View tracker

Det kanske är någon som undrar vad jag gör om dagarna här i England så jag tänkte dela lite. Först blir det sådant som för egen del inte är så kul att skriva om så det blir kortfattat. Man kan säga att min huvuduppgift är att passa familjens bäbis vilket innebär byta blöja, gå på promenader, mata, bada och leka med honom och lite annat. Annars lagar jag mat, bakar, diskar, tar hand om tvätten, städar en gång i veckan, hjälper med läxor, passar de äldre barnen när föräldrarna inte är hemma osv. Jag är med andra ord familjens extramamma. När jag är ledig gör jag olika saker efter behag. Förvånande för många är nog att jag inte läst ut en ända bok under tiden här, om jag räknar bort alla bilderböcker jag läst för 7 åringen. Själv är jag inte förvånad eftersom mitt läsintresse går i vågor. En period börjar ofta när jag läst en bra bok i en viss genre. Då brukar jag läsa en massa böcker ur samma genre tills jag tröttnar eller något nytt intresse kommer ivägen. Senaste genren jag nördade var apokalyptiska böcker, typ varelser eller virus som håller på att utrota mänskligheten. Annars har jag sedan slutet av september blivit helt Japan och Sydkorea biten, främst Japan. Det började med att syrran skaffade ett netflixkonto som hon var så snäll att dela med mig. Tidigare har jag inte velat skaffa netflix, tänkte att det var slöseri med pengar. Det slutade i alla fall med att jag hittade några fetebra japanska tv-serier som jag sträckkollade under ledig tid, som när man läser en bok som inte går att lägga ifrån sig eftersom man vill veta vad som kommer hända. Först tittade jag på några korta koreanska serier som var helt okej men sen kom jag till "Good morning call". Jag blev helt fast i handlingen och fäst vid karaktärerna. Det kändes deppigt när säsongen var slut men jag håller tummarna för en ny säsong nästa år. Letade sedan runt efter en liknande serie och hittade "Mischievous kiss", ännu en Japans serie. Det bästa var att den var snäppet bättre. Jag älskar verkligen karaktärerna och handlingen. Så nu är Japan på min lista över drömresemål och att lära sig det fina språket vore inte fel. Men jag får se hur länge denna entusiasm håller i sig eftersom jag ständigt nördar in mig på nya saker. Nackdelen med det är att jag alldrig kommer bli någon expert på ett visst ämne. I alla fall, när jag fastnat för något vill jag gärna dela intresset för att få andra att fatta hur bra det är som jag hittar. Mina första offer är alltid Susanne och Cecilia och efter "lite" tjat har åtminstone Susanne sett båda serierna och även hon fastnat. Jag älska att nörda tillsammans med någon! Nu har dock serie-hetsen lagts sig lite eftersom kraven är höga efter att ha sett MK. Men Japan och Sydkoreaintresset är i hästa grad kvar, intresset har bara utökats till musiken. Men nu har jag visst stannar kvar i det här ämnet för länge så jag får ta och skriva om något annat. Lönen jag får varje vecka försöker jag spara men det går inte så bra för den slösar jag bland annat på för mycket svart te eftersom jag vill hitta bästa teföretaget. Eftersom jag åker hem under julen passar jag även på att köpa med mig vackra te- och kakburkar. Jag kan inte heller sticka under stolen med att pengarna bränns på kläder. Ett mycket dåligt intresse eftersom jag oftast bara går runt i slarvkläder. I måndags stack jag till ett språkcafe som drivs av en annan kyrka. Människorna som kommer dit är främst studentet från olika länder. Trots att jag kunnat gå dit flera gånger tidigare har jag inte tagit mig för att göra det förän nu eftersom jag tycker det är jobbigt att lära känna nya människor. Men jag tänkte att jag får utmana mig personligen och ta tillfället i akt att missionera om det tillfället ges eftersom många av dem som kommer dit inte verkar vara kristna. Blev positivt överaskad när jag kom dit för det var några asiater där. Tidigare under dagen hade jag försökt plugga in hur man se skillnad på koreaner, japaner och kineser så det var kul att försöka gissa nationaliteter. Avslutningsvis tänkte jag berätta morgonens konstiga, lite roliga händelse. Jag vaknade typ 06.30 av en väckarklocka som piper. Jag måste trott att väckarklockan var min och försökt stänga av den i sömnen för jag hittade den på golvet. Men det konstiga var att vasen med plastblommor som vanligtvis står på sängbordet utom räckhåll för mig låg i sängen. Jag blev förskräckt i några sekunder för den låg intill mobilen och jag som hela tiden trott att det är riktigt vatten i vasen vilket det tydligen inte är. Men jag undrar bara vad jag drömt om eller hittat på i sömnen.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Har spenderat en hel del tid de senaste dagarna med att lyssna på ONE OK ROCK som jag nog måste säga är mitt favoritband av alla okristna band som finns där ute. Anledningar: utöver att jag inte är så mycket för growlingen, när instrumenten grötar ihop sig och när musiken blir för hård så har sångaren väldigt bra röst, bra melodier, extremt grymt bra sound i vissa partier av låtarna och för att inte tala om gitarren. Men det mest avgörande är att många av deras låtar gör mig emotionell. Undrar bara vad de sjunger om på det fina japanska språket, hoppas bara det inte är något olämpligt. Men i och för sig är jag till en början mest fokuserad på själva musiken.

