Alltså herre jävla Gud, återkommande stressmoment: framtiden.

Fyfan hörni, har börjat få en regelbunden stress över framtiden? Tiden FLYGER liksom fram och väldigt snart är studenten här. Det är inte det att jag inte ser fram emot studenten, men alltså? På riktigt så försvinner det som varit ens första och främsta skyddsnät sedan 6-års ålder. Jag känner mig verkligen klar med gymnasiet, men liksom? Vad ska hända nu då?

Det är ganska exakt ett halvår kvar tills studenten, alltså ett halvår går ju SÅ FORT. Känns som att det var juni för två månader sedan, men nej nej, det var ett halvår sedan det. Den största stressen är helt seriöst att jag och My vill olika saker, i olika städer. För mig är det i princip en självklarhet att flytta tillbaka till Göteborg, eftersom min familj som jag värdesätter över allt annat finns där och utan dom så känner jag mig många gånger väldigt ensam och hopplös. Har ju dock ett flertal vänner samt pojkvän här i Karlstad, men jag tänker att pojkvän kan man packa ner i en flyttkartong och ta med sig och ett flertal av de vänner jag har här jag redan flyttat ifrån en gång och då överlevde vår vänskap det. Men med My är det ju liksom en HELT annan grej. Sedan det att jag lärde känna henne så har vi suttit ihop, alltså helt omöjliga att separera många gånger och så ska vi helt plötsligt befinna oss i OLIKA DELAR AV LANDET? Alltså det har varit nog jobbigt när jag hälsat på min familj eller när My hade distansförhållande.

Förstår faktiskt inte helt ärligt hur jag ska klara av att flytta ifrån My. Låter så fucking klyschigt men det är sant. Det finns ju verkligen inga människor som förstår sig på den relationen som jag och My har (för er som tror på tvillingsjälar, ni förstår kanske). Vill bara verkligen inte ha ett vardagsliv som My inte är en av de mest centrala delarna i, hur ska det här gå? Förstå psykosen när den första av oss flyttar också, nej jag gråter bara av tanken jag lovar.

HUR ska jag kunna förklara för nya folk i mitt liv vem My är? Det går liksom inte, jag tror att väldigt få människor som jag kommer träffa genom mitt liv kommer uppleva ett sånt band som jag och My har, inte för att skryta liksom. Att jag lärde känna henne är det absolut bästa som kom med att jag flyttade tillbaka till Karlstad och vår vänskap är något av det som jag har uppskattat mest i mitt liv och om jag har någon procent tro i mig så förstår jag att God blessed me med henne.

Och okej just nu in this moment så ligger jag och lyssnar på Whitney Houston och det mest relevanta citatet från hennes låtar är ''I don't want to have to go where you don't follow'' och ''I have nothing if I don't have you'' vill ba säga att det där är så jag känner gentemot min babygirl? My nu har jag hittat nya tatueringar till oss ;))))

Nej men okej summa summarum: Det finns inget vänskapsband som mitt och My och jag kommer dö utan henne, vill bara inte separera med henne för ingen är som My. And this shit stresses me out.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

ÄNTLIGEN klar med gymnasiearbetet, alltså ni ska bara veta att känslan är total?

Har befunnit mig på universitet i några veckor nu och bara skrivit gymnasiearbetet, alltså all annan undervisning har varit ''inställd'' för att vi ska fokusera på gymnasiearbetet. Meeen, tyvärr är man ju personen som chillar gärnet i början och sedan får stressens morsa och skriver ihop ett arbete på typ fyra dagar. Har verkligen kirrat det här arbetet på bara några dagar och det har typ varit det enda jag kunnat tänka på. Har drömt mardrömmar om metodtexter och grejer.

Har skrivit om genusframställningen i paradise hotel, intressant absolut, men vill spyyyy på paradise hotel nu. PTSD coming in alltså. Har i alla fall fått klart arbetet nu, jäääävlar nu är det party alltså fy fan vad skönt. Dock så ska de ju ske opponering och grejer nu, så lär ju behöva gå in och ändra en del saker efter den. Men, helheten är i alla fall klar. Jag mår som en Guuuuud!

Satte upp som mål för mig själv att, om du blir klar tills på Lördag så får du gå ut på Lördag annars ska du plugga hela helgen. Så ikväll blir det faktiskt kalasstämning med Miche och Albin, ska bli 10/10 att släppa stressen!! wohooo

Måste som vanligt ge ett tackkkkkk till Myseriet som jag delat denna psykosvecka med, snörpa mi.

