View tracker

Det är som att klättra upp för en vinglig stege. Steg efter steg blir det än vingligare. Och plötsligt drar en vindpust förbi och du tappar taget, håller kvar med en hand. Klarar man det? Men sen kommer ännu en vindpust komma och du kommer tappa greppet helt. Hur mycket du än inte vill falla så kommer du göra det ändå, för det spelar ingen roll hur mycket man kämpar emot. För det är så lätt att falla men så svårt att ta sig upp igen.

Då ligger man där, skör som man är med förundran hur man ska orka ta sig upp på benen igen. För hur ska man klara det när livet gång på gång ger en käftsmäll efter käftsmäll. Hur? Att samla kraft ännu en gång för att ta sig dit man en gång var innan man föll för man vet hur pass ont det gör att falla och slå sig. Och framförallt hur samlar man mod för att våga utsätta sig för samma fall igen? Grejen är den att livet kommer aldrig att sluta förvåna. Bakom varje hörn finns nya utmaningar. Utmaningar som man någon gång kommer ställas inför. Så min fråga är: ska man ligga på marken gråtandes och låta smärtan få övervinna ens rädsla eller ska man samla kraft och mod för att kämpa emot och vara starkare än allt som kommer emot en?

Vi lever bara en gång. Är det då värt att låta smärtan springa ifatt dig när du är 100 meter ifrån mållinjen? För nej, man måste stå upp för sig själv och göra det bästa man kan, kämpa hårt och jobba hårt. Om du faller, va inte rädd. Du kommer så småningom resa dig upp igen, sen kommer du kämpa igen och sen kommer du falla igen. Men det är livet. För livet är som en stege. Ibland kan du klättra stadigt utan problem men ibland blir det vingligt då vinden blåser förbi. Något jag tänkt mycket på de senaste åren är: man misslyckas några gånger innan man kan lyckas. Desamma gäller det denna stege, man måste falla några gånger innan man kan klättra högre än vad man någonsin klättrat. Så ge inte upp, ge livet dig en smäll på käften - kämpa hårdare och visa livet din power du har att ge.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Denna goda brunch fick jag och Sofia i oss i förmiddags medan solen lyste in, så skönt. Var så himla härligt väder och får så mycket energi av det. Vi tog vara på detta till fullo då vi var ute och gick och njöt av solen. I morse tränade jag även och i eftermiddags har jag pluggat och ikväll stod övningskörning på schemat vilket gick bra! Studiedagar är så uppskattade, kramis

Likes

Comments

View tracker

Att stå upp med båda benen stadigt på jorden är ofta en kamp. Jag tror det är svårt att veta vilken stig man ska passera och vilken väg man ska korsa. Det handlar inte om att känna sig osäker utan istället att inte veta vilken väg som faktiskt är rätt. För våra val påverkar oss mer än vad vi tror. Förr eller senare. Då står man där och vet knappt ut eller in. Om det är rätt eller fel. Det viktigaste är att inte tappa greppet. Utan håll kvar så länge det bara går, trots att det verkligen är en kamp.. Vissa stunder kommer det påverka oss mer och ibland mindre. Men håll fast vid vad du kämpar för. Det är värt kämpa för och inte värt att ge upp.

Allt som man inte kan gå en dag utan att tänka på är värt att kämpa för, kom ihåg det. Även om vägen dit känns lång och svår så kommer det vara värt det i slutändan. Vare sig det gäller att lyckas med något skolarbete, inom någon sport eller vad det än gäller. Det allra viktigaste är att aldrig, ALDRIG ge upp. Ibland kan vägen bli krokig men stanna inte för det utan forstätt även om det vissa stunder känns som något så långt bort. Livet kommer ge käftsmäll efter käftsmäll ibland men grejen med livet är att det inte alltid är någon dans på röda rosor. För det kan inte vara, man måste helt enkelt ha dåliga stunder för att uppleva det bra. Desamma gäller det med ens mål man har i livet, man måste möta motgångar för att man ska kämpa hårdare så att man verkligen kan lyckas. Allt man drömmer om sker inte av sig själv utan det krävs både kraft och energi men framförallt att man kämpar. För kämpar man inte så kommer man ingenstans på vägen.

Likes

Comments

Hej på er! Var några dagar sedan jag uppdaterade men har kommit annat som gått före! Haft en bra helg som har bestått av kalas för mamma och syster, träning, träffat en kompis, pluggat, skrivit och bara tagit det lugnt. Ett plus är att jag i morgon har studiedag, så ingen söndagsångest idag inte. Så skönt, morgondagens ledighet ska jag verkligen utnyttja då träning står på schemat på morgonen, sedan ska jag träffa en kompis, plugga och övningsköra. Hoppas allt är bra med er. Kramen

Likes

Comments

Blommor som under den senaste tiden stått på köksbordet, hur kan man inte älska? 

Likes

Comments

​Har äntligen funnit min drömkappa och babyblå med för den delen, kan inte bli nöjdare!!

Likes

Comments

Körde ett yoga pass hemma i kväll vilket var så avslappnande och skönt. Tror det har stor nytta både för mig psykiskt och fysiskt då jag har väldigt höga krav på mig själv och lätt stressar då det ibland kan bli väldigt krävande. Måste försöka komma ner lite i varv och koppla av och hitta mitt inre för mitt eget bästa. Kan tänka mig att det finns fler tonåringar där ute som känner desamma så tänkte köra på 5 punkter om varför man ska utföra just yoga, here we go!

-Yoga bidrar till mer styrka, större smidighet och bättre balans.

-Det inre påverkas och man känner sig mer avslappnad, lär känna sitt inre och får mer kännedom om sin kropp.

-I och med att man blir mer avslappnad så sover man också bättre samt blir mer utvilad. 

-Dessutom lär man sig att bättre lyssna till kroppens signaler och det är bra emot all stress som många ställs inför dagligen. 

-Styrningen av andningen förbättras, därmed leder detta till bättre kontroll på sinnet. 

Likes

Comments

Spenderade dagen med syster i Kalmar efter att jag börjat dagen med träning. Blev en del shopping och fikamys. Var på jakt efter en vårkappa jag velat ha länge, men sjävklart var den slut i min storlek, så typiskt! Får ta nya tag nästa vecka och hoppas den finns här på ett ställe i Nybro vilket den gjorde innan. Hoppas ni haft en bra dag allihopa, kram

Likes

Comments

Idag är det inte allt för ovanligt att man tillslut stått där och tvekat. Samtidigt som man frågat sig själv vågar jag? Kan jag verkligen göra det? Tänkt efter, tänkt lite till. Vågar jag berätta för killen hur jag känner? Vågar jag redovisa inför hela klassen? Vågar jag göra något jag aldrig tidigare gjort? Jag har grävt djupt in i tankarna. Men mitt i allt stampar rädslan in som ett hinder. Nej det är nog bäst att jag låter bli för då kan inget bli fel. Rädslan är en utav de vanligaste känslorna som vi upplever i livet- rädslan för att göra fel, rädslan för att inte vara tillräckligt bra, rädslan för att inte våga, rädslan för att må dåligt, rädslan för att gå miste om något betydelsefullt. Ja, listan kan göras lång. Denna rädsla skapar ofta en klump i magen, sömnlösa nätter och en hjärna som bokstavligen bubblar över av dessa ständiga tankar som ständigt snurrar vilket gör en fullkomligt galen.

Jag har så många gånger varit så rädd och osäker i mig själv för att ta fel beslut eller för att inte komma dit jag vill. När man är en vilsen tonåring som vill så mycket men som inte alltid tror på sig själv så mycket som man egentligen borde så kan det ofta bli så att man tillslut varken vet ut eller in. Var detta jag gjorde fel nu? Eller vänta, jag gjorde inget fel, jag gjorde bara mitt bästa. Det är väl det som räknas? Det är klart att det viktigaste är att göra sitt bästa, för mer kan man ju inte göra. Man ska aldrig klandra sig själv för att det man gör inte är dugligt nog när man kämpar så hårt för det. Men ändå gör man det. Varför? Jo för att man glömmer bort att våga tro på mig själv.

Någonstans långt inne i våra tankar finns allt vi egentligen vill göra, allt vi vill våga, alla drömmar och mål som vi någon gång vill uppnå i våra liv. Vi längtar efter sommaren, solbrända ben, blekt hår och långa kvällar sittandes framför solgången med ett gäng härliga vänner. Vi längtar efter att fylla 18, ta körkort och kunna ta sig precis vart man vill precis när man vill. Vi längtar efter att ta studenten, ge oss ut och resa, uppleva världen, skapa nya perspektiv, läsa vidare och sedan kastas ut i arbetslivet. Vi längtar efter att finna vår kärlek som tar tar hand om ens hjärta bättre än vad vi själva någonsin har gjort. Ja, det är är så mycket vi längtar efter. Men samtidigt är vi rädda, rädda för att det inte ska bli som vi tänkt oss och för att vi ska göra något som vi sedan ångrar. För att ångra sig är ingen behaglig känsla, eller hur?

För hur många gånger har vi inte stått där med hjärtat i handen och tvekat om det är värt att ge ut det eller inte? Hur många gånger har vi hållit saker inom oss som vi egentligen vill få sagt? Tänkt att vi ska göra något men som aldrig blivit av? Allt detta pågrund av rädslan. Rädsla för att få tillbaka sitt hjärta trasigt, rädsla för att säga något som vi var osäkra på om det skulle vara rätt eller inte och rädsla för att misslyckas med något som kanske hade blivit bättre än vi förväntat?

Det är så mycket som skulle blivit, så många chanser som skulle bli möjliga och så många upplevelser som skulle bli till verklighet om vi bara vågade och framförallt om vi trodde mer på oss själva. För att tro på sig själv är så mycket viktigare än vi tror men samtidigt så lätt att glömma bort för att vi inte tror att vi kan. Vi litar inte på oss själva, att vi kan- bara om vi vill. Men igenom att ändra sitt tankesätt, vända det negativa till något positivt och bara köra sitt race, det är precis det vi alla skulle behöva göra för att komma någonstans. Rädslan ska inte stoppa oss för att lyckas eller för att göra något man innerst inne så gärna vill.

Det jag vill ha sagt med detta är att vi kan inte kan ta ett steg tillbaka för att vi är så förbannat rädda för att göra fel, vi kan inte tränga bort våra problem för att vi är rädda för att möta smärtan och vi kan inte tveka på något som vi ännu inte testat för att vi är rädda för att det inte ska gå som vi vill. Någon gång måste vi utmana ödet, bara kämpa på och inte oroa oss så mycket för sådant som kanske inte blir som vi förväntat oss. "Man måste misslyckas några gånger innan man kan lyckas" som jag brukar säga. Vi måste våga möta det onda för att vi ska må bra igen, våga laga vårt trasiga hjärta för att vi ska kunna möta kärleken igen och vi måste våga göra fel för att veta hur vi ska göra rätt nästa gång. Jag är säker på att vi alla skulle komma så pass mycket längre i våra liv, bara vi vågade. Så gör en tjänst för dig själv, ta steget och VÅGA. Chanser får man inte alltid fler av, kom ihåg det. Vad har man att förlora?

Bara det man ångrar att man aldrig vågade.

Likes

Comments

Det är så viktigt att stanna upp i vardagens stress och press emellanåt och verkligen känna efter hur man mår för det är så lätt att glömma bort sig själv i vissa situationer. Jag själv har en tendens att jag alltid har brytt mig mer om andra än mig själv. Visst det är bra för andra men är det alltid det bästa för mig? Nej, för när man själv har sämre perioder så måste man prioritera sig själv först och ställa sig frågan: hur mår jag egentligen? Annars kommer det sluta med att man själv förr eller senare går in i väggen pågrund av att man inte öppnat ögonen för sina egna problem utan istället löst andras.

I slutändan kommer det inte funka att tränga bort det man har inom sig för länge och för mycket för det springer förr eller senare ifatt en. Oavsett hur snabbt man springer, så är smärtan alltid snabbare. Sorgligt nog är det så. Hade mer än gärna velat slippa min smärta jag dagligen lever med men hur mycket jag än önskar så kan jag inte ta bort det. För det är inget litet ynka sår som läker, utan det kommer alltid finnas där, vart jag än går och hur många år som än passerar. Det kommer rivas upp varje gång det gör skit ont i hjärtat.

Jag älskar att hjälpa andra, finnas där för dem, ställa upp, komma med råd och jag älskar även att se andra lyckliga. Blir varm i hela hjärtat att veta att det jag gör för någon annan faktiskt uppskattas och är något värdefullt. Dock kan det lätt bli till ett stressmoment i vissa fall för jag är så rädd att inte alltid räcka till och rädd för att det jag gör för någon annan inte ska vara tillräckligt. Men saken är den att jag måste bli bättre på att tänka vad jag känner och vad som är bäst för mig. Jag behöver med andra ord bli bättre på att skapa en balans emellan att ta hand om mig själv och finnas där för alla runt omkring mig och det är något så viktigt och så värt att jobba på för ens egna välmående.

Så hörni, ni som känner igen er i detta jag tar upp, ta till er detta: ta en minut och stanna upp, fråga er själva hur ni mår, följ magkänslan och var kloka. Ni är bra som ni är men glöm för guds skull ALDRIG bort er själva. Kroppen är vår dyrbaraste ägodel som vi ska leva i länge, därför är det så himla viktigt att ta hand om sig själv, i alla lägen. Stor kram och massa kärlek!

Likes

Comments