Nu är stressen över, shit vad jobbigt det var med alla förberedelser men ändå så sjukt kul!
Ca 25 personer av min familj och släkt kom för att fira mig på mitt kalas och de veganska tapas som jag och Tim hade slitit med blev en hit- speciellt pirogerna och de fyllda paprikorna!
Helt ärligt så valde jag att göra det lite krångligare med maten än vad som egentligen behövdes men jag älskar att testa nya saker och sedan jag blev vegan har mitt intresse för mat ökat otroligt mycket. Sen är det ju också så att man självklart vill imponera med hur god vegansk mat faktiskt är! Det är en del i min familj som utesluter kött i sin kost redan, den senaste är min mamma, hon äter dock fisk och skaldjur (så glad och stolt att hon tog steget! ❤), och överlag känns det som att alla är väldigt öppna till sinnet när det gäller andra matval än det som är normen. Men icke desto mindre vill jag imponera med vegansk mat, att tycka något är gott för att vara veganskt är inte samma sak som att tycka det bara var riktigt god mat- och det ska vara, bara riktigt god mat! Och jag tror att vi lyckades med det 😄
Jag fick en massa fina presenter, bland annat böcker, örhängen, träningsbyxor, lotion/duschkräm/shampo och balsam från The Body Shop, muffinsformar, sängkläder, en massa fina klänningar (som jag måste visa upp någon dag), champagneglas, prosecco, champagne, vin, presentkort och en massa fina blommor! 😍😍😍


På kvällen kom mina vänner och min kära bror för att festa lite med mig, sist jag hade fest fyllde jag 20 år. Det känns som max 2 år sen så när man inser att det faktiskt är 5 så undrar man var tiden tog vägen? Första festen i vår lägenhet med! Som förövrigt börjar se riktigt mysig ut, speciellt med den nya mattan jag fick i present av mamma och pappa 😊
Tyvärr var jag svindålig på att ta bilder så det blev tyvärr inga från festen. Men kul hade vi i alla fall 😄

Tack alla som kom och firade mig, det betyder mycket! 💗😘

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

I går fyllde jag 25 år. Ja jag har lite åldersnoja, inte för att jag är speciellt gammal utanför att jag inte blir yngre och tiden går för fort! I går gjorde vi inget speciellt, jag vaknade med en huvudvärk från helvetet och sen hade jag ont i magen och mådde illa resten av dagen. På eftermiddagen mådde jag lite bättre så jag och Tim röjde i vardagsrummet- vi har haft en massa kläder som Izak vuxit ur, en tv och lite annat skit ståendes på golvet eftersom jag inte vetat vad vi ska göra av det. Jag säger jag eftersom Tim inte bryr sig särskilt mycket om hur det ser ut 😁
Det var strålande väder hela dagen och när jag mådde ganska bra på kvällen så passade jag och Izak på att gå ut och cykla lite, han har ju förstått det där med att trampa nu och han är så stolt att han vill cykla hela tiden. Det blev lite spontanbad i områdets pool med! Det kändes verkligen som en perfekt kväll med en perfekt son ❤

Jag tog inga bilder men lägger upp några från när vi var i Mulle Meck- parken i måndags då även Tim var med 😊



Idag är det städning som står på schemat inför firande på lördag, och även en sväng till systemet. Är så mycket att göra så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Känns som jag ligger i fas än så länge men morgondagen och lördag kommer bli stressigt hur jag än gör. Har bestämt mig för att göra en massa vegansk plockmat till kalaset, typ tapas. Ibland undrar jag om jag inte tagit mig vatten över huvudet men jag gillar ju faktiskt att laga mat ändå och testa nya saker. Mitt mål är ju också att även icke- vegosarna ska tycka att det är gott FAST det är veganskt, som det brukar låta 😉
Får hjälp av min kära mor och min kära mormor att baka lite bröd samt fika för det hinner jag inte. Vågar heller inte lita på att jag kan göra ätbart bröd. Jag kommer däremot att göra cheesecake i stället för tårta-helt vegansk såklart. Snabbt och enkelt! Det svåra blir att få plats med dem i frysen...
Har gjort listor med allt som ska göras (I 💗 listor), just nu ser jag inget ljus i tunneln 😣


Likes

Comments

Första gången jag grät över att jag var ful så var jag 11 år. Jag kommer ihåg det så tydligt. Jag vet inte vad som triggade det första sammanbrottet över mitt utseende men antagligen var det osäkerheten som byggts upp under en längre tid.

Jag kommer ihåg hur viktigt det kändes att ta plats i klassen då, att vara "populär" bland killarna. Jag kommer ihåg att jag och min bästa vän Josephina till och med var rivaler under en stor del av den tiden eftersom vi var kära i samma kille. Men så vitt jag kommer ihåg var det ändå inget som gjorde att vi gled ifrån varandra, vänskapen var viktigare då. Vänskapen och att bli sedd. Jag minns när jag sprang över fotbollsplanen i Rydboskolan en gång, jag tror jag var ungefär 10 kanske , och kände hur brösten rörde sig något under tröjan. Minimalt men det kändes. LYCKAN!
Josephina och jag åkte till Arninge. Vi hälsade på hennes mormor som jobbade på Hemtex där. Sen köpte vi små toppar, typ sporttoppar fast i vanlig bomull, att ha under tröjan. Vi köpte även en varsin riktig bh. I storlek 65 AA eller något. Har ni någonsin sett en bh i storlek 65 AA? Dom är supersmå, man behöver inte bh i den storleken.
Jag gömde den riktiga bh:n för mamma, hon ville inte att jag skulle ha sånt än. Topparna var okej men bh var för mycket. jag förstår henne. Jag som mamma nu hade känt likadant. Det är hemskt hur fort barnen försöker växa upp.
Enda anledningen till att jag och Josephina hade de där topparna och bh i 65 AA var ju för att det extra bandet skulle synas och göra killarna intresserade. Det var en sexuell grej, och om att växa upp. När vi var 10-11 år.
Det funkade också, jag kommer ihåg hur killen vi var kär i satt med oss i knät och drog i de extra banden. Det var roligt och spännande.

Jag minns inget av det här som ett problem, det här är fina minnen för mig som jag alltid kommer att ha med mig. Men egentligen började ju allt redan då, det var början till allt som skulle komma sen. För jag minns ju att första gången det gjorde ont i kroppen över att inte vara bra nog, och jag inte kunde annat än att gråta ohejdat i 20 minuter, så var jag 11 år gammal. Jag kommer ihåg hur ont det gjorde och hur jag plötsligt hatade min egen spegelbild.
Det var början. Jag hade en så bra barndom man kan ha med underbar familj, men jag hamnade där ändå. Ibland känns det som att jag inte har rätten till att må dåligt just för att jag inte kommer ifrån alkoholiserade eller knarkande föräldrar, för att jag inte blev utnyttjad eller våldtagen som barn eller hade det dåligt ställt ekonomiskt. Men jag kunde inte välja, jag väljer inte att må dåligt i bland, jag försöker välja att må bra. Men ibland är det utom min kontroll.

Det finns många som tror eller tycker att unga överdriver, att tonårsångest är en normal grej och inget som ska tas seriöst. Inklusive Tim, min sambo. Vi pratade om det för ett tag sen, och att han tycker att många unga som säger sig mår dåligt bara gör det för uppmärksamhet. Mår man dåligt på riktigt är man tyst. Men vad som händer då är väll ändå oftast självmord.... så alla som mår dåligt på riktigt tar livet av sig? Nej.
Enligt mig är det ju just det som är en del av att vara ung, framförallt tonåring, att vilja ha uppmärksamhet, att försöka hitta sin plats och bli accepterad och älskad- helst av alla. Samtidigt som man försöker bli vuxen.
Enligt Tim har det alltid bara funnits en typ av depression, den man får diagnos för som vuxen, som man ofta tar mediciner mot. Ångest finns inte, bara det som kallas för tonårsångest, det som alltså inte är riktigt på riktigt.
Jag blev inte arg när han sade detta trots att han sade det mitt under en pågående ångestperiod för mig (han visste inte), men kände ett behov att förklara. Jag har inte någonsin gått någon utredning eller fått någon diagnos men jag vet att jag mått dåligt i perioder sedan jag var 11 år. Jag vet att jag fortfarande får djup ångest som kan hålla i sig i veckor åt gången, försöker alltid hitta en direkt anledning till att jag får det men oftast finns det ingen. Jag vet hur det är att inte kunna sova ensam för jag har varit där, jag vet hur det är att vara med om trauma och känna sig ensam. Jag vet hetsen att bli sedd. Jag vet hur det är att skada sig själv för att det känns bättre att fokusera på den smärtan än den andra.
Jag försökte förklara för Tim och tror att jag fick honom att inse att allt inte är svart och vitt och att det finns sinnesstämningar mellan "lite ledsen" och självmord. Jag insåg att han kanske inte vet att han indirekt sa att mina depressioner och min ångest inte spelar någon roll. Att människor i hans närhet som kanske heller inte alltid mår så bra också räknas in där. Och kanske har han glömt att han mått dåligt själv, slagit bort det som något som ändå inte var på riktigt och grävt ner det.
Men som jag sade till honom: "Bara för att tonåringar i ganska stor utsträckning någon gång drabbas utav tonårsdepression betyder inte det att den är mindre riktig, att det gör mindre ont. Det finns säkert många tonåringar som tagit livet av sig på grund av "en vanlig tonårsdepression".
Therese Lindgren har blivit hylla för att våga lyfta det här om att inte alltid må så bra. Det är dags att vi lyfter fram det mer och slutar göra det till något som är tabu.


Likes

Comments

Många av mina vänner och vänners vänner har nu kommit till den punkt i livet då de skaffar barn. Gravida magar fyller mitt flöde och de är allihopa så vackra. Det finns ju inget vackrare än en gravid kvinna, en människa som bär på en annan liten människa som snart ska komma ut till livet med sin egna unika personlighet. Det är något av det mest naturliga som finns och det händer hela tiden att nya små människor kommer till världen ändå är det lika fantastiskt varje gång och gör många människor berörda. Jag är en av dem som nu ser på och väntar med förtjusning och spänning!
Inte minst är det fantastiskt för en själv.
Jag minns att jag kände det som att jag var den första kvinnan i världen som varit gravid och att jag gjorde något fullständigt otroligt och unikt, jag visste ju såklart att så inte var fallet men känslan var den.

Jag satt nyss och kollade på mina egna gravidbilder, såg skillnaden mellan veckorna och hur magen gick från stor till gigantisk. Hur vackert det var med den där runda magen som höll det viktigaste i mitt liv! Jag kände en överväldigande känsla av att få uppleva en graviditet igen. En växande mage, ett tickande hjärta hos barnmorskan, en svartvit suddig kontur av det allra vackraste innan vi ses på riktigt, sparkarna, hickan och buffarna inifrån... allt var fantastiskt.
Sen kommer jag ihåg att jag inte alls tyckte att det var så fantastiskt. Allt jag just beskrev är VERKLIGEN underbart, förstå mig rätt, men det kommer ju så mycket mer på köpet. Smärta, halsbränna, känslan av att vara en stor fet val med svullna fötter, fingrar, ansikte- ja allt. Inga av mina skor passade längre, jag fick använda mina Converse hela vintern eftersom det var dem enda skorna som gick att göra tillräckligt breda genom att snöra upp dem så mycket det bara gick.
Oförmågan att kunna sova ordentligt eller över huvud taget resa sig ur en soffa utan hjälp. Behovet av att vakna 3 ggr per natt för att kissa, sen börja om hela den smärtsamma proceduren av att hitta en ställning som funkar för att kunna somna om varje gång. Ställningar i andra sammanhang kanske vi inte ska gå in på med tanke på vilka som kanske läser och får en smärre chock men låt oss bara säga att det inte heller var en lätt match.
De översvallande känslorna sen... Herregud vad människor fick stå ut med. Jag ska erkänna att jag redan innan hade ganska lätt till irritation men det var inget i jämförelse med hur det var i kombination med mina graviditetshormoner. Dock måste jag understryka att det inte är så jävla konstigt om man är lite cranky under en graviditet med tanke på allt som jag just skrev ovan. 👆 MEN det kan inte ha varit lätt alla gånger för de runt omkring mig. Jag hade alltid lätt till gråt, jag kunde börja störtböla över de mest bisarra grejer som att jag verkligen villa ha choklad men ingen köpte hem det till mig. Minuten senare kunde jag börja gapskratta åt min egen dumhet för att sedan bli sur för att personen i närheten- oftast Jocke (förlåt), var okänslig eftersom han också skrattade.


INGET blev heller bättre av att jag hade djävulsk foglossning och hade fått instruktioner om att helst inte röra mig så mycket alls.... Jag kunde dessutom inte varken röka eller gå ut med vänner. Jag kunde inte inte dricka vin. Jag vet att alkohol inte är livet, det är verkligen inte så, men jag råkar älska vin. Jag drack alkoholfri cider och liknande, det var jättegott. Men vin blir inte samma sak utan alkohol. Dessutom var jag 21 år under denna tid och alla mina vänner gjorde en massa saker som jag inte kunde göra. Ingen annan hade barn än. Kanske blir det bättre/roligare/mysigare nästa gång när fler är i samma fas i livet, som jag oplanerat kastades in tidigare än tänkt. Men jag kommer nog aldrig vara ett fan av graviditeter. Så är det bara.

Att föda barn däremot är det mest fantastiska jag gjort/ varit med om, känslan är obeskrivlig och det är något jag gärna gör om trots att jag aldrig känt en smärta som kommer ens i närheten utav den. Det är bara just hela den här graviditets- grejen jag inte vill ha. Jag har gjort det en gång, det var inget för mig. Samtidigt vet jag att jag vill ha MINST 1 barn till (helst 2) så jag antar att jag måste göra det igen.
Trots allt är det ju ändå värt det när man får hålla sitt barn för första gången och vara med under alla deras första gånger efter det

Likes

Comments

I går blev det mera utelek med Izak, det var inte lika varmt och skönt som i måndags men helt okej ändå 😊 Sen gick vi och handlade lite och jag föreslog att vi skulle köpa med oss saft och kakor och fika lite så det gjorde vi!


Gårdagens middag skulle bli enkel men jag upptäckte att det tog mig 1 timme ändå att bli klar, det var ganska många moment. Jag gjorde en plåt med rotfrukter, grönsaker och färska champinjoner som jag slängde in i ugnen. Låter ju superenkelt men tog en stund att skära allt och sen skulle jag krydda och rosta kikärtor samtidigt som jag skulle steka majs och sparris. Och så skulle jag ju göra sås också. En varm och en kall.
Sen måste jag erkänna att jag är jävligt långsam på att laga mat... men gott brukar det bli i alla fall! 😁 Tror även att det var godkänt av Tim fast jag inte gjort mat på helfabrikat- vilket är det han föredrar annars.
Han älskar när jag gör typ potatisgratäng med färdig vego schnitzel eller så. Jag vill dock försöka komma ifrån helfabrikaten lite mer. Inte för mycket såklart, helfabrikat är grymt enkelt, gott och det brukar gå hem hos Izak. Har blivit lite mycket nu bara tycker jag men mina barn här hemma 😉 Haha .




Jag använde mig av ett recept från den här grymma bloggen:
http://nouw.com/greenlovestories/rostad-rainbowpanna-med-heta-kikartor-29421315

Modifierade efter eget tycke lite, hade purjolök i stället för rödlök, lade till kålrot för att det är så jävla gott osv. Man kan ju variera detta till alla oändlighet. Riktigt gott var det!

