View tracker

Nu kommer en ny novell!

Jag tänkte starta en ny novell när A Huge Problem är slut.

Den ny novellen komma vara lite lik, men den kommer att handla om en helt annan sak.

---------------------------------------------------------------------------------

Har du hört om den där tjejen på tredje gatan?

Isabelle, om du inte har träffat hon måste du har fått en skymt av henne.

Som sagt, hon är vacker.

Med hennes blonda, ljusa hår och is blåa vackra ögon förtrollar hon dig med ett vackert leende.

Hon hade allt; topp betyg, pojkvän, popularitet, ett liv helt enkelt.

Men det är inte lätt att ha allt.

Efter att hennes pojkvän har mördas rasar allt.

nja allt utom ett; uppmärksamhet.

Isabelle blir vittne till mordet efter ett bråk hon hade med honom innan mordet.

Pojkvännen, även känd som Matthew är en kille som inte skulle göra något fel.

Men han är en av skolans mest populära killar.

Ingen vet vad som har hänt eller vad han har gjort.

Efter allt som har hänt vill Isabelle bara glömma allt, lämna allt bakom sig.

Men det är inte lätt att göra det när hon har poliser, reportrar och hela sociala median efter sig.

När hon går i korridorerna på skolan förut kollade alla på henne med respekt för att hon var populär, nu kollar dom på henne, som om hon är ett skämt.

Isabelle är trött på uppmärksamheten så hon försöker hitta sanningen själv.

Vad hände Matthew egentligen?

Lögner bubblar fram och förut såg Isabelle Matthew som sin älskade pojkvän, som hon vet allt om.

Men nu ser hon honom som en främling.

Men förhoppnings vis kommer sanningen fram med tiden.

Hoppas jag.

------------------------------------------------------------------------------------------​

Vad tycker ni om min nya prolog?

Det kommer bli min andra novell och den börjar efter A Huge Problem är slut!

Hoppas ni har haft en bra dag så hörs vi!

Hej då!!          // Kram Evelina

Min och Tuva's blogg!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hey hey!

Jag tänkte bara säga att jag fortsätter skriva på denna novell och kapitel 4 kommer nog ut till veckan om jag har tid.

Men jag hade tänkt skriva några prologer på noveller som kommer ut efter den här är slut.

Då kan jag bara välja någon av prologerna när jag ska skriva en till novell.

Jag verkligen älskar att skriva och jag vet redan hur denna novell ska sluta.

Jag skriver inte med en speciell genre, alla noveller jag ska skriva på denna novell blogg kommer vara olika.

Den jag skriver nu är nog lite mer åt roman/ mysterium genre.

Men det var allt jag hade att säga så hörs vi nästa kapitel!

Hej då!         // Kram Evelina

Min och Tuva's blogg!

Likes

Comments

View tracker

Pervious

Nu fick ni veta vad som orsakade mitt helvete till problem.

Efter det så försvann mitt självförtroende.

Jag vet att det var han som tog det och kastade det i sjön.

Det ända felet jag gjorde var att jag skulle ha hoppat efter det.

Vem vet?

Jag kanske skulle hitta det någonstans på botten i ett koral rev.

Men nu är det försent.

Eller?

-----------------------------------------------------------------

Steph!, ropade Lopez.

Jag rykte till lite.

Det var morgon och jag sov fortfarande.

Men Lopez här kan inte respektera det!

Jag öppnade ögonen försiktigt, men stängde dom snabbt när jag kände solstrålarna lysa i ögonen på mig.

Jag blinka till och när jag äntligen kunde se klart såg jag Lopez sitta på sängen stirrandes på mig.

Jag hoppade till ännu en gång och satte mig upp.

- Can I have some space, please?, fråga jag Lopez som satt med nyllet upptryckt i ansiktet på mig.

- Oh sorry!, but do you don't know which day it is today?

- No, sa jag stumt.

Lopez slog sig själv i huvudet och bara såg på mig med den där blicken '' snälla spela inte dum nu '' blick.

- It's the second day of summer vacation!, skrek hon lyckligt.

Vi mötes i en kram och började dansa lyckligt i mitt rum.

Jag, dansa i min pyjamas, ny vaken.

Ni kan ju föreställa er hur det ser ut.

- Wait, were is Emma?, stannade jag upp.

- How much have you forgotten?, fråga Lopez skeptiskt.

- She and her family are gone to LA, and will be there in about one week, I think.

