Header
View tracker

Jag skulle säga att jag är en stängd bok som inte ens själv vet hur jag öppnar den. Andra skulle säga att jag är öppen som en bok.

Jag tycker jag är blyg i sociala sammanhang och tillbakadragen , andra påstår att jag är den som tar kommando och pratar mest.

Jag är rädd för vad folk tycker om mig, många tror jag inte bryr mig.

Jag bryter ihop när jag får dåligt betyg, eller gör en dålig match, andra ser mig som en lallare som skiter i vilket.

Jag skulle säga jag har gjort extremt mycket misstag, andra säger jag har gjort framsteg.

Jag är en osäker tjej med komplex över min kropp och mitt utseende. Andra ser mig som självsäker.

Jag tycker jag sticker ut från mängden och är utanför, andra tycker jag är den som står i centrum.

Jag tycker jag är lat, andra tycker jag tränar för mycket.

Jag tycker jag har en förmåga att veta vad andra tycker och tänker, medan jag egentligen inte har en annan. Men dessa saker vet jag. För det är sånt folk har sagt till mig. Sammanställer jag detta, är det lite sjukt. Att jag ser på saker på mitt sätt men andra på något helt annat. Jag har alltid velat vara den tjejen alla tycker om och som har massa vänner och är omtyckt men har aldrig kännt mig så. Medans en av mina närmaste alltid säger att det är så. Bekräftelsen jag alltid söker i allt jag gör är en sak, men jag tror det här är en annan. Jag vill bara uppmana er att ibland se på er själva utifrån, lära sig att ge sig själv bekräftelse är svårt men inte omöjligt. Jag jobbar med det varje dag och att bara skriva ner dessa olika påståenden får mig vilja gräva in i det djupare. Jag är faktiskt inte så blyg i sociala sammanhang när jag tittar på mig utifrån, men jag innåt sätt får extremt mycket stress och ångest av att befinna mig kring människor och särkilt nya människor. Men det betyder ju att jag vinner den striden? Eller? Jo ja visst gör det de. Absolut jag har kommit så långt att jag oftast inte undviker saker jag inom mig hatar och tycker är bland det värsta jag vet. Men när jag sedan kommer hem, så ger jag mig inte en klapp på kinden utan straffar mig själv med mer ångest och tankar kring vad alla andra tyckte, tänkte eller varför jag själv inte var tillräckligt bra. Hör ni hur det låter, känner du igen dig? Jag skulle vilja att det var så att jag kunde ge mig själv bekräftelse när det behövs. På rätt sätt och vid rätt tid. Men vem kan det egentligen. En sak är jag säker på och det är att jag är påväg framåt, med bakslag ibland, med backspegeln i sikte och med trafikljus på vägen. Titta på dig själv utifrån och ge dig själv kredd för den extremt bra människan DU vet att du är.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag började på sanda förra året, för att spela fotboll. Jag lämnade familj, vänner och Västervik bakom mig och flyttade. Allt för att spela fotboll. Jag började bra, med en vilja som är svår att slå, jag märkte snabbt att jag har mycket att lära och jag var nyfiken.

Sen blev jag skadad och blev borta i sex månader. Dem månaderna var så jobbiga, för allt jag offrat för fotbollen kändes längre inte värt det. Jag var i ett förhållande som blev sämre och sämre för jag själv inte mådde bra. Utan fotbollen var jag inte längre mig själv. Det förstörde mycket för mig. Inte bara en försämrad kondition som många tror. Jag förlorade min pojkvän, jag förlorade ett hopp och jag förlorade mig själv.

Det gör ont att veta idag, att jag kunnat jobbat hårdare, kunnat betee mig annorlunda och kunnat veta redan innan att om jag går från tre träningar i veckan till sju kommer jag bli skadad. Men jag ville så mycket.

Nu ett halv år senare, med ett krossat hjärta, en egen lägenhet och friska ben. Jobbar jag mig tillbaka, varje dag, med varje moment. På planen är det inte lätt, det är svårt att känns sig dålig och känna att man inte passar in. Det är jobbigt att inte kunna pristrera när min vilja lever kvar. Jag har tur som har den nyfikenheten jag har för den hjälper mig att våga. Trots att jag bryter ihop efter många träningar och bara vill sluta för jag är så dålig, lever nyfiken heter kvar och jag vill lära mig. På planen är det också jobbigt för min karaktärs försvinner i fokuset att vilka pristrera. Det är svårt när jag vet vad mina föräldrar får lägga ner på mig, vad jag uppoffrar och vad jag har förlorat. Det gör det svårt att inte kunna vara på topp att inte ha utvecklats. Men det kommer, jag vet.

Det svåraste har kanske varigt den andra biten, psykiskt. Att inte kunna passa en passning eller snubbla på bollen gör alla. Men ångesten runt omkring och den människa jag var under perioden utan fotbollen. Det har blivit en resa som är långt ifrån slut. Att kunna hantera jobbiga situationer lär man sig av erfarenhet, att inte låta negativa saker påverka andra lär man sig av misstag och att hamna på toppen gör man genom att vara på botten.

