View tracker

När man läst igenom alla bloggarna man följer, tittat på alla släppta youtubeklipp... och det inte finns något mer att göra? Vad gör man då? Jag har städat i ungefär 7,5 timme idag på jobbet så jag är inte så där jättesugen på att börja städa här hemma också, men det får kanske bli det om en liten stund. Jag ska i vilket fall som helst rengöra och putsa upp mina stövlar och bestämma mig för vad jag ska ha på mig imorgon, i-landsproblem eller vad? 😉

Funderar också på att sätta mig och antingen ladda ner kursboken och börja läsa den, eller gå in och se Trumps invigningstal.. Det kan vara en god idé att lyssna på det, så man vet vad man har att vänta sig de kommande fyra åren - typ.

Jag ska skiva upp lite färska jordgubbar och banan och sätta mig och smaska på det medan jag gör endera sak jag nämnde ovan. Jag har haft sådan huvudvärk de senaste timmarna att jag helst vill krypa ner i soffan under ett täcke bara, men det går inte för sig. Men något nyttigt men supergott och fräscht snacks kanske gör susen. Jag är dessutom oerhört sugen på en liten kopp varm choklad, så det blir kanske både och, ha-ha!

Bäst att sätta fart nu, bara stövlarna är gjorda så struntar jag i vilket sen, skriva arbeten kan man gör en annan dag. 😉

With love x

Likes

Comments

Postad i: A peice of Life

Den där koppen te innan läggdags som är ett måste, mhm. Förresten, visst är min tekopp helt ljuvlig? Jag fick den och en annan i rosa toner i julklapp. Jag älskar dem! Jag har redan två sedan tidigare, men tekoppar är det bästa jag vet och största favoriterna är just dessa 'baljor' från indiskan. De är helt enorma, love it. 😄

Mina händer är helt rynkiga som jag har städat och skrubbat och fejat. Hela badrummet skiner från golv till tak och jag har rensat och slängt en massa gamla produkter, älskar när jag får sådana här ryck.. Passade på att göra om lite i badrumshyllorna, och nu får jag mycket bättre plats. Det enda som är kvar är att tvätta golvet. Köket är också skinande rent, fast jag tänkte avkalka tekokaren samt tvätta av mikron - men det får vänta till imorgon. Klockan slår snart midnatt och det är tidig morgon imorgon. Men jag kommer definitivt att fortsätta mitt arbete imorgon eftermiddag, när jag kommer hem efter att ha städat hela köket i caféet. 😉 Även om jag vet att jag är tidigt ute så känns det här nästan lite som en pre-vårstädning, ha-ha!

Utöver städningen imorgon måste jag fixa iordning inför söndagens tävling - samla ihop pass, skriva ut ryttarfärsäkran, putsa stövlar, samla ihop kläder och så vidare. Magnús vilar förövrigt imorgon, jag hoppas på att han ska samla på sig mycket energi så att han är pigg och glad på söndag. Wiho.

Just det! Imorgon bitti har jag planerat att använda smoothie blendern för första gången, allt är diskat och iordningställt för att bara kunna köra igång. Så det ser jag verkligen fram emot.

With love x


Likes

Comments

Postad i: A peice of Life, New In

Godkväll på er! Den här dagen har verkligen rusat iväg, men jag har hunnit med en hel del grejer, eller vad sägs om att jag i morse började köra flera maskiner tvätt, diskade undan berget disk, betalade räkningar och fick ut granen och alla grankvistar inklusive alla miljoner granbarr som föll av överallt (granen var nämligen rätt död). Därefter plockade jag in Magnús vid lunchtid och red ut på honom, första sträckan var rätt isig men sen släppte det och jag red in på en skogsväg jag inte rider så ofta på, eftersom det ofta körs ut väldigt stora stenar som underlag där - för att skogsmaskinerna ska kunna ta sig fram. Men när de är nerkörda i vägen är det jättefint underlag där. Så där gasade vi på i alla gångarter och tränade bland annat galoppfattningar från skritt vilket fungerade jättebra idag för energin var verkligen på topp. Dessutom var det strålande solsken så det var så himla härligt att vara ute och Magnús positiva humör gjorde allt hundra gånger bättre. 😄