- Oh crap!, suckade jag.

- What?, frågade Lopez

- I forgot to say goodbye, I going to call her later.

Jag gick ner till köket med Lopez som släpp tåg efter mig.

Hon hade inte ätit än eftersom hon kom nyss från flygplatsen, efter att ha sagt hejdå till Emma.

- I was to ask you if you want, go to the beach?, frågade Lopez exalterat.

- Yeah, I'm just going to grab a shower.

- Ok but we can eat some breakfast first!, sa Lopez medans hon gick och hämtade lite te.

Jag är ingen britt men älskar fortfarande te.

Efter vi hade ätit frukost tog jag en dusch.

Jag tog på mig bikinin med kläder utanför.

Jag skippade smink eftersom jag skulle förmodligen bada.

Sen packade jag ner solglasögon, handduk och solhatt. i min lyxiga strandväska.

Det var ingen dyr märkes väska men den kan fortfarande se lyxig ut.

Det bästa med sommaren var att vara på stranden.

Tjejer på stranden ligger mest och solar, spanar på killar o.s.v

Men jag är i min egna bubbla och ligger och solar.

Jag tänker för det mesta.

Det finns så många osäkra frågor.

Dom kommer säkert aldrig bli besvarade.

Vi tog Lopez jeep och körde iväg till stranden.

Lopez hade som vanligt starships med nicki minaj på högsta volym.

Hon sjöng så högt så hon överröstade låten, men jag sjöng inte så mycket eftersom det inte är min favorit låt.

- Can you please put on some better music?, skrattade jag fram.

- Like what?, frågade Lopez med en konstig min och vi föll in i en till skratt attack.

- Maybe Taylor Swift?, sa jag.

- Are you serious with me?, frågade Lopez med en skeptisk min.

- Yeah, you know I like country!

- Okey, which song then?, suckade Lopez medans hon började klicka fram en Taylor Swift låt på hennes Iphone.

Hon har en bil där hon kopplar in mobilen i bilen så hon kan välja musik på Spoify och Youtube.

- Blank space, it's not much country in it for you.

- Thank you.., pustade hon ut i ett skratt.

Och där blev det en till skrattattack från oss båda.

Sen började bilen fyllas av det ljuvliga ljudet av Taylor Swift.

Vi båda började sjunga med.

Nice to meet you

Where you been?

I could show you incredible things

Magic, madness, heaven, sin....

Hon har en bil utan tak eftersom det är sommar.

När vi var framme vid stranden så såg jag hur många det egentligen var.

- Wow, sa jag chockat.

- Yeah, I know, I did'nt thought it should be so much people!, sa Lopez lika chockat.

- Come on, lets go!, sa jag och hoppade ur bilen tillsammans med Lopez.

- Hope we find some hot boys here!, sa Lopez.

- No, you know that I don't want anything with guys to do anymore...

- Ohh come on Steph!, suckad Lopez irreterat.

- It's been a year now!, sa hon.

- I know!, but it's not like I still thinking about him, it's just I can't have a boyfriend right now.

- Okay, but not every guy it's like him, sa Lopez.

- Yeah I know, it's just I'm so pissed off on every guy, I can't trust anyone, förklarade jag och hon lyssnade förstående.

Jag är så glad att jag har Lopez, för det har alltid varit hon och jag, såklart vi är med Emma också men jag har känt Lopez sen jag var 3 år så hon förstår mig bättre.

- I understand that you having a hard time right now, but let's have some fun now and se what the World have to offer!, sa hon medans vi sprang ner till stranden.

Vi satte iordning våra solstolar och satte oss ner på dem.

Jag tog av mig mina kläder eftersom jag har på mig bikinin under.

Sen tog jag fram solkrämen ur väskan och började smörja in mig.

- Steph, look it that guy over there!, skrek Lopez tyst.

- Lop, you know I don't care about the boys.

- Yeah, I know.

När jag hade smörjt in mig klart la jag mig ner på den rätt så varma solstolen.

- But, can I go to the boys over there?, frågade Lopez med hundvalps ögon.

- Okey, but I'm going to buy some ice cream, so don't disappear!, sa jag och började gå mot glass ståndet.

Jag kollade på alla som surfar och har allmänt kul.

Lite avundsjuk är jag väll, men jag skulle inte kunna ha sådär kul efter....Michel.

Rätt i mitt tänkande gick jag rätt in i någon och for ner i sanden.

