Girls! I've teamed up with @elsaandrose and we're now offering 15% OFF on any of their bikinis from Elsaandrose.com! Just use the code 'WILMALARSSON15' at checkout to get your discount. Enjoy! ♡

This is for spreading awareness of anxiety, self harm, eating disorders, and the ideal and the press the society puts on us. The feeling of never being pretty enough, good enough, famous enough. That's something I want you to just don't give a damn about. But it's hard I know. But I think that together we can change the society and change the ideal of a perfect body. You can't be like this models in the magazines that's just not how it is. You are perfect just the way you are. And everyone deserves to be appreciated.
I say rock you're body and no one has the right to judge you.
And if they do give them the middle finger and be around people who makes you feel special and who appreciate you.

We go! We, together can chance the world. And I say let's do it. Because it needs to be changed to the better. Everyone deserves happiness.
Do speak up about anxiety. We need to spread awareness. This is a common thing. But people is scared of the unknown. So let's make anxiety known!!
And remember you're never alone. There is always someone you can relate to or talk with. We are many! But we are not more different than any other. We just got a disease that you can't se. That doesn't mean we're not sick.
Never make a person prove how sick they are. That can lead to very much bad things. And people can get scares for life. One word can destroy so much you know nothing about. It takes a lifetime to build trust but just seconds to destroy.

Ciao guapa/guapo!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

  • 274 Readers

Likes

Comments

Många undrar säkert mycket om mig. Vad jag sysslar med, hur jag tänker, vad som hänt med Wilma, hur det kunde gå så galet allting.
Jag ska ge er en liten insikt så häng med!

Alltid mår man inte alltid bra... eh ja vi vet? Hallååeeee.
Super så långt e ni alltså med!

Jag mår då alltså inte psykiskt bra. Jag har ingen ork, ibland är jag helt tom på känslor, och ibland kommer alla känslorna på en och samma gång.... jo Wilma vi har märkt att du har humörsvängningar delux!

Ja men det är inte bara humörsvängningar. Jag är deprimerad och inte så lite heller. Jag är cp deprimerad. Jag har haft ett återkommande självskadebeteende. Och det har förstört min dröm. Jag vill bli modell. Eller rättare sagt. Jag ville.
För ingen tar in en modell som har ärr på sina ben. Men varför egentligen? De är min fråga. Detta är väldigt vanligt. Hur många som helst lider utav psykisk ohälsa, depressioner, ångest, socialfobi, ätstörningar, ortorexi (träningsmani typ), adhd, add etc etc jag kan rabbla i all evighet.

Grattis. Du är har kommit såhär långt bara halva kvar! Tack...

Psykisk ohälsa är inte "rare" många har det men ingen pratar om det. En osynlig sjukdom tas inte på lika stort allvar som ett brutet ben. En osynlig sjukdom är svårare att hantera och ibland att få hjälp med eftersom man har svårt att få grepp om den och laga människan.
Ett brutet ben gipsar du och så är det med det. Alla kan se att du har ett brutet ben. Men du kan inte se folk på stan med depression eller autism eller liknande. Om du inte är väldigt uppmärksam men de flesta fall är det absolut inte uppenbart.

Det värsta man kan göra mot någon med en osynlig sjukdom är att tvinga dem bevisa hur sjuka de är. Oftast kanske man inte vill erkänna att man har självskadebeteende eller självmordstankar för man vet ju vad resultatet blir utav det. Och de gör en osäker och rädd.
Då drar man sig istället inåt och bygger en mur så att man skyddar sig själv men istället resulterar i att man bara skadar sig själv.
Man går sönder. Trust me. Man går i tusen miljoners jävla småbitar.
Man gråter, skrattar, ler, fejkar, ljuger, gömmer sig mer, och bär sina fulla jävla Ica kassar med problem och ångest helt själv. Och dom är jävligt tunga. Alldeles för tunga.

Men det är så fucking svårt att hitta någon som förstår och som man kan lita på. Som inte springet iväg med svansen mellan benen. När man gång på gång fått det bevisat, fått kniven i ryggen. Då det är då man inser att man är omringad av folk men ändå så fucking ensam. Klart man kanske har kompisar och familj. Men man pratar inte om sånt.

Normer och ideal folk. Herregud. Här
I Sverige har vi fred och mat på bordet och tak över huvet. Här mår alla bra. Vi har jobb och hjälper flyktingar och integrerar och bygger bostäder. Vi ungdomar har för det mesta jobb. Vi pluggar. Vi firar vår fucking jul oavsett om vi är kristna eller ej. Vi firar födelsedagar med hela tjocka släkten. Vi firar påsk och lurar i barnen massa skit om tandfen, får dem fyllda med hopp. Vi har hyfsad jämställdhet. Vi har semesterveckor. Vi på kusten har båt som vi är ute och guppar med. Äter fisk för det är bra för hjärnan, köper linas matkasse för vi jobbar för länge för att laga mat. Vi bryter benet men vi har gratis sjukvård så vi får gips, smärtstillande och ett par kryckor. Vi har de gulligaste personal på äldreboenden. Men deras lön är fan skämmigt låg. Vi har en kung som vinkar och ler, vi har Melodifestivalen, Liseberg etc etc.

Men vart fan är det du vill komma Wilma sluta slösa min tid...

Jo det jag vill komma till är. Att alla mår inte bra. Vi måste våga prata om det. Du är tamejfan inte misslyckad för att du mår dåligt. Det ska inte behöva vara så att man ska skyla sina ärr på sommaren för att sånt är stötande för vissa människor.

Vi kvinnor ska inte heller behöva ha på oss extra mycket kläder när vi går ut på krogen för att slippa bli våldtagna, utsättas för trakasserier, närmanden eller situationer där vi känner obehag. Men det är så. Och då undrar jag hur i helvete kan det vara så att en våldtäcktsman får 4 månaders fängelse eller tillochmed blir friad och tjejen får frågor som. "Vad hade du för underkläder" sånt blir jag så arg på. Så arg att jag hade klippt till den där jävla advokaten och sen klippt till hen igen.

Det är inte okej att det ska behöva vara så. Och detta är i vårt trygga lilla Sverige. Jag har inte ens tagit upp vad som händer i utlandet med kvinnor. Dom lever för fan i misär!!!

Och sen att vi kvinnor ska se ut på ett visst sätt. Vi ska helst vara smala. Men samtidigt ha en greppvänlig röv och stora fylliga bröst. Man ska ha fina former och bl.a. Bl.a. Bl.a. Tänk på lilla mig då. Vafan jag är som en vandrande pinne. Hur fan mår jag när samhällsidealet är såhär???? Jo jag har sånna jävla kroppskomplex så du anar inte. Jag håller på å träna min röv så den ska bli större. Jag dricker kaffe för de ska tydligen göra brösten större. Ja exakt gott folk. Jag har tamejfan googlat upp det! DET ÄR SJUKT.

Men jag är inte nöjd med mitt utseende för killar vill inte ha sånna tjejer som mig. Och mår tