Fick kommentaren att jag borde försöka vara vanlig idag och helt ärligt har det stört mig. Vad innebär det ens att vara vanlig? Att vara som så många andra människor som möjligt? Jag menar vanlig och normal är relativa ord som beror på vad man jämför med. Jag är den "normala" bland flera av mina vänner, jag är den lugna, den som är som fler än många andra jag känner. Eller är jag? Det beror ju på som sagt. Ska man vara normal i utseendet eller beteendet? Kanske båda? Eller är det att vara sig själv som är normalt? 

Vad jag har kommit fram till idag är att jag verkligen inte gillar ord som normal och vanlig. Det låter tråkigt och jävligt B enligt mig.

Likes

Comments

Det har varit några riktigt konstiga dagar i skolan nu. En person jag aldrig tidigare mött dök upp och började prata med mig och visste ALLT som finns att veta om mig, hela min historia. Hen visste var jag bodde, när mina föräldrar flyttade isär, mina tidigare adresser, vilka jag hade umgåtts med de senaste 3-4 månaderna, visste vart jag var och vad jag gjorde hela tiden, hade full koll på mitt schema osv. När hen hade pratat i ca 20 minuter bestämde jag mig för att fråga vem hen var och hur hen visste allt det hen hade berättat sa hen "Jag är 's' ex och jag vet allt om er."

S är alltså en person jag träffat fem gånger, två gånger med en annan vän, två för att umgås och en gång av en slump på stan. Jag kan inte påstå att jag känner människan utan att vi är bekanta med varandra. S är helt klart en person jag vill lära känna och skulle inte inte ha någonting emot att lära känna människan mer, men när den här personen som alltså haft koll på (förföljt) mig i några månader kom fram påstod hen att jag skulle ha något magiskt förhållande med S och att vi hade börjat planera vårat bröllop och grejer.

Hen hade alltså full koll på vad som hänt i mitt liv och hade tillochmed ett par bilder på mig utanför min farfars begravning men visste inte att jag knappt känner S och att jag definitivt inte är i ett förhållande med S...

Likes

Comments

Varit en tuff början på det nya året men nu äntligen är skolan igång igen. Det har varit skönt att vara lite ledig men har sett fram emot den här terminen då det är matte som gäller nu. Konstigt nog gillar jag matte och skulle säga att jag har hyfsat lätt för det. Det konstiga med det här är att jag för vara några veckor sedan började prata med en person som igår visade sig ska gå i samma mattekurs som mig. precis nyss hade jag samhällskunskap och då visade det sig att min kompis bror,som aldrig gillat mig, ska gå i samma kurs som mig och han hälsade faktiskt på mig. Det var första gången det hände och då har ändå jag och hans syster varit vänner i fem år ungefär. Ser fram emot de andra kurserna för att se om jag känner någon, haha. Förra terminen var det nämligen bara en jag kände sen innan och det var min kusin.

Likes

Comments

Min jul började i vanlig ordning 22/12 med pizza kväll hos pappa dagen innan vi börjar fira på riktigt. En tradition vi haft så länge jag kan minnas, dagen innan man firar jul är det pizza dags! 23e var det dags på riktigt. på förmiddagen öppnade vi famlijepaketet med massa filmer. Bland annat mama, Corpse bride, Alice i underlandet och mycket mycket mer låg i den. Sen vid ca fyra var det julbord, efter maten delade vi ut julklappar och efter det var det dags för julklapps spel. Då var det jag, en vän till mig, farmor, pappa, hans fru, hennes barn och hennes föräldrar. Idag firade jag hos mamma med hennes sambo, hans föräldrar och söner. Julbord nummer två stod på listan och efter det mer julklappar. I övermorgon ska jag fira jul hos mormor först sen hos pappas frus föräldrar.

Likes

Comments

Vissa personer säger för mycket och andra för lite. Men det här tog alla priser.
I förra inlägget pratade jag om vem folk tycker att man ska vara med. Nu pratade jag med en gammal religionslärare jag mötte på stan och hen frågade hur allt var.
Jag sa att det var bra och att jag precis brutit upp med en kille som det inte funkade med av olika skäl. Hen frågade vänligt vem han var och om han var religiös. Jag berättade om honom och sa som det var, att han var jude men att det inte spelade mig någon roll.

Då sa hen någonting som kommer störa mig hur mycket som helt ett bra tag...
"Då förstår jag varför det tog slut. Såna går inte att lita på, det trodde jag du visste. Lärde du dig inget av mig?"
Alltså..... va? Va!? Vad är det du säger människa!? Såna? Du menar människor? Du menar religiösa? Du menar judar? Vad är det du försöker säga? En religionslärare som är så öppet emot en (kanske flera) religioner borde kanske inte undervisa i just det ämnet?

Jag förstår inte varför folk inte bara kan låta varandra älska den dom älskar. Sluta begränsa varandra och er själva...

Likes

Comments

Vem får man älska? Vem borde man älska? Vem älskar man?

