Pommern var ett fartyg som byggdes år 1903 i Glasgow och döptes till Mneme. Det är namnet på ”Musa” i den grekiska mytologin. Mneme hann segla några år innan ägaren dog, vilket gjorde att ett ägarbyte skedde. Den nya ägaren var Reederei F. Laeise även känd som P-liner. P-liners fartyg började alltid på P vilket var anledningen till att han döpte Mneme till Pommern.

Fartyget Pommern har deltagit i många resor under åren. Men hon har också varit med om olyckor. Den värsta olyckan var när hon kolliderade i Nordsjön med den nästan lika stora fyrmastbarken Engelhorn år 1911. Fartyget fick repareras omgående i Hamburg. År 1923 sattes hon i Australien och genom åren satte hon flera rekord i sträckor och dagar ute till sjös. Till exempel år 1930 var hon ute på sjön 105 dagar med en vetelast från Wallaero till Falmouth. År 1939 vid krigsutbrottet lades hon upp i Mariehamn och 1944 hann hon bogseras fram och tillbaka från Stockholm. Därefter rustades hon inte något mera eftersom hon inte såg som lönsam. Idag fungerar fartyget som muséum och är världens sista fyrmastade segelfartyg i ursprungligt skick.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Befolkningen kring den åländska och finländska skärgården hade länge handlat med landskapen kring Mälaren. Bönderna som skötte denna handel kallades ”skärkarlar” eller ”rätta skärkarlar” och det var just dessa bönder eftersom att de inte ansågs kunna odla tillräckligt med spannmål för sitt eget bruk. För dessa bönder var det livsviktigt att få tag på spannmål på annat håll. Handeln skedde oftast i Uppland eller Finland och var därför väldigt viktig för ålänningarna.

Kronan bedrev en merkantilistisk politik, som genom olika former av regeringar försökte främja den åländska ekonomiska utvecklingen. Regleringarna i städerna blev mer omfattande och omkring år 1600 delades städerna upp i olika kategorier, där endast ”storstäderna” fick rätt att bedriva utrikeshandel. Syftet med allt var att få bättre kontroll över export och import och lättare kunna beskatta och införa tullar för handel som ägde rum. Utvecklingen under 1600-talet var stor och befolkningsmängden ökade. Detta ledde också till att efterfrågan på olika produkter måste öka för att de skulle kunna försörja sig..

Stockholm som vi ser idag är en stormarknadsstad jämfört med vad vi såg då. Ålands situation, både då och nu är intimt förbunden med dess läge nära Stockholm. Medans Stockholm växte blev Åland alltmer centralt placerat. Och allt detta med hjälp från handeln och sjöfarten. Under 1600-talet placerades stormarknadens centrala funktioner i Stockholm, och staden var under en period centrum i ett imperium.

Vid slutet av 1500-talet och de följande decennierna av 1600-talet gjordes ett mycket allvarligare försök att försöka styra handeln. Det var i samband med detta som de stora städerna började komma till. Lanthandeln tolererades inte längre utan handeln skulle kontrolleras med kraft och via det nya städerna. År 1614 utfördes en ny handelsordinationer som ledde till ålänningarnas ökade handelsförbindelser. Det stadgades att alla norrlandsborgare, ålandsbor och finnar som inte segla i utlandet endast skulle få handla i Stockholm. År 1617 begränsades handeln ytterligare till dom som bodde på Åland eller vissa socknar i egentliga Finlands och nylands skärgård. Och som inte var skattlagda för åker och äng utan endast för fiske och sälfångst. Detta innebar sannolikt en inskränkning i den tidigare handeln, men några decennier senare inskränktes handeln ännu mer. År 1697 anhöll ålänningarna att en handels och köpman skulle få tillåtelse att bosätt sig på Åland, för att denna skulle kunna hjälpa och kreditera de åländska allmogen i dess nöd med salt och spannmål. Ålänningarna ha en smidigare handel men utan blev alltid stoppade. Staden Mariehamn blev verklighet först år 1861 och har samband med de förändrade handelsmönster som växte fram under 1800-talet, som en följd av de nya gränserna och uppstod efter år 1890. Om allmogen å andra sidan tänkte sig att den skulle få handla som förr är det svårt att tänka sig att den verkligen ville att en handelsman skulle bosätta sig på Åland.

Likes

Comments

Getabergen som ligger på Ålands nordligaste fastland, har genom millenium av år haft en stor betydelse för människor genom åren. Från att agera som skydd från krig, till att vara en fantasitiggande plats och få en stor betydelse i sägner och i legender från Åland.

En av legenderna handlar om den Engelska prinsessan Signhild som fick reda på att hon skulle gifta sig med en norsk prins. Signhild bönade och bad att hon skulle få slippa gifta sig med prinsen. När Signhild väl kom till Norge fick hon veta att prinsen hon skulle gifta sig med hade dött. Där av såg Signhild igen möjlighet att återvända hem efter en sådan plötslig händelse. Hon reste då vidare för att lära ut vite Krist och kärleksbudet. Signhilds skepp var med om ett skeppsbrott och där av hamnade Signhild på Åland. Hon red iland på sin vackra vita häst, den stiligaste som någonsin sätts. Kom till Åland för att göra lokalbefolkningen kristna. Befolkningen sura eftersom de inte ville kristnas. Istället jagade de i väg Signhild till skogs. Där gömde hon sig med sin häst i en bergsskreva, som idag kallas Signhildskrubban.

En annan sägen handlar om Stefan Löfving. Han var en av Kung Karl XII:s främsta spioner, hans insatser skedde under stora nordiska kriget år 1700- 1721. Även kallat stora Ofreden.

Spionen Stefan Löfving gömde sig i Getabergen under vårvintern år 1715. Varför Löfving gömde sig i Getabergen är för att han var en svensk spion på Rysslands mark. På den tiden tillhörde Finland och Åland Ryssland. Löfving spionerade på ryssarnas frammarsch i skärgården och rapporterade till svenskarna.

Under stora ofreden var utkämpades ett krig som Sverige var med i gentemot Osmanska riket och Tsarryssland. Och under denna tid så låg Åland i händelsernas centrum. När den ryska flottan attackerade Ålands skärgård hade man inte så mycket att säga till om. Ofredstiden ledde till att det var svårt att leva i öriket eftersom soldater brände och skövlade.

Ett sätt att varna andra för fiender var genom att ropad till varandra från gård till gård eller att tända vårdkasar. Det var många av ålänningarna som plockade ner sina hus för att ryssarna inte skulle få fäste. Istället gömde man sig till skogs för att söka skydd.

Det var troligen under ockupationstiden som de flesta sägner om Getabergen kom till. Då blev det allt viktigare för ortsbefolkningarna att ha en sysselsättning och underhållning för att bedriva tiden med.

Likes

Comments

Förhistoria

Tankarna kring att upprätta en fästning på Åland uppkom redan år 1809. Både Finland och Åland blev erövrade av det mäktiga Ryssland, som sedan kom att bli den fästning som vi i dagsläget känner till som Bommarsunds fästning. Om vi ska förstå ursprunget till Rysslands styre av Åland och bebyggelsen av denna Ryska fästning som fick en stor betydelse i de kommande kriget som härjade i Östersjön måste man förstå vad som skedde hundra år tidigare mellan dessa nationer. Under 1700-talet var Sverige det mäktigaste riket i norden som under denna tid kontrollerade Finland, Åland, delar av Baltikum och fortet Nyenskans som låg vid finska vikens innersta parti vid floden Nevas. Detta uteslöt Ryssland helt och hållet kontrollen av de nordeuropeiska nationerna. Dock förlorade Sverige Nyenskan under ett av de flertal krig med Ryssland som pågick under den här tiden. Vilket gjorde att den dåvarande tsaren flyttade den Ryska huvudstaden till St. Petersburg som gjorde att stora delar av den Ryska militären flyttas dit för att kunna skydda huvudstaden. Detta att Ryssland fick en större makt kring finska viken och östersjön. Som under senare tid efter vunna krig mot Sverige gjorde att man erövrade mer och mer Finsk mark för att sedan helt tillfalla det Ryska imperiet. I samband med erövringen av Finland började Ryssland rusta Åland för att kunna försvara sig västerut och planeringen av Bommarsund började.

