​Detta blir mitt sista farväl till dig. Jag har gått vidare nu, efter all denna tid, efter all smärta, all längtan. Nu har jag äntligen släppt allt detta, lagt det bakom mig.

Allt började med en tjej, en tjej som var min vän, en nära vän under en varm julikväll. Snart skulle vi mötas, snart skulle jag falla hejdlöst för dig. Jag och min vän skulle ut på stan eftersom det för en gångs skull hände någonting där. Vi var hemma hos henne och fixade oss så som vi ofta gjorde. Halva min garderob fanns där vid den här tiden, vi umgicks hela tiden, sov hos varandra jämt och delade på kläder. Vi stod och testade säkert 50 kombinationer var den morgonen, den här kvällen skulle bli speciell kom vi överens om. När vi bestämt oss för vad vi skulle ha på oss så gick vi och duschade, sminkade oss och torkade håret, gjorde varsin smoothie och kollade på en film.

Efter middagen var det dags att fixa håret och dra på kläderna, en av mina favoritklänningar (en hell bunny klänning), ett par svarta klackar och sist men inte minst packa ner en kofta i väskan ifall det skulle bli kallt. Vi fick skjuts av hennes mamma in till stan runt sex på kvällen, gick runt i lite affärer och kollade tills allt började hända. Jag och L (min vän) gick till resecentrum för att möta några vänner, plötsligt stod du där. Du stod och tittade på mig, på L, på din vän (S) bredvid dig och tillsist på HENNE, på F, på tjejen som mobbat mig. Du la armen rund henne och gick efter S rakt mot oss, stannade en bit bort, bad F att gå fram och prata med oss så länge, medan du pratade med S. Jag fick senare reda på att du frågade om mig, vem jag var och hur han kände mig.

Din tjej, lilla fröken perfekt, tjejen som tagit allt från mig stod framför mig och hotade mig tyst, gick jag nära dig så skulle helvetet gå löst på mig. Hon gjorde som alltid, kränkte mig, hotade mig lite och började skratta när någon kom nära för att försöka få det se ut som om vi skämtade och hon förväntade sig att jag skulle göra som jag alltid gjort, le och skratta lite. Men så blev det inte den här dagen. För vad hade jag egentligen att förlora? En kille hade jag inte, dom två vänner som faktiskt var där som vi bestämde skulle inte tycka sämre om mig för att jag sa ifrån och du, du kände mig inte än.

Så, jag sa ifrån. Jag skrek mot henne, skrek ut allt hon gjort mot mig, allt hon sagt, allt hon hotat mig med, allt hon utsatt mig för. Din reaktion var oväntad, du lämnade henne, sa att det var sista droppen, sa att du hade varnat henne. Du fick F att åka hem så var det bara du, jag, L och S kvar. Du ville prata med mig, fråga mig lite och höra hur det var med mig så vi gick till Mc Donalds, köpte en glass, satt vid vattnet och tittade ut över det. Vi skrattade mycket, pratade om allt möjligt. Det kändes som att jag hade känt dig i flera år, du var så lätt att prata med.

Jag ringde L och S och frågade var dom var sen gick vi och mötte dom, hand i hand och skrattandes. När natten började smyga sig på gick du och jag mot min pappas lägenhet, jag smög in och packade en väska med kläder för en vecka, tandborste och allt till necessären, smög ut igen och möttes av din vackra blick. Vi gick tillbaka till resecentrum och hoppade på första tåget tillsammans med L och S. Väl där gick dom mot S lägenhet och vi mot din. 

Vad hände sen? Vad gjorde jag för att förtjäna all den skit jag fick? Jag menar visst, det var uppenbart att det inte va stabilt då vi precis träffats... men varför gjorde du allt du gjorde på det sättet du gjorde? Detta är mitt sista farväl, du har ingen makt över mig nu. Du är en av alla, du når mig inte längre, du har ingen makt över min smärta. Alla lögner har vi gått igenom, alla svek har du utsatt mig för. Men nu är det nog. 


No way not now, I won't back down
I draw the line at you and me

I have learned that my fate is something I can't escape so

this is the end of you
This is where I draw the line
And I won't lose
This war is mine

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments