View tracker

Utan tro faller jag

Utan tron, vem är jag..

Mitt sanna jag kan inte existera utan Jesus i mitt hjärta, för utan honom är jag inte hel. Jag kan dela med mig av min tro för jag tycker att det är viktigt, men jag vet att många inte kommer förstå budskapet jag utformar. Jag tackar heliga anden för min existens, för livet har på något sätt en betydelse för varje lilla sak vi gör.

Depression, ångest, psykisk ohälsa har inte hänt av slumpen, utan det har hänt och har stärkt mitt hjärta ofantligt mycket och gjort mig till en starkare människa isig.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

För två år sedan började jag på en skola här i Umeå, Dragonskolan och det var början till min depression. Hintar redan här om Du som läsare är känslig, eller har också drabbats av psykisk ohälsa. Kan finnas vissa "triggers".

När jag började på dragonskolan var jag den person som gömt sig halva livet framför den bekväma dator skärmen. Aldrig riktigt blivit accepterad i skolan utan bara dömande ögon och ord. Trodde verkligen livet skulle bli annorlunda för mig när jag flyttade bort, stängde av allt och bara såg framåt, i hopp på nya äventyr. Första veckan var bland den roligaste veckan här i Umeå, för jag hade träffat nya människor och sett en ny värld. Kring den tiden insåg verkligen att datorn är bara skit, och jag vill inte leva i en falsk värld där jag är en animerad karaktär och inte mig själv. Efter en period av kraftigt funderande ställde jag mig själv inför kravet att sälja datorn, sluta spela och börja följa sina verkliga drömmar. Men det jag inte tänkte på kring den här tiden var hur stor del av datorvärlden hade vart för mig. Jag blev mobbad, slagen, utfryst och kränkt nästan varje dag i skolan i nio år. Datorn blev ett ställa där ingen kunde ställa krav på hur jag såg ut, vad jag hade för intressen eller vad jag tyckte om att göra. Jag är inte sport intresserad, jag gillar inte bilar, jag ser inte kvinnor som objekt som man bara utnyttjar för deras kropp! Nej, jag respekterar människor och ser det goda hos en, men det är så jävla fel. En sådan människa bör inte bli respekterad, bättre nog han heter Oscar och sitter i rullstol vilket vi kan använda som verktyg och mobba honom i nio år. 

Jag började på dragonskolan och varför ska människor vara annorlunda här? Nej, jag sitter i rullstol, är överviktig och är inte "idealet" eller vafan det ska vara. Nej, jag är JAG och då ska man bli så pass trakasserad att man tillslut hamnar i positionen att man inte vill leva längre. Precis så var det, och där satt jag ensam i mörkret och ville bara skrika åt hela världen. Smärtorna där jag nästan kunnat se varelser på väggarna, fast vilket egentligen var i mitt huvud. Jag sa till mig själv varje morgon "varför ska du gå igenom allt igen, det blir lika som igår bara" och därför sover man bort smärtorna, men tyvärr ligger dom kvar när man vaknar. 

Det fanns en tid då jag satt varje dag och tänkte vad skulle vara det enklaste sättet för mig att ta självmord. Ett sätt där jag inte behövde göra nått, bara.... försvinna.... Klart att jag har varit i situationer där jag nästan gjort det, situationer då jag bara vilja slänga tallriken i väggen och skrika lungorna torra. Även om mitt liv varit ett helvete, så vill jag inte ta bort det jag upplevt, jag önskar inte att jag Inte upplevt det. Det har förändrat mig som människa, för jag ser världen med fräscha ögon. 

Jag är Oscar, en människa som sitter i rullstol men respekterar ändå alla andra. Jag ser inte människor i ögonen och säger att ni är mindre värd, jag letar snarare efter det som är fint hos er. Jag kommer aldrig vara denna sportintresserade, eller trångsinta person som jag inte vill vara. Jag kommer snarare vara den person som följer sin dröm och längtar efter äventyret som väntar.. 

Du är du, och jag är jag men vi fortfarande lika värda.
- Ozzy

Likes

Comments

View tracker

Idag tänkte jag dela med mig av en historia, det är en tid i mitt liv som intog hösten 2011, och som fick konsekvenser jag kommer att få leva med resten av mitt liv. När jag var en liten snorvalp föddes jag med skolios, vilket är en ganska vanlig rygg diagnos idag tyvärr. Skolios innebär att ryggraden under många år vuxit fel, och därför brukar man få en S formad rygg, även kallad skolios. 