När hästarna sedan hade fått lunch skrev jag snabbt ihop en inköpslista och körde till Ystad för att storhandla, men först gjorde jag ett stopp på biblioteket för att låna en bok jag behöver till skolan. Jag beställde all kurslitteratur i tisdagsförmiddag, men än har jag inte fått något besked om att de är skickade så jag börjar få lite panik. Så jag kände att då kan jag låna en av böckerna nu och börja arbeta på uppgiften som ska in på torsdag. Tyvärr hade biblioteket i Sjöbo inte den boken utan det var i princip alla andra bibliotek förutom de som hade den, så typiskt. Men hon som hjälpte mig tipsade om att den fanns som e-bok, så jag skaffade bibliotekskort och så kan jag bara ladda ner den. Egentligen gillar jag inte att läsa kurslitteratur via datorn t.ex. eftersom jag vill kunna skriva och markera i böckerna. Men jag får helt enkelt göra lite anteckningar i ett block istället.

Jag fortsatte till affären där jag även passade på att handla lite nödvändigheter hem, även om det var för caféets räkning jag var där, men nu har jag vackra tulpaner överallt, frysen full med frysta bär och katterna har mat i några veckor. På vägen hem passade jag på att köra in om och hämta ut ett paket som hade kommit, yes det var min smoothieblender! Ihhh, den är så fin kan ni tro! 😍

Nu ska jag dra på mig en tjock tröja, för det var jäklar var det var kallt här inne idag, brrr. Sen ska jag börja storstäda. Wish me luck.


With love x

Likes

Comments

Postad i: A peice of Life

~

God morgon allihop! Klockan är strax halv sju, men jag har redan varit uppe i en timme för att hinna duscha och äta frukost, idag blev det omelett och en stor kopp te! Yummy. Egentligen skulle jag duschat igår för det är faktiskt något av det värsta jag vet att gå och lägga mig efter ett hårt träningspass, utan att ha duschat först. Men jag orkade bara inte, jag var helt slut! Igår var det mycket jobb på säckarna, men också kondition och annan styrketräning. Så det var kul, och det känns som att träningsvärken har släppt en hel del. Igår gjorde det som sagt ont, vilket inte var en skön känsla.

Annars då? Jag tänkte alldeles strax fixa iordning det sista inför dagen innan det är dags att gå ut i stallet. Sen är det skola ett par timmar och när jag kommer hem igen så är planen att ta mig till ridhuset, om det är ledigt. Det enda som skrämmer mig är vägarna dit. Vägen hem till oss är katastrof på sina ställen, den är alltså varken plogad eller saltad och man får i princip krypa fram på den för att inte åka i diket. Men de större vägarna är ju efterhållna, så är jag bara försiktig så ska det nog gå.

Ikväll ska jag sitta bänkad framför tv:n, då ska nämligen Sylve Söderstrand (hopplandslagets före detta förbundskapten) möta Jacob Hård(?) någon profil på svt (tror jag) i en debatt om i fall Peder verkligen förtjänade Jerringpriset, typ. Vilket är så sjukt löjligt men ska bli intressant att höra på. Jag känner bara att; om det nu redan från början fanns en tänkt vinnare, varför ha nominerade? Var de bara statister? Eller är det så att alla utom Peder förtjänade att vinna priset? Debatten sänds inte förrän 22.00 ikväll så det blir en lång dag, men det kan det vara värt och imorgon är jag ledig! Wiho.

With love x

Likes

Comments

Postad i: A peice of Life

Alltså ni anar inte vilken träningsvärk jag har sedan boxningen i måndags. Jag har så ont! Men ikväll smäller det igen, och jag är pepp. Dock känner jag ju att jag inte kommer att kunna ta i fullt ut, just för att jag redan har sådan sjuk värk. Men man kan inte mer än göra sitt bästa.

Jag har en dag kvar i skolan den här veckan, vilket är imorgon, sen är jag ledig över helgen! Wiho, och då blir det lite jobb, samt tävling på söndag, om inget händer. Jag är alltid så nojig med sådana saker, typ att fatta beslut att 'så här är det' eller 'så här gör vi' för det känns liksom lite som att man utmanar någon högre makt till att rucka om på allt, och att här ska man inte komma och tro att man kan bestämma saker och ting för vad som helst kan hända.. Och så är det ju. Det känns ibland som att varje gång jag säger något eller bestämmer något så går det aldrig min väg... Så därför är jag lite försiktig med att spika grejer, eller åtminstone skriva ut dem svart på vitt. Är det löjligt?