Likes

Comments

Hellooo gullisar!😌

Hoppas att det är bra med er! Med mig är det väl hyfsat okej, är riktigt trött på mitt gymnasiearbete och saknar min familj SÅ mycket för tillfället. Samt att jag för en vecka sen fick en diagnos som verkligen gav mig någon slags livspsykos och ever since har jag varit rätt trött på mitt liv och fram för allt nojig över livet.

För vissa är kanske detta lite TMI men alltså, för en vecka sedan hade jag seriöst typ störtblödningar från mitt underliv och fett obehaglig smärta. Hade likadant för ungefär ett år sedan, fast då var det värre och när jag då pratade med 1177 så sa de till mig att jag hade fått ett missfall väldigt tidigt in i en graviditet. Så ringde till 1177 igen i Torsdags och återigen trodde sköterskan om att det rörde sig om ett tidigt missfall så hon skickade vidare mig till centralsjukhusets gyn- och barnmorskemottagning på direkten, så dit drog jag med mig My och fick göra både gravtest och en gynekologisk undersökning. Gynekologen såg på en gång att det inte var något missfall det rörde sig om utan i själva verket har jag en sjukdom som enligt gynekologen ''gör så att du inte kommer kunna få barn''.

Jag har alltså en sjukdom som heter PCOS, polycystiskt ovarialsyndrom och för mig så föll liksom alla jävla frågetecken på plats. Det är alltså något man föds med och man har cystor runt sina ägg, vilket gör att det aldrig ramlar ner något ägg och en befruktning kan alltså inte ske. Åtminstonde inte på naturlig väg, men man kan få hjälp att sätta igång en ägglossning. DOCK, tur för mig så har jag bara cystor på ena äggstocken vilket då leder till att jag varannan månad får ägglossning och mens och tillfälle att bli gravid naturligt. Men ändå alltså hjälp vad jag blev ledsen av det där gynbesöket speciellt eftersom jag aldrig trott att jag haft svårigheter med att bli gravid eftersom 1. de för ett år sedan sa att jag hade ett missfall 2. jag tror verkligen hela tiden att jag är med barn för jag aldrig någonsin sköter mina piller och för att min mens varje månad är 4 veckor sen, vilket nu blir jävligt uppenbart varför. Den är ju inte sen, det är bara att jag varannan månad inte fysiskt sett kan få mens för mina ägg sitter fast? Herregud jag fick ju som en religiös uppenbarelse.

Det är dock inte bara det här med svårigheter att bli gravid som är en del av sjukdomen utan ens hormoner är totalt ur balans och man producerar mycket mer testosteron än vad friska kvinnor gör. Fick ju även då svar på varför jag har de humörsvängningar jag har, varför jag har den kropps och ansikts-behåring jag har och varför jag går upp i vikt mycket enklare än andra och svårigheter med att gå ner i vikt. Och varför detta har varit problem som följt mig sen tidiga tonår.

Oavsett vad, så var det skiiiitjobbigt när jag fick reda på det här. Och speciellt efteråt när gynekologen tog in mig i ett samtalsrum för att berätta om svårigheterna med graviditet och att de flesta måste göra det med medicinsk hjälp. Kändes piiiisss, för att för mig har det här med att bli mamma varit något som känns superviktigt och ni vet jag har haft namn på mina framtida barn i många, många år. Dessutom känns det så mycket värre när man har hittat en person man typ ser en framtid med? Jag fick så himla dåligt samvete för att det är en själv det är fel på. Tacksam dock över att min sån person bemötte det hela bra. Ärligt tacksam över allas reaktioner efter den psykosdagen? Wtf, har världens gulligaste familj och vänner som liksom tog hand om mig då, både på plats och distans. VILKA GULLISAR!

Varför tycker jag att ni ska veta detta? Alltså, det finns ju saker som påverkar en på en ny nivå och det kan man väl säga att det här har gjort. Sarkasm och skämt är en viktig del av min jargong, men det här är faktiskt något som jag tycker känns jobbigt på riktigt och det finns få saker som jag har varit så ledsen över att det har känts i hela kroppen, men det här har verkligen gjort mig ledsen i hela kroppen. 

SOM SAGT dock, så känns det bra att veta om det för allting faller VERKLIGEN på plats. Ps. klantigt sagt av gynekologen att säga att jag typ aldrig kommer kunna få barn på naturlig väg när jag har chans att bli det varannan månad? obror.

