View tracker

Jag önskar mig ett liv.

Ett nytt liv, med samma människor och i samma land.

Ett liv där jag inte var en tjuv i mitt egna hem eller en idiot, tjockis eller en börda.

Ett liv där jag värderas lika högt som alla andra.

Ett liv där min pappa visade att han älskade mig, eller bryr sig om mig, där han frågar hur min dag har varit, där han inte säger till mig att jag är tjock eller lat.

Ett liv där min pappa var min vän.

Ett liv där jag slapp besöka psykologer, dietister, ätstörningskliniker, läkare eller äta medicin.

Ett liv där jag slapp gå på kurser för att få en inblick i hur jag fungerar.

Ett liv där jag blev älskade lika mycket som jag älskar.

Ett liv där folk skulle bry sig lika mycket som jag gjorde.

Ett liv utan känslor.

Jag önskade mig ett liv.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Eller skulle jag få tillräckligt mycket pengar för att köpa en etta på söder, folk skulle känna igen mig på stan, och jag skulle bli tvungen att byta namn. 

Om allt detta skulle ske varför inte försöka. Nu kom jag på mig själv, jag har redan försökt... ungefär sju gånger. Fast hade inte denna inställningen då och allt handlar om attraktionslagen och nu tänker jag ju redan att jag är rik och framgångsrik inom bloggandet. 

Så hej och välkommen tillbaka, jag heter Wilma, är född år 1997 i december och nuddar gränsen att vara 98 but still är jag 97, alltså 18 år. Jag jobbar på Willys, tränar inte jätte ofta, umgås mycket med mina vänner och planerar att ha körkort i december och lägenhet i vår. Så alla bidrag är tillåtna. 

Hoppas ni vill läsa om mitt liv på willys och ute i full rörelse. Kramar 

Likes

Comments

View tracker

Denna rubrik kanske väcker en konstig känsla inom dig eller så känner du kanske ingenting.

Jag skriver denna rubrik för att jag undrar . Varför står jag fortfarande på mina ben, varför andas jag fortfarande, varför går jag till skolan, varför lever jag?

Jag har gått i skolan i snart 13 år om jag inte räknar fel. Jag har aldrig platsat in i skolan, alltid varit lite efter alla andra och haft lite förmånga tankar i mitt huvud. När jag gick i 2an och vi skrev loggbok som vi sedan skulle få signerat av en förälder för att få godkänt av läraren slarvade jag med det. Jag kom en vecka utan att ha skrivit något i boken bara fått en signering av min pappa och min lärare gick i taket. Hon tog min bok och sade hög till alla i klassrummet " såhär som Wilma har gjort är inte okej, ni måste skriva något inte bara få en signering av eran förälder". Lilla Wilma få sitta på sin plats och skämmas för att hon ej har gjort det hon skulle.

" Wilma räck upp handen svara inte bara". " Räck upp handen". " Räck upp handen". " Räck upp handen Wilma!!".

Detta är en av det vanligaste sakerna jag har fått höra under mina år i skolan. Räck upp handen. Jag sög på att räck upp handen jag skrek ut svaret innan jag hann tänka. Jag var väll helt enkelt super exalterad att jag visste svaret och ville svara innan alla andra, eller så var det kanske så att jag agerade utan att tänka. Ända tills jag gick i 7an var jag super dålig på detta . Jag orkade inte vänta på min tur jag ville säga på direkten. Detta var det ingen som uppskattade.

När jag var liten så skulle vi oftast läsa högt i klassrummet ur en bok och alla var tvungna att läsa. Jag hade inge problem med att läsa högt då så jag läste precis som alla andra. " När pelle kom fram till dö...." Dörren skriker någon i klassrummet ut direkt när jag fastnade på ett ord. Läraren sa till mig att fortsätta att läsa och såklart gjorde jag det men direkt jag fastnade på ett ord skrek någon annan ut det ordet super snabbt. Min chans att lära mig att säga ordet själv eller fick den tiden på mig att säga ordet fanns inte. Jag stavade fel, hade stora svårigheter att läsa ( har fortfarande om någon har missat det) men ingen lärare misstänkte att det var något fel. Jag gick i 6 år i skolan innan jag fick reda på att det var inte bara fel på mig utan att jag hade Dyslexi, läs och skriv svårigheter. Nämen se på fan det var mycket oväntat var typ min lärares reaktion då hon verkligen inte trodde att jag hade det. Vilket är extremt konstig då jag knappast kunde skriva mitt namn rätt.