Med det vill jag bara säga att det inte alltid är så lätt. Att det är svårt att vara så långt ifrån min familj, vetandes om att de lägger så mycket pengar på mig, att jag förlorat min första kärlek, mina vänner i Västervik osv för att jag ville utvecklats i fotboll. Trots allt det står det still. Men jag antar att det är okej, för erfarenheten kommer lära mig och växa till något bättre i slutändan. Hoppas jag.

Jag kan & jag är bra

Likes

Comments

View tracker

Jag måste, prata om det. Therese video om jakten på lyckan. Jag skulle kunna skriva en hel bok jag om exakt samma sak som hon. Jag tror att när jag läser hennes bok kommer jag återuppleva saker i mitt liv och läsa om saker jag måste förbereda mig på i framtiden. Jag älskade det hon sa med att istället för att bra en ledsen person som ibland mår bra är hon nu en lycklig person som ibland inte mår så bra. Eller så vill hon ha det.

Jag har det så nu, men för ett år/två år sen var det tvärtom. Jag mådde bra ibland men inte alls lika ofta som jag var olycklig,ledsen och nedstämd. Nu är jag en glad person som kämpar och tar steg mot den bättre Vilma varje dag.

För ett år sen var det så viktigt för mig vad andra tyckte, jag ville rita upp en värld där jag var duktig, stark och helt osårbar. Idag spelar det ingen roll. Allt som spelar roll idag är vad jag själv tycker, jag är glad att jag blivit den jag är just nu. Jag är inte perfekt, kommer aldrig bli. Jag har lärt mig av mina misstag och har lärt mig hantera mina svagheter till erfarenhet. Jag har lärt mig att jag inte är ensam och att det är okej att ibland inte må så bra.

Jag är stollt över mig själv och tacksam för mitt liv. Jag är bara 17 år och har redan lärt mig en hel del, och ja jag kommer lära mig så mycket mer. Vilket gör mig tacksam och gör att jag kan luta mig tillbaka, skita i vad folk tycker om mina beslut eller handlingar, göra misstag och uppleva saker. För livet är inte till för att må dåligt det är till för att ibland mår man inte så bra och det är i dem stunderna vi formas till dem vi är och i dem stunderna vi ser verkligheten. Vilka människor som vill vara i våra liv , som håller sina löften och hur man som person är.

Jag är tacksam, glad och stolt trots att jag ibland inte mår så bra så kan jag med ett leende säga att jag vet att allt kommer bli bra endån.

Likes

Comments

skolavslutningen 2014

Förstår ni hur länge sen det var egentligen? Det här minnet är så viktigt för mig för jag fick för första gången så här fina bilder med min då nya vän Emma. Emma är idag en av två närmaste vänner jag har, hon jag litar på till 100'% och som förstår mig bättre en vad jag förstår mig själv. Visst var vi fina?

Ailins dop

Mitt andra kusin barns dop var så fint, det är ett minne jag minns väl för på mitt första kusin barns dop så spydde jag utanför kyrkan och fick åka hem, denna gång fick jag ta del av dopet och hälsa finaste Ailin välkommen.

Rebecca Stella på Kamala beach

Jag har extremt många minnen från Kamala beach som jag kan dela med mig av. Eftersom jag tio år har varit där. Men gången 'Rebecca Stella var där och jag fick träffa henne var ett av dem bästa. Hon var så härlig i verkligheten och vi pratade länge och tog flera fina bilder. Något jag minns väl var också pappas första fråga till henne, " är du typ känd" gud vad pinsamt jag tyckte det var men nu i efterhand är det bara kul.

Sista natten med klassen

I högstadiet hade inte vi en jätte tajt klass, men sista året blev vi sjukt tajta och beslutade oss för att tälta tillsammans sista natten. Alla var inte med men dessa tjejer, vilket var dem enda tjejerna + en till i vår klass var så härliga. Det var en sjukt rolig kväll.

Skolavslutning i 9an

Den här skolavslutningen var så mycket blandade känslor. Det var min sista skolavslutning i Västervik och samma för Adam. Adam och jag stod varandra jätte nära här och båda skulle flytta till jönköping för att utmanas i våra idrotter. En idag har vi kontakt och han är en väldigt bra vän. Samma dag tog min syster studenten och jag tog farväl av flera stycken från Västervik.

Dans

Är det något jag saknar är det dansen, jag älskade att dansa. Ni kanske inte visste det men jag gick på street och hip hop i antal år och tyckte det var så kul. Att göra något annat än fotboll var viktigt för mig då. Den här bilden är från en dansuppvisning där vi var barbies, hipp hoppare och människor. Ni som var med vet vad jag menar. Ett bra minne.