Här kommer en hel hög av favoriterna.

Likes

Comments

View tracker

Bäbisar är goa på många sätt, när de är glada, gör roliga ljud och miner och inte för att nämna hur söta de är. Men att ta hand om en bäbis skapar också mycket frustration. Jag känner att jag behöver utreagera mina känslor lite. Det är väldigt sällan jag öppet visar att jag är ledsen eller arg inför någon med undantag från familjen. Istället stänger jag inne dessa känslor tills jag kan prata av mig med en familjemedlem eller skriva om jag inte har den möjligheten. Det är säkert en del som träffat mig som undrat om jag någonsin blir arg, och ja det blir jag. Att du inte upplevt den sidan hos mig kan bero på att ingen har uppfört sig på ett sätt som gör mig arg när du varit i närheten eller så har jag hållit masken av rädsla för att såra eller göra dig ledsen, eller skapa missförstånd och träta. 

Jag måste bara säga att jag lider med er som liksom jag är äckelmagar. Situationer som jag kan ha roligt åt i efterhand prövar verkligen ens tålamod i stridens hetta. Jag har fått förmånen att passa en gullig liten bäbis som för det mesta är duktig på att äta. Men där emellan har han sina roliga perioder som inte är så roliga för mig. Det var ett tag som han gillade att brumma med läpparna, något jag ångarade att jag lärde honom när jag fick ta emot konsekvenserna, kläder nedstänkta med mat. Annars som alla andra bäbisar gillat han att kladda, som att direkt stoppa händerna i munnen efter en och annan tugga mat för att därpå kladda ner stolen, sig själv och ännu värre, köra händerna genom håret. Men på tal om kläder, jag går dagarna i ända med träningskläder och oömma kläder, vilket jag i och för sig också gör hemma för att det är så bekvämt. Men här gör jag även det av praktiska skäl för den lilla ängeln jag har i min vård är utan att överdriva en tickande bomb. Det händer när man minst anar det, flera gånger om dagen. Speciellt under söndagsgudstjänsterna då jag för en gångs skull bär lite finare kläder.  Det går inte att slappna av. För den som har turen att ha den aktiva lilla krabaten i sin famn kommer inte bli besviken. Och denna söndag var det åter igen min tur att få de nytvättade byxorna nerkräkta. 

Från "kräktema" till "bajstema". Gossen är för tillfället inne i en period då han hela tiden ska vända sig på mage. Och denna första och förhoppingsvis sista händelse hade han gripit tag i blöjan och naturligtvis vänder han sig så att basjset smetar sig uppför ryggen. I panik försöker jag dra blöjan ur hans grepp och då sätter han istället handen rakt i bajset. Nice-igt! Det är bara att tvätta händerna direkt. När kläd- och blöjbyte är klart går det äntligen att pusta ut, men direkt kräks han på heltäckningsmattan och sätter de nytvättade händerna i pölen. Han har även precis lärt sig krypa så det går inte att lämna honom en längre stund. Men behövet man gå på toaletten så behöver man. Det besöket varade inte en lång stund. Väl tillbaka i gossens rum möts jag av en vält sopkorg och bajsblöjor och bajspapper utspridda över golvet. Jag kan dock trösta mig med att detta även skedde när hans mamma passade honom. 

Bäbisar och små barn är för goda, skapar massa roliga minnen. Det får mig att  tänka på när min lillebror var en liten unge. En dag när mamma var på toaletten hade han lagt sig precis vid drörren och av någon anledning kunde mamma in öpnna den. Eftersom ingen annan i familjen var hemma och kunde ta honom honom blev mamma tvungen att ta sig ut genom fönstret. 