Här är en bild som ganska tydligt summerar hur jag mådde i slutet av den dagen. Riktigt ledsen skulle jag påstå.

Likes

Comments

Senast för någon vecka sedan var jag ute på en av Göteborgs största nattklubbar. Svettigt och trångt som fan såklart, som det är på de allra flesta dansgolv. När man står tätt packade och alla rör på sig så är det svårt att först förstå om någon råkar snudda vid ens rumpa eller om det är en medveten handling, men när snuddningarna övergår i rediga tag, då blir man ganska så jävla säker, när man då försöker ta bort de äckliga sliskiga händerna för att man är för rädd för att säga nej men äckelhänderna fortsätter komma tillbaka, när man känner hur någon börjar andas i ens nacke, då blir man fruktansvärt säker på att det är en medveten handling. Ett flertal gånger under den här kvällen så bytte jag plats på dansgolvet endast för att försöka hitta en plats där det inte stod någon som var redo med tafshänderna i största hugg.


Lättare sagt än gjort, stod till sist och tjurade ute i rökrutan angående detta och pratade med mina kompisar om hur jävla vidrigt det var att det inte fanns en enda plats inne där det inte var någon som kände på rumpan, la en hand i svanken, försökte smeka sig fram till brösten eller tog varenda en av våra rörelser som någon slags invit till närgången dans. När vi sedan var på väg in igen så var det en kille som stoppade mig och han sa till mig att nästa gång någon snubbe tar på mig utan att jag vill så måste jag slå honom, för att ''annars kommer han aldrig sluta, jag lovar dig, han slutar inte om du inte slår till honom''. Blev jävligt förvirrad av det han sa faktiskt, är det verkligen så att jag ska behöva ta till våld för att en kille på krogen ska sluta tafsa på mig? Vad krävs då för att han inte ska börja tafsa från första början?

Som 19-årig tjej så är gångerna man varit med om sexuella trakasserier egentligen nästintill omöjliga att räkna, det handlar om allt från killar som tjatar om sex tills man ger vika till hot om att bli knullad som ett straff för man gjort något fel till att få höra att man är hora för att man inte vill ge ut sina kontaktuppgifter till någon okänd snubbe till att bli tafsad på så fort det finns en chans och egentligen sträcker det sig tillbaka till förskole-ålder när killarna för första gången valde att visa könet eller hålla fast en för att pussa på en fast att man sa att man inte ville gång på gång. Och gångerna iallafall jag har vågat säga nej och säga emot går att räkna på en hand.

Jag vill gärna önska att jag är tjejen som sätter ner foten när jag blir utsatt, men jag är tyvärr inte det för det enda jag i den stunden kan känna är rädsla. Jag blir rädd och vill bara fly situationen jag befinner mig i så fort som möjligt och fram för allt så är jag rädd för att ett nej ska göra killen i fråga mer hetsig. Under kvällen i Göteborg, när nästa kille försökte trycka sig mot mig så testade jag att för första gången göra fysiskt motstånd, så jag och min tjejkompis hjälpte båda till att butta hårt på honom ett flertal gånger tills han tillslut fattade och lämnade oss ifred. Så killen i rökrutan hade rätt, det krävs att jag gör ett våldsamt motstånd för att få låta min kropp vara ifred.

Jag menar inte att det här är lösningen på problemet, jag vet att det nog i de flesta situationer skulle vara mer farligt än bra att göra det. Men, att varenda en av mina kvinnliga vänner har varit med om sexuella trakasserier gör mig så jävla arg och så jäääävla trött. Inte konstigt att våldsamt agerande då rekommenderas.

Tjejer! Det är viktigt att vi pratar om det här och att vi försöker få de tydligen djupt störda männen att förstå, nu är det faktiskt nog. Jag är jävligt trött på att inte kunna have a good time med mina vänner utan att män ska förstöra.

Likes

Comments

Heeeejsan gullesnuttisar! 💓

Herregud hörniii, för den som missat det så kom jag i Torsdags hem från Island!!! Var där med klassen och gjorde en del samhällsvetenskapliga saker för att täcka några kunskapskrav i två kurser vi läser, så vi besökte bland annat Islands ''riksdag'', deras största tidning och besökte en gymnasieskola! Ooooch självklart så besökte vi olika sevärdigheter i deras natur. Hade det verkligen SÅ himla bra. Jag älskaaaar Island så himla himla mycket och ville verkligen inte åka tillbaka hem till röttna Karlstad fyyy fan hahaha... Ville stanna där för alltid och flyga dit alla människor jag saknade här hemma i Sverige så vi liksom kunde leva där allihopa.