Sommaren 2014

Hela den här sommaren var så bra, jag umgicks med dessa i stort sätt varje dag och gjorde så mycket nya saker. Kommer aldrig glömma när vi var livrädda hemma hos Elin för att "hockeykillarna" skrämmde oss, eller när vi sov över flera stycken natt eller natt... Så bra sommar!!

Likes

Comments

Jag vet inte vilka som läser min blogg, kanske har du klickat in genom Facebook och så kan du vara vem som helst, eller så är du en nära vän, familjemedlem eller en främling. Hur som helst vet kanske du att jag fick mitt hjärta krossat innan sommaren. Och ja jag är sjutton år och ung jag vet, men kärlek är bland det starkaste vi har och oavsätt ålder gör det ont.

Sommaren i sig var jobbig, att inte längre ha en trygghet att luta sig på var tufft och kanske bland det värsta som finns. Jag hade haft honom sedan starten på mitt nya kapitel i mitt liv, flytten till Jönköping började med honom och jag hann aldrig lära känna någon annan. Ett krossa går över, det vet jag nu.

Jag vill skriva detta för jag vet att så många där ute lider av kärleken, kanske älskar du någon som inte älskar dig, kanske har du fått ditt hjärta krossat eller kanske har du lämnat någon. Men det blir bättre.

Nu har jag kommit nära så otroligt många fina vänner och har verkligen blivit tvingad att vara med mig själv vilket har gjort mig tusen gånger starkaste som person. Jag har tvingat mig själv att göra roliga saker och våga och det har verkligen lett till att kärleken inte är så viktig längre. Jag har min familj som ger mig kärlek och jag har mina vänner som betyder allt.

Mitt fina kusin barn på bilderna är en så länge en ung tjej och hon är en av många som inspirerar mig, vi är unga, vi får göra misstag, vi ska göra misstag, vi ska gråta, skratta och göra bort oss. Jag ville bara att just du ska veta att allting kommer bli bra.

Likes

Comments

Dagarna går och för varje dag blir man lite äldre, lite mer ansvarsfull och lite klokare. Jag tycker inte alltid att det är lätt som 17år att bo i en etta själv 20 mil ifrån närmaste person jag litar på och gå igenom allt man gör som tonåring samtidigt. Jag har dagar jag bara vill flytta hem lägga mig under täcket och gråta, jag kunde tagit det säkra före det osäkra och flyttat hem. Gått med motgången och gett upp. Men det gjorde jag inte. Nu blir jag för varje dag en människa med mer erfarenhet och det är jag så tacksam för.

Mest tacksam är jag för min familj, jag tror inte man förstår hur mycket man älskar dem och vad dem betyder förens man faktiskt inte har dem omkring sig varje dag. Man har dem inte som sällskap vid middagsbordet, frukosten eller soffhänget på kvällen. Man har dem inte närvarande men på något sätt är dem så nära. Jag kan bli så otroligt glad över att mina föräldrar hör av sig och vi pratar om saker vi kanske aldrig pratade om innan, om livet och om hur dem är stolta över mig och jag är tacksam mot dem. Det gör min dag när mina systrar kommenterar min bild eller skickar en snap. Jag skulle aldrig klarat det utan er, om ni inte var precis som ni är hade inte jag varigt där jag är idag. Jag får göra det jag älskar och möta motgångar i livet som kommer göra mig så klok. Förutom allt ni ger mig med lägenhet,mat, transport, utbildning osv så ger ni mig så otroligt mycket kärlek och det betyder allt för mig.

Min familj är det absolut bästa jag har.

Likes

Comments

Hej, det var otroligt länge sen jag vet. Livet har liksom tagit upp alla 24 timmar på dygnet och det har varit stressigt. Men jag är tillbaka och glad att kunna skriva igen. Ni ska få massa bilder under tiden jag varigt borta. Hoppas allt är bra med er!

Likes

Comments

Har haft en bra helg, har hittills hunnit med sena kvällar med vänner. Vilket jag uppskattar och har skrattar extremt mycket denna helg, vilket känns så bra. Har träffat Kajsa och Selma och ätit massa gott. Sen igår ikväll har vi hängt massor fotbollskillar jag och Kajsa. Super. Nu idag är det matchdags och jag är så taggad!! Har saknat att spela så mycket! Ha en bra dag allesammans

Likes

Comments

Gud vad skönt och tacksam jag är att pappa är här. Mötte upp Han vid tåget runt sex tiden och vi åt en mysig middag på piren. Sedan har vi handlat och kollat klart på en svin bra föreläsning som heter JAG AB av Kjell enhagen. Rekommenderar alla starkt att kolla på den.

Pappa ska stanna i två nätter så i morgon får han följa med på fotbollsträning, kul.

Sov gott, DU KAN & DU ÄR BRA

Likes

Comments

Har varit en sväng på stan med Stina och nu sitter jag och väntar på pappa som kommer hit och hälsar på mig. Känns jätte skönt har inte träffat han på så länge. Hoppas att ni har en bra dag alla fina.

Likes

Comments