Min telefon har gått sönder helt nu med.... Måste åka och få en ny (har försäkring men kostar 1000 kr i självrisk....). Ska jobba idag 15.00 så tänkte försöka hinna det innan, annars får det väll vänta till i morgon.... Men vill ni nå mig är det säkrast att skriva på facebook. Har ni inte facebook får ni helt enkelt vänta på svar 😉

Likes

Comments

Idag ska vi hämta mamma och pappas dubbelsäng 😄 ska bli skönt att få space när man sover. Vi ska åka och hämta lastbilen i Danderyd om några minuter.

Orkade inte smink Idag, blir en vilodag för huden.

Likes

Comments

För idag hände det! Idag var den stora dagen då Izak äntligen bajsade på pottan! 😄
Jag kan ha mutat honom lite med glasstårta. Men alltså alla medel är tillåtna. Ni som säger att ni aldrig kommer muta era barn har uppenbarligen inga barn än (jag sa det också innan jag blev förälder).
Det funkade ju så det var ändå en stor seger som var värd att firas med glasstårta åt min prins! 😊

I helgen ska han vara hos sin mormor och morfar, pappa var här och hämtade honom nyss faktiskt. I morgon ska jag jobba och på söndag ska vi äntligen få dubbelsäng! Ska bli så skönt att slippa ligga så nära varandra 😉


Likes

Comments

Innan jag blev mamma var inte bajs något samtalsämne som kom upp bland familj och vänner, det är det egentligen inte nu heller men mitt liv kretsar just nu kring det. Bajshysterin som direkt infann sig efter att Izak fötts har åter kommit tillbaka, vi håller nämligen på att försöka få Izak blöjfri. Kissa går superbra och han säger- nästan- alltid till när han behöver gå. Bajsa däremot... Det verkar inte vara något man i Izaks värld kan göra på pottan så vi har lirkat i veckor men det slutar alltid med att han bajsar i blöjan på kvällen innan läggdags eftersom han fortfarande har blöja under natten. I söndags satte vi på honom blöja för att vi skulle åka och gå ganska länge och då passar han såklart på att bajsa ned inte bara 1 utan 2 blöjor precis innan vi ska gå... Ibland är livet underbart. I går natt bajsade han medans han sov för första gången på typ 2 år. Han hade ju hållit sig hela dagen eftersom jag försöker vara bestämd med att han både ska kissa och bajsa på pottan och inte kan få blöja på sig bara för att (sjukt elak I know).
Tim har varit lite mer lat på att öva Izak på att vara utan blöja när de varit ensamma hemma men som tur är har Izak tagit saken i egna händer då. Tim berättade för mig att Izak hade tagit av byxorna, tagit av blöjan, gått och slängt den i papperskorgen i köket och sedan satt på sig byxorna igen, allt medans Tim var helt ovetandes. Det hade även slutat med akutbajs i byxorna men jag hejjade ändå på Izak, man får inte vara lat pappa! 😉

Häromdan hade vi ett litet genombrott dock för då lät förskolan meddela att han nämligen bajsat där!
Jaha?! Det gick tydligen bra?? Här har vi kämpat i veckor med täta besök, bokläsning på pottan, kolla barnprogram på pottan, gå när vi går osv men INGET har funkat. Så går han till förskolan så var det världens enklaste sak. ?
Vad gör jag för fel som förälder? 😓😂

Izak är i alla fall superstolt över att vara stor kille med kalsonger! I går var jag och Izak i Mall of Scandinavia och köpte nya kalsonger, han har fått några tidigare men behövde många fler så 7 nya par blev det! Varav 5 med favoriten Blixten McQueen på. Izak gick utan blöja hela dagen medans vi var där och inga olyckor skedde!
Känns overkligt att han blivit så stor! 😲


Likes

Comments