View tracker

Hej!

Såå... Jag har nu skickat in hela min Student Application, efter mycket snurr. Tror jag har nämnt det tidigare, men jag var innan inskriven på USA och skrev typ halva applikationen där och så försökte jag få tillbaka det och så gick det inte. MEN nu är det äntligen klart och det är ur världen :)

Om jag byter lite ämne nu så börjar det ramla in en massa bloggar och live chattar och så vidare inför mitt utbytesår nu. Förut som ni kan läsa (men gör det helst inte, det var lite dåligt skrivet) så var jag väldigt mycket negativ av en hel del olika faktorer. Men nu så kommer mer och mer bara ren pepp inför utbytesåret, vilket jag kan känna att jag verkligen behövde. Kändes som att det mer och mer blev en börda än något kul, vilket verkligen var det sista jag behövde xD.

Men nu börjar förfrågningar på instagram och livechatter och massa andra saker hända så nu har jag äntligen känt den där euforiska känslan när jag tänker på det. Och det är ju det man alltid aimar för! Så saker ser ljusare ut!

Kram!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Hej!

Ja, insåg att de andra inläggen har varit lite bistra och så och tänkte ändra det med detsamma!

Det visade sig att det antagligen kommer ta två år innan England på riktigt, proper, går ur EU. Om vi räknar lite snabb matte så betyder det då sommaren 2018, vilket kommer vara precis när jag har avslutat mitt utbytesår, så med lite tur så får jag ha kvar studiebidragen. Sen vill ju EU ha ut dem snabbare än det, så man vet aldrig, men, men.

Det känns som allting är kaos just nu, och det känns osäkert om jag ens får åka eller inte, men det känns också som att när jag väl kommer dit så behöver jag inte oroa mig för det längre. After all, massa folk åker ju till USA och dem har aldrig varit med i EU, så förhoppningsvis så ska jag klara mig också.

Aja, för tillfället så ser jag fram emot att åka till medeltidsveckan på gotland och försöker att se fram emot nian xD

Kram!  

Likes

Comments

View tracker

​Hej!

Ni vet att hur Sverige håller på att införa nya sedlar?

Det har jag väl ingen åsikt om egentligen, men det betyder att dem gamla sedlarna kommer bara vara värda det papper som den är tryckt på. Så alla gamla spargrisar och plånböcker måste tömmas och gå till banken med. Jag har redan vart där två gånger eftersom jag är glömsk som få och kom på att jag hade en till gömma.

Sen igår hittade jag två spargrisar till (!) med totalt lite över tvåtusen kronor i.

Det är ju nice och så kan man tycka, och det är det! Men så är det det där problemet att jag hittade dem igår. Den 25 Juni 2016. Pengarna går ut den 30 Juni 2016. Vilket betyder att jag har numera fyra dagar på mig. 

Shit.

Kram!

Likes

Comments

Hej!

Så ja... Det här inlägget kommer vara lite depressing, så skippa det om ni vill.

Så England ska gå ut ur EU. 

Jahapp, tänker kanske ni. Det var väl otur och så, men hur är det här relevant?

Jo... Nu när England går ut ur EU så kommer pundet att sjunka i värde. Har inte riktigt koll på vad det betyder för mig, med med min otur så antagligen för det värre.

Det kommer bli dyrare att flyga till och från England och att överhuvudtaget vistas där om man inte kommer därifrån. Detta kommer nästan alldeles säkert betyda att kostnaden för utbytesåret höjs, en kostnad som jag knappt klarar av som det är.

Ef kan också närsomhelst säga att det inte ens blir ett utbytesår, för de har rätt i "extrema förhållanden" att inte gå igenom med det. Och det här räknas väl. Dock har de inte sagt någonting än.

Jag kommer inte kunna få studiebidrag (CSN) från Sverige, vilket också var något som min plan var beroende utav, så utan dem kommer jag DEFINITIVT inte kunna vara där i ett år.

Och sen om man ska tänka i lite större perspektiv så betyder det säkert att fler länder kommer gå ur EU, vilket är liksom lägger perfekta förhållanden för Tredje Världskriget. Nice. 

Och de† kanske värsta av allt, man kommer inte kunna bo där så länge man inte kommer från där (inte jag lol), man gifter in sig där (ja, tjena), man jobbar för ett svenskt företag (bläääää nej), har något speciellt som dem vill ha, (sjukt duktig forskare, jättekänd atlet/skådis/sångare, vilket btw INTE JAG), eller om man söker uppehållstillstånd, vilket till och med dem från Rumänien har nästintill omöjligt att få för att dem, eftersom dem har det "för bra". Så lycka till att en vit tjej från övre medelklassen i Sverige kommer få ett sånt. Så jaaa...

