Vilken dag! Idag är en sån dag då jag älskar mitt jobb. Där tre års studier på universitetet känns lätt. Där pressen som nyexaminerade är som bortblåst. Där lön spelar kvittar.  Allt detta tack vare ett tack. Jag säger inte att vi sjukvårdspersonal kräver eller ens förväntar oss ett tack. Vi hjälper alla, i alla situationer, oberoende religion eller hudfärg. Men ni ska veta, att ett genuint tack gör våran dag och våra steg lättare till jobbet nästa dag.

Idag växte jag som sjuksköterska. Men jag växte också som människa. Som medmänniska. Tack!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Det är tisdag. Vi skyller väl på det eller kanske det förklarar dagens otur? Jag vet inte, bryr mig inte. Är bara så j*vla glad över att det bara är en timme kvar på detta dygn. Ska jag förklara mig? Jag gör ett försök...

Klockan ringer okristligt tidigt (kvart över sex). Mackorna var slut så fick äta knäckebröd till frukost. Någon egen tvättmaskin har vi inte, delar med svärisarna = tvättar sällan = dagens klädsel, smutsiga jeans. Kommer till praktiken och överlever första timmen utan några större missöden men sedan kördes uppstickningsnålen fylld med morfin rakt in i fingret - toppen! Plåstrar om mig själv professionellt som den nu blivande sjuksköterskan och tänker för mig själv - kommer jag att bli påverkad (skämt)? Efter den oplanerade injektionen ska man vara fit for fight för rond - detta med läkaren som jag för ca 2 veckor sedan träffade som privatperson på VC med en gallskrikandes M. Till råga på det har jag inte nämt detta för honom. Känner han igen mig som den svettandes morsan med en hysterisk unge som gömmer sig under stolen och vägrar att ens tar av sig jackan? No one knows....

Så snälla. Bli onsdag.

Likes

Comments

Tankarna snurrar runt runt runt. Men med en sjudundrandes bra låt dunkandes i hörlurarna ska jag nog kunna bena ut ett och annat och formulera mig någorlunda begripligt i text. Kanske.

Jag vet inte riktigt vad jag ska börja. Men, Olycka i väckelsång idag - där var jag. Tack och lov inte inblandad, men jag var första bilen efter olyckan och blev vittne till alltihop. Som vanligt reagerar jag med att i min ensamhet i bilen skrika "vad faaaan håller ni på med!?". Glassplitter osv bara flög.. det var fasen som på film. Som tur var, flög tjejen som körde bilen ut ur bilen illa kvickt (ej skadad) och pratade med föraren framför (inte heller skadad). Så tog mitt svenska ansvar och körde därifrån utan att erbjuda dem min hjälp. Jag var ju upptagen liksom? På väg mot jobb. Tid att passa. (På vägen hem från mitt viktiga uppdrag såg jag att bilen stod kvar - rejält kvaddad. Förmodligen skrot). Kör försiktigt vänner <3

Resten av veckan har väl inte varit lika dramatisk. Eller frågor man mitt inre. Så var nog onsdagens scenarioexamination väldigt påfrestande. Men vi höll ihop. Kroppen, psyket, jag. Ett godkänt. CHECK! 10 veckor till examen....

Och en lista är äntligen skriven (mitt inre är i harmoni), på allt som ska/önskas handlas inför flytt. *nyper mig i armen* OMG ITS REALLY HAPPENING!!!! Vi bor snart i det där huset. Imorgon besöker vi Mio och försöker mentalt förbereda plånboken för några kommande dyra månader (år)...

Bästa fina och underbara vän har också blivit mamma här i dagarna. Stort grattis till prinsen och er nu lilla familj. Så otroligt glad för er skull. Ser fram emot att få gosa med denna gosse framöver.

För att sammanfatta allt. Jag checkar av, en dag i taget. Kontrollerat.

Likes

Comments

Alla peppande ord, alla varma hälsningar. Ni är helt underbara! Bästa vänner <3

Den där hemtentan gick förbi utan komplettering och den där andra uppgiften blev det till och med VG på. Fråga mig inte hur detta gick till då magkänslan aldrig varit sämre. Men jag tackar och bugar. Helt onödigt att utsätta sig för den stressen och pressen med andra ord. Men gjort är gjort och jag är nu en eller kanske ett par erfarenheter rikare!

Förra veckan skulle jag börjat min praktik på neonatalavdelningen, men självklart blev jag sjuk. Feber och förkylning låg jag mest och sov förra veckan. Idag gjorde jag dock debut! Vilken avdelning, helt såld! Trots att det innebär intensivvård - superavancerat, så älskar jag det!! Det skrämmer mig inte alls lika mkt längre, lasarettet, arbetskollegor, att vara ny osv. Så skönt! Jag kanske blir färdig sjuksköterska till sommaren ändå ;)

Huset mina vänner. Ja jo, vi spräcker nog deadline ännu en gång. Påminn mig inte.. det var så sjuuuuukt längesen denna resan påbörjades! Men nu är vi nära. Så vad gör några veckor hit och dit? Maximus födelsedag är såklart efterlängtad.. så den går ju inte bara att skjuta på utan vidare (utan mutor förstås). En hjullastare rikare och vi kan nog flytta fram även hans stora dag någon vecka. Så länge jag hinner bo in mig till examen är jag nöjd.