- Oh I'm so sorry, are you okay?, frågade främlingen framför mig.

- Yeah, I think so, sa jag.

Han sträckte fram handen så jag kunde ta i mot den.

Jag tog tag i handen och han drog upp mig på fötter igen.

Jag började borsta bort all sand från min kropp sen ställde jag mig rak.

När jag kollade upp bemöttes jag med ett par havs blåa ögon.

Jag höll nästan på drunkna i hans ögon.

Han har tjockt choklad brunt hår och ett fantastiskt leende.

- I'm Cooper, sa han och räckte fram handen så jag kunde skaka den.

- I'm Stephanie, but you can call me Steph, sa jag.

- Hey Steph, sorry again for that, sa han och pekade på min hals.

Jag hade inte ens märkt det men han hade söla ner glass över hela mig.

- Oh it's okay, I can just go to the water and clean my self.

- I can follow you if you want?, frågade han.

- If you want, then sure, sa jag förvånat.

Jag började gå till en lite mer avskild plats av stranden.

- So, why aren't you with the other boys?, frågade jag.

- I don't that type of a guy, I more like a thinking type, sa han och jag nickade förstående

- Yeah, me too.

Han nickade och log.

Jag log tillbaks.

Jag gick ner till vattnet tills det slutade vid min navel, och började tvätta bort glassen.

Precis när jag skulle vända mig och gå tillbaka till stranden, så kände jag någon som knuffade mig och jag var under vattnet.

Jag for snabbt upp ur vattnet, eftersom det var inte så varmt längre.

Då såg jag Cooper stå och skratta som en galning i vattnet.

- Oh you didn't!, sa jag och började gå fram till han för att dränka han.

Men när jag försökte så gick det inte för såklart är han mycket starkare än mig.

Då tog han tag runt min midja och vi båda for under vattnet.

Jag tog mig ur hans grepp snabbt och hoppade ur vattnet.

- Cooper!, skrek jag från stranden.

Jag kunde inte se han någonstans.

Plöstligt kände jag ett par kalla armar runt min midja och jag skrek till.

Jag vände mig om snabbt och där står Cooper, fast den här gången, väldigt nära mig.

Jag kände hans varma andedräkt och han hade fortfarande armarna runt min midja.

Han började försiktigt komma närmare för att kyssa mig.

Då kom jag tillbaka till verkligheten och drog mig undan snabbt.

Han gav mig en frågande blick.

- I'm sorry, I don't ready to have a new boyfriend yet, sa jag och la mina händer för mitt ansikte så han inte skulle se mina tårar.

- Don't cry, sa han och höll om mig i sin mer varma famn nu.

- Can you tell me what happened?, frågade han mig.

- I don't know, can I trust you?, frågade jag och kollade upp mot hans ögon.

- Of course, sa han med en mjuk röst.

Vi satte oss på bryggan vid vattnet.

Vi satt på bryggan med benen dinglande över vattnet.

Det påminde mig bara om en person; Michel.

Jag förstår inte varför han gjorde så här mot mig.

- So, what happened?, frågade han.

Jag började förklara om hur Michel krossade mitt hjärta.

Om hur han tog mitt självförtroende, min säkerhet, del för del, kastade han allt i sjön.

När jag hade berättat hela historien tog jag ett djupt andetag.

- He took everything from me, sa jag förtvivlat.

- And I keep asking myself, what did I wrong?

- If I hadn't gone on that trip, what would happened then?
Would he not done what he did then?, sa jag.

- You didn't do anything wrong, it's he who is an asshole, sa Cooper och kramade om mig.

Jag grät i hans famn, den var alldeles varm.

- He took the thing that was most important to me; my self confidence.
- Then I'll help you get it back, sa han och släppte mig från hans varma famn.
- How?, sa jag förtvivlat.
- You know, self confidence is also a fear, you lose your self confidence because of a fear, sa han.
- How do you mean?
- What did you feared the most when he did like that to you?, frågade han uppriktigt.
- It felt awful that he could have that much power over me, so much control over me,
- I trusted him so badly, that I don't even could see what was in front of my eyes; a monster, since then I haven't trust a single guy, cause I don't want anyone to have such a power over me like he had, sa jag och kände en ynka tår rulla ner för min kind.
- He took it from you, now I'll get it back to you, sa Cooper.
- How can I know that I can trust you?
- You just told your whole life story to me and I promise I'll help you if it so get me dead, to get it back, sa han allvarligt.
Jag log mot han.
Vi kollade ut mot den vackra solnedgången och det glittrande vattnet.
- Cooper?
- Yeah?
- Thank you.
- For what?, I haven't done anything yet, sa han och kollade mot mig.
Jag fortsatte kolla på solnedgången.
- Thank you for showing me that it is someone who actually care, sa jag.
Han la en arm runt mig.