Jag vet egentligen inte riktigt vad det är som gör Island till det absolut bästa stället jag befunnit mig på men det är bara så jääävla vackert för det första och så är det fett typ harmoniskt eller något? Man känner liksom ingen stress, äkta carpe diem-känsla får man där. Och vi bodde ju i Reykjavik vilket är den största staden så jag tänker att i de mindre städerna och på landsbygden så måste det vara ännu lugnare.

Tycker verkligen att alla någon gång i sitt liv ska försöka besöka Island för det är en speciell upplevelse måste jag säga, hoppas verkligen att jag kommer tillbaka dit hyfsat snart. Måste väl uppskatta FUGIK (eller ska man säga Alma Akademin nu? hahaha) som kirrade denna fantastiska resa åt oss! 💗💗💗

Och puss till Myset som var min sovkamrat i vårt rymdskepp hela nätterna!!! Förvånar väl dock ingen att vi inte lämnade varandras sida på fyra dagar hahah👯

Likes

Comments

1. Jo, du har råd att skänka pengar till välgörenhet - Alltså fy faaaaaan vad det inte finns något som jag spyr på mer än detta. Jag tror inte ni förstår hur irriterad det gör mig när jag tänker på ALLA människor i min omgivning som inte skänker pengar till någon slags organisation en gång i månaden? Speciellt de som är 18!!!! Innan man är 18 så får man ju inte vara månadsgivare meeeen efter det är det INGA problem, det dras på autogiro varje månad så det är inte ens krångligt. Det här har varit en av mina hjärtefrågor jäääättelänge, innan jag var 18 så brukade jag handla i UNICEF's gåvoshop en gång i månaden (vilket för övrigt är en fantastisk grej för den som inte vet vad man ska köpa i födelsedagspresent eller julklapp till någon). Men sedan tappade jag det där med att skänka pengar, det blir lätt att man glömmer osv om det inte är så att man är månadsgivare. Men nu är jag tillbaka och med autogiro blir det så enkeeeelt!!

För mig så har den organisation som jag fastnat för varit UNICEF och jag är både världsförälder och en av deras bloggare för varenda unge. ❤ Även om de enda pengarna jag får in på en månad är mitt studie och underhålls-bidrag så har jag faktiskt råd hörni. Det är inga stora summor vi pratar om, det är liksom 100kr, det är ingeeeenting och det gör faktiskt skillnad för flertal människor runt om i världen. Tänk vad fantastiskt det är att vi lever i ett land där man får betalt med 1050kr i månaden för att gå till skolan, så att till och med studenter har råd att bidra till välgörenhet utan något jävla problem. Ärligt hörni, ta er i kragen och inse att ni har råd, utan problem till och med! Vilken tur!

Förslag på välgörenhetsorganisationer du kan skänka pengar till; Världsnaturfonden, Cancerfonden, Läkare utan gränser. Det gäller nog att hitta en organisation som man verkligen tycker gör ett superbra arbete och hitta en välgörenhet som man själv brinner för så att det verkligen känns bra i hjärteroten varje månad när pengarna dras.

2. Människor som klagar på att muslimer tar över västvärlden är dumma i huvudet och borde på något sätt kolla upp om dom på riktigt är efterblivna - Alltså vet ni vad, när människor yttrar något sånt här så blir jag på riktigt oroad och ba? r u ok? Det är så jääääävla korkat att tro att människor med annan religös tillhörighet än kristendomen eller människor med annan etnisk bakgrund än europeisk kommer ta över västvärlden. I alla fall inte så länge vi lever. Tyvärr är detta en diskussion jag behövt ha med ett flertal vänner senaste veckorna och jag undrar verkligen hur många människor runt om mig som straight up saknar kunskap om privilegium och förtryck, känns som att många inte vet vad dom pratar om när dom pratar om det.