Men nu tänker jag inte skriva mer på detta inlägg som byttes från frustration till roliga minnen. 

#vardagslivet med en bäbis

Likes

Comments

Idag lyssnade jag på förmiddagsmötet från Awakening Europe. Förbönen var något som verkligen var en viktig påminnelse och ögonöppnare för mig. Förebedjaren jämförde Sverige med hur det var i Israel under Elias tid. Att Sverige och Skandinavien liksom Israel fått så mycket välsignelse från Gud, men att vi vänt oss bort från honom och anpassat oss till den här världen, vi låter vår tids avgudar styra våra liv. Under Elias tid och för den delen genom hela historien och ända till idag har människor bett till avgudar som tagit sin form i bilder och statyer. Och det är så lätt att tycka synd om människor som tror att dessa avgudar kan hjälpa dem. "Hur kan man vara så dum att man tror att döda saker ska hjälpa"? Ja, i västvärlden är det nog inte många som ber till en bild eller staty. Men vår avgudadyrkan är precis lika utpräglad som på Elias tid, den ter sig bara på ett annat. Det är bara att se på dig själv och på människorna omkring dig. Vad styr ditt liv? Var ligger dina prioriteringar? Vad kan du inte leva utan? Vad gör du för att känna dig tillfredsställd fysiskt och psykiskt? Det finns många "avgudar" som kan nämnas. Bland dessa som är tydligast världen över är pengar, makt, status, utseende, bekräftelse, övertygelser, relationer och störst av alla "avgudar" i Sverige skulle jag vilja påstå är individualismen. Jag är centrum, jag är viktigast, bara jag får ut det bästa möjliga ur alla situationer. Vi kanske inte tänker så där konkret, men vi gör det omedvetet även om vi gärna vill hävda att vi sätter andra människor före oss själva. Det är den håra sanningen! Vem eller vad är nummer ett i ditt liv, är det du själv, pengar, bekräftelse, en viss övertygelse osv. eller är det Jesus? Låt Gud styra hela ditt liv. Gör verklighet av det. Det hjälper inte att bara tänka att du vill ha Gud i centrum och sedan vara passiv, det händer inte hux flux. Du måste varje dag jobba på att sätta Gud först, och då kommer också allt annat läggas till rätta på bästa möjliga sätt. Himmel och jord kommer en dag förstöras men Jesus förblir i evighet. Din livslängd på jorden kan inte mäta sig med livet efter detta. Evigheten med Gud eller i evigt mörker. Så skit i vad människor än tycker om dig och gör mot dig för att du vill följa Jesus, för det som i slutändan spelar någon roll är vart du vill tillbringa evigheten.

Likes

Comments

Kyrkan har en grupp som kallas Stepping stones vars deltagare vandrar två gånger i månaden på olika platser, främst i Dorset. I lördags hölls vandringen i Studland, något jag inte ville missa eftersom vi skulle vandra förbi Old Harrys Rocks, otroligt vackra klippformationer vid havet och en del av Jurassic Coastline.

Likes

Comments

Likes

Comments

De tre äldsta killarna i familjen är legonördar, så under helgen tog mamman Sarah med dem till en legoutställning. Platsen för utställning låg inte så långt bort från byn där deras mormor bor och därför sov vi över hos henne. Jag älskar road-trips och därför var resan dit väldigt trevlig. Vackert, grönt landskap och spännande smala vägar med träd som växt tunnelliknande över dem. Nackdelen var och är dock att engelsmännen verkar älska att gömma sina hus bakom höga häckar och staket. Deprimerande för en som älskar gamla engelska byggnader. Men hur som helst, på vägen till mormodern åkte vi genom Salisbury som har en mycket ståtlig katedral vars spira tydligen är Englands högsta. Och väl hos mormodern blev jag lite upprymd och en gnutta avundsjuk, för hon hade en massa gamla barndomsböcker. Bland dessa, Charles Perraults sagor och Pelle Snusk, en mycket underhållande bok på olika sätt och vis måste jag säga. På söndagen åkte vi till platsen där Englands sista man eller kvinna hängdes för omkring hundra år sedan. Jag fick även i uppgift att passa killarna när de gick runt på en utställning av gamla bila. Vanligtvis är bilar inget som intresserar mig, men vissa gamla är ganska vackra. Pojkarna verkade inte heller vara särskilt intresserade av bilarna. Skjuta ner godis var roligare. Är man förvånad?! Och det var allt för detta inlägg!

Likes

Comments