Jag är min chans !!!
Så är det,
min enda chans att komma nånstans.
Det är mina
inte dina
ben som bär mej
inte dej.
Jag känner att jag har
för mkt bråte kvar
att orka bära på
men jag gör det ändå.
Jag kan välja att vila ibland
att be om någons hand
någon att lita på
som kan förstå.
Att lasten inte alltid är lätt
att det finns många olika sätt
hur att orka bära
utan att spotta å svära.
Lite sällskap gör mej gott
men det är mitt ödes lott
jag är min chans
att komma någonstans.

Ägnar denna sköna Söndag
i goda vänners lag
Hoppas att du oxå har det bra
Stor kram alla.
Å glöm inte

Du är din chans.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 6 readers

Likes

Comments

Vem håller när jag inte bär ?
När jag inte orkar vara just här ....
För dej,
ens för mej.
Finnas
minnas
någonting
ur ingenting.
Jag kanske behöver en paus att vila,
från vardagen av mina bojor fila.
Släpp lös mej !
Jag enkelt komplicerade tjej.
Är det ego att bry sej om sitt liv,
eller bättre fortsätta vara någons tidsfördriv ?
Någons ägodel,
tills jag inte längre är hel ....
Vem håller när jag inte bär,
orkar släpa runt på allt det här.
Allt inuti och utanpå,
som inte många förstår sej på.
Jag vet och oroas ej,
trygg i att inte vara en ego tjej.
För om jag ska orka lite till,
gäller det att alla vill.
Hjälpas åt
ingen gråt.
Bara respektera att just nu
är jag inte lika stark som du.
Kanske starkare ändå,
om du kan förstå.
Att när jag inte orkar mer
så kämpar jag hårdare än du ser.
När jag tar hand om mej att vara,
är det helt okej å ingen fara.
Inte ego någonstans
jag ger tillvaron en chans
där vi alla är
Vem håller när jag inte bär ?

  • 24 readers

Likes

Comments

Över gränserna
Borderline

Jag känner som du
just nu.
Stark är känslan inom
oavsett vilken
tar den mej med storm
en orkan.
Jag blåser omkull framför dej
rädd att du ser mej.
Vill bli sedd
men så rädd.
Sån är borderline
fine !
Kampen att acceptera
respektera
mej själv.

Jag behöver en hjälte
så jag blev en.
På riktigt
min egen.

Ikväll blev jag inspirerad av en vän jag mött över nätet, ikväll kom jag ett steg närmre den fantastiska tjej som är bakom smärtan på bilden. Hon är en krigare.
Vi är alla livets tappra soldater
och jag är stolt att genom striden få möta alla dessa olika kämpar omkring mej.
Tackar av hela mitt hjärta er själar som korsar min väg här i ovisshetens tid.
Tack ❤️

  • 26 readers

Likes

Comments

Jamen Skål då,
det är ju Fredag 😉
"Legalt" å ta sej en stänkare,
så det blev en vaniljlatte helt enkelt.
Skål !
Ett klirr utan alkohol.

Näe, jag är absolut inte helnykterist
men det har gjort å gör mej gott att inte dricka.
Jag har alltså en gammal historia med alkoholen, en mindre klädsam eller trevlig berättelse.
Jag har en blandmissbruksproblematik i remission, alltså inget aktivt bruk numer.
Vart gick det snett,
å hur fick jag det rätt ?

Jaaa ....
Självmedicinering.
En självmedicinering som ledde till ett beroende å blev ett missbruk.
Det går fortare än man tror att hamna där.
Inte helt ovanligt att främst personer med ångest å depression självmedicinerar, tror är uppåt 30-40% faktiskt.
Å jag som varit där förstår.
För vem vill inte må bra ?!?
När du ligger på botten å vrider dej av plågor,
önskar du då inte kunna trolla bort det onda ?
Söker du då inte alla medel att "bota"?
Det är så "enkelt"
att ha det så svårt
men det är hårt.

Jag var inte ens myndig när jag fick mina första beroendeframkallande preparat inom vården ....
OBS, beroendeframkallande !
Inte mitt val under tvångsvård att neka dessa.
Men visst hade jag prövat alkoholen innan.
Dock tycker jag i efterhand att det är oansvarigt ge minderåriga narkotikaklassade läkemedel, innan ens testat något annat.
Det ena ledde till det andra,
poff så satt jag där utan att förstå
hur jag misslett mej så.
Det tog mej många långa år av livet
innan jag tog det första klivet
på eget bevåg
att ta hjälp.
Jag vill påstå utifrån egen erfarenhet,
att under tvång är det intill omöjligt finna nån motivation själv att avbryta ett beroende.
Man måste själv främst komma till insikten,
sen hitta motivationen å sist men absolut inte minst - våga be om hjälp !!!
Det är tabubelagt, javisst.
Men det är starkt
å det är helande
ger dej livskvaliten tillbaka
på heltid.

Jag är efter hårt slit
en kamp med min själ
fri.
Men det är en livstids kamp
å den är iafl jag redo att ta
med hjälp av andra.
När allt kommer kring
vi har ju bara varandra.
Å det mina vänner
är stort.

Tack att ni finns
å att jag får finnas med er.
Skål ❤️

  • 36 readers

Likes

Comments

Låt mej finnas bara,
låt mej vara.
Om du inte vill vara med mej så gå,
jag vill inte tvinga mej på.
Aldrig.
Men ta inte för givet
att jag skall orka för evigt.
Det gör ingen,
å jag är inget undantag
jag är jag
men det kommer en dag ....
Du vill gärna tala om för mej vem jag är,
men vad du beskriver finns inte här.
Du är snabb att döma mej,
låt mej bara finnas, låt mej bara vara.
Kan lova att inte stå ivägen
när du går
förbi
fortsätt fram bara du,
jag vill bara vara ensam just nu.
Kanske finns det ingen plats
eller kanske är platsen inte rätt.
Varav jag inte vill utge mej på något sätt.
Om det är utifrån min tystnad
du diktar upp ur din enfald ....
Ja då är du inte i min genre att vara,
fortsätt gå bara.
Bort
Låt mej finnas
låt mej vara
ifred.

