarar tillbaka".

Och i samma stund som han gav mig det svaret så bestämde jag mig för att nej, nej och nej..det här blir inget. Jag blev helt plötsligt så otroligt osmickrad av hans erbjudande. Har vi inte kommit förbi det stadie då det är prestigefyllt att jobba mycket och inte smart? Jag själv hade aldrig för mitt liv anställt en person för dess tillgänglighet och sjuka relation till sitt jobb. Visst, man kanske har den sidan också men att det skulle vara en avgörande faktor känns ju så gammalt. Där och då så förstod jag att 1) vi delar inte samma värderingar och 2) vi skulle aldrig göra ett bra team. Så tack - men nej tack.

Men alright, uppenbarligen så jobbar jag både sent, tidigt och alltid. Eller min tillgänglighet ser ut så. Och jag tror att anledningen till det är att absolut ingen ber mig om det, och någon skulle aldrig få för sig att be mig om det heller. Utan den här sortens tillgänglighet handlar helt och hållet om min vilja att skapa framgång för företaget och ännu mer för mig själv. Allt gör jag för min egen skull, och alla beslut som är mina egna grundas på någon form av passion. Där är jag och min partner på jobbet idag väldigt lika. Och det var när jag insåg det som jag också förstod att det är en av anledningarna till varför vi gör ett bra team.

/Anna

Likes

Comments

I fredags efter jobbet satte jag mig på planet ned till Kapstaden. Jag tänkte jobba remote härifrån under två veckors tid. Nu har jag precis anlänt till det Co-working space som jag tänkt utgå ifrån under den här perioden. Det är ett superfräscht och modernt kontor där många spännande start-ups och andra bolag befinner sig. Jag är beyond excited!

Skönt att kunna dra på sig en pennkjol och skjorta, det känns alldeles lagom.

Jag började dagen på Work & Co i loungen med en kaffe och lite email catch-up!

Likes

Comments

Jag personligen har aldrig förespråkat att amortera (betala av) på ett bolån, jag har alltid tyckt att det varit en värdelös utgift. "Se det som ett personligt sparande" säger många bankmän. Det enda jag såg var att jag betalade av 2,000 kronor i månaden på ett 2 miljoners lån under ungefär 2 års tid, det var vad jag såg. Totalt femtiotusen kronor som jag hade kunnat investera i något så mycket bättre och roligare (jag syftar alltså till exempelvis aktier/fonder med en bra avkastning).

Det här har varit min syn på amortering tills det att jag faktiskt amorterat i strax över två års tid och sålde min första lägenhet. När jag väl sålt min lägenhet och räknade på vinsten så såg det ut såhär:

Försäljningspris - bolån & kontantinsats = vinst

I och med att mitt bolån minskat med ungefär 50,000 kronor under de senaste två åren så blev min vinst efter försäljning alltså 50,000 kronor mer än vad jag räknat på från början. Det här kom alltså som en positiv överraskning för mig som alltid tyckt att amortering är en värdelös "sparmetod". Jag fick alltså tillbaka dom 50,000 jag betalat av under 2 års tid. Pengar som jag nu kan investera i min nästa lägenhet, eller i något annat för den delen.

Det är ingen svår matematik, det kan vi ju komma överens om. Men har man aldrig haft ett bolån samt amorterat på ett lån, så är det svårt att se var pengarna tar vägen.

Så till er som tycker att amortering är värdelöst: det är värdelöst då det är pengar som varken växer eller syns någonstans, men är man någorlunda långsiktig så är det en himla bra investering då du får tillbaka varenda krona. Jämför med ditt CSN lån till exempel där du betalar in pengar varje månad (eller år) som du aldrig får se igen.

Kort summerat:

- Att låna pengar kostar pengar. Kan vi minska lånet så minskar vi även våra månadskostnader i form av en lägre och mer fördelaktig ränta

- Om amortering inte är ett alternativ, sikta då istället på att investera i något som på samma tidshorisont ger en bättre avkastning än vad din avbetalning på lånet hade gjort. Är man inte intresserad av fonder, aktier och andra alternativa investeringar så är den här vägen inte att rekommendera

Och sist men inte minst, till alla bankmän där ute som försöker sälja in varför amortering är en bra investering: släng inte med termer som "se det som en sparform", det är det mest abstrakta och svårsålda argument jag någonsin hört.

Happy Sunday,

Anna

Nu är min första lägenhet såld, min första stora investering. En härlig etagevåning med 4 meter i takhöjd!

Likes

Comments