Min livslånga dröm är förstörd, men no biggie, jag ska bara gå och hitta en ny målinriktning, livsdröm, och förhoppningsvis personlighet. 

Kram!

Likes

Comments

Hej!

Helt random, men jag måste bara säga en sak.

Jag tror att min mamma äntligen accepterat att jag ska åka till England(!).

Nämen, liksom innan så har hon typ bara muttrat när man tagit upp det eller visat ganska tydligt att hon inte vill att jag åker. Men nu på senare tid har hon tagit upp det själv några gånger och vart allmänt positiv till det.

Det är bara såå skönt att faktiskt ha support från alla håll (äntligen).

Och så på pengar fronten så verkar det som jag nästan är i mål nu, bara typ försäkringen kvar! Så det ser väldigt ljust ut. Sen ska man ju helst ha lite fickpengar också så att man inte DÖR av svält... Men det får jag väl jobba på. 

Skänk Gärna Pengar Så Att Wilma Inte Svälter I England Fonden, förkortat SGPSAWISIEF får man ju gärna donera till, hehe...

Sååå... någon som vet vart en 15 åring kan få jobb!?!

Kram!

Likes

Comments

​Hej!

Så, det tog ett tag ändå att säga om jag kom in eller inte, för nu lägger jag faktiskt upp i realtid... Inte för att ni kommer lida av det, för jag la ju upp allt på samma gång iaf.

Men hursom, JAG KOM IN! Jag har nu också betalat den första avgiften och har då en garanterad plats på programmet.

Dock så försvann ALLT som jag hade skrivit in på min EF sida, för tydligen var jag inskriven på USA eller nått först, och när dem ändrade det till Great Britain så försvann allt det. Ugh.

Men jag ringde dem om det och de sa att de skulle låsa upp det, men själv ser jag det inte någonstans, så jag får väl ringa dem snart igen om hur jag ska få fram dem. För det var MYCKET jag hade skrivet, och pallar inte skriva det igen.

Men aja, annars är allt fine and dandy, jag har sommarlov nu och det är SKÖNT!

Kram!

Likes

Comments

Hej!         18/3 2016


Så det var ett tag sen…


Mycket har hänt, ett nytt år har börjat, en ny termin i åttan, jag ska konfirmera mig om en vecka, och förresten nämnde jag att jag har gjort min intervju till EF? Inte?


JAG HAR GJORT MIN INTERVJU TILL EF!!! AHH!!


Så faktiskt har den här intervjun varit en long time coming, för att de ringde mig en gång när jag skulle iväg och ha konsert, och så ringde de mig en gång när jag inte han svara, och så ringde jag tillbaka och så hade de stängt, och så ringde de en gång när jag var i skolan, osv… Men vi lyckades (äntligen) fånga varandra och vi satte direkt upp en tid för en intervju veckan därpå.


Innan dess skulle jag ha fyllt i en grej på min egna EF sida (!) och jag hann typ avsluta den en timme innan intervjun hehe… Men det var supersvåra frågor, jag visste inte hur jag skulle formulera mig!


Men i alla fall, jag var supernervös inför intervjun och fick titta på en feel-good film precis innan så jag inte skulle freaka ut allt för mycket. Så intervjun började och jag blev fett chockad av ansiktet som jag mötte.


Det var hon vars blogg jag typ nördat! Fast sådär tre år senare. Jag blev så här lite starstruck och lite förvånad. Jag visste ju hennes namn innan och att hon hade vart i England, jag var bara för TRÖG to connect the dots.


Men intervjun gick jättebra och jag sa inte att jag hade läst hennes blogg, för det skulle blivit weird, och mina föräldrar var också med på intervjun och de sa att de blev mycket lugnare efter att ha fått lyssnat på all information. Och hon var verkligen jättetrevlig, så det var skönt.


Sen fick jag en ”uppsats” (mer små frågor med lite längre svar) som skulle skrivas på 15 minuter (jag skrev den på 13) och jag skickade nyss in den och fick bekräftat att den kom fram. Så nu är det väl bara att vänta på besked om man kom in eller inte. Det skulle ta runt en vecka att få besked sa tjejen, så fingers crossed!


Lär väl skriva snart om jag kom in, så tills dess,


Kram!

Likes

Comments

Hej! 20/12 2015


Ni vet den där känslan man får innan man ska göra något livsavgörande och man panikar lite smått och önskar helt plötsligt att man inte gör det, för att det är en sån stor förändring? Jag har det lite just nu. Jag inser att jag har bara en sommar kvar i Sverige och efter den här julen så har jag bara en kvar.


