Put your heart, mind, and soul into even your smallest acts. This is the secret of success. - Michael Morpurgo

Likes

Comments

I detta samhälle ska vi kvinnor bli accepterade för de vi är, de människor vi är. Men i dagens samhälle blir vi objektifierade, där vi ska uppfylla männens lust. För dem är vi inga människor, för dem är vi objekt. Och till Er män som ser oss som Kvinnor. Tack

Jag är Svensk i botten och har blivit uppväxt här. Jag har bott i olika delar av Sverige och fått se det ena och det andra. Redan vid ung ålder fann jag ett intresse för det som finns utanför detta lilla land. Jag valde för många år sedan att jag skulle lämna Sverige så fort jag var klar med skolan. Och det var just det jag gjorde.
När jag lämnade Sverige så var jag van vid att få nedlåtande blickar på min kropp, att jag inte var perfekt nog. För det är något Sveriges invånare brinner för, att peka ut vilka som är perfekta och de som inte är det. Jag var en av de som inte var perfekt enligt de Svenska ögonen. Var det att mina lår var för stora? Hade jag en konstig näsa? Var jag för stor för er? Var jag för smal för er? Hade jag en ful klädstil? Varför accepterar ni inte mig för den jag är?

Jag vill inte vara perfekt. Jag vill inte gå runt och känna mig tvingad till att bära en viss klädstil, som säkerligen är utanför min budget varenda dag. Jag vill kunna gå runt i joggingbyxor och en stor hoodie med håret uppsatt i en slarvig knut utan att folk ska kolla på mig som att jag är ett freak.


Allt började redan under lågstadiet där jag, och mina klasskamrater blev berättade om vad vi fick ha på oss, vad vi inte fick ha på oss. Och där blev vi även tillsagda om vad kvinnor lever för. Och att vi måste bära smink för att få en pojkvän. Att vi måste bli dockor, precis som det vi lekt med när vi var små. Killar och Tjejer lärde oss vad perfektionism är, och med åren har det blivit ännu mer intensivt. För på min tid, så fanns inte Smartphones. Vi fick en Nokia, och hade vi tur så kanske vi fick en Sony Ericson. Men det kom först i fjärde klass eller i femte. För min del kom det i fjärde klass där jag fick en Nokia. Redan i femte klass ansågs jag som fattig för att jag inte hade den nyaste modellen. Men jag ansågs även som ful, för att jag inte sminkade mig eller använde BH som några andra i klassen. Och när jag väl kom upp i sjätte klass, så ansågs jag som EMO för att jag hade mörkbrunt hår, medans resten av tjejerna hade gult/blont. Jag gillade inte smink i sjätte klass, men på den tiden var det känt att man skulle vara en så kallad fjortis. Fjortis på den tiden var gult/blont hår, med mycket brunkräm i ansiktet och massor av mascara. Jag blev därför klassens tönt. För jag följde inte grupptrycket.

Än idag har jag ångest om jag ej har smink på mig, om jag bär någon tröja som inte är fin nog. Än idag har jag ångest över mitt egna utseende, för att jag blivit tillsagd att jag måste vara perfekt.


Går vi runt på stan i dagens samhälle så möts vi av blickar, viskningar och visslande om hur vi ser ut. För utseendet spelar en stor roll och har du tur så kanske en kille tycker att du ser tillräckligt knullfärdig ut. Då kommer deras visslande, tafsande och ord som du inte vill höra. Ord som för dig är nedlåtande, men för dem är hur dem skaffar ett knull.

Ska vi kvinnor gå på stan och vara rädda för vad dagens ord kommer bli? Vad ska vi höra? Att vi är för tighta för deras kukar? Att vi borde veta hur hård deras kuk är? Hela tiden får vi något upptryckt i ansiktet. Något som berättar för oss att vi är ”Objekt” och ej Människor. För även i dagens media är vi endast ”objekt”.


Jag kom tillbaka till Sverige nyligen efter att ha bott utanför Sverige en större tid. Jag kom tillbaka med en förhoppning om att Sverige hade bättrat sitt beteende. Att dagens Svenskar skulle vara mer accepterande än vad dem var innan jag lämnade landet. Jag tog mig därför in till stan en vanlig veckodag för att träffa vänner och ha roligt med fikamys, gå runt i affärer och ta fina promenader. Jag såg fram emot det.
Men min dag förstördes bara jag lämnade mitt hus. För här behöver man inte ens gå 20 meter innan någon förstör hela ens dag.


En kille mötte mig påväg mot bussen där han busvisslade åt mig och ropade att jag hade en sexig rumpa. Det är inte något jag vill höra. Men i de tillfällena ignorerar jag och fortsätter gå. Jag hinner knappt åka förbi 3 hållplatser innan nästa kille dyker upp. Personen går mot mig, stannar och slickar sig om läpparna. Jag kollar på honom frågande och han flörtar och sätter två rader framför med blicken på mig. Jag ignorerar åter igen.

Jag byter buss och möter ännu en kille vars stannar vid blicken av att se mig. Han sätter sig precis bakom mig, och när det väl är min tur att gå av, så förföljer han mig. Jag går in i köpcentret med honom efter, som säkert kollar på min rumpa. Jag blir av med honom efter några varv inne på H&M.

