De senaste veckorna har jag mer och mer gått över till en vegansk kost. Jag har sen 5 år tillbaka krånglat med IBS-mage, och får så ont att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Men nu har jag gått över, och det slog helt om. Jag har aldrig haft det så bra som jag haft nu.

Eftersom jag inte äter helt veganskt till 100% förutom hemma, så kallar jag mig för 85% vegan. Är jag och äter hos andra så försöker jag att undgå från att äta kött, och äter oftast det som serveras utifrån köttet, som mycket potatis, sallader, ja. Det som finns. Däremot så kan det även finnas mjölkprodukter i detta, vilket gör att jag inte vill kalla mig för 100% vegan.

Varför jag äter veganskt är alltså väldigt simpelt, jag mår bra av det. Min kropp mår bra av det. Att naturen och djuren även mår bra av det är även ett stort plus.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Som rubriken säger har det varit regnigt idag, och eftersom jag är anställd via bemanning, och jag inte blivit tilldelad ett pass så blev jag ledig idag. Så jag har passat på att städa, dammsuga och greja. Inte idealiskt kanske, men det fick bli det idag.

Nu är iallafall lägenheten ren, jag är slut i kroppen pga. Mensvärk, men jag har iallafall fixat min frukost till imorgon, vilket är chiapudding!

Nu ska jag ta och andas lite, kolla på lite youtube-videos och krama på min dotter, och bli masserad av min sambo när han kommer hem, för stt jag känner stt jag behöver det idag.


Likes

Comments

Något som jag har haft svårt att prata om länge, och aldrig riktigt vetat om hur jag ska prata om är min ångest och alla ångestattacker som kommer med dessa.

Min ångest har varit med mig sen ca. 3 år tillbaka. Det var i samma veva som många saker hände. Ett par familjesaker som kastade omkull min tillvaro samt som min gymnasiala skolgång började att bli konstig. I samband med detta började min ångest växa, men den är inte lika jobbig som den är nu.

Från att i början få ångest över att man kanske inte klarar en kurs ändrades över två år till att få en ångestattack över att jag kanske inte hinner med en buss till jobbet. Med andra ord behöver det inte vara stora saker som kan ge mig ångest, utan det kan vara väldigt små.

Den senaste ångestattacken var igår morse. Eftersom bilen ska på lagning och jag bor en halvtimme (med buss) från där jag jobbar, och ska lämna en unge på vägen gör att jag måste vakna 5 på morgonen för att hinna med. Allt gick fel på morgonen, dottern ville inte klä på sig och var trött (förståeligt) och att inte få sova så länge sätter sig på mig väldigt mycket.

Jag satt på badrumsgolvet och grät. Jag grät i fem minuter. Jag känner mig som en hemsk mamma, att jag inte kan klara en sådan morgon, men ibland blir det för mycket. Jag bara grät.

Tjugo i 6 var vi utanför lägenheten, och tack och lov så hann vi med bussen. Men kände att hela dagen var förstörd från den sekunden.

Hur hanterar ni ångest, om ni har det? Detta var bara ett exempel. Ett annat är att min ångest kan komma till ytan av att jag bara inte kan öppna en syltburk.

Likes

Comments

​Hej igen! 

Det var mer än ett år sen vi sågs, gamla vän. Men nu är jag här igen. Senast jag skrev blev jag trött på att blogga, men börjar nu om.

Det senaste året har varit upp och ned, känslomässigt och fysiskt. Jag hittade kärleken i en annan person, flyttade hem till han med min dotter, hoppat av högskola, börjat på en ny utbildning, sökt jobb, haft grova ångestattacker, jobbiga IBS-anfall från helvete och lagt om min kost samt försökt att hålla allt uppe så mycket som det går. 

Det var en snabb omgång om vad som har hänt, och kommer att säkert gå in på allt lite längre framåt. 

Hej sålänge! 

Likes

Comments