För mig var det inte jobbigt att får reda på att jag hade dyslexi utan jag såg det mer som en förklarning till att jag inte är lika bra som alla andra i skolan. Men det förklarade ändå inte allt.

När jag slutade i 5an så blev jag automatiskt flyttad till en annan skola eftersom att muskö skola endast gick upp till 5an. Och när man slutade 5an var avslutningen till sommarlovet mycket speciellt. Vi skulle sluta och därför fick vi en speciell text av lärarna som skulle beskriva mig som person och det jag var bra på. Alla i min klass fick super roliga texter där det skrev att det var bra på fotboll eller bra på att sjunga när vi hade sång torsdagar och så kom det till mig.

" Wilma Mattisson har alltid varit den som pratar mycket, aldrig riktigt varit bra på att räck upp handen. Dock blev hon lite bättre på det. Nu önskar vi dig ett stort lycka till. "

Ofc stod inte precis sådär men ish så.

Tack så mycket hehe. Jag var bra på att..... prata antar jag. Jag var ofta med och spela fotboll jag sjöng alltid när vi hade musik. Jag älskade att göra kreaktiva saker och atletiska saker but no. Jag var dålig på att räcka upp handen och pratade mer än vad jag borde. Men detta var inget jag tänkte på då utan jag var bara extremt super taggad på att äntligen få börja åka buss till skolan wihooo.

Kära Vanstaskolan jag önskar att jag hade sluta hos er innan jag ens hann börja. Med vänlig hälsning Wilma aka Killma Mattisson.

Jag började på vanstaskolan i 6an med ungefär nästa alla i från min förra klass och det vara så spännande. När jag besökte skolan innan jag hade börjat där så "kände" jag några i klassen och vart jätte glad att de kände igen mig. Då kändes det verkligen super bra att få börja i den skolan men lyckan varade inte super länge. På skolan så var det också en del elever som jag hade träffat tidigare fast inte i världens roligaste sammanhang.

De människorna hade jag träffat på en sommar fotbollsskola sommaren 2008-2009. Under den tiden spelade jag fotboll och älskade att göra det. De flesta i mitt fotbollslag skulle dit så varför inte kände jag. Om jag hade fått veta vad som skulle hända med mig där hade jag aldrig i hela mitt liv gått dit. På denna fotbollsskola blandade man både tjejer och killar vilket var super kul då man inte tänkte på att det skiljer sig emellan. Dock så var det inte så kul för mig på något sätt. Jag var inte smal, jag var inte super söt, jag var inte bäst på fotboll och jag stack ut lite i från gruppen. Detta märkte då killarna och några av tjejerna. Att jag säger att jag inte var smal, att jag inte var super söt och att jag var konstigt är inget jag ville intala mig själv men det var något jag fick höra. Jag fick höra att jag var konstig, att jag inte var bra på fotboll och att jag var tjock. Just då kände jag mig inte ledsen över att höra detta utan jag kände mig "glad" att jag fick uppmärksamhet av killarna vilket är mycket annorlunda. Den värsta händelsen under denna sommaren var när vi åt mat en av dagarna. Vi åt i en sal där det fanns en scen och framför dem var et 3-4 långbord där vi satt och åt. En dag så gick en kille upp på scenen och får alla uppmärksamhet ofc. På scenen säger han " who let Wilma out, who who who" och alla börjar att skratta. Och där satt jag 10 år och visste inte hur jag skulle reagera, så jag skrattade med alla andra. Han var en av det som var jobbigast mot mig och en av de som har påverkat mig mest senare i livet. Han var en av de populäraste killarna på lägret och han fick då nästa alla andra killar med sig. Tillexempel sista dagen skulle vi ha vatten krig och lilla försiktiga jag vågade inte skvätta vatten på någon men såklart vill någon skvätta vatten på mig. Jag blev jagad av runt 5 killar alla med vattenflaskor med sig. Påvägen hem den dagen tänkte jag på alla möjliga anledningar varför jag var så blöt. Detta vågade inte jag berätta för min mamma förens 2 år senare. Jag skämdes.

