View tracker

Nu sitter jag påväg till Gävle så HR kl 9 på ett LOV?! ;)
men va gör man inte om man ska få jul shoppa och träffa min älskling? ♡

vi ska handla de sista julklapparna sen ska jag åka till bästa Milo och äta med henne, efter det ska jag åka tillbaka till Gävle och sova hos min bebe💖

i Lördags var jag på fest hos min bebe lillebror Zana! som fyllde 18!! 🎉

vi hade skit roligt och jag skaffade många nya vänner haha.. Här kommer lite bilder från lördagen 😊

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej nu sitter jag på donken och väntar på att få börja jobba, idag ska börja göra stora hamburgare och de ska bli super roligt!
Jag älskar verkligen mitt jobb, alla här r så snälla mot mig och bryr sig inte om min bakrund.. :)

igår så var jag på bup och pratade med dom angående mitt mående och det kommer bli ett SIP möte på måndag hur allt kommer bli..

Efter bup åkte jag in till stan och träffade Sanna, Frida och min bae ♡
vi var på max och hade skit roligt.. :D

imorgon ska jag åka till Gävle och träffa min bae och handla lite julklappar.. hoppas den här veckan blir bättre än den förra!

ni får ha det så bra 😊

Likes

Comments

View tracker

Hur kan man slå på en som redan är blodig?
Hur kan man sparka på en som redan ligger?
Hur kan man håna nån som mår så jävla dåligt,
A
tt den inte vågar ta ett ändå steg själv.

Jag undrar bara, vart fan är respekten för alla andra
och vafan tänker ni med ..


Den här går ut till alla er som sagt att ni känner mig
men ingen vet vem jag är inte ens mina vänner nej,
ni känner inte mig, ni vet inte vem jag är, ha tårar & smärta välkommen
till min värld.


Ni straffade mig hårt jag försökte straffa tillbaks, min sorg blev aggression som
gick vidare i hat, adhd barn, visst ? du kan kalla det vad du vill,
Du kan inte sitta still dolt händer här om kring, då jag ser min familj bara
står och tittar på mej, de sträcker ut en hand men jag kan inte nå den.
hade jag fått välja hade allt tagit'slut på en sekund, men att ta livet av mig
är ett alldeles för svårt beslut. men har ni hört mitt skrik, jag försöker att va konkret
men nu efter allt som har hänt, ah, jag orkar inte mer, blundar för livet
men det går igenom mina ögonlock, jag orkar inte tänka så jag hoppas på
ett tidigt stopp, vart kommer det ifrån, jag saknar mitt gamla liv,
ett liv utan tårar, med skratt & jag va inte aggressiv, jag styr inte mig själv
jag känner mig radiostyrd, jag tar ett andetag packar väskan fint & flyr.

Som ett litet djur instängt, bakom låsen bom, paniken flyter uppåt &
snart får jag ett utbrott, javisst vi är vänner, men ni känner bara min utsida
jag är slutkörd, helvete, ni är tillslut befria, det är sorgligt att ett liv kan gå så fucking
snett, jag inte kunde fatta att jag hade rätt perfekt, jag känner maskarna
kryper på mig, det är hemskt, kan inte gå ur huset för jag är så jävla rädd
jag vågar inte träffa nån, men jag vill ha närhet, allt har förstorats så jag lever
bara för kärlek, har du sätt mina nätter mina dagar mitt liv, har du upplevt mina andetag
har du delat min tid, då har du sätt hur jag mår, jag tänkte väll det,
för ingen vet mitt innersta min egen hemlighet, jag vill bara säga förlåt till er
som tagit mina slag, är detta verkligen jag, den tanken slår mig varje dag.

Likes

Comments


Detta är ingen novell det är mina ord rakt från hjärtat..

Allt för mycket igår..
jag ska sammanfatta allting så inte ni behöver läsa i år och dagar..