I vilket fall så blir det vilodag för Magnús idag och så tar vi ridhuset imorgon! Kul! Skönt nog fixade jag mina boxar tidigt imorse, men det kan hända att jag gör iordning resten också, nu när jag ändå ska ut en runda i stallet. Jag tycker det är så mysigt att gå och pyssla där, och så är ju tanken att jag ska försöka rensa lite bland mina grejer (vilket jag inte hann över lovet), men det är bara att göra det nu istället. 😊


Likes

Comments

View tracker

Postad i: A peice of Life

Först och främst, stort GRATTIS Peder till Jerringpriset igår, men också grattis hästsverige, för att ännu en gång ha lyckats med bedriften att visa framfötterna i ett land där ridsport inte tas på allvar bland sportjournalister och andra idrottsutövare. Där ridsport och de som utövar den förminskas, hånas och klankas ner på. I ett land där ridsport av en del, inte ens anses vara en sport. Ridsporten har en halv miljon utövare och ungefär en halv miljon till som på något vis har kontakt och är involverad i sporten. Det är ganska mycket i ett land med nio miljoner invånare. Jag vill inte förminska eller klanka ner på någon annans bedrift, men vad är det som gör att ridsporten skulle vara en mindre värdig sport än golf? Eller simning? Eller orientering? Nej det är dags att Sverige vaknar. Det är dags att Sverige och dess invånare inser och förstår, att vi är många utövare inom ridsporten och vi är trötta på att aldrig få den uppmärksamhet eller det erkännande som vi förtjänar. Aldrig tidigare har någon annan nominerad fått så många röster som Peder. Han vann med stor marginal, 43.000 fler röster än Henrik Stenson, mer än 160.000 fler röster än Sarah Sjöström. Nej jag kan inte komma på en mer värdig vinnare än just Peder av det här priset, han är målmedveten och passionerad för den här sporten, men framförallt är han ödmjuk och en fantastisk ryttare och han skapar magi när han sitter till häst. Så tack Peder och All In för den bedriften ni genomförde under OS och för all den uppmärksamhet ni har bidragit med till vår magiska sport.

-------

Hej på er, förresten. Klockan är strax efter elva på kvällen och jag har inte haft en sekund över idag att blogga. Det var back to normal i morse med en klocka som ringde redan klockan sex, frukost och stallet innan jag var tvungen att hasta iväg till bussen. Första kursen för den här terminen är Social omvandling, och vi har redan fått ut en ny hemtenta att jobba med under kursens gång. Som tur var fick vi gå lite tidigare så jag hann med gott mått med den första bussen hem, vilket var skönt. Därefter har jag faktiskt suttit uppkrupen i soffan och kollat på idrottsgalan i efterhand, 4,5 timmes tittande på sport jag inte är intresserad av. Men jag ska medge att jag blev berörd många gånger under galans gång. Hur häftigt det är att se, att oavsett gren är alla idrottsmän lika passionerade för den sport de utövar. Lika målmedvetna och fokuserade på att prestera på topp. Det var tre tacktal som stack ut från mängden och vad de hade gemensamt var att deras budskap verkligen berörde. Lena Sundqvist's tal om att stå upp mot hat och hot, Cecilia Andrén Nyström som ligger bakom projektet Futebol dá força pratade om vikten av att inkludera alla och att våga säga ifrån vid orättvisor och så Peders tal om hur viktigt det här priset är för hästsverige, hur starka och engagerade alla hästmänniskor är och om hur det kändes sekunderna innan han skulle rida in för att hoppas finalrundan den där sista dagen i Rio. Det var mäktigt att lyssna på. Wow.

Men nog talat om idrottsgalan och Jerringpriset, jag red Magnús en kvart, tjugo minuter i paddocken precis innan kvällsfodringen. Det enda jag la fokus på var att han skulle fram och ner. Vi har som sagt fått ändra om en del i vår planering efter i söndags och jag har valt att ta det lugnt med vilodag och två lugna ridpass. Imorgon eller på torsdag blir det dock en tur till ridhuset för lite mer ordentlig träning!

Nu ska jag hoppa i säng, så jag kommer upp i samma tid imorgon.

~

With love x

Likes

Comments

Postad i: A peice of Life, New In

Hej på er! Det är alltså så kallt ute idag, ni vet när det knarrar och gnisslar om snön när det är riktigt kallt ute? så är det idag, och det är jättemysigt, fast lite omständigt. Man måste ha så mycket kläder på sig för att inte frysa ihjäl. 😉 Jag har lite att göra idag, jag ska posta paket, helst komma iväg och handla den där j*kla kalendern jag har tjatat om nu i en vecka, rida borde jag göra, diska är ett måste och slutligen (vilket jag måste göra allra först) är att duscha, ha-ha, känner mig som värsta lodisen.