Planering och konstruktion

Det finns ingen som säker vet när och var de första detaljerade planerna om Bommarsund uppkom, men det tros att det var under kommando av general major Erich Barclay de Tolly år 1817 som den riktiga planeringen av fästningen startade. Man tänkte sig att det skulle finnas en stor permanent fästing som skyddades av flertal mindre batterier längs med kusten. Anledningen till man valde att placera militär personal på Ålands östkust var för att kunna skydda den närliggande ryska huvudstaden S:t Petersburg och även skydda den ryska flottan som seglade i östersjön. Men den strategiska placeringen på östkusten gjorde att man kunde skydda landsvägarna från väst. Man trodde att ett Svenskt anfall skulle ske från väster och även kontrollerades postvägen som gick över Åland. Utöver det så gjorde även de geografiska läget fästningen till en strategisk position där stora klippor runt om skyddade fästningen från naturens krafter. Den upphöjda placeringen för fästningen gjorde att man hade en bra överblick för anfall av främmande makter och den närliggande Prästö gjorde att man endast kunde komma in i sundet från antingen nord eller syd vilket gjorde att man kunde hålla sjöfarten i en kontrollerad form.

Anfall På grund av ett flertal svårigheter med befälhavare, planering och konstruktion tog bebyggelsen en extremt lång tid och fästningen kunde aldrig bli färdigställd. Den 13 augusti 1854 klockan halv fem på morgonen gick de allierade makterna mot anfall vid Bommarsundsfästning. Anfallet var välplanerat och genomfördes hastigt med precision. Vilket man genomförde med att förankra ett sextiotal skepp precis utom skotthåll av bommarsunds kanoner med en besättning på 35000 man. Den 8 augusti landsattes 1600 franska man och 850 brittiska sydväst om bommarsund. Under de kommande dagarna landsatte man artilleriet vilket bestod av flertal kanoner och hästar, dock kom bara en bråkdel av den landsatta armén till användning. Samtidigt ökade även den försvarande armén med 1000 man från den 10:e Finländska linjebataljonen vilket ökade manskapet till 2050 soldater. Den 13 augusti klockan halv fem på morgonen öppnade det provisoriska franska artilleriet eld mot Bommarsunds fästning och efter en tio timmars lång eldgivning från det ryska fortet började kanonerna tystna på grund utav den tuffa miljön som soldaterna utsattes för inuti tornet och den starka överhettningen av eldrören. Men efter ett 10 timmar långt inferno där projektiler hade flugit kors och tvärs mot de Franska infanteri lägren. Brittiska skeppen och fästningen bad det ryska befälet om ett vapen stillestånd vilket blev beviljat av de främmande makterna som de ryska befälet använde för att diskutera hur de ryska soldaterna skulle gå till väga och han fick ordern att under inga omständigheter kapitulera utan hellre låta tornet sprängas. När han sedan återvände såg han tre cigarr rökande män som var från den Brittiska och Franska armén som han tilltalade ”Mina herrar, jag rekommenderar er att dra er tillbaka omedelbart, vi börjar igen snart”. Därefter fortsatte den förödande eldgivningen och den attackerande armén gick mot en säker vinst. Däremot så tänkte inte de åländska försvarana lämna något åt sina motståndare som dem började med att förstöra allt de kunde innan de blev tvingade till att kapitulera. Och den 16 augusti på kvällen var Bommarsunds kortvariga stolthet över och all denna planering och komplicerat byggande var förgäves.

Konsekvenser

De konsekvenser som skedde utifrån Rysslands inverkan på Åland blev att efter fredsavtalet i Paris 1856 gick Frankrike, Storbritannien och Ryssland med på att Åland skulle demilitariseras, Detta kvarstår än idag som en av få demilitariserade zoner i världen. Åland blev tvunget att genomgå en komplett nystart efter att Ryssarna hade lämnat samhällets i ruiner.

Källor

Robins, Graham, Skogsjö, Håkan, Örjans, Jerker (2004). Bommarsund – Det ryska imperiets utpost i väster. Skogsjömedia. Mariehamn.

Likes

Comments

Kastelholms slott byggdes i början inte som ett slott, utan som en försvarsborg som blev den enda medeltida borgen på Åland. Det kallades för Kastelholm hus till en början. Då man inte vet det exakta året när det byggdes antar man att det byggdes mellan åren 1370 – 1380. Innan den här tiden, i slutet av 900-talet blev det mycket oklarheter med Åland som man än idag inte vet exakt vad som hände. Detta har blivit en stor historisk gåta eftersom Åland tros ha haft knytningar med den vikingatida handelsplatsen Birka som tros ha funnits i Mälaren i Upplands län. Eftersom på 960-talet fann man det sista myntfyndet på Åland samt att på 970-talet förstördes Birka men byggdes aldrig upp igen. Folk tror att fornborgarna som fanns på Åland inte kunde hålla emot den plundring och förstörelse som gjordes av vikingarna viket gjorde att befolkningen på Åland kände sig hotade och flyttade bort därifrån.