Det är egentligen saker som andra ska skita i. Det är egentligen bara man själv som kan avgöra. Det är egentligen bara ens eget problem.

Jag har alltid fått höra vem jag passar med och vem jag inte passar med, vem som är och inte är lagom gammal, vad jag borde och inte borde leta efter i en partner och tror att många andra också får höra det.

Jag ska enligt nästan alla mina bekanta/vänner vara med en kille som är omkring 21-23 år, han ska inte vara längre än 1,85 men inte heller kortare än 1,75. Han bör vara åtminstone lite alternativ och gilla att kolla på filmer. Det är viktigt att han är punktlig och betalar om vi går på date.

Jag vet inte om jag är den enda som reagerat på att nästan allt är ytligt. De flesta av mina vänner önskar mig alltså inte en lojal, omtänksam kille som har förståelse för mina psykiska problem och som älskar mig trots mina dåliga sidor. De önskar mig en kille som utifrån sett passar mig och tar för givet att det är en kille jag vill ha.

Mina föräldrar vill att jag ska hitta en bra partner som älskar mig för den jag är och allt sånt. MEN... skulle partnern bo mer än en timma bort med bil så skulle det inte uppskattas, helst ska hen bo i samma lilla stad som vi där jag blivit mobbad sen jag var liten. Det betyder i princip att jag måste vara med en vän eller någon som är minst 22 år. Jag har för övrigt knappt några vänner som är 20+ i den här staden... Så följer jag mina föräldrars önskan kommer jag dö ensam.

Om man då ska gå över till dom absolut närmsta vännerna jag har, Felicia, Felicia, Linnea, Madde, Ville och Lina så ser det en aning annorlunda ut. Dom skiter i hur hen ser ut, var hen bor och sådär. Det enda dom sagt någonting om är att dom vill att jag ska bli älskad för den jag är och för det jag gör. Dom önskar mig all lycka precis som det borde vara... Jag älskar dom för det!

Hur är det för alla andra? Något man kan känna igen sig i?

Likes

Comments

Dom här två tjejerna alltså! Helt underbara på alla vis! Fotade båda lite snabbt för ett tag sen och här är först en bild på Linnea, min fantastiska barndomsvän och en på Felicia, min galna blondin! Love you! <3

Likes

Comments

​Jag har ett vagt minne av en prins, en prins som skulle rädda mig från mardrömmen som alla kallade verklighet. Han tog hand om mig när jag mådde dåligt, tvättade mina sår om jag hade såna. Det jag inte visste var att han skulle komma att bli mina sår. Eller kanske ännu värre, saltet i mina sår.

Jag hittade en tröja i min garderob idag när jag i vanlig ordning packade ihop mina saker inför en vecka hos pappa. HANS tröja, en person jag aldrig trodde jag skulle tänka på igen. En person jag inte trodde att jag kunde sakna längre. Jag ignorerade den som alltid men skulle åt någonting längre in i garderoben idag. Mitt ansikte hamnade i hans tröja samtidigt som jag andades in.

Att en doft kan göra så ont i hela kroppen... Helt sjukt! Det gjorde ont i hela kroppen, gick från ingenting till full ångest. Minnena kom tillbaka, alla dagar vi spenderade tillsammans med Sofijah musik i högtalarna, alla skratt, alla tårar, alla minnen... 

Han var en väldigt nära vän som tyvärr valde att avsluta sitt liv sommaren 2012. Jag insåg inte att han var borta förens slutet av hösten/början av vintern dock. Min vän fanns inte mer, men allt han var fanns kvar, det kändes som hans skratt satt kvar i väggarna, hans tårar i mina kläder och hans doft fanns överallt! Ibland kändes det som han låg bredvid mig i sängen när jag skulle sova så som många gånger innan. 

Sen dess har jag många gånger velat avsluta mitt eget liv men med hjälp av andra vänner har jag alltid tagit mig upp på fötterna igen. Jag har även insett att självmord inte är en lösning, det skapar större problem. Jag vill inte alltid leva nu heller men jag är på bra väg. Men jag har haft många motgångar där folk sagt att det är det mest egoistiska man kan göra. Det har inte hjälpt mig. Det som har hjälpt mig är mina vänner och all information som finns. Mina vänner fixade in mig på psyk, mina vänner fixade massa information om olika psykiska sjukdomar, mina vänner har rädda mig. Men det här är ett problem som så många går igenom och vi måste bli bättre på att informera om att hjälp finns och att man inte är ensam om problemen man har, vi måste även sluta döma varandra. Jag är sjuk, det syns inte utåt, jag ser inte annorlunda ut. För min sjukdom är psykisk. Det finns många sorters psykiska sjukdomar, adhd, asperger, ångest osv. Ta hand om varandra, lyssna lite extra noga och snälla, SNÄLLA! Hjälp om ni kan, ni kan rädda någons liv!

Likes

Comments

​Detta blir mitt sista farväl till dig. Jag har gått vidare nu, efter all denna tid, efter all smärta, all längtan. Nu har jag äntligen släppt allt detta, lagt det bakom mig.