SÅ låt mig förklara. Privilegium per definition är ''en särskild förmån eller rättighet som vissa grupper eller människor har'' OKEJ så då tror jag de flesta kan hålla med om att i västvärlden är det vita kristna människor som har privilegium eller hur? Exempel på våra förmåner som vi har här som en muslim inte har; någon med ett vanligt europeiskt namn får jobbet före någon med ett muslimskt namn, inte bara det vi får även lägenheten före någon med muslimskt namn!, ingen skriver på protestlistor om vi skulle vilja bygga en till kyrka i Karlstad, ingen pratar om att kyrkklockorna låter för högt när de ringer, våra folkdräkter ses inte som äckliga eller konstiga, hela det västerländska samhället är anpassat efter kristna högtider osv osv osv LISTAN KAN GÖRAS LÅNG med våra privilegium, så det kanske är dags att släppa nojjan som många har, ni framstår som extremt jävla efterblivna och som om ni har noll koll på samhällsstrukturer eller något gällande samhället och politik över huvud taget, och det är fruktansvärt pinsamt alltså.

Likes

Comments

Jaha, nu är September över och vi går in i den rosa månaden Oktober. Som de flesta vet så är oktober inte bara bästa höstmånaden men också den internationella bröstcancermånaden och överallt anordnas det galor, säljs rosa band och sprids massa information om bröstcancer. Jag älskar rosa Oktober och tycker det är viktigt att alla försöker bidra på något sätt, vi alla har nog kvinnor i vårt liv som är allt för viktiga för att förlora och ni vet att ingen går säker, nästa drabbade kan vara din mamma, syster, bästis, mormor, favoritlärare eller du själv!!

Så vad kan man egentligen göra för att hjälpa till?

1.Det som är mest standard är väl att köpa det rosa bandet tänker jag, det kostar 30 kronor och finns att köpa i princip på alla affärer, kiosker osv. Något som kan vara bra att veta dock är att om du köper det rosa bandet som är specialdesignat och säljs av cancerfonden så går inte pengarna till just specifikt forskning av bröstcancer utan till alla cancersjukdomar, vilket självklart är hur bra som helst! Men vill man stödja bröstcancerforskningen så ska man köpa bandet ifrån bröstcancerfonden, deras band är endast ett rosa vanligt sidenband. Tycker årets designade rosa band är fruktansvärt fult, men jag köpte det ändå hahaha.

2.Swisha pengar till bröstcancerfonden!!! I ett flertal år nu har det här med att skänka pengar till välgörenhet varit något som jag tycker är väldigt viktigt då oavsett om jag har en dålig ekonomi eller en bra, så har jag råd. Bor man i Sverige så har de allra flesta råd att lägga lite pengar på välgörenhet, till och med vi som går på gymnasiet har råd för vi får studiebidrag. Fantastiskt att vi lever i ett land där typ alla har råd med att skänka pengar varje månad, synd att många är för dumma i huvudet för att fatta det.

Förut swishade jag 20kr till bröstcancerfonden och även om det är en liten summa, så är det någonting. Alla har råd med 20kr. Sedan så har vi ju det fantastiska med swish! DU FÅR VÄLJA SUMMA! Så du kan verkligen swisha 1kr, små summor är fortfarande något såååå I'm sorry men nej du har förmodligen ingen bra ursäkt till att inte bidra med pengar till forskningen.

Swisha till 900 5919!

3.Den tredje grejen är för att hjälpa er själva och få in rutinen att undersöka tuttarna varje månad. Ladda ner klämdagen, som är en app till telefonen. Där ställer man in en dag i månaden och ett klockslag som man ska undersöka sina bröst så får man en notis när denna tid är! Helt fantastiskt eller? Jag har precis hittat denna app men tycker det är så jävla smart, för att ha sin dag då man undersöker brösten kan vara lätt att glömma, men nu får man liksom en påminnelse när det är dags. Dessutom får man hjälp med instruktioner om hur man ska göra. Så himla himla bra!

Så hörni, hoppas ni verkligen gör i alla fall något av detta! Kom ihåg att allt stöd är bra stöd, oavsett om det är en insats för dig själv eller för alla drabbade kvinnor. Ta hand om er 💗

Likes

Comments

Fyfan alltså, här sitter jag SJ's regional tåg mellan Göteborg och Karlstad och grinar i vanlig ordning.

Har varit en riktigt otrevlig och ledsen kotte på senaste tiden mot verkligen alla i min närhet, har verkligen känt att allt har varit jobbigt och har inte riktigt orkat med sånt som vanligtvis går på rutin. Mestadels för att jag har saknat min familj så galet mycket, låter ju så jävla klyschigt men har verkligen ett ständigt tomrum inom mig som liksom inte riktigt kan fyllas ut av något annat än dom. Alltså det suuuuger så hårt. I Måndags smet jag iväg ifrån Karlstad och åkte ner till Göteborg för situationen var inte hållbar alltså och har haft några riktigt känslomässigt intensiva dagar och så här nu i efterhand tror jag nästan att det hade varit bättre om jag hade stannat i Karlstad, för i och med att jag inte kunde stanna hos dom speciellt länge så blev saknaden liksom inte helt och hållet mättad.