  • 39 readers

Likes

Comments

Hmmmm distans ....
Nån mer som efter en tids paus från nåt kontinuerligt, tex "terapi" inte orkar tillbaka ?
Som om distansen
sabbade balansen.
Tror jag bara av olika missförstånd råkat få paus nu ca två månader,
inte särskilt lång tid.
Men från att på rutin gå varje vecka
till att inte gå på sån tid
är för mej rätt avgörande.
Avgörande om ens vill återvända.

Tiden har fått mej ur spår,
spelar ingen roll om jag går.
Vet inte vart vi slutade att börja nu,
borde inte ens reflektera ju.
Men det gör jag,
bävar för den dag.
Åter i stolen och tystnaden där,
jag bara suckar å svär.
Just nu för nu känns det omöjligt,
samtidigt patetiskt å urlöjligt.
Som om inte fanns andra problem,
än att stappla in där på vingliga ben.
Det går väl över,
bara första steget jag behöver.
Ta in i det gamla att gå,
men måste det verkligen vara så ?!?

Det är vad distansen gör mej,
jag drar mej undan å skjuter bort.
Känns inte relaterbart ens längre.
Har inget att prata om
allt är sagt.
Å om jag glömde nåt
så lider jag nog inte av det.
Då var då
nu är nu
och imorgon är en annan dag.

Hur gör man isf för att närma sej distansen
ger man tveksamheten ändå chansen ?

Skeptisk.


  • 42 readers

Likes

Comments

Skolstart nalkas ....
Barnen går med blandade känslor mot skolgården. "Hur har sommaren varit ?
Gjort något roligt ?"
En klassisk fråga från läraren,
borde vara en självklart bra frågeställning.

Men nu är det ju inte så ....
Många barn har med familjerna rest,
varit på utflykter,
tivolin å djurparker.
Många barn har rest till soligare breddgrader,
många barn har haft ett sommarlov att berätta om
Många barn har haft ett sommarlov vi borde få höra men som barnen inte vågar tala om ....
Till frökens fråga tillkommer således en del tystnad, en del vita lögner eller rena fantasier.
Många barn har bevittnat dysfunktionella relationer, missbruk å våld under sin sommar.
Den där efterlängtade semestern blev ett rent helvete som krossade många drömmar
förhoppningar
önskningar.
Att kanske,
kanske inte iår
inte den här gången
inte ....

Dessa barns sommarlov är deras vardag.
Var inte en av dem som står bredvid,
som ser
bort.

Så går en del barn till skolan med en klump i magen, ska de bli retade igen ?!?
Är nya läraren bra ?
Betygen ....
Duger jag ?!?
- Ja !!!
Du duger !
Var inte en av dem som säger annat.
Våga finnas oavsett vad.
Du är bra
och du är viktig.

Kunskap är coolt
Så lär av människan !

Tack ❤️


  • 46 readers

Likes

Comments

Oro
En inre känsla jag inte rår på
inte förstår
ser eller hör
men känner dess dån
som ett hån.
Jag sitter här inne
när det känns som allt hopp är ute.
Hoppa ?
hoppas ....
Ja om allt hopp är ute
varför sitter jag så inne ?!?
Oro
Den stoppar min frihet
fängslar min tanke
min känsla
min nyfikenhet.
Oron håller mej fången
innanför
inom räckhåll
ihop
inuti.
Jag skakar
men det syns inte.
Jag är inlåst inuti mej själv
hoppas slippa ut
men måste hoppa.
Hoppa över oron
över tron
att allt vore omöjligt
löjligt.

  • 56 readers

Likes

Comments

Förvånad ....
Mkt snopen och smått chockerad.
Jag läser ur en bok,
men förstår inte ett ord.
Läser mitt språk innantill,
men tanken står helt still.
Psykologi är inte min filosofi.
Ända tills alldeles nyss
trodde jag det
men ack vad jag bedrog mej.
Ingen större förlust
bara förvånad.
Ett friskhetstecken ?!?
Ingen aning
å jag bryr mej inte om vilket.
Denna förvåning är bekväm.
Som om öppnat upp för nyheter,
ännu ett tomrum men med iver i.
Nånting vill dra igång
vill förstå
låta gå.
Nånting vill ta över
förvånad.
Ersätta
Jag vet inte
Men det skall bli mej ett sant äventyr.

  • 59 readers

Likes

Comments

Ibland vill jag bara vara mej själv
för mej själv !
Är det så omöjligt att bara få vara
ifred ?
Me myself and I
Inte svårare än så,
men långt ifrån enkelt.
Jag har svårt för mitt eget sällskap ibland,
pinsam tystnad,
monotom konversation.
Lite enformigt
samtidigt stort och stormigt.
En inre dialog som aldrig tystnar,
där jag både talar och lyssnar
till min egen stämma.
Och hur konstigt det än må låta
känner jag mej som hemma
i mej själv
hos min närvaro
och gestalt.
Jag säger det till mej
hör mej.
Jag enkelt komplicerade tjej.
Me myself and I
Trivs i min samvaro
en liten stund
ibland
Nu är ibland
och imorgon är en annan dag.

  • 74 readers

Likes

Comments