Allt började med en tjej, en tjej som var min vän, en nära vän under en varm julikväll. Snart skulle vi mötas, snart skulle jag falla hejdlöst för dig. Jag och min vän skulle ut på stan eftersom det för en gångs skull hände någonting där. Vi var hemma hos henne och fixade oss så som vi ofta gjorde. Halva min garderob fanns där vid den här tiden, vi umgicks hela tiden, sov hos varandra jämt och delade på kläder. Vi stod och testade säkert 50 kombinationer var den morgonen, den här kvällen skulle bli speciell kom vi överens om. När vi bestämt oss för vad vi skulle ha på oss så gick vi och duschade, sminkade oss och torkade håret, gjorde varsin smoothie och kollade på en film.

Efter middagen var det dags att fixa håret och dra på kläderna, en av mina favoritklänningar (en hell bunny klänning), ett par svarta klackar och sist men inte minst packa ner en kofta i väskan ifall det skulle bli kallt. Vi fick skjuts av hennes mamma in till stan runt sex på kvällen, gick runt i lite affärer och kollade tills allt började hända. Jag och L (min vän) gick till resecentrum för att möta några vänner, plötsligt stod du där. Du stod och tittade på mig, på L, på din vän (S) bredvid dig och tillsist på HENNE, på F, på tjejen som mobbat mig. Du la armen rund henne och gick efter S rakt mot oss, stannade en bit bort, bad F att gå fram och prata med oss så länge, medan du pratade med S. Jag fick senare reda på att du frågade om mig, vem jag var och hur han kände mig.

Din tjej, lilla fröken perfekt, tjejen som tagit allt från mig stod framför mig och hotade mig tyst, gick jag nära dig så skulle helvetet gå löst på mig. Hon gjorde som alltid, kränkte mig, hotade mig lite och började skratta när någon kom nära för att försöka få det se ut som om vi skämtade och hon förväntade sig att jag skulle göra som jag alltid gjort, le och skratta lite. Men så blev det inte den här dagen. För vad hade jag egentligen att förlora? En kille hade jag inte, dom två vänner som faktiskt var där som vi bestämde skulle inte tycka sämre om mig för att jag sa ifrån och du, du kände mig inte än.

Så, jag sa ifrån. Jag skrek mot henne, skrek ut allt hon gjort mot mig, allt hon sagt, allt hon hotat mig med, allt hon utsatt mig för. Din reaktion var oväntad, du lämnade henne, sa att det var sista droppen, sa att du hade varnat henne. Du fick F att åka hem så var det bara du, jag, L och S kvar. Du ville prata med mig, fråga mig lite och höra hur det var med mig så vi gick till Mc Donalds, köpte en glass, satt vid vattnet och tittade ut över det. Vi skrattade mycket, pratade om allt möjligt. Det kändes som att jag hade känt dig i flera år, du var så lätt att prata med.

Jag ringde L och S och frågade var dom var sen gick vi och mötte dom, hand i hand och skrattandes. När natten började smyga sig på gick du och jag mot min pappas lägenhet, jag smög in och packade en väska med kläder för en vecka, tandborste och allt till necessären, smög ut igen och möttes av din vackra blick. Vi gick tillbaka till resecentrum och hoppade på första tåget tillsammans med L och S. Väl där gick dom mot S lägenhet och vi mot din. 

Vad hände sen? Vad gjorde jag för att förtjäna all den skit jag fick? Jag menar visst, det var uppenbart att det inte va stabilt då vi precis träffats... men varför gjorde du allt du gjorde på det sättet du gjorde? Detta är mitt sista farväl, du har ingen makt över mig nu. Du är en av alla, du når mig inte längre, du har ingen makt över min smärta. Alla lögner har vi gått igenom, alla svek har du utsatt mig för. Men nu är det nog. 


No way not now, I won't back down
I draw the line at you and me

I have learned that my fate is something I can't escape so

this is the end of you
This is where I draw the line
And I won't lose
This war is mine

Likes

Comments

Vem älskar inte när man träffar en gammal vän på stan och börjat prata och efter en halvtimma inser att man slutade prata för att man blev osams och sen löser det på plats på under en minut?

Det hände mig idag. En vän jag inte pratat med sen hösten 2013 gick på andra sidan gatan och av ren reflex ropade jag hennes namn, hon kom till mig och vi gav varandra en stor kram precis som innan allt hände.

Vi kom fram fram till en hel del intressanta grejer som vi inte hade kunnat gissa om den den andra. Det viktigaste vi kom fram till var att vi har varit vänner sen dagis, bara lite till och från sådär. Vi har bråkat så brutalt många gånger om så sjult mycket värre saker än det vi sa upp kontakten över och att om inte vår vänskap var värd en till chans så var nog ingen vänskap det.

Vi har haft många både med- och motgångar och inget har hindrat oss innan så vad gör det nu? Allt var ju egentligen ett missförstånd bara. Så, nu har jag tillbaka en gammal vän som jag, om jag ska vara ärlig, saknat väldigt mycket.

Likes

Comments