Just det, jag klickade precis hem en smoothie blender eller mixer kanske man säger. Jag valde en modell som heter Champion CHBL210 Blender, som kostade 299:-. Jag hittade den här på cdon och tyckte att den var både snygg och funktionsduglig. Den här klarar nämligen av även hårdare ingredienser som nötter och is, vilket jag tycker låter super.

Så nu längtar jag tills det att den kommer så jag kan börja göra smoothies! Jag har varit lite skeptisk till t.ex. gröna smoothies, ni vet med spenat och grejer - men jag skulle faktiskt vilja testa även det. Vem vet, det kanske är supergott. Så så fort blendern anländer ska jag sätta mig ner och söka upp massvis med nyttiga och hälsosamma recept och köpa hem en massa ingredienser. Någon här som dagligen dricker smoothies? Är det mättande att ta en sådan till frukost eller lunch t.ex.?



With love x

Likes

Comments

Postad i: A peice of Life

Hej på er! Vad jag kände mig sliten imorse och egentligen hela förmiddagen. Sista gången jag kollade till Magnús i natt var vid halv två tiden och då var han piggare och fick en pytte liten tuss hö att mumsa på. I morse var jag ute i stallet lite över sju och fodrade och kollade till allihop. Magni fick tjockt täcke på sig innan han fick gå ut i sin hage.

Sen har jag faktiskt inte gjort överdrivet mycket, kollat på film och Youtube-klipp, sovit lite, you name it. Nu under eftermiddagen var jag visserligen med och kollade på ett hus som min kusin är intresserad av och som ligger bara tio minuter ifrån oss. Supermysigt hus! Sen hamnade jag i soffan igen.

Jag funderar på om jag ska aktivera Magnús lite innan han ska in i boxen och sen kanske ta ut honom ett par gånger under kvällen bara för att vara på den säkra sidan. Men han äter och bajsar som vanligt så jag tror egentligen inte det är något längre.

Jag spenderade seriöst en kvart innan med att välja film, bara för att jag verkligen inte kände mig speciellt sugen på någon. Det är så himla jobbigt, jag ville ju kolla på film men det fanns verkligen inget alternativ som stack ut mer än något annat. Och det kändes bara neeej, inte den - varje gång mina ögon landade på en film, ha-ha. Nu kollar jag på Shanghai Noon, för jag tänkte att den kunde vara rolig och jag älskar ju Jackie Chan! Men jag har fan pausat filmen hundra gånger redan... Så så rolig var den idag. 😉

Så en riktig slappis söndag har jag haft. Hur har eran sista dag på veckan varit?

Likes

Comments

Postad i: A peice of Life

Hej på er! Vilken dag jag har haft alltså! Det började med att jag vaknade på tok för sent, men jag hade en så himla wierd dröm så det finns inte. Den utspelade sig här hemma på gården och vi var alla samlade här, och så plötsligt flyger det flera mindre plan över huvudena på oss och beskjuter oss och jag blir träffad, fast jag verkar liksom inte bli skadad. Men det slutar med att vi allihop rullar in under min bil för att undvika att träffas fler gånger (hur vi nu fick plats där under eftersom att vi var ganska många) i alla fall så landar plötsligt typ en helikopter precis bredvid och vi försöker liksom vara så tysta som möjligt så att de inte ska upptäcka oss. Men det var ju lite dåligt med plats under bilen så någons ben syns typ och vi blir tvungna att krypa fram allihop. Då är det två tyska män (minns att de var äldre med mustasch och att de kändes väldigt obehagliga) som hotar oss och hela händelsen känns väldigt hotfull, men så dyker det upp en yngre engelsman som pratar engelska med oss och i drömmen är det som att de här tyskarna inte förstår vad han säger. Han säger i alla fall åt oss att bara göra som de här andra männen säger så att vi inte blir skadade. Sen flyttar de här tre männen in i vårt hus och vi blir tvungna att passa upp på dem. Och så var där en scen som utspelade sig inne på kontoret där de två tyskarna satt och jag vet inte vad jag gör där inne med dem, men i vilket fall så tittar jag ut genom fönstret och ser en massa valpar utspridda (jag tror någon var död) och sen kommer mamman smygande i skogskanten (jag ser att det är en dalmatiner) och jag vill bara rädda dem så jag ber de här tyska männen om att jag ska få gå ut och hämta hundarna, och först skrattar de bara och säger nej, men sen säger jag att de kan bli användbara och jag försöker förklara för dem på engelska att jag kan använda mammahunden till att driva hästarna med, fast de fattar liksom inte så jag försöker förklara hur man använder vallhundar till får och att jag kan göra det till hästarna istället och sen hade vi en diskussion om vart hundarna skulle bo. Om de skulle vara i stallet eller inne i huset. Till slut fick jag i alla fall gå ut och hämta hundarna.Ja alltså, helt jävla sjuk dröm, och det här var liksom bara en bråkdel.

