View tracker

Många timmar har förflutit i min jakt att stanna tiden.
Jag ville itid beskriva vikten av din närvaro.
Ville klä mina känslor i ett brev till dej,
ett kuvert fyllt av en tacksamt generad tjej.
Du vet redan allt det här,
men jag vill förmedla mej ändå.
Alla dessa år vår historia ägt sitt rum,
präglade av min person i centrum.
Jag beundrar ditt tålamod,
och din trygga beslutsamhet.
Det var sinnen av all stämnings slag,
mitt humör som pendlade för varje dag.
Om jag gjorde dej illa vill jag be om förlåt,
du vårdade min själ vid både skratt å gråt.
Jag vet att jag var jobbig och svår ibland,
ändå kunde jag räkna med din utsträckta hand.

Jag ville bara säga det
fastän jag vet att du redan vet
vill jag klä mina tankar till ett brev
i ett kuvert fyllt av tacksamhet ❤








  • 1 readers

Likes

Comments

Do not know about one or two weeks elapsed now a speedad brain booming, a worn body fatigue but unable to sleep ....
Do not remember what yes did minutes before yes forgot what I was supposed to do.
It's a mess.
Jaws clenched
Few coherent "sleep"
Time flees as if not wanting me to join.
But I'm here.
No time to eat, feel no hunger.
Stressed inside the chasing around myself.
Forced in speech, asked if yes e affected.
No, I'm fucking harvested!

  • 9 readers

Likes

Comments

Låter mej hållas
kvar i ett järngrepp
av okända händer
fast.
Livet är egentligen ganska enkelt,
men det är lätt att fastna i det svåra.

Känner mej mkt låg i sinnet
liten å grå
ledsen
det bara är så.
Jag sörjer fastän inget har försvunnit,
sörjer det som blir.

Tung å kall i kroppen plötsligt
min annars varma gestalt
ser på det vackra
naturligt
Med tårar i ögat väljer jag utsikten
jag gråter stilla av insikten.

Allting har ett slut
en början är slutets startskott
slutet är ett kretslopp
det går runt
Hur många varv hinner passera
för mej att spekulera.

Jag inser att låta gå
det som håller mej kvar
att frisätta min egna bana
varva mej
Jag vill inte uppleva det uppenbara
livets gång, det självklara.

Det gör ont
ont att inse

  • 15 readers

Likes

Comments

Jag har ibland känt att det mörka å jobbiga ändå inneburit en viss trygghet att stanna i ....
Ologiskt ?!?
Är inte människan ändå lite skapt så att det som är invant är tryggt å det nya är skrämmande ?
Så även när jag legat på botten i mej själv,
har jag "valt" att ligga kvar.
För utanför den invanda melankoliska världen
vet jag ju inte alls vad jag har.
När ljuset trängt sej in har jag blockerat det skräckslaget med mina händer som skydd.
Men tvärtom är det ju räddningen jag stänger ute,
chansen att få till en förändring.
Vilket jag ju vill
men som inte får till
det står still

Så jag står här nu !
Redo.
Jag vågar vända ryggen till
Lämnar det gamla bakom
och går hoppfullt in i det nya.
Jag ska varken stanna i eller återgå till det som varit.
Är bestämd nu
Har ett nytt mål
Hoppar över det jag impulsivt hoppade in i.
Kanske impulsivt ut oxå ?!?

Men jag går framåt
framtiden väntar där
på mej
att uppleva den
nu.

Jag vågar lämna ryggen till
behöver inte ens stänga dörren bakom
jag är inte rädd.
Jag är fri

  • 14 readers

Likes

Comments

Det fanns en person som visste hur att leda mej,
nu går jag vilse igen ....
Jag söker min identitet att finna bland skrivna ord,
istället för att hålla fötterna på denna verkliga jord.

Jag är ett påhittat skämt,
en individ som mänskligheten skrämt.

Jag är tokstressad, men inte av nån anledning.
Hyperventilerar,
hypomani eller frisk å fri ?!?
Snarare stressad av min egna framfarts förlopp,
min kropp
orkar inte med samma tempo som min knopp.
Frustration
Kollision
Jag både älskar å hatar detta tillstånd att vara i,
å kommer omöjligt ur det ändå.
Så bara "gilla läget" å acceptera det som är,
när det inte blev som det skulle blev det så här ....
Vad nu detta innebär ....?!?
Mina käkar är sammanbitna,
men talar konstant.
Tiden försvinner ifrån mej,
medan jag fullständigt skenar i mitt inre.
Jag har ändå inte hunnit någonstans,
när tiden påpekar mitt dygns obalans.