Året var 2011, den 3 Oktober och jag hade precis blivit inlagd på Uppsala sjukhus efter många års väntan av en skolios operation. Dagen var fullt schemalagd då jag skulle träffa doktorer, sjuksköterskor, narkosläkare och så många fler. Natten inpå den 4 Oktober blev det inte många timmar med sömn, varken för mig eller mor och far. När morgonkvisten började skimra så var det operationsdags. Precis fyllt tolv och ska göra sin första nersövda operation, såklart jag var rädd. Kommer ihåg hur jag grät hela vägen från avdelningen till operationsavdelningarna, där narkosläkarna skulle koppla upp mig med alla dropp, och gud vet allt. Sen sov jag, i närmare 20 timmar tror jag det var, tills jag vaknade på intensivvårdsavdelningen. Operationen hade gått bra, men jag hade förlorat mycket blod så dom vågade inte koppla ifrån mig totalt.  Enda riktiga minnet jag har kring den dagen är hur jag började spy blod och hur jag hade otroligt ont. Fått närmare tjugo spikar inborrad i sin rygg, smärtfritt skulle nog inte tillhöra. 

Huvud läkaren Anders, som gjorde operationen var glad ändå att det hade gått så pass bra efteråt. Jag fick ligga på intensiven i närmare en dag tills jag fick komma tillbaks till avdelningarna där jag "bodde". Informationen given var att om operationen gått bra, och läkningen efteråt så skulle sjukhusvistelsen bli närmare två veckor. Ärligt talat kommer jag inte ihåg så mycket från dom veckorna, förmodligen för jag var högpumpad med morfin. Men såret läkte bra, och jag började må bättre tillslut. Så en fredag eftermiddag fick äntligen fara hem, tillbaka till sitt egna hem var underbart då. 

Lördagen var jätte bra, hade nästan inga smärtor (morfinet igen då) så det var otroligt skönt. Kunna äntligen spela lite tv-spel och bara njuta av hemma atmosfären. När kvällen slog till började jag känna mig lite stel, och fick lite ont så vad jag kommer ihåg så somnade jag ganska tidigt den kvällen. Dagen efter blev dock en snabb vridning i måendet, och smärtorna började återuppstå. Febern började stiga och oroliga moder hade dåliga vibbar, då det läkande såret på ryggen hade börjat varat. Efter några snabba samtal så kunde en sjuksköterska komma ut till plats och undersöka såret, vilket hon direkt gav svaret infekterat. 

Ambulansljuset blickande i ögonen, medans en oroande moder sitter till vänster om ambulanssängen och pratar med en oroande röst i telefonen med far min. Där ligger jag och kallsvettas med 39 graders feber och känner mig halvt döende av utmattning. Efter vad som verkade en kort färd hade ambulansen tagit oss ner till Uppsala sjukhus där jag fick en akut inläggning, där feber och sänka togs. Vad jag hört så ska en normal sänka (infektionsnivå) ligga kring 3-10 hos en vuxen människa. Efter att jag hamnat på en avdelning, där man ligger väntandes på svar, vad som egentligen händer. Min kropps sänka låg kring 400, vilket tydligen var dödligt högt då jag fick leversvikt, njursvikt och andra omständigheter. Då låg man där igen, hopplös och visste inget annat än att min kropp behövde akut vård. Det blev starten på fyra månader jag aldrig kommer glömma, då jag nästan konstant blev sängliggandes. Totalt 14 operationer, njursvikt, leversvikt, medicinskt drog beroende, svamp i magsäcken, utslag av stark mediciner, förlorande närmare 30 kg i vikt och gjorde inget mer än sov och grät. 

Nog för att inte detta räckte, så fick våran schäfer tarmcancer och var tvungen att avlivas just när det inte kunde bli värre.

Men idag har jag inte ett ända problem med ryggen, kroppen mår så gott som och livet fortsätter!
- Ozzy

Likes

Comments

Oscar Westlund heter jag, och är in hårt studerande student i Umeå. Har sedan två år tillbaka krånglat med programval för mig, och vad som skulle passa bäst. Första året gick jag ett teknikprogram på Dragonskolan, men av olika händelser orkade jag inte med det riktigt då. Ett år senare började jag på media-estetiskt program på Midgårdskolan där jag fortfarande går idag, fast kommer byta till naturprogrammet i höst.

