Jag vill mötas nånstans på djupet,
jag har varit där förrut.
Är inte rädd.
Jag går bredvid men halkar efter,
orkar inte springa mer.
Möt mej.
Den här platsen är nån annans,
så jag måste gå min väg.
Står i vägen på gatan i mörkret,
försöker visa dej med min blick,
men det är ju inte mej du ser.
Möt mej.
Vissa stunder kan kännas ensamma,
om du undrar ur mitt djup.
Så jag kryper hårt ihop å tätt intill mej,
som om allt skulle försvinna då.
Så möt mej.
Vi byter något ord om drömmar,
talar sällan högt om vad jag har,
vad som knappt finns kvar.

Jag packar ihop min oro med mina tvivel
i en hög av ledsamhet.
Bär det med mej hem igen
å landar i en vrå av skräck !
Försöker tills masken brister måla ....
upp en tät fasad.
Som håller på djupet
längs vägen
i mörkret
och den obefintliga drömmens värld.
Möt mej.

  • 7 readers

Likes

Comments

Så sjukt galet,
tur att jag är frisk !
Med denna mening,
finns det nog en risk ....
Att tolkas fel eller hur som haver,
utifrån kryptiska ord som skaver.

Bok nummer ???
önskar jag räknat dem alla i nummerordning.
Ett organiserat kaos.

Näe, vad f**n ryck upp mej nu !!!
Låt mej inte sjunka mer,
om än simkunnig så orkar jag inte sparka.
Ge mej åtminstone en flytväst att vila i,
tillfälligt medans samlar kraft att ta mej till land.

Låna mej vilja
när min egen tagit slut
Ge mej ett klockslag
och jag skall resa mej itid
Samla en kraft
som orkar lyfta upp mej
Jag önskar bara mäkta med tiden
utan att den går ifrån mej.

Den som vill komma framåt
får aldrig sitta still.
Så snöra dina kängor
och Lycka till.

  • 6 readers

Likes

Comments

Jag är så trött,
sliten långt utöver fingerspetsarna.
Något hände,
förutan min makt att stoppa.
Ändå skall jag bistå med min ork
att reda upp det kaos någon annan rådde ....
I min oreda dessutom
uppstod detta onödiga.
Jag är så trött,
som om inte hade nog, så kom det mer.
- Hur mkt ska man orka ?!?
Jag undrar detsamma,
men först måste jag vila.
Sen minsann kavlar jag upp tröjärmen,
för ännu en okänd runda av mentalt motstånd.
Ännu en fight med mej själv i det tysta ....
Så trött.
Sömnen har fattats mej i veckor,
sen det hände,
när de rörde om i den redan rörda grytan.
Varför ?!?
Jag kräver ett svar, och ska få det.
Men först måste jag få sova att förstå dagen.
Vila att orka.
Så trött

  • 9 readers

Likes

Comments

Jag står upp för mej själv
mina åsikter
och reflektioner
står jag upp.
Idag stod jag upp för min rätt,
ägde jag den rätten att stå ?
Jag vet inte
men där står jag.
Nu ....
Och imorgon slås jag kanske omkull,
faller jag då ?!?
Fäller jag mej själv ståendes,
således.
Bör jag sätta mej igen ?
ställa mej i skamvrån att skådas,
bedömas,
att knuffas åt sidan av vägen fram.

  • 14 readers

Likes

Comments

Nu blir det att få fart på den här dagen oxå
Usch
Maskerad
Jag orkar inte göra mej till heller
Orkar ingenting
Ser mej omkring
Ser ett kaos
Mina ruiners boning
Vill inte att någon ska se
Hur förhindrar jag det ?!?
Målar på mej ett ansikte
Kammar mitt långa hår
Allmänt fejk

  • 20 readers

Likes

Comments

Visst är det magiska makter omkring oss ?
Större å starkare krafter än vi nånsin rår på.
Ändå känner jag igen mej i stormen som tjuter,
likaså i solen som värmer samt av luften jag avnjuter.
Jag sveps med av min tankes kraft,
jag dras iväg med vindens hastighet.
Framåt den väg det blåser åt,
vägen jag ser först efteråt.
Spår i sanden ....
Där har jag gått fram att möta mitt öde,
mitt ödes lott jag skapar med naturen.
Ska jag blåsa upp eller stilla mojna,
våta droppar av regn eller varma strålars sol ?
Medan jag väljer kan jag luta mej tillbaks mot en stol.
Vila i stillhet
Rusa i fläkt
Jag ser det mäktiga omkring mej,
känner krafterna inuti.
Tid att rädas
tid att tro
Jag äger detta under min tid
Vilken himla tur.