En bipolär vardag
när det uppvarvade tillståndet
övergår förståndet
att inte inse sina gränser itid
utan hamnar lätt snett bredvid
Jag kan välja att hejda mej här
att mellanlanda ungefär
Före kraschen efter detta race
kan jag ge mitt inre space
Jag bör lyssna till mitt förnuft
fastän det är tufft
att avsluta
bryta
Men jag ger inte upp - tvärtom.

Man ska ju sluta när man "är på topp ...."

är vad jag hört sägas iafl,
antar att det inkluderar det mesta.
Även ett skov av hypomani
där jag känner mej frisk å fri.
Skall jag nu dämpa mitt fall
vill inte, men gör det i alla fall ....

Vad är väl en bal på slottet ?!?


As lost as Alice
as mad as the hatter
Wonderland

Im in heaven

  • 20 readers

Likes

Comments

Under bara några timmars läsande
tog jag mej igenom flera år av mitt liv på sjukhus.
Deja vu ?!?
Jag är helt förvirrad just nu
letar efter mej själv
och finner små delar överallt
men ingen helhetsbild.
Inget "jag" ....
Dessa "fakta", dokumenterade anteckningarna skrämmer mej då igenkänningsfaktorn är mkt låg,
ändå är det mej de beskriver
bedömer
bestämmer över.
Blad för blad
och rad efter rad ....
Vad är jag ?!?
Mestadels en tvångsomhändertagen,
men mkt liten och insiktslös liten individ.
Tack å lov fanns där en trygg läkare konstant bredvid.
Väcker många tankar,
dras tillbaks till "då" känslomässigt och bitvis,
en del av den tidens "trygghet" fattas mej plötsligt.
Men det mesta skrämmer och förvirrar mej,
har svårt relatera till att jag var denna destruktiva tjej.
Hjälp mej !
Jag jämför mina egna dagböckers anteckningar
med dessa formella journalkopior.
De överrensstämmer,
fastän talar olika språk.
Inte konstigt att kommunikationen då var svår,
känner plötsligt hur jag förträngt otal öppna sår ....
Men läkningsprocessen fortgår.
Samtidigt river detta upp mkt inuti jag trodde var förbi.
Tankarna trasslar in i varann,
känslorna skenar i förvirrad panik.
Lyssna till mina tysta skrik !!!
Borde aldrig öppnat det gångna att slå rot i det nya.
För nu känner jag plötsligt ett hot ifrån den tillit jag under senaste åren byggt upp ånyo i vården.
Nu vill jag lämna behandlingen.
Jag vill skydda mej själv,
men det destruktiva tar över mina handlingar.
Misstron å vaksamheten
hellre lämnad i ensamheten
tveksamheten

Om kunde jag vrida tiden tillbaka ....
Om det stod i min makt.
Då önskar jag så mkt ogjort,
Å ännu mer osagt ....

Nu sitter jag i ruinen av mej själv
ser mej falla överallt
Vill skrika mej hel igen
bli hörd å lyssnad på
I min tystnad
försök att förstå !
Hur ska nu detta gå ....?!?

  • 22 readers

Likes

Comments

Där mellan mina fingrar finns ett litet mellanrum ....
Ett tidsfördriv,
ett gift,
en social handlings fördärv.
Du fattas mej ej !!!
Om jag vetat förr hur "enkelt" detta skulle vara,
men "om" å "ifall" är inget lägga tid på besvara.
Pulsen är hög men jag håller takten,
nu är det jag som har makten.
Jag har ingen strategi för detta alls,
men känner återhämtning i min förgiftade hals.
Mitt i all denna fysiska reaktionen så skrattar jag mest,
skrattar åt hur märkligt kropp å själ beter sej när bryter mönster å renas ....
Ju större motstånd som bjuds,
desto mer taggad att besegra mitt inres demon.
Envishet är en styrka på gott å ont,
må nog medge mest gott just nu.
Och jag är stolt !
Mitt bland skakiga händer, kallsvettig kropp å puls som rusar så känner jag sån stor glädje å styrka.
Som tidigare ofta nämnt ....
- tankens kraft är stor !
Det skall jag ha med mej i alla kommande situationer jag hamnar att finna mej i nu.
Det är fullt möjligt att gå vidare,
fyll framtiden med nyheter.