Från början så är jag absolut ingen Umeå bo alls, utan jag är uppvuxen i lilla sjöstaden Söderhamn 46 mil söderut. Där har jag mina föräldrar och min bror, som dock inte bor där heller utan far omkring i Sverige och studerar. Som nyfött barn födes jag med en sjukdom som kallas SMA (Spinal Muskel Atrofi T3). Det är en muskel sjukdom som innebär muskelsvaghet och muskelförtvining. Men sjukdomen förekommer inom 4 olika grader, vilket mäts så att desto högre grad desto bättre och jag har typ 3 vilket är bra. SMA är en mycket ovanlig sjukdom och inom Sverige år 1998 föddes bara två stycken, jag och en till (Heeeej!).

Redan som liten pojke var djupt intresserad av geologi (stenar), astronomi (rymd) och alla vetenskapliga ämnen. Jag ska väl inte säga att jag var bortskämd som barn, men lite kanske, eller hur pappa? När jag blev introducerad för datorerna och internet så började jag hitta länkar och sidor där jag började köpa stenar, och meteoriter av olika slag och så mycket mer. Det var ett intresse som redan i den åldern började växa och fortfarande finns idag.

Men förutom att samla på värdefulla stenar, och fossiler så har jag också ett starkt intresse för astronomi (rymd). Som jag skrev så ska jag nu i höst börja på ett naturprogram, vilket jag verkligen längtar till. Oftast när studierna är gjorde så läser jag, eller forskar jag om fysik, kemi, biologi, astronomi (rymd) och matematik. Jag samlar också på all slags litteratur jag kan få tag på, som jag läser och analyserar.

Något som jag också fipplar med när tiden faller ann, så brukar jag rita och tatuera mig själv. Har för tillfället 3 stycken tatueringar som jag själv designat.

    Den första till vänster : Det var min första, som jag gjorde i Bollnäs Arbroo hos Lepapatattoo

    Den andra i mitten : Var min andra, efter att längtat efter en till så designade jag en korp men björk lav i bakgrunden.

    Och till sist : En oxe som jag ritat om, och ska föreställa ett huvud med två horn. I mitten är det skrivet med forntext "OXEN" vilket också är mitt stjärntecken. Denna tatuering är jag otroligt tacksam över, för tatueringslegenden Thompa from UmeSkinArt gjorde den. En legend i Sverige som tatuerat över 25 år och är en av den trevligaste människa jag mött!

    Lite om mig där, också önskar jag dig en trevlig fortsatt dag!
    - Ozzy

    Likes

    Comments

    Verkar inte riktigt fungera för mig med "blogg" världen just nu. Efter att ha registrerat sig hos Webnode och Blogg.se, så strular det bara med designen. Nu har jag äntligen gått tillbaka till nouw och kan faktiskt känna sig nöjd med sin personliga design. Nu hoppas vi på att det håller den här gången, och jag ber om ursäkt till er som läst tidigare "bloggar" om det varit massa länkar hit och dit. Men nu håller vi tummarna för detta!

    Som tidigare blogg, och liksom denna, så kommer det vara en plats dels för er och mig där jag kan skriva om allt möjligt men till största dels vad jag har på tankarna, och vad jag håller på med förutom studierna kring skolan. För er som inte riktigt hakat med, eller precis börjat följa med så heter jag Oscar, går gärna via Ozzy nu för tiden dock. En studerande individ som bor i Umeå, och ska börja på Naturvetenskapsprogrammet i höst vid Midgårdskolan, där jag dock också går nu fast en media estetisk inriktning. Känns dock inte som den perfekta linjen för mig som som har stort intresse inom naturvetenskap och har framtidsplaner på att inrikta sig inom astrofysiska ämnen. 

    På den lilla tid som finns kvar då studierna har blivit avklarade så finner jag stor njutning av läsning. En fanatiker i att införskaffa sig böcker inom allt som har med fysik, kemi, biologi, rymd, matematik, psykologi, och speciellt böcker skriva av Stephen Hawking. Startade själv en litet projekt förra året 2015 att skriva en självbiografi, som jag tror jag kan bli klar med nu i slutet av 2016. Det ska bli extremt roligt att förhoppningsvis kunna publicera och att kunna dela med sig ens egna historier och händelser. Så den håller vi tummarna för!

    Nu hoppas vi på denna blogg, också vill jag önska dig som läsaren och fortsatt trevlig dag!
    - Ozzy


    Likes

    Comments