I går dog min hamster, för hon var så sjuk av cancern hon hade.. så jag valde att ta bort henne så hon inte skulle lida.. hon betydde/betyder allt för mig så jag är jätte ledsen just nu för det..

men sen har jag ju de där att de ska inte bara vara en sak som händer mig när det händer något utan allt ska komma på samma gång så jag ska krossas inne från..

Jag har varit ute och sovit i en hel vecka på grund av olika skäl men iallafall det är inte det som är viktigt de som är viktigt är att man blir psykiskt dum i huvudet när man känner att man inte har någonting kvar.. när du gör vad som helst för att bli sedd men ingen ser dig på det sättet du behöver..
jag har vandrat runt och sökt hjälp av polis/soc jouren och andra människor.. har jag fått hjälp? har det varit någon som ens har lyssnat på vad jag har sagt? nej.. för när det ringer in en förstörd 16 åring som gråter så mycket så att dom tror att man har knarkat så får man ingen hjälp.. dom hör vad du säger man väljer att avstå att hjälpa en..

jag har förstört allt känns det som, alla människor i min omgivning..
Jag får mina vänner emot mig, jag får min killes föräldrar emot mig och i min släkt hatar väl alla mig..

Det blev så illa att jag valde att hålla i Gävle ån och hade inte Dana kommit och dragit upp mig hade jag inte funnits nu.. för det är ingen som klarar den kylan som det är i vattnet nu på vintern..
Jag lovade han att jag aldrig skulle göra sånt mer.. för han blev helt förstörd.. och han är den sista jag vill såra..

men igår kom min fosterfamilj och det spårade ut totalt.. jag har inte ätit min medicin på två veckor så minsta lilla så exploderar jag..
och det var precis vad jag gjorde igår..
Det slutade med att polisen kom och hämtade mig för jag satt på tågspåret när tåget kom..
sen fick jag åka till sjukhuset och sitta där och prata med en läkare och då bedömde dom att jag är en fara för mig själv.. så jag fick åka med tre polismän till Gävle psyk och sova där..
nu har jag varit där i 24 timmar och fått i mig mat och medicin..
Om dom anser att jag kan åka hem så får jag förmodligen komma hem imorgon.. men det tror jag inte att de kommer hända.. jag mår för dåligt för deg just nu..

Jag vet inte alls vad som kommer att hända med mig efter det här.. jag är rädd och ensam..
jag vill bara känna den där känslan att jag är älskad för den jag är men det känns verkligen inte så längre..

jag är så less på hur mitt liv har blivit..
jag hoppas allt kommer lösa sig..

jag måste få skriva av mig så det kommer förmodligen bli mer uppdateringar under dagen..
sköt om er allihop..

Likes

Comments

Get out your guns, battle's begun.
Are you a saint or a sinner?
If love's a fight then I shall die
With my heart on a trigger.

They say before you start a war,
You better know what you're fighting for.
Well, baby, you are all that I adore.
If love is what you need, a soldier I will be.

I'm an angel with a shotgun,
Fighting 'til the war's won,
I don't care if heaven won't take me back.
I'll throw away my faith, babe, just to keep you safe.
Don't you know you're everything I have?
And I wanna live, not just survive tonight.

Sometimes to win, you've got to sin.
Don't mean I'm not a believer.
And major Tom will sing along.
Yeah, they still say I'm a dreamer.

They say before you start a war,
You better know what you're fighting for.
Well, baby, you are all that I adore.
If love is what you need, a soldier I will be.

I'm an angel with a shotgun,
Fighting 'til the war's won,
I don't care if heaven won't take me back.
I'll throw away my faith, babe, just to keep you safe.
Don't you know you're everything I have?
And I wanna live, not just survive tonight.

Oh, oh whoa whoa oh whoa

I'm an angel with a shotgun.
Fighting 'til the war's won.
I don't care if heaven won't take me back.

I'm an angel with a shotgun,
Fighting 'til the war's won,
I don't care if heaven won't take me back.
I'll throw away my faith, babe, just to keep you safe.
Don't you know you're everything I have?
(I'm an angel with a shotgun)
And I want to live, not just survive
(Live, not just survive)
And I'm gonna hide, hide, hide my wings tonight.