Det började bli skymning och kallt så jag ställde mig upp och borstade ännu en gång bort all sand från min kropp.

- It's getting cold, maybe we should get going, sa jag och tog hans hand för att hjälpa han upp på fötter igen.

- Yeah, can I have your number?

- Yeah of course, sa jag och gav han min mobil.

- Thank you, sa jag när jag fick tillbaka den.

- No problem, but I'll see you around?, sa han och vi börja gå åt skilda vägar.

- Yeah see ya!, ropa jag och började gå mot Lopez bil.

Lopez satt i bilen sovandes med mobilen i den andra handen.

- Lopez?, sa jag och började skratta.

- Steph?!, were have you been?, sa hon förvirrat.

- I'll tell you later but now I want to go home, sa jag och klev in i bilen.

- Yeah, me too, sa Lopez och startade bilen för att köra hem.

Jag hoppas verkligen Cooper lyckas hjälpa mig med mitt problem.

Han verkar vara så ödmjuk.

Men hur vet jag att jag kan lita på han?

Jag har nyss träffat han.

Det kan bara tiden vissa.

Men kom ihåg; TRUST It's a big word.

-----------------------------------------------------

Ett till kapitel uppe!

Jag vet att det tar VÄLDGIT lång tid mellan kapitel, men jag har verkligen inte slutat skriva!

Vad tror ni?

Kommer Cooper och Stephanie bli tillsammans i slutändan?

Who knows.

Men kom ihåg att denna novell handlar inte om att dom ska bli tillsammans, den handlar om att hon ska finna sitt självförtroende.

Just so you knows!

Goodbye! // Kram Evelina

www.nouw.com/wishawonderfullife

Likes

Comments

Previous

Och det värsta, du får inte dejta vem som helst.

Han/Hon ska helst vara rik/smart.

Men nog om dessa korkade regler!

Om ni nu vill så gärna följa mitt liv från nu så fortsätt kolla.

Jag har ett väldigt komplicerat liv.

Men tar det bara lugnt ni kommer förstå med tiden.


-----------------------------------------------

Flashback

Sommaren 2013.

Det var då det hände.

Mina kompisar ( Emma och Lopez ) och jag har varit i Argentina.

Mamma hade hämtat hos från flygplatsen.

Vi satt och tjoade och pratade om resan.

Jag har aldrig varit så här lycklig!

Just då plingade det till i mobilen.

Ett sms av min pojkvän, Michel.

Sms:

Kan vi mötas vid.

Vårt ställe.

xx Michel.

Vårt ställe.

Det ligger vid en bro.

Vi brukar sitta och prata medans vi dinglar med benen.

- Mother, Michel want to meet me at the bridge.

- OK but Come home early because father as miss you so much.

-OK, sa jag lydigt.

Som sakt, regler.

Jag klev ur bilen och började gå upp för bron.

Jag såg mamma åka iväg.

Jag tänkte på hur skönt det skulle bli att se Michel igen.

Det fanns ingen mer underbar än han.

Jag började se Michel.

Men vänta.

Det satt två där.

Har Michel tagit med en av hans vänner dit.

Till vårt ställe?

Jag kom närmare och såg Michel.

Med en tjej.

Dom satt precis som vi brukar, dinglande med benen.

Det ända som inte stämde var att det var inte mig han kysste.

Det var Felicia.

Tjejen med det perfekta blonda håret och de bruna ögonen.

Populär.

- Michel, fräste jag till aggressivt.

Han hoppade till och vände sig försiktigt om och kollade mig rakt i ögonen.

Felicia kollade nöjt på mig.

Michel for snabbt upp på fötter igen.

- Hey...... Stephanie.., sa Michel förfärat.

- It not as it looks.

- Is not it?, for what I see, you have text me and now here I am,watching you kiss another girl?

- Explain to me what it is, I see then, sa jag strängt.

- I loved you,

- I thought you loved me, sa jag förfärat.