Tillbaka till Vansta tiden.

Direkt när jag började i 6an vågade jag ta plats och prata mycket på lektionerna, jag vågade säga till när folk pratade på lektionen och jag vågade vara mig själv. Detta eskalerade snabbt tyvärr. Människorna i min klass gillade inte det och det fick jag höra. Pga min personlighet blev jag utsatt för saker som jag aldrig riktigt har släppt. Tillexempel i 7an blev jag kallad Killma fråga mig inte varför, fick hör att jag var konstig, fick tuggummi kastat i håret, blev retad för att min lillebror heter bror, blev ner puttad i snön och mulad med snö så hårt att det gjorde ont i mitt ansikte och knappast kom på bussen. Det är några av de sakerna jag kommer ihåg som har hänt mig och som har fått mig att hata mig själv.

För vet du vad som händer med en människa som hela tiden påminns om att den är otillräcklig? Den börjar tror på vad de människorna säger, de människorna som egentligen inte ska betyda ett piss, du börjar att tro på vad dem säger. Du intalar dig själv att så som du är får du inte vara. Du M Å S T E vara "NORMAL". Du ska inte prata och utrycka dina åsikter , du ska inte sticka ut, inte skratta och vara glad. Du måste anpassa dig till samhället Wilma. Men om jag inte vet hur man gör? om det verkligen tär på ens psyke att aldrig få vara sig själv? Vad gör man då?

Jag kommer ej ihåg senaste gången jag kollade på en människa utan att tänka på varenda rörelse och vad varenda ansiktuttryck betyder. Om vi säger att du och jag prata med varandra. En helt vanlig konversation om skolmaten. Så säger jag något, inget speciellt bara vad jag tycker. Då höjer du på en ögonbrynet och kanske svarar med en lite nonchalant ton. Just när du gör detta blir jag super orolig och börjar tänka på allt som jag sagt och vad som kunde ha varit fel med just det. Det blir kaos i mitt huvud och det ända jag vill göra är att springa där ifrån och gå och lägga mig under mitt täcke och låtsas som att denna händelse inte har hänt. Det behöver inte var så att du tänker att det jag har sagt var något konstigt och det kanske inte ens var meningen att svar som du svarade. Men i mitt huvud är det alltid mitt fel. Jag analyserar, jag tolkar och jag övertänker, VARJE DAG. Detta gör satt jag hatar mig själv och vem jag är och har gjort det så extremt länge att jag inte orkar längre.

Min fråga till mig själv är har de människorna från mitt tidigare liv påverkat mig? Jag vill så gärna säga Nej det har dem ej. Fast vet du det har de gjort.

"Ni förstörde mig. Tack. "

Men det var väll antagligen erat mål för annars fattar jag ej varför ni gjorde det.

MEN VAD HÅLLER JAG PÅ MED?? Det var ju mitt fel. Det var jag som var jobbig, konstig och helt jävla efterbliven. Wilma det är ditt fel. Var bara som alla andra så kommer det bli lättare för dig. Gråt när du kommer hem för ingen jävel bryr sig.

Jag älskar er mina vänner. Men jag litar inte på ett ord ni säger.

Fan att jag har ADHD. Fan att jag har dyslexi. Fan att jag är kvinna. Fan att jag har svårt med de sociala reglerna. Fan att jag är ful. Fan att jag är tjock. Fan för att jag är jag.


Om någon undrar hur jag mår nu, julafton 2015 så mår jag inte super bra. 2015 har varit ett av det värsta åren ever. Jag har gått upp och ner i vikt, jag har fått en ADHD diagnos, min farmor har dött, jag har skadat mitt knä, jag har borelia, jag lider av ångest. Jag har levt med självmordstankar i snart 4 månader. Konstant varje dag. Men jag lever fortfarande.