They say before you start a war,
You better know what you're fighting for.
Well, baby, you are all that I adore.
If love is what you need, a soldier I will be.




Det är en text som jag älskar, jag har inte skrivit den men den är sååååå bra <3 

Likes

Comments

Baby.
​Jag kan se hur du gråter fast dina ögon är torra, jag ber till gud och tackar han för att han gör så du orkar.
Och jag kan se hur själen din lider i tvivel försöker att upprätthålla det

vi har och i de livet du söker, och varje morgon vaknar du med rädsla
i magen, den rädslan för att inte ha mig kvar i slutet av dagen
så du ringer mig oavbrutet för du tycker min röst ger lite plåster
på såren men inte mycket till tröst
När jag är stressad i telefonen, helt ointresserad, av vad du har
att berätta och säger nog inte mera än att jag måste gå, hinner inte, har inte tid
och ger dig inga tecken på att jag vill ha dig kvar i mitt liv.
Men älskling lyssna nu och lita på mig, har aldrig velat släppa dig sen
första dagen jag såg dig, jo vi ska kämpa tillsammans för meningen
du är mitt allt så snälla låt mig se dig le igen.

Det finns ingen ursäkt för hur jag beter mig ibland,
jag är så självisk jag vet det men älskling ge mig din hand
låt mig mej se dej le lite grann jag lovar och menar det här
har börjat förstå vad ja gör och vill inte leva så här.
Du förtjänar så mycket mer efter allt du gjort för mig
i vått och torrt när jag vart nere har du trott på mig
under alla nätter jag gråtit mig genom ångestattacker
så har du torkat mina tårar och sagt att det kommer ordna sig.
Och det kändes bättre då men en natt fick du ändå slå 112,
och följde med mig in till akuten och väntat i timmar.
Du är värd hela världen för hur du kämpat i dimman
alltid stått vid min sida funnits där när jag behöver.
Men ändå glömmer jag bort det sedan när det går över
och sviker dej om igen och det är på mig det är fel men det finns
bara en och det är med dig jag blir hel.

Du måste tro vad jag säger nu,
jag är ärlig jag vet jag kan bete mej som skit.
Det är för jävligt o det måste få ett slut,
fort innan du bryter ihop jag vill försöka,
​​
förändra för jag har hört dina rop
som jag tidigare bara skitit i
och tystat ner då mina svar har varit
pallar inte lyssna mer
men baby du vet.
Ja du vet hur jag mår o du vet också vad jag gått igenom
nu under ett år.
Fram o tillbaka till psyket för att få prata ut
om att jag inte känt nån mening nu när allt snart är slut
men det börjar bli bättre nu och du är den att tacka
som fått mig upp på fötter igen för att tända facklan
det var därför jag aldrig rörde tabletterna som dom gav mig
jag visste jag kunde klara vad som helst bara jag har dig
så förlåt mig som all skit som du fått ta
kom ihåg så länge du älskar mig så är det du och jag.




Likes

Comments

Tjo bebs, i helgen jobbade jag..
Det var skitkul, sen kom min bby och vi åkte ner till Gävle och var där..
Vi gick till hans restaurang och åt, sen gick vi hem till han och var bara där..

Jag hade jätte mysigt, det var nog den bästa helgen jag har haft på länge <3

Nu sitter jag i skolan och väntar på att börja lektionen.. :)
Idag ska jag iväg och träffa Lotta, och prata med henne hur jag mår osv.. :)








Likes

Comments

Det här är berättelsen om 15 åriga Sandra, flickan var fylldmed kärlek till alla andra. Men hennes farsa var en alkoholist och narkoman,brorsan var en pundare och syrran var likadan. Alholismen hade nu tagit mammanliv. Sandra bara grät och pappan var ett svin. 


Brorsan satt på kåken och pumpade heroin, syrran var på klubbar och snortade kokain.Vem skulle bestämma ödet för lilla Sandra, hela hennes liv, hennes värld ochhennes mamma. Sandra hon hade försökt att ta självmord. Skurit upp handledermen var redan död inombords. Hon saknade sin mamma och hatade sin pappa.Kuratorn, psykolog och vänner vägrade fatta.
Sandra var så fin men dödade sin självkänsla, hela själen i världen var dödSandra var ensam!