Är dock himla tacksam över att jag lyckades få till en fika med min ena syster som flyttar till Kanada på torsdag. Önskar henne ALL lycka i världen verkligen❤

Och så är jag självklart jättetacksam över att jag fick tid med Nadja, mamma och Rut men det är fan inte lätt att åka hem sen igen, men dom är ju faktiskt bara 3 timmar bort, kunde ju varit värre❤

Har ju även många snuttegull i Karlstad så får väl åka hem och pussa på dom nu, dom äger ju också väldigt mycket<333

Likes

Comments

Hej era horungar!! Ärligt, det slog mig nyss att det redan är september, vaaaad i helvete hände med denna sommar? Så sjuuukt. Jag är dock inte speciellt taggad för denna hösten alltså. Pressen i skolan är värre än någonsin, även om det är jag själv som sätter pressen men alltså jag tänker inte vara personen som sänker mina betyg i trean så nu är det bara att bränna på så mycket man kan gällande skolan.

Har även hamnat i någon konstig period där jag känner mig mer ensam än vad jag tidigare gjort i mitt liv? Även om jag för tillfället är mer omringad av människor än någonsin förut. Men det är nog att jag då tycker det är jävligt jobbigt att vara ensam när jag väl är det. HAHA, vägrar att ens sova ensam för drömmer bara så mycket mardrömmar så att jag nästan kvävs av mina egna hulkningar i sömnen. Samt så saknar jag min familj så hiiiimla mycket. Har ju fått skräddarsy en egen liten familj bestående av mina vänner, men det blir ju inte samma sak. (Även om jag ÄLSKAR de närmaste i mitt liv till döds) Det suger bara så himla mycket att min största trygghet i livet bor så långt bort, just nu när jag är stressad över massa olika saker så skulle jag faktiskt behöva ha dom här. En kräfta med hela sin familj 25 mil bort är inte en bra kombination alltså. :( 💔

Likes

Comments

Hej snuttegullen! Hoppas era liv äger, det gör mitt! Det finns nog få i min närhet som har missat att mina bästa vän igår flyttade in hos mig då det är något jag sett fram emot sååå mycket sedan det bestämdes. Så nu är Pamp inte bara min bästa vän utan även min sambo? Sjukt är vad det är. Tänk liksom att jag har bott i denna lägenhet sedan det att jag var 14 förutom det året jag bodde i Göteborg. Och dessutom så bor hon i det rummet som jag hade tills det att mamma flyttade till Stockholm. Min bästis bor liksom i mitt gamla ''ungdomsrum'', liksom tänka all sleepovers och så vi har haft där inne? Det är liksom hennes rum nu???

Känns dock så himla skönt, att vi äntligen landar tillsammans nu. Vi båda har ju bott ensamma utan våra föräldrar i över ett år men jag har bott med en annan rumskompis vilket pamp också har och hon har även bytt lägenhet under detta året och jag menar innan det så var ju jag och flängde i Göteborg och så där så det här känns verkligen så bra och så RÄTT framförallt.

Pampisen flyttade in igår eftermiddag så direkt när jag kom hem från skolan så tvättade jag och började städa mitt rum, då det verkligen behövdes. Fick även upp mina o.c-posters. Hade ju tänkt rama in dom men ramar är fett dyra alltså? Så jag spikade upp dom, kände mig som en jävligt strong independent woman då alltså, tills jag insåg att dom blev snea hahaha... Bytte även gardiner och lakan? Var så duktig igår. Lagade dessutom middag, vilket ALDRIG händer. Jag och pampisen gjorde det tillsammans, så mysigt<3

Idag ska jag faktiskt plugga, då jag inte gjort det jag ska i skolan denna veckan. Eller alltså, så här gör jag ju alltid meeeen det spelar ju ingen roll när man håller deadlines och kirrar höga betyg. Sedan mot kvällen kommer det lite folk hit och så ska vi ut ikväll. HAHA älskar hur jag hatar så hårt på utelivet varje gång jag varit ute men lite andra omständigheter ikväll så hoppas det blir bra alltså. Ha det bra älsklingarna!! 🌻

Likes

Comments