- I do love you, sa han förtvivlat.

- No you don't, then you would'nt have made this.

- You're just a stupid idiot.

- I was just joking with you, I don't love you, sa han flinandes, men man såg hur förkorsad han var.

- How can I love a psycho as you, sa han elakt.

Vad har han gjort.

Vad har hon gjort.

Vänta.. vad har jag gjort?

- I was only gone for two months, why?

- Should I go?, fråga Felicia med ett flin lekandes på läpparna.

- No, I can go stay here you continue with whatever you did , do you know what Michel?, it's over, med det gick jag med bestämda steg därifrån.

Tårarna har inte kommit än.

Nu är det mest frustation och ilska.

- Stephanie!, hörde jag Michel ropa.

Jag bara fortsatte gå.

- Steph you can go to hell!

Det var det sista jag hörde i från honom.

Nu fick ni veta vad som orsakade mitt helvete till problem.

Efter det så försvann mitt självförtroende.

Jag vet att det var han som tog det och kastade det i sjön.

Och eftersom det inte kan flyta sjönk det ner på botten.

Det ända felet jag gjorde var att jag skulle ha hoppat efter det.

Vem vet?

Jag kanske skulle hitta det någonstans på botten i ett koral rev.

Men nu är det försent.

Eller?

-------------------------------------------------------------------------

Då var kapitel två uppe!

Det här faktiskt andra gången jag skriver detta för jag råkade göra så det försvann men nu är det klart!

Blogg: nattstad.se/wishawonderfullife

Kommentera!

Likes

Comments


Just nu sitter jag i kyrkan.

Väntan att få sommarlov är stor.

Man kan nästan känna spänningen eller rättare sagt längtan i den stora lokalen.

Jag har nu gått ut första året på gymnasiet, med som tur toppen betyg.

Varför jag klarar mig så lätt i skolan är nog bara för att min familj har så stora krav.

Kort sagt är min familj en som vill att allt ska vara perfekt.

Tillexempel ska man äta perfekt och ekologiskt såklart.

Man ska ha toppen betyg som sagt och där med kunna välja vad man vill bli.

Men det är inte så demokratiskt i min familj.

Man får inte bli något som en som jobbar inne på ICA utan du måste bli något avancerat som en läkare.

Och det värsta, du får inte dejta vem som helst.

Han/Hon ska helst vara rik/smart.

Men nog om dessa korkade regler!

Om ni nu vill så gärna följa mitt liv från nu så fortsätt kolla.

Jag har ett väldigt komplicerat liv.

Men tar det bara lugnt ni kommer förstå med tiden.

----------------------------------------------------------------------------------------

Hey! det första kapitlet ska vara liten men dom andra ska vara mycket längre!

Likes

Comments

Hey nu kommer min första handling till en novell!

Jag tycker det är bara dumt att ha någon som spelar i din novell.

Istället vill jag beskriva henne jag skriver om.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tänk dig en tjej som är 16 år.

Hon har klar blåa ögon och mörkt brunt, platt hår.

Hon vart less på håret så hon gjorde så det blev ljusare i topparna ( blont ).

Hon bor i en familj som är perfekt.

Hennes föräldrar bor tillsammans och dom är rik.

Hon har två syskon.

Stina och Brad.

Hon bor i ett väldigt flott hus.

Hon har sina vänner och är inte den som vill stå i centrum.

Men hon är inte blyg, det är lätt för henne att bli vän med vem som helst bara om hon vill.

Hon är väldigt snäll och hon är ingen bitch.

Hon bor i USA.

I Dallas som ligger i Texas.

Och det viktigaste - Hon heter Stephanie.

Men vad är då problemet?

Hon verkar ha det perfekta livet.

Det alla drömmer om.

Men som alla vet så kan man inte ha ett perfekt liv.

Tänkt dig att allt jag har berättat om henne som är bra är 50%.

Det problemet som hon har är den andra 50%.

Det är så stort att det är hälften av hennes liv.

Denna berättelse kommer handla om detta problem.

Hur hon kommer att lösa det.

Men det kommer också handla om hennes liv.

Vilka faror hon möter på vägen till lösningen.

Dom värsta farorna.

Kärlek, svek...

Men om ni ska kunna följa med mig i denna berättelse måste ni ju veta vad detta problem är?

Jo det är något hon har förlorat.

Hon har förlorat hennes...

..Självförtroende.

  •  

Likes

Comments