Många som känner igen sig nu, många som ser fast det dör mer.

Sandra var ensam mellan himmel och jord, mellanhelvetet till livet. Bara Sandra förstod.
Brorsan hade mycket från kåken, ute på banan. Nu var det hennes brors tur atttas av satan, en överdos och nu var brodern död. Sandra skar sig och markenfärgades röd. Farsan lackade ur och spöade henne som vanligt, han sket i attfru och son var död, det var patetiskt.

Sandra kröp upp i sitt rum och höll om sin kudde, hon försökte hålla in tårarnamen inget hon kunde. För hennes tårar dom vägrade sluta rinna, hon låg i sängenoch vela dö och försvinna. Men Sandra vaknade till av en hög smäll, Farsanhennes var less och tog sitt gevär och sköt sig själv.

Men Sandra blödde hon hade tagit sitt liv, Sandra blev 15 år gammal, vila ifrid.

Likes

Comments

Egentligen var det ingen bra ide att gå hit. Det började redan i morse som har blivit en helt vanlig morgon för mig, känslan att gå upp fick mig att må illa.

Det dåliga smaken i munnen, klumpen i magen. Men det var ändå något som fick mej att lyfta på täcket och kliva upp.
Jag gick till bussen men klumpen i magen som bara blev större och större för varje steg jag tog. Nu kom bussen och den första motgången skulle komma. Alla blickar, alla viskningar. Men ändå klev jag på bussen och gick längst bak i bussen, när jag klev ur bussen var mina kinder fylld med tårar, mascaran hade runnit ner från mina tårfyllda ögon och nu var jag på skolan.

Det var ingen som frågade mig hur det var, det var ingen som kom fram till mig. Men varför skulle någon vilja komma fram till ett soc barn, som bara var till andras problem?
Men jag försöker kontrollera min smärta jag har inombords, jag försöker att sätta ett leende på läpparna men det gick bara inte. Varför ska jag låtsas vara någon annan som jag inte är.

Men det fanns en människa som fick mig att le, en person som fick mig att kliva upp varje morgon och åka hit fast jag hellre bara ville dö. Och den människan betydde allt för mig!

Denna morgon klev jag in i klassrummet, gick och satte mig på samma gamla vanliga stol som jag alltid hade gjort. Jag lyssnade på var läraren berättade för oss men det var ingenting som gick in i mitt huvud för mina tankar var någon helt annanstans. Jag kunde bara sitta och tänka på hur det skulle vara att få lämna denna jord. Och hur alla andra människor hade fått som dom velat, allt slippa denna börda. Men jag kunde inte, jag måste vara stark och kämpa för honom.

Jag tittade ut genom fönstret och såg att det regnade ute, jag såg hur löven föll från träden. Och sen fick jag syn på honom. Jag måste ut och få vara med honom, för ingenting i världen var viktigare än det. Men dt var något som stoppade mig, verkligheten.

Nu var det lunch, jag hade bestämt mig. Jag skulle gå fram till honom och säga hur mycket han betydde för mig, hur han fick mig att le, att om han inte fanns skulle jag inte kämpa igenom livet.
Men när jag gick fram till honom så kände jag hur klumpen bara blev större, jag klarade inte av det.
Så ringde det på telefonen. Jag svarade med en klump i halsen och frågade vad hon ville. Hon hade ju trotts allt inte hört av sig sen dagen hon slängde ut mig.
- Hej det är mamma, hur är det gumman?
Jag var tyst, jag började gråta sen la jag på.
Jag skulle aldrig förlåta henne för det hon hade gjort mig. Hon hade sårat mig, hon hade förstört mig långsamt.

