Då har dagen gått. Inte ett ljud. Jag skrev till honom på messenger och han kan inte ens förbarma sig att svara. Fast att jag har sett att han har läst det. Jag känner mig både osynlig och sårad. Just nu vill jag bara bli sedd av någon. Jag vill att någon omkring mig som ser mig och får mig att skratta. Eller i alla fall att le. För just nu vill jag bara sjunka genom jorden. Eller gå i ide och inte vakna förens detta har blåst över. Men det är ju inte så de funkar. Trots att det börjar kännas att detta är på allvar nu när jag inte för någon respons överhuvudtaget. Jag är luft!

But, The show must go on..

Likes

Comments

Då va de söndag och ångesten slingrar sig mot mig som en blodtörstig orm. Idag är det dags att åka tillbaka till staden och sambon. Han kommer dock inte att vara hemma då han ska på jobbresa idag, och är inte hemma förens på tisdag kväll. Men få är de ensamheten som vi ska hantera. Detta kommer att bli tufft. Jag vet inte ens om jag finns med i tankarna och känslorna. Han skiter i att jag kommer att behöva bilen. Så jag får själv ringa till hans föräldrar och fråga om jag kan hämta den på måndag kväll. Det finns ingen tanke på mig.
Att jag har känslor och att jag också mår dåligt. Eftersom jag inte mår lika dåligt som honom. Enligt honom i alla fall. Hur länge ska man orka!

The show must go on..

Likes

Comments

Igår gjorde jag ett litet test.
Jag låter bli att ringa på hela dagen och ser om sambon ringer mig. Så jag väntade och väntade och ingen ringde. Tillslut när klockan var runt 23.00 kunde jag inte hålla mig längre. Då ringde jag. Frågade honom varför han inte hade ringt. Fick inget svar på de. Vi prata de en kort stund och frågade sedan om han kunde ringa upp mig senare när han skulle sova. Och han sa ja. Så jag satt i soffan och såg på Tv tills jag höll på att somna. Så jag skickade ett sms att jag går och lägger mig god natt. Och tänkte att han har väl somnat framför tv. Men en kvart senare ser jag att han har varit inloggad på Facebook. Men har kan inte ringa upp mig.
Så lite bryr han sig. Jag är inte ens värd att prata med. Hur han mår de skiter jag i för jag mår inte heller bra. Och nu räcker de. Jag måste också få må bra.

The show must go on..

Likes

Comments

Det var ingen som berättade för mig att livet skulle vara så komplicerat. Alla sa att man skulle gå in för att skaffa sig en utbildning och ett bra jobb. Ingen nämnde hur svårt det var ett hitta en trogen och pålitlig livspartner att skapa en familj med. Jag måste nämligen säga att det är det svåraste som finns. För de finns inga garantier. Det är ju två enskilda individer det handlar om.
Jag avskyr när jag inte har kontroll över mitt eget liv!
Jag är beroende av att någon annan känner samma sak som jag känner den. Det är de svåraste jag någon gång gjort. Bland undrar jag hur jag ska klara de. Om jag någon gång kommer få ett lyckligt slut.

The show must go on..

Likes

Comments

Och helvetet börjar! Inte som om att det är något nytt. Alla tror ju att det är jätte bra mellan han och mig. Vi beter oss om det inte är nått fel. Men egentligen blåser isarnas vindar. Vi pratar knappt med varandra när vi är hemma. Han kan inte ens förmå sig att ge mig en puss eller en kram. Han har enbart spenderat en natt bredvid mig i sängen. Han sover hellre på soffan. Jag känner mig sviken och ledsen. Men vad hjälper det. Det förändrar inget. Det spelar ingen roll. Detta går inte att laga, det är alldeles för många bitar som har försvunnit. Han har inte heller ringt på hela dagen trots att jag åker och är borta i 4 dagar.
Och nu när jag är på väg till min hemort åker han hem till en annan tjej (snygg till råga på allt) bara för att hennes är sjuk. Hunden är inte ens hemma.
Han skiter i mig! Jag fattar inte att jag fortfarande bryr mig. Han vill inte ha mig och jag letar lägenhet. Japp! Gott nytt år allihopa!

The show must go on..

Likes

Comments

Nu spökar de igen. Tankarna kryper närmare mig som en djävul på min axel.

Nu när han är ensam vet du inte vad han gör. Han kanske träffar någon. Han kanske har någon annan i sängen hos sig.

Fy vad detta är jobbigt. Att inte lita eller tro på något. Att känna sig utfryst från de som var en trygg tillvaro.
Jag börjar bli rädd. Tänk om jag ska behöva känna så här varje kväll och på självaste julafton och på juldagen.
De skulle ju vara en katastrof. Han styr mitt liv och allt jag gör. Och han vet inte ens om de.

Jag vill vara glad när jag är här. Det är här som jag har alla som älskar mig. Alla som bryr sig om mig.

Varför gråta över spilld mjöl. De tjänar ingenting till. Mjölken är i alla fall spilld. Varesig jag gråter eller ej.

The show must go on..