  • 46 readers

Likes

Comments

Jag står här alldeles utanför inuti
ser livet gå mej lite förbi
betraktar.
Vill jag in där utanför
eller stanna vid sidan av
reflekterar.
Ser såna otroliga möjligheter
såna oändliga omöjligheter
valmöjligheter.
Världen härjar vilt omkring mej nu
det blåser hårt om min gestalt
jag står emot.
Står emot var tanke som slår mitt huvud
var impuls som drar i min person
alla känslor som vill få utlopp
jag stoppar dem
att ta plats
min plats som jag inte längre har
men egoistiskt spar.
Jag ser
men jag gör inget.
Hör
men lyssnar inte.
Fullt upptagen här utanför inuti.

  • 47 readers

Likes

Comments

Dagen är halvvägs gången,
känns som en lång en ....
Oavsett känsla är den varken mer eller mindre än igår.
Dagen,
lördagsgodis.
Det gör detsamma vilken sort jag börjar med,
en näve "gott och blandat" vid olika tidpunkter.
Lördag som alla andra dagar.
Så vad gör dessa kemiska substanser
i mina mentala balanser ?!?
Det är för mycket för mej att ägna tanken åt,
vid karamell nummer ett faller jag plötsligt ut i gråt.
Å jag gråter aldrig,
men nu sörjer jag,
något fattas mej.
Å jag vet inte vad,
kanske en stor näve med choklad ?
Vad mer än dessa tabletters form
kan ge mej ro nog i vardagens norm ?
Måste finnas mer,
än den verkan medicinen ger.
Just nu har jag så ont,
som ett stort öppet hål inuti.
Å det fylls inte upp med vadän jag tar mej till,
så jag sitter still ....

  • 49 readers

Likes

Comments

Lutar mej tillbaks som oftast gör,
i "mitt" hörn av rummet jag trivs som allra bäst.
Här sitter jag i djupa tankar,
men kommer inte åt ett ord.
Ingen mening,
inget intryck -
uttryckt nog att skådas.
Sol i sinnet ....
Jodå, det har jag,
bara inte just idag.
Men ute är himlen vackert upplyst,
även för mej om jag vill.
Men jag väljer att sitta still.
En försmak av våren,
den som följt mej minns nog min favoritplats på jorden.
Min blomstrande balkong,
där jag ägnade timmar åt livets filosofi.
Längtar.
Den känslan gör mej så frisk å fri,
att se livet passera förbi.
Studera.
Sol i sinnet det har jag,
bara inte just idag.
Och det är helt okej att känna sej,
som världens minsta och sårbaraste tjej.
Finns nåt fint även i denna melankoli,
en annan känsla av en sällsam melodi.
Det finns nåt i allt.

  • 64 readers

Likes

Comments

Några kvällar sedan så talade jag i tlfn med en nära vän.
Om allt å inget i vanlig ordning, mest inget.
Det är själva sällskapet vi båda behöver å uppskattar.
Så oxå denna kväll flöt all nonsens på genom luften.
(Vill tillägga att jag oftast är "lyssnaren" i samtalen.)
Så mkt lyssnare nog att ....
det gjort mej till - ingenting ?

Vem vill vara vän ?!?

Jag sa mitt under pågående konversation att jag skulle skada mej själv fysiskt.
Ingen reaktion.
Jag fortsatte min destruktiva historia.
Fortfarande ingen respons.
Jag tystnade å lyssnade tills samtalet avbröts som alltid när någon annan ringer min vän.
Det är alltid så våra samtal "avslutas".
Jag klickas bort lixom, men det är ok.
"Lustigast" är att jag redan innan detta samtal visste att ingen respons skulle följa.
Jag hade kunnat säga precis vadsomhelst egentligen.
Men nu valde jag ändå ett allvarligt ämne å tillstånd.

Dagen efter frågade jag min vän :
- Vart är du nuförtiden ?
"Jag blundar", fick jag till svar.
Så praktiskt å enkelt om det fungerar,
jag skulle själv inte kunna "blunda" dock.
Men att bara stänga ute andra ....
är det en gåva eller en förbannelse ?!?
Jag undrar -
Vem i just detta specifika fall gjorde "rätt/fel" ?
Vem av oss två var en "vän" ?
Det finns ju alltid två sidor av myntet,
men vem var vän ?


  • 68 readers

Likes

Comments