Det var någon som knackade mej på ryggen, jag vände mig om och såg att det var han. Jag ville bara le, men det var något som stoppade mig. Han tog min hand och gick iväg med mig ner till omklädningsrummet och där började vi två att prata. Jag minns att vi pratade om vädret, idrotten och sen sa jag det. Jag sa hur fin han var, det tog han tag i mig och kysste mig. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag vart helt chockad, skolans finaste kille hade kysst mig. Var jag ändå inte så värdelös som alla sa?
Vi stod och tittade på varandra sen gick jag upp igen.

Den dagen visste jag att jag var kär, jag kände fjärilar i magen så fort jag tänkte på honom.
Vi träffades i en månad ungefär tills dagen kom när jag bara ville dö.

Allt var precis som vanligt jag klev upp gick till skolan och träffade honom på rasten, men när vi slutade följde jag han ner till omklädningsrummet för att han skulle byta om. Det var då han sa det.. Han sa att han inte ville träffa mig mer. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag sprang därifrån och åkte hem, kändes som den längsta resan hem jag någonsin har varit med om. Jag bara grät, och ville dö. Dom ropade att det var mat, men dom fick inge svar jag låtsades sova. När alla andra hade gått och lagt sig så skrev jag till honom att jag aldrig skulle glömma honom vad som än händer, han förstod inte vad jag menade.. Jag tog kniven och skar mig längs benen, på min högra arm, och upp mot halsen.
Sen öppnas dörren och in kommer dom jag bor hos, dom skriker, dom är arga på mig. Dom förstod att jag ville ta mitt liv. Dom tog kniven ifrån mig och sen satt dom med mig tills jag somnade, dagen efter var det så jobbigt att gå till skolan, jag låtsades som att ingenting hade hänt, men vad spelade det för roll, ingen skulle förstå ändå.

Jag gråter, jag har svälter mig själv, jag skadar mig. Varje gång det kommer en bil hoppas jag på att bli påkörd. Jag vill verkligen inget mer.

Men när jag satt i skolan och gjorde min uppgift så hände det något. Jag bröt ihop. Jag tog mina skor och min jacka och sa att jag skulle hem. När jag kom hem låtsades jag som att inget hänt. Men jag vet vad jag ska göra.


Jag skriver ett brev där det står :

Utanpå tror ni att jag är så glad, men egentligen kämpar jag att klara av en enkel dag, ni ser hur jag skrattar, ni ser hur jag ler. Men inuti i min kropp, så orkar jag inte mer.
Jag vill dölja min smärta så ni tror att allting är perfekt för mig. Men hur ska jag spela vet jag ens det själv? Spelet är svårt det finns inga regler. Människor gör som dom vill utan att ni ser det. Hålet i hjärtat, det kryper längre upp, sen stannar det i halsen, sen åker det ut ur munnen. Jag äter men jag svälter ändå, får ingen näring energi eller så. jag in på mitt rum och klättrar upp i sängen, jag vill bara vara ensam, men då kommer ÅNGESTEN!
Jag lever kontrollerat, jag får aldrig vara ensam, att ha det tyst och vara själv det är min längtan. Som ett litet barn som söker efter svaren varför lever jag? Som ett litet barn som har fått känna smärta, varför lever jag?
Ni säger åt mig att vara glad, men hur lätt är det att vara? Om man känner som jag kan man ingenting klara. Jag vill att ni ska tro jag är en lycklig tjej med framtid men sanningen är såren bränner nog föralltid. Ingen vet det innersta, inte ens dom närmsta, om jag säger min sanning det alldeles för hemska. Jag vet inte om jag vågar ta mitt liv för jag är feg.Men mitt liv är precis som en jävla lek, kan det sluta någon gång och bara lämna mig ifred? Jag älskar er som bryr er men ni andra ni har fel.
Vilken väg ska jag vandra nu, och vart ska jag gå? Är det någon som vet, någon som kan svara på det? Du kollar ner på mig, och jag känner hur du spottar jag, allt du en gång var, det var fan på låtsas.



När det blir morgon så kommer jag inte ut som vanligt, jag går inte upp och äter frukost, bussen åker förbi, det är då dom kommer in och ser mig, jag har tagit mitt liv.
Det blir aldrig något mer gråt, det blir aldrig något mer svek, för jag är borta nu.