Likes

Comments

Det händer inte mig. Det är så lätt att säga så, tro på det! Gå in i väggen, bli arbetslös, drabbas av ohälsa... men det ligger så nära. Hela tiden. Alla är den där ingen. Skulle vilja säga att det är som i filmen "i rymden finns inga känslor", att det när som kan falla över. Gränsen mellan jätte glad och jätte ledsen är så mycket närmare än vad man tror.

I fredags skrev jag hemtenta. Från tidig morgon till sen kväll. Ångesten hade funnits där lite hela veckan, men den finns där ju nästan ständigt nu för tiden. Det är ju sista terminen liksom - press. Men efter att ha suttit nästan 9 h utan att känna sig ens halvklar med tentan och med en huvudvärk och illamående och dåligt samvete över att familjen sitter hemma och väntar på mig en fredagskväll.. då gjorde sig kroppen påmind. Med tårarna rinnande ner för kinderna, andan i halsen och paniken över bröstet sätter jag mig i bilen på parkeringen. Helt tom. Inser att det var nog en varning, en panikångest attack i miniformat.

Väl hemma sitter jag ytterligare 2 h och får egentligen inget gjort samtidigt som jag aldrig tidigare försökt så desperat få något gjort. Maten kallnar, Maximus bryter ihop.. kl slår åtta och de två tentorna är inskickade. De sämsta skrivna någonsin, signerade med mitt namn. Går ner med tårarna rinnande, tyst. Är så tom. Maximus är på strålande humör och spelar Allan, gör något helt knäppt och galet och varken Oscar eller jag kan hålla oss. Gapskrattar. Glädjetårar.

Det finns så mycket fint i mitt liv. Så mycket som betyder så otroligt mycket mer än 4 hp. Med den vetskapen kan jag acceptera. Acceptera att det är okej att inte alltid vara på topp. Vara bäst.

Ta hand om er! <3

Likes

Comments

Suck suck suck! Jag vet, negativa tankar drar en neråt och vi ska ju sträva framåt, uppåt. Men jag blir så trött. Trött på att allt är så himla omständigt! Tentan som jag failade för att jag läste frågan lite snabbt och därmed också svarade fel, trots att jag kunde svaret. Läkemedelstenta. Jag vet att i verkligheten ska det vara rätt varje gång. Inga fel. Men fan heller att jag ska sitta rakt upp och ner och lösa 10 kuggfrågor som framtida sjuksköterska?!??? Gaaahhhhh! Jag har inte tålamod att sitta i en timme och svara på löjliga frågor. Simpel matte som är så sjukt tråkig.... har gått natur liksom. Jag är inte dum i huvudet? Jag är bara så sjukt trött. Trött på att allt hela tiden ska vara så förbaskat invecklat, krabbigt och omständigt. Väck mig kl 03 inatt och jag kan ge svar på vad tant Rut ska ha både i verksam substans, dropptakt och syrgas - om jag vet vad fan jag ska svara på!!!!


Andas.

Likes

Comments

Vad ger mer motivation en tisdags kväll än ett sms från morbror att tjurruset ska bokas även denna höst. Taggad att komma i bättre form, taggad att slå förra årets tid och taggad att få en helg i Stockholm med en liten del utav underbara släkten.

Huset blir mer och mer ett realistiskt hem. Det blir så otroligt fint. Trots att det mer eller mindre bara är en massa gips överallt så ser jag mig själv gå runt där i ett möblerat hus. Vårat hus.

Ibland känns gårdagen så långt ifrån den framtid som snart närmar sig. Examen, fast anställning, betald semester, flytt osv. Ibland känns det bara som en oändlig startsträcka eller som en rejält lång målgång? Vad är jag nu? Vad kommer jag att bli? Eller är jag alltid jag? Identitet: student, anställd, husägare, kvinna, Fanny.......

Ett rörigt liv speglar ett rörigt blogginlägg. Welcome to My brain!

Likes

Comments

Uppe på hästen igen. Tyvärr inte bokstavligt men pressen om diverse saker har lättat, helgen är planerad i kompis-mys-lugn tecken och jag tog mig i kragen och tränade för första gången denna veckan.
Nu ligger jag här i sängen och lyssnar på musik, så avslappnande! Att jag inte gjort detta innan? Helt klart något jag ska försöka fortsätta att prova som nedvarvning. Längtar dock tills jag och musiken kan ta oss runt milen igen. Den känslan är nästan oslagbar. Längtar faktiskt efter lite vårtecken nu, mer än plusgrader.

Kärlek, kärlek, kärlek! <3

Likes

Comments

Luften försvann - som en ballong som smälls. Poff! Ibland tar bara motivationen slut. De så omtalade och berömda "fötterna på jorden" kändes inte lika stabila och självklara längre. Men det är okej. Ibland är livet inte på topp 24/7 trots att alla instagramkonton vill hävda detta. Men jag vet att jag är långt ifrån ensam om att känna så. Otillräcklig.



Likes

Comments