Jag sätter mig på ett café där ett killgäng i tonåren går förbi. Killarna sätter sig vid min sida när jag jobbar på min dator och de försöker då få min kontakt. Jag får höra orden som ”sexy” ”bruden” ”du med de stora brösten ”eyy får jag känna på dina bröst?”. Jag kollar på dem med en irriterande blick och låtsats att jag får ett samtal från min pojkvän.
Det går max 10 minuter innan två män sätter sig vid bordet bredvid där jag sitter. Den ena mannen går iväg medans den andra kollar på mig. Det går någon minut innan han sätter sig närmre. Där spårar det ut.

”Fyfan vad jag skulle vilja knulla skiten ur dig” säger han rakt ut med en blick fylld av lust. Hans hand rör mina lår. Jag kollar på honom och vet inte hur jag ska svara. Smart som jag kan vara, kör jag all in.

”Excuse me? I’m sorry, but I don’t speak Swedish”

Hans blick går från lust till förvirrad, irriterad och frustrerad. Detta betyder att jag vann och han förlorade. Han ber om ursäkt på en extremt dålig Engelska och går till sin vän. Jag fokuserar då mer på mitt jobb, innan nästa man kommer och stirrar på mig. Han kollar på mig tills min vän kommer och drar mig därifrån.

Efter att ha berättat allt för henne om dagens händelser, så tar vi en fin promenad genom staden där vi bor. Men påväg mot en restaurang går vi förbi tre män där en av dem busvisslar. Min vän blir chockerad och vet inte om hon ska skratta eller skrika då vi precis pratat om det. Som tur är kom det inga ord från dessa män.
Men just när vi tror att det inte ska komma mer. Så kommer ett tonårsgäng på 5 killar och skrämmer oss. Där förklarar dessa killar om hur de skulle vilja knulla med oss, och att vi är för tighta för dem. Att dem skulle få oss att njuta till fullo. Då får jag nog. Nu vill jag hem och stanna där resten av mitt liv. Nej, jag vill flytta tillbaka till landet jag bott i.

Det slutar inte där heller. För väl påväg tillbaka från restaurangen kommer fler män och uttrycker sig om oss. Busvisslingar kommer det fler av och rop om att vi borde komma. I slutändan är jag helt slut i min kropp efter det jag fått höra hela dagen.
Att jag som kvinna finns till för att få männen att njuta. För vi kvinnor är inga människor, vi är objekt. Säger en man att vi ska knulla med honom, så ska vi gå med på det. För det är det vi kvinnor är skapade för.


Jag är en vuxen kvinna som var ett barn bara för några år sedan. Men under min uppväxt fram tills nu har jag fått höra om hur jag ska se ut, varför jag finns och anledningar till att jag inte skulle passa in. Jag har blivit lärd att jag inte ska säga nej, att jag ska följa order, att jag är ett objekt och att jag ej får visa känslor. Jag ska även sminka mig, klä mig fint och leva på sallad. Gärna ett plastik ingrepp också, så min näsa sitter perfekt. Kanske borde jag förstora mina bröst.

Efter att dagligen bli objektifierad vill jag inte bo kvar här mer. Jag vill flytta långt härifrån. För i det landet jag bodde i blev jag accepterad för den jag var, oavsett hur jag gick klädd eller hur min kroppsform var. Jag slapp busvisslingar, rop och viskningar. Och det är inte så jag ska känna.
Jag ska gilla mitt hemland. Det är här jag ska vilja bo och känna mig trygg.


Men kan jag vara ärlig? Jag är rädd för att gå ut när det är mörkt. Visst är jag mörkrädd, men med tanke på vad jag är med om under dagsljus, så vill jag ej veta vad jag kommer vara med om, om jag är ute när det är mörkt. Jag vill kunna ta nattpromenader utan att bli våldtagen. Jag vill kunna göra vad jag vill. Men jag är rädd. Jag är rädd för att få min kropp förstörd, utnyttjad och ärrad för livet. Jag är även rädd för att skaffa barn. Jag vill inte att min framtida dotter ska växa upp i ett samhälle där hon ska vara ett objekt. Jag vägrar låta det ske.
För vi kvinnor är människor, precis som män. Vi ska kunna gå VART vi vill, NÄR vi vill och HUR vi vill utan att vi ska behöva vara rädda. Utan att vi ska behöva få något kastat i ansiktet. Vi har försökt skrika, vi har försökt diskutera och vi har försökt visa att vi är människor. Men efter att vi öppnade våra munnar blev allt värre. För i slutet av dagen är vi objekt och ej människor. Men inom oss finns ett bultande hjärta som berättar att vi, vi är starka fina människor.


Ett meddelande till alla kvinnor där ute.
Ni är fina precis som ni är. Vill ni gå osminkade, så gör det utan att känna ångest över att folk kommer kolla ner på er. Vill ni gå i mjukis, så gör det. Ni är perfekta precis som ni är. Låt inte männen ändra eran syn på er själva till något negativt. Stå upp för er själva och låt dem inte behandla er som objekt, precis som jag personligen har gjort. Ni är starka individer som är värda en stor kärlek där ute.
All kärlek till Er! ❤

/ SECRET

Likes

Comments