  • 2 readers

Likes

Comments

Nu är jag påväg. Påväg till den lilla pittoreska byn jag kommer från för att fira min jul. För jag firar den själv med min familj och släkt. Sambon är kvar i stan. Han måste jobba säger han. Även fat jag vet att han hade kunnat fixa så han var ledig bara han ville. Men vill han inte så gör det inget. Jag kommer att ha det bra ändå. Oavsett om han är med eller inte. För jag har min familj och mina vänner. Jag ska äntligen få träffa min barndomsvän igen. Vi har förmodligen inte setts på ett år. Det ska bli så kul. Och jag hade inte kunnat göra det om han hade följt med. Eller de är klart jag hade med de hade känts fel att lämna honom själv.
Det ska i alla fall bli skönt att komma hem till byn och få lite kärlek och omtanke samt uppskattning för de man gör. Sen får vi väl se hur allt blir.

The show must go on..

Likes

Comments

Nu känns det på riktigt som att loppet är kört. Allt är bara tomt. Jag orkar inte kämpa längre. Det är ju ingen idé om det bara är jag som slåss för att vårt liv ska funka. Han har gett upp för länge sen. Stängt av sina känslor och bara vägrar att försöka. Jag frågade igår om han fortfarande älskade mig. Och då svarade han ja. Men vad betyder de när han ändå har gett upp.

Så nu har jag kommit till insikt och bestämt mig för att det är dags att söka nytt boende. Även fast det är våran gemensamma lägenhet. Det finns ju ingen direkt anledning till att jag är den som ska flytta. Men det känns i alla fall som att jag måste söka mig bort. Det är hans trakter. Jag blir bara påmind hela tiden om honom när jag åker till hem. Till en början går det säkert bra men sen då. Om jag skulle se honom med någon annan tjej. Då skulle jag ju gå sönder. Och om jag slipper utsätta mig för det så är jag ju tacksam.

Det känns konstigt att erkänna för sig själv, att en relation man har lagt över två år på bara ska ta slut. Bara sådär. Utan vidare.. ingen återvändo. Går inte att laga.
Hur ska man kunna lita på att det inte blir lika nästa gång? Med en annan kille? Hur ska man någonsin våga tro och hoppas. Det kommer att bli svårt. Och jag har ju inte ens höga krav. Jag vill bara bli älskad.

Jag lovade mig själv att detta inte skulle förstöra min jul. Och det står jag fast vid. Jag ger inte upp, jag ska ha en god jävla jul!

The show must go on..

Likes

Comments

Svartsjuk rätt eller fel? Fattar att det inte är bra. Det är inte direkt kul heller. Men om man är svartsjuk då? Kan man inte få lite förståelse från sin sambo? De har jag aldrig fått. Han gör hellre saker värre. Enligt honom behöver han inte berätta vilka olika tjejer han snackar med. Och att jag inte har någon anledning att vara svartsjuk utan att jag måste lita på honom.

Och nu när läget är som det är så är de inte så lätt. Jag är så sjukt rädd för att bli bedragen. För vi är ju trots allt fortfarande tillsammans. De är ju inte så kul att tvätta hans kläder medans han sitter och skriver med en ung söt tjej som inte ens vet hur man tvättar.

Nu säger jag ju inte att det är så. Men jag vet att han skriver med sina så kallade tjejkompisar. Och jag vet ju inte vad de har för en relation. Litar inte på honom. Han är vill ju inte ens presentera mig för dom. Om dom bara är vänner så kan han väl de men nej..

Det finns ju en anledning till att jag är svartsjuk och även fast jag jobbar med det varje dag så gör han de ju inte lätt. Jag har blivit bedragen så många gånger av män. Dom är inte att lita på. Om dom inte kan vara ärliga och visa sin kärlek så har dom inte rent mjöl i påsen.

Sen i slutändan är de ändå jag som är boven. Trots att jag gör så gott jag kan. De sista jag vill är att bråka och argumentera om sånt som kan förstöra. Men jag måste ju fråga om det är något som känns fel. Och då blir han bara arg istället för att säga som det är och presentera mig för den eventuella tjejen. De är ju det som är misstänksamt.

Men men.. The show must go on..

Nu ska jag fortsätta tvätta klart hans kläder..

Likes

Comments

Jaha, då var snart torsdagen slut och snart helg igen då. De ska på sätt och vis vi skönt att vara lite ledig och få sova ut. Vilken jag inte har gjort på flera veckor.
Även på tiden att få fram en julstjärna i fönstret och städa upp i lägenheten. Tvätta hade ju inte heller varit fel. Insåg det i morse då jag upptäckte att alla mina bästa kläder var i tvätten. Tur att de bara är en dag kvar.

Står fortfarande på ruta ett när de gäller sambon. Dock verkar det på honom som att han vill att de ska ta slut. Han ställer mig frågor så som, hur ska vi göra med allt praktiskt om det skulle ta slut? Är du lycklig? Har vi något gemensamt alls?

Så nu är de bara att vänta på att bomben faller. De är så jobbigt att jag väljer att inte tänka på det.
Det är i alla fall ingen som ska flytta innan jul. Vi har betalt hyran så det finns ingen anledning. Och uppriktigt sagt har jag inte heller tid att ta tag i det. Jag har alldeles för många andra saker som jag inte tänkte jämka med. Om nu förhållandet går i kras tänker jag inte förstöra julen också. De räcker med en krasch åt gången.

But.. The show must go on..

Likes

Comments