Discolamporna blinkar i takt
Med att våra bekymmer bleknar
Med våra händer som söker efter någon annans
Med våra kroppar som försöker hitta någon annans att dansa intill
Med känslan att det inte finns något annat än här och nu
Discolamporna blinkar i takt med abstinensen till det som får oss att glömma det jobbigaste ett tag

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det är något tråkigt att hela tiden känna att man är fast i samma enformiga vardag
Det är något sorgligt att tänka att en i dagsläget okänd person är den sista saknade pusselbiten, att du inte kan bli komplett själv
Det är något jobbigt att känna att du aldrig blir riktigt nöjd
Det är något tungt att känna saknad till något man aldrig vet om man får tillbaka
Men det är något fint att stå här redo att ge bort sitt ömtåliga hjärta med den höga risken att få det förstört
För om det är något som är viktigt är det din lycka, oavsett var du väljer att placera den

Likes

Comments

23/1-16

"/.../ Jag gjorde det sista för jag kände att det behövdes ett avslut. /.../ Jag har gått vidare nu, delvis iallafall och det känns bra. Du är alltid med mig förstås. Du är en del av mig för alltid. /.../ Jag hoppas du är lycklig själv, för det är jag.

Tack för oss ..., Yasmine ❤"

Två bilder på mig från augusti -15.

Likes

Comments

Kommer det att komma en dag då jag glömmer bort dig?
Skulle det göra mig till en elak människa om jag en dag glömde bort dig?
Gör det mig till en elak människa som ens tänker över att det finns en chans att jag kommer glömma bort dig?
Du kommer ju alltid vara med mig på sätt och vis. Eller är det något man säger för att det ska låta bra?
Jag är rädd för att glömma samtidigt som jag är tacksam över att jag fått känna.
Glömmer jag bort dig så kommer du inte alls vara med mig på samma sätt som du en gång var.
Då kommer din tid i mitt liv vara en försvunnen bok, tårar som inte längre fälls och inte ens ett minne blott.
Ingenting förutom någonting som en gång varit något.

Likes

Comments

Jag låg på rygg på en parkbänk med mitt huvud i hans knä

Det var en kylig oktoberkväll och det var närheten till varandra som värmde oss

Den mörka himlen var täckt av lite tunna moln men stjärnorna lyste ändå igenom

Jag hade en otrolig stjärnhimmel framför mig men mina ögon föll ändå på honom


Likes

Comments