Kastelholms slott gjorde att Åland generellt växte med tiden eftersom det blev tryggare med en större borg på ön vilket gjorde att folk började flytta tillbaka till Åland efter flera hundraårs mellanrum. Det resulterade med att Kastelholms slott ansågs som den viktigaste punkten på Åland och fungerade som ett administrativt centrum för Åland fram tills år 1634. Efter 1634 blev det ett eget slottslän som blev kallat för Kastelholms län.

Uppbyggandet och reparationer av slottet var till stor hjälp utav dagsverken eftersom man behövde resurser och arbetare. Istället för att bönderna som ägde jorden runt det området skulle betala pengar till skatten, var dom tvungna att arbeta för staten. De var tvungna att arbeta även fast de hade sina gårdar att ta hand om, som gjorde många bönder arga eftersom det kunde ha varit mitt under skörden. De skulle även bidra med resurser som behövdes för att bygga slottet under denna tid.

Vid ett senare tillfälle blev Åland anfallna utav danska flottan år 1507. Kastelholms slott har haft en svängande historia och har blivit inblandat i flera olika politiska konflikter såsom att slottet har blivit utsatt för flertal bränder och belägringar och en utav dom var Engelbrektupproret.

Slottets militära ställning tog en vändning i slutet av 1600 talet och därefter gjorde att slottet inte användes som ett kungligt slott längre. Efter det blev det fler bränder vilket gjorde att den norra delen av slottet användes som spannmålsmagasin av bönderna i området eftersom det var det partiet som klarade sig bäst vid dom tidigare bränderna.

År 1808 tar Ryssland över Åland vilket resulterade till att år 1809 använder sig ryssarna av ruinerna för att bygga upp en garnison och fångförläggning i slottet. Kastelholm var under Ryssarnas styre fram till 1842 då dom istället flyttade till bommarsund. Under de dryga 30 år som Ryssarna höll till på slottet tillkom det även nya byggnader. Men många utav dessa plockades ned och togs till bommarsund för uppmontering.

I slutet av 1800-talet och genom 1900-talet genomgick det flera mångåriga restaureringar av slottet, man ville återställa byggnaden till det ursprungliga skick som slottet har varit. Detta tog väldigt många år eftersom hela slottet låg i ruiner. Man gjorde restaureringarna av slottet i perioder och förborgen gjordes år 1993 och sedan huvudborgen på 2000-talet. Slottet öppnades 2001 och är nu förtiden ett museum tillsammans med Friluftsmuseet och Kronohäktet som också finns i området.

Källor.

Palamarz. Piotr. 2004. Kastelholms slott – Från medeltida borg till byggnadsminne. Ekenäs Tryckeri Ab. Ekenäs.2

Likes

Comments

Livet på Äppelö var ganska tufft vid sälskärsgården i gamla tider. Man jobbade mest hela dagarna, och barnen fick vara med och lära sig utföra de sysslor de själva klarade av. Detta gjorde även att de lärde sig allt för att kunna ta över jobbet och det ansvar det innebar när de själva vart tillräckligt gamla. Men när de yngre tog över, så var jobbet inte slut för de äldre. De gjorde vad de själva klarade av, och cirkeln sluts. De yngsta, medelåldern och de äldsta gjorde vad de kunde för att bidra.

En stor anledning till att folk faktiskt kom ut till dessa öar var fisket, vilket man kan se var väldigt stort under somrarna. Detta var till stor del strömmingsfiske. De lade ut nät under både höst och vår, men den största mängden fångade de under sommaren med hjälp av stornot. De delade allt med något som kallades för Strömmningsnoten, vilket var hela byns gemensamma egendom. Denna var sammansatt av åtta delar. Det fanns alltså 4 gårdar, som fick en andel var. De resterande 4 gick till t.ex. underhåll, skatter, betalning av inhyrd arbetskraft osv. Den inhyrda arbetskraften kallades för nothjon. Nothjonen fick bo i kojor nere vid hamnen under fisketiden.

Arbetet delades upp mellan kvinnorna och männen vid gårdarna, där kvinnorna stod för matlagningen, syendet av kläder och liknande. Männen skötte om gårdarna och annan utrustning som användes. Dock så sammarbetade såklart kvinnorna och männen väldigt mycket, så egentligen fanns det nog inget rent ”kvinnogöra” eller ”mansgöra”.

Sundberg, Göte (2011). Äppelö – liv, skeppsbygge, sjöfart. Nordprint, Helsingfors.

Likes

Comments

Fyren ute på Sälskär stod klar 1886. Syftet med fyren var att göra sjöfarten säkrare, eftersom just denna del av det Åländska havet var känt som svårnavigerat. Fyrvaktarna såg till att fyren lyste för sjöfararna under ca 80år. Innan 1949, då tekniken tog över och man inte längre behövde människor på plats, så var fyrvaktarna tvungna att tända och sköta fyren manuellt, under alla dagar på året, oavsett väder och tid. Fyrvaktarna bodde på Sälskär med sina familjer, där de vart avskärmade från resten av ”världen”. När de inte jobbade vid fyren fanns det alltid andra småsysslor som var tvungna att göras.

Att man faktiskt byggde dessa fyrsystem beror mycket på det Ryska styret under denna tid, då de ville säkerställa sitt handelsimperium. De som bodde runt Sälskär och liknande kunde såklart områdena, men för handelsfartyg var det omöjligt att veta vart alla grynnor och liknande låg. Därför satte Ryssland detta i rullning, och byggde fyrarna för att säkerställa att de själva och andra handelsfartyg skulle kunna navigera, både dag och natt oavsett väder.

Häger, Bengt (2004). Sälskär; Fyrvaktarlivet 1868-1949. Tryckt i Estland, egen publicering.



Likes

Comments

Eckerö post och tullhus uppkom när Tsarryssland tog över Åland. ville ha något stort och pampigt i utkanten av Tsarryssland för att visa nu är ni i Tsarryssland och vi är väldigt rika. Anlitade Finlands dåvarande mest kända arkitekt Johan Carl Ludvig Engel även kallad bara Engel. Detta var ett av hans största och mest kända verk.

Dom som då bodde på Åland såg inte detta som något stort pampigt hus utan dom såg de som något som tog bort deras frihet eftersom nu fick dom inte åka och hälsa på sina släktingar i Sverige hur dom ville längre. Eftersom Tsarryssland tyckte dom bodde på fel sida och där av tog ut avgifter och ville registrera alla som åkte in och ut ur landet, han var även maktbenägen och ville verkligen se till att dom förstod att dom nu bodde i Ryssland det var också en av anledning. Man ville inte att dom skulle ha någon egentlig kontakt till Sverige.

De man gjorde var att man tvingade postbönder att ro över eller gå på isen mellan Eckerö och Sverige då man ville kunna att transportera post eller människor. Bönderna var väldigt billig arbetskraft. Om man inte kom fram i tid kunde man riskera att hamna i fängelse eller få en grov böter. Detta är förståeligt eftersom det var väldigt mycket viktiga meddelanden som skickades över och de var inte bara post som skulle till Ryssland som skickades dit utan de var även viktiga brev som skulle till andra länder som England. Postbönderna skulle alltid vara beredda att åka sin rutt när dom blev kallade. Det måste ha varit en sådan stor börda och man måste ha känt sig himla låst när man inte kunde göra något annat eftersom man inte ville bli sen.

Ångbåten skulle senare att komma bli de man ersatte postbönderna med. De var inte förrän i början av 1900 talet kan man säga att dom blev befriade från denna tjänst. Samtidigt förlorade bönderna en del pengar på det, nu behövde betala skatt de dom förmodligen inte behövde tidigare. Eftersom dom gjorde denna stora tjänst för kungen.

Post- och tullhuset har även vart ett karantänsjukhus då misstankar om pesten hade återkommit. Alla som misstänktes ha pesten fick hållas i karantän eftersom man inte ville att det skulle spridas längre in i landet.

Post- och tullhuset var inte bara en stor pampig byggnad utan det var också en tillgång för att Tsarryssland skulle kunna få in mera pengar då dom tog en tullavgift när man skulle föra något in i landet. Det var också ett maktknep för Tsarryssland att visa att dom var stora och kunde göra som dom ville.

Eftersom postbönderna inte längre åkte över med posten användes inte lika stor del utav Eckerö post- och tullhus då började man att prata om vad man nu kunde använda de till. Det kom även in förslag på hur man kunde göra massa ombyggnationer dessa fick nedslag. Man har dock rustat upp huset, nästan allt är i original vilket är väldigt charmigt eftersom då känns de som att de verkligen är äkta allt som har hänt.

Källa:

Wilén, Borge 1988. Eckrö post- och tullhus en krönika i ord och bild. NRS media & tryck ab, Andersson, Jan 1999. POSTVÄGEN över Åland. Ålandstryckeriet

Likes

Comments