Jag vill bara att ni ska veta att även JAG som oftast är den som drar de skämten som många inte vågar säga, skrattar och älskar att prata. Hatar mig själv så mycket att jag vill dö och skäms över mig själv.


Mitt liv har inte varit kul. Jag har velat dö så många gånger. Men jag står fortfarande och jag är redo att kill them ghost in my head och inte låta samhället döda mig. 

Likes

Comments

Igår var det första riktiga dagen på mitt höstlov. Det var fint väder, min vän HP var hemma och allt var super bra. Vi gick ut på promenad mitt på dagen och på Muskö har vi ganska många mysiga ställen man kan gå till där det är helt magiskt. Ett av de ställena är det berömda spökhuset Arbottna. Det en herrgård som har ex antal år på naken men som fortfarande är mycket fint. Utanför huset är det stora träd som var så fina. Muskö är fantastiskt bland. Du borde besöka det.

Likes

Comments

HEJ. Idag är det lördag eller hela lördagen har ju typ gått det är endast två och en halv timme kvar ish. Jag har gjort ungefär det jag brukar göra på en lördag. Varit i en innebandy hall, promenerat och kollat på American Horror Story. (!!Livets serie!!) Detta är typ det jag brukar göra på lördagar om jag ej hittar någon vänlig själ som vill umgås med mig. Men jag ska inte klaga på denna dagen den har varit ganska skön och väll behövd. Dock så blir det ganska tråkigt i längden då jag gillar att göra saker för annars börjar jag tänka på saker och ting som gör mig ledsen eller gör satt jag får ångest. Men idag har det varit lugnt. Jag har dansat runt här hemma och när jag gick runt i nynäs hehehe. Skäms inte över det för fem öre det är ett tecken på att jag är glad så im happi. Min familj är ej hemma, alltså min mamma och min syster som jag är hos nu, pappa är tror jag hemma och resten av den familjen. Så jag ligger i min ensamhet och lyssnar på musik och kollar på Disney Chanel mycket trevligt. Jag hoppas att eran lördag har varit super och om ni ska ut eller något att ni tar det lugnt och ej dör för det kan hända. Puss och ha det bra så hörs vi.

Likes

Comments

Jag är så lycklig men detta lär väll endast vara i några dagar då jag lätt kommer att bli uttråkad och inte göra ett piss. Men iallafall det är höstlov och jag slipper andas in den äckliga luften i skolan, slipper se alla människor, slipper sitta och lyssna på lärare som pratar om ointressanta saker. Men detta varar ändas i 1 vecka..... 1 vecka. Det är ingenting men ändå något så ska ej klaga. Men idag ler jag över att det äntligen är en lite paus iallafall. Men men någon själ kanske vill veta vad jag har planerat detta lover så here i go.

Jag ska åka in till stan för att hitta the perfect jacket som är ett måste.
Jag ska sova.
Jag har planerat att jag ska träna men vi får se med det.
Förhoppningsvis ska jag göra något med någon vän.
Tyvärr måste jag plugga eftersom att jag har prov and things like that efter lovet. WIHO

Det är det ända jag har planerat att göra men saker kan ju ändras.

Jag hoppas att jag får mycket vila detta lov så jag slipper dö av stress och ångest. Men detta ska bli skönt och jag lär endast sakna typ 3 personer ifrån skolan så det är lungan. Aja hoppas att ni som har höstlov också får mycket vila och får njuta av detta lov. Hej så länge

Likes

Comments

Godmorgon. Jag säger godmorgon för att idag var det en god morgon, eller snarare sagt det är en godmorgon. Påväg till bussen vänder jag mig och och ska kolla efter min syster och ser detta. OMG. Har ni sett något så vackert?!?!
Detta gjorde satt jag blev glad och vet att detta kommer att blir en bra dag. Hoppas ni vaknade upp och såg detta med så ni får en lika bra morgon som mig. Kiss and hugs

Likes

Comments

​Hittade denna gamla godingen igen och kände " men fan ska jag testa att komma igång med min blogg för 5 gången?"

Likes

Comments