Hur kan hjärnan komponera ihop sådana här saker? Jag förstår inte. Och det var så himla verkligt.

I vilket fall, för att lämna min skumma dröm eller mardröm? så har dagen bestått utav städning. Vi har städat hela caféet idag från golv till tak, tömt frysar och kylar och skrubbat och skrubbat lite till. Så nu är det färdigt där ute, nu är det bara kök och diskrum kvar där inne, ehhh. Men så himla skönt att få det gjort.

Kvällen har varit mindre bra och jag är så arg på mig själv. Det var så himla fint vöder imorse och solen sken, så jag tänkte att Magnús helt enkelt kunde förtjäna att gå en dag utan täcke och få lite D-vitamin i sig. Jag hade ingen tanke på att vi skulle vara borta i flera timmar eller att vädret kunde ändra sig. Men vi kom inte hem förrän vid tre-tiden och då såg jag ju att han var blöt och att det hade fallit ny snö. Jag tog in honom och han fick lite hö i boxen medan jag mockade mina boxar och sedan borstade jag av honom och sadlade. Bestämde mig för att rida en sväng på fältet så skrittade runt där som uppvärmning innan jag kände att det var lika bra att träna lite mer ordentligt ändå så vi red tillbaka till banan. Och han var så seg och ville inte alls röra sig framåt, trav gick hyfsat men tölten satt långt inne idag. Tillslut gav jag upp och ledde upp honom till stallet där jag konstaterar att han såg väldigt hängig ut, men jag ger honom en liten tuss hö att tugga på medan vi väntade där inne på att det skulle bli så pass sent att vi kunde släppa in de andra hästarna. Går ut, och han ser fortfarande jättehängig ut, slänger till honom hans kraft som han visserligen äter, men inte med så stor förtjusning som i vanliga fall och hans hö som han vägrar röra. Han står bara och hänger så fort krubban är tom. F.a.n! Han får täcke på sig och jag tar tempen som är normal, men det är lite stilla i hans mage. Provar att ställa Farfús utanför boxen och jo, då vaknar han till, men han vill fortfarande inte äta.

Så nu har jag varit ute ett par gången och promenerat med honom, gett honom varmt betforvatten med olja och äpple som han sörplar i sig. Han bajsade nu sista gången och verkar vara lite piggare (han försökte bita mig=gott tecken) men jag vågar inte säga för mycket. Förmodligen har han blivit kall och nerkyld och spänt sig vilket kanske har lett till lite kolikkänningar?

Jag ska ut med lite ljummet vatten igen alldeles strax och se hur han har det, imorgon blir det tjockt täcke på och endast en promenad. Ridhuset får vi skjuta upp till en annan dag helt enkelt. Det viktigaste är att han håller sig frisk och kry.


Likes

Comments

Postad i: Inspiration/Tips

Jag var som sagt uppe och hämtade boken på Jonnas rum... och läste den i ett svep. Lite mindre än två timmar tog det mig. Boken är oerhört väl skriven, med ett bra och flytande språk. Jag kunde aldrig föreställa mig vilken historia Therese satt på och hur hennes liv var innan jag hittade hennes Youtube-kanal. Det var... det enda ord som kommer för mig är, oväntat.

Jag kan starkt rekommendera den här boken till alla, den varvar Therese's historia, med allt från hur hennes liv var innan, till ångestattackerna hon fick, frågorna hon matades med hos psykologerna, hur det kom sig att det blev just smink som fick huvudrollen på hennes kanal, trots att hon aldrig tidigare varit intresserad av makeup på det viset. Allt detta varvat med sidor fyllda med information och tips om och för psykisk ohälsa, de som drabbas och anhöriga och vänner till någon med psykisk ohälsa.

Läs den!

~

Och en autograf också, vilket innebär att Therese själv har hållit i just den här boken. Hon har nämligen för hand skrivit autografer i ett par tusen böcker. Ändå lite häftigt.

With love x

Likes

Comments