❤❤❤

  • 34 readers

Likes

Comments

Klart jag känner av temperaturen i naturen även om mitt inre frusit till is ....
Men just nu är det ju av naturen kallt överallt.
Jag skakar, jag svettas, jag fryser i omlopp.,
allt beroende på en stor omställning i min kropp.
Mina förgiftade ådror pulserar hårt,
jag håller andan, det är så svårt !
Men ju större motstånd desto mer envis blir jag,
insikten om friheten som skall segra en dag.
Jag blir min egen att vårda igen,
och det var nog evigheter sen ....
Lätt att förtränga,
vad sinnet inte vill minnas.
Svårt när blir påmind,
att det ändå måste finnas.
Bagaget.
Historien som jag har makten att ändra på,
och jag klurar på möjliga vis att tillgå.
Funderar
minns tillbaka
blickar framåt
livet cirkulerar inuti
bara jag kan bryta mej fri !

Vem är jag ?!?
Ingen aning faktiskt,
men jag känner igen mina personlighetsdrag,
och jag skiljer oftast rätt från fel,
kämpar ständigt för att göra mej hel ....
Det är insiktens utsikt,
att inifrån påverka det omkring med ärlig intuition.
Det är min dagliga inspiration,
motivation.
Att vara den bästa jag känner att jag kan.
För mej
och för dej
och för dit jag ska fast aldrig hann ....
Tar jag sats och försöker igen
och igen
tills jag kommer fram.
"Jag"
glömmer inte
men jag går vidare.

  • 35 readers

Likes

Comments

Så blev det kväller ....
Vaffödådå ?!?

Helt plötsligt precis som igår föll mörkret och klockan tog sej ännu runt tavlan att fördriva tiden.
Min tid,
äger jag min tid eller är den till låns ?
Delar den förmodligen,
ger och tar ....
I landet lagom,
där allting står bredvid.
Men Sssschh säg det inte till nån 😉
Hemligheter,
öppna som uppslaget i min historia att läsas.
Det finns inget att dölja längre,
kanske aldrig fanns,
bara jag som letade efter en chans.
Att få finnas till ....
Tid, plats eller rum,
var jag dum ?
Som inte tog för givet eller tog för mej,
var jag "uppfostrad",
eller bara väldigt rädd ....
För mörkret.
Tiden
Platsen
Mej själv mest nog.
Så jag teg tills orden försvann helt ur min mun,
allt tystnade för en lång, lång stund.
Fortfarande är jag mkt tyst,
försöker iafl yppa några knyst.
Innan mörkret faller.
Och mitt mål är att tala till punkt innan tiden är slut,
sen kanske jag kan andas ut ....

Traumaterapi
vaffödådå ?!?

  • 42 readers

Likes

Comments

Redan rädd.
Jag skall överge ett gift som länge hållit mej sällskap,
sysselsatt och fastbunden.
Jag vill, jag vill inte ....
Snart är det bara en kopp aska kvar av dess forna glöd.
Ett vidrigt, illaluktande gift som kan bli min död ....
Ja, jag har bestämt mej att sluta röka efter 26 år.
Eller bestämt å bestämt,
snarare bestämt att jag inte vill köpa cigaretter mer !
Ska jag göra "ett försök",
eller gå "all in" denna gång å detta tafatta beslut ?!?
Redan rädd
naket avklädd
inför kommande timmar,
dagar,
blir det veckor ?
Jag vet inte, men jag önskar och skulle bli så glad,
om jag bemästrar ännu en last ur mitt liv att övervinna.
Jag har och klarat så mycket ....
Klarar jag detta trycket ?
Det sägs att man bara ska bestämma sej ....
Men alltid lätt att ändra sej.
Har du nåt tips ?
Vad gjorde du och hur gick det ?
Allt är välkommet ❤
För tänk om bli av med ännu en last,
mitt liv har kantats av konstanta avslut.
Vill bara vara fri !
Fri av naturen,
fri som person
och fri att leva igen.
Aldrig mer under något tvång
som upprepas gång på gång.
Nånsin någonting
Ingenting.

Talar i gåtor å metaforer utifrån mitt rökstopp nu, mellan raderna kan avläsas mkt mer 😉
Men det ska jag utveckla senare så att alla ser.

Ha en bäst Lördagkväll goa vänner.
Här blir en minst sagt banebrytande afton.

  • 66 readers

Likes

Comments