Också när vuxna och alla i allmänhet drar upp ämnet vilket gymnasium man ska börja på, för det är tydligen en bra icebreaker och man säger att man har några tankar, men är inte helt säger, följt av att de säger ”men det är lugnt, du går bara i åttan, du har tid på dig”. Sen när man själv faktiskt börjar fundera på vad man vill gå för gymnasium och sedan inser att man ändå har som framtidsplaner att bo i London och undrar om det verkligen är värt att slösa tre år av sitt liv som man ändå vet att man inte komma någon vart med. Man inser då att man kanske ska stanna kvar i England för att ta sina A-levels, och efter det känns det ju lite meningslöst att bo i Sverige. Man kommer då till slutsatsen att man skulle flytta hemifrån - och till ett annat land - för (typ) alltid när man är sexton.


*skriker i panik över sin lilla insikt som förvandlades till en livskris*


Missförstå mig rätt, jag vill fortfarande mer en något annat åka till England på ett utbytesår, men jag krisar just nu lite över det. Dock vet jag att om det är det jag vill göra så kommer det fungera och allt kommer lösa sig. Av erfarenhet vet jag att all oro innan saken man ska göra är typ 10 gånger värre en själva saken.


Jag kan ge ett exempel:


I hela mitt liv har jag sparat ut mitt superblonda hår, och jag skulle säga att ända sen 3:an har jag haft hyfsat långt hår, och jag har alltid tyckt att det var en av mina absolut finaste yttre egenskaper. Jag har aldrig gjort något dramatiskt med det. I början hade jag lugg, som jag sedan sparade ut. Jag klippte upp håret en gång, men klipper annars bara topparna. Men nu för några månader sen bestämde jag att jag ville klippa av det. Många av tjejerna i min ålder hade gjort det, och alla såg absolut stunning ut i det. Jag hade länge innan velat färga det rosa, men fick inte för mamma. Att dock klippa av det var mer okej.


Och så nu igår så gjorde jag det.


Det var inte så simpelt som det låter jag var sjukt nervös och dagen innan, precis som jag nämnt innan, undrade jag om det inte vore bättre att bara strunta i det och klippa topparna istället. Det var ju ännu inte försent. Men det vore ett misstag. Ett misstag som jag tyvärr har gjort många gånger förut, och även sett alltför många göra detsamma.


Men jag är, om jag får säga det själv, en ganska bra expert på hur min hjärna fungerar, och därför så försökte jag ignorera min nervositet och fick helt enkelt lita på mitt tidigare omdöme. Jag har nu klippt det och kunde inte vara mer nöjd.

När jag var där fick jag också en tjej som lät precis som Tindras kompis mamma (hon som är nämnd ovan) och det var en enorm lättnad, för liksom hela jag kunde på något sätt slappna av när hon pratade, Antagligen för att jag förknippar Anette med något familjärt och tryggt, Sedan under hela första halvtimmen satt jag och intensivt gick igenom låttexter i huvudet för att kunna hålla nervositeten under kontroll.


Men hela upplevelsen var ändå kul, då jag som den machosist jag är ändå tycker om nervositeten och man får ju en liten adrenalinkick av det ;)


Nu kanske den här historien hade berört er mer om ni faktiskt hade känt mig ett tag i mitt långa hår och om ni visste hur rädd jag tidigare har varit för förändringar.


Sanningen är att jag för två år sen ALDRIG skulle ha vågat göra något så drastiskt. Men på senare tid har jag vågat göra mer och mer saker, och ta fler och fler risker.


Jag har också fått reda på att när man vill göra en sådan drastisk förändring beror på att man känner att allting i livet runtomkring en förändras för mycket och för snabbt, och man kan inte kontrollera det. Hur mycket man en vill så kan man inte ändra på de förändringarna. Då vill man istället ta kontroll över det man kan ta kontroll över, t.ex kanske det mest vanliga, sitt hår, och gör något drastiskt med det. Det är därför många klipper av sig håret efter man har gjort slut med någon. (surprise, surprise Jag vill kanske bli psykolog)


Moralen av dagen: Leva life och Carpa Diem


Kram!

Likes

Comments

Hej!         21/10-2015

Idag är det den, oh you’re gonna love this, 21 oktober 2015 (back to the future reference).

Jag fick ett lite oväntat samtal från en kille på EF. Han frågade i princip bara om jag fortfarande var på med utbytesåret till UK, och om jag hade några frågor. Jag svarade självklart att jag var jättetaggad och hade börja spara pengar till det. Jag fick också reda på att min familj kan komma och hälsa på mig i slutet av året om de ville och att de var uppmuntrat. Han berättade också att under intervjun så kommer jag skriva en liten uppstats om mig själv (på engelska ofc) till min framtida värdfamilj (!). Han sa att de skulle checka in med mig igen någon början på nästa år.


Det var inte jättemycket som hände, men det känns så himla peppande att det är folk som ringer för att kolla upp på en ibland :)


Kram!