Likes

Comments

Karlos var stökig, berusad och dum, han blev inte insläppt för att han var för full. När dörrvakten bad honom att gå utan gnäll, då gavhan vakten en smäll. Vakten var utsliten stressad och an. Och ur less på discosförbannade dans, och bli ständigt kallad för gris, så han lät skicka efterpolis.


Polisen i Stockholm en sen lördags natt, har annat att göra än att hjälpa en vakt. Där ute sker misshandel, knivrån och dråp. Men de tog sig till klubben och gjorde sin plikt, att lägga ner Karlos det var gjort på ett kick, han domnade bort av ett omänskligt tryck, när snutarna klev hans rygg.

Karlos är död ingen vad som hänt, i gryningen låg han där kall i sin cell, man fann inget blod och man fann inget sår, ett dödsfall som ingen förstår. Polisenskrev en anteckning över Karlos som dog i polisens arrest, man antog att ynglingen kvävs sig själv, när han sov ensam i sin cell.

För ordningens skull blev det obduktion, den bestod av denna gång att inget blev gjort. Man godkände det som polisleken sagt, och Karlos var nu blotenack. Man ringde till Karlos mor på Södermalm, och bad henne snarast till attta hand om sonen som låg med en lapp om sin fot, i bårhusets kyl under jord.

Men mamman som flytt från en svart diktatur, hon kände till allt om polisens tortyr. Hon svarade att här blir det ingenting gjort, förrän jag vet hur min ända son dog.

Kristina från Kungsholmen satt i sitt kök, med halv ljummet kaffe och hemrullad rök. Och tänkte på det hon bevittnade igår, på den klubb hon brukade gå till. Hon såg för sitt inre hur Karlos slogs ner, hur han bakbands och hurpoliserna klev, omkring på hans rygg till man hörde ett knak, när någonting ipojken gick av. Hon måste få veta om allt slutade väl, så hon ringde tillarrestens befäl, och när det var klart att de gått som hon trott, så frågadehon vart Karlos hade bott.

Hon for hem till mamman och sa som det var, att Karlos blev dödad när ryggen gick av.
Tillsammans beslöt de att hjälpa varandra, för här måste sanningen fram.
Karlos är död någon vet vad som hänt, i gryningen låg han där kall i sin cell,man fann inget blod och man fann inget spår men någon har börjat förstå.

När en anmärkning mot en polis kommer in, behandlas den som att den inte finns.En invandrar kvinna som stämt en polis, får vänta tills någon har tid.Processen i tingsrätten gick på en kvart, och rätten slog fast det som läkaren sagt, men Kristina var en och poliserna två, och det fanns inga flervittnesmål.

Men Kristina och mamman beslöts att få fatt på flera personer som varit på plats, så Karlos fick stanna i bårhusets kyl. För nu börjar tiden bli dyr.
När dörrvakten hörde hur allting var fatt, så nämnde han andra som varit på plats. Och snart fanns det flera som kunde gå ed, på det som dem alla fått se.

Hovrätten krävde en ny obduktion, och Karlos kom äntligen upp ovan jord. Och snart stod det klart hur han miste sitt liv, och mamman fick äntligen frid.
Men vem ska man döma? Vem bär denna skuld? Är det Karlos som bråkade när han var full, Är det dörrvakten eller en våldsam polis eller gästerna som stod bredvid?
Är det läkaren från häktet eller vakterna där? Kan det vara obducenten som undvek besvär, Är det tingsrätten som gått på läkarens ord, Eller var det ett kollektivt mord?
När svenskar blir mördade så undersöks allt, Men när svartskallar omkommer så tar man det kallt.
Men med Karlos kom äntligen sanningen fram först när folk börjar hjälpa varandra.

Karlos är död alla vet vad som hänt, i gryningen låg han där varm i sin kista, man fann inget blod, man fann inget spår men äntligen kan alla förstå.

Likes

Comments