Likes

Comments

Hej!     18/10-2015

Det här är det första inlägget på denna utbytesstudent blogg, som faktiskt är skrivet innan jag har gjort bloggen än. Jag tänkte att det kunde vara bra att skriva om hela processen från tanke till hemfärd. Just nu så är det den 18 oktober 2015, och om allting går som planerat så kommer jag åka någon gång sommaren 2017. Planen är att åka via EF, men jag har inte anmält mig till intervju än, då det verkar liiite tidigt. Men jag tänker nog anmäla mig till det efter skolan slutat till jul, när jag har fått nya betyg. Just nu är jag 14 år och går i åttan och jag vill åka ganska direkt efter jag gått ut nian. Jag vet att de allra flesta åker efter ettan på gymnasiet, men det känns jättejobbigt att först säga hej då till dem man gick med i nian, för att sedan efter ett år säga hej då till den klassen man fått på gymnasiet, sen säga hejdå till den klassen (eller vad det är man går i) i England och sen komma tillbaka till Sverige och se dem i sin förra klass ta studenten ett år tidigare än en själv.


Jag har nästintill alltid velat bo i England, London när jag gått ut skolan. Vi hade en middag med Tindras (min lillasyster) kompis och hennes föräldrar en sommarkväll i augusti, och jag som gillar att berätta mina livsplaner för alla så fick såklart de också höra dem. De föreslog att jag skulle ta ett utbytesår dit först för att vänja mig, och jag var genast med på planen. Vi började då kolla upp olika organisationer tillsammans och vi kom fram till att EF verkade bäst. Då så var mina föräldrar helt med på planen och tyckte det verkade jätteroligt, även när de fick se priset 94500 kronor. Men efter de hade gått gjorde de klart för mig att det inte skulle gå då det var alldeles för dyrt. Först var jag arg och ledsen för att de sa så, men envis som jag är lät jag det inte vara.


Det är delvis därför jag vill skapa denna blogg. För alla som jag har läst så har ungdomarna fått full support från sina föräldrar och pengarna verkar inte ha varit ett så stort problem. Jag har det inte så. Visst båda mina föräldrar, speciellt pappa, tycker att det skulle vara super coolt och lärorikt om jag gjorde det, men min ålder och pengarna sätter stopp för de planerna. Jag är rätt säker på att de trodde att det var en fas som skulle gå över. Men det var det inte.


Några dagar senare tog jag med mig min laptop till stadsbiblioteket (i Västerås btw) och började resercha om andra utbytesstudenter, EF och stipendium. Jag hittade några stipendium jag inte har ansökt om än, men jag ska göra det. Jag beställde en katalog hem, och fyllde i att jag var lite sugen på ett år i UK. Jag ringde senare till EFs ”högkvarter” i Stockholm för att fråga lite allmänna frågor, och hon som jag pratade med var så peppande och glad, jag kunde inte få ett bättre välkomnande. Tydligen fanns det en tjej i Västerås som hade varit på ett utbytesår i U.S.A., visserligen, men jag kunde få ett möte med henne. Hon var jättetrevlig och jag var så nervös när jag skulle träffa henne kommer jag ihåg. Jag fick reda på en massa information och fick även hennes nummer så att jag kunde hålla kontakten om jag hade några frågor.


Efter jag hade samlat så mycket information som jag kunde satte jag ihop (som den lilla nörd jag är) keynote. Min mamma är den som behövde (och fortfarande behöver) mest övertygelse. Hon hävder starkt att det som är hennes problem är pengarna, och det var därför det inte gick. Däremot vet jag att det är för att hon inte vill släppa iväg mig ”så tidigt”. Så jag la upp en budgetplan i keynoten som skulle göra det möjligt att samla ihop den summa pengar som det behövs. Jag hade också fixat fickpengar, (CSN bland annat) för att visa att pengarna är ett överkomligt hinder. Mamma var såklart fortfarande emot det. Jag kan försöka få upp keynoten här om det går.


Nu har jag inte gjort så mycket aktivt för utbytesåret på senaste tiden, men jag har läst bloggar och kollat på vloggar om andra som gjort det, och jag har förstått att typ INGA ALLS ÅKER TILL ENGLAND. Nejmen, seriöst ALLA åker till U.S.A., men jag hittade en väldigt bra blogg om en som var i England, så det var väll bra. Jag sparar aktivt pengar och kommer endast (typ) önska mig pengar till jul och typ konfirmationen. Jag har redan fått bidrag på en stor summa av farmor (puss på dig farmor!<3) Så det går framåt :)


Det här var ett väldigt långt inlägg, men jag misstänker att de kommer bli kortare sen, då jag skriver ett inlägg för varje grej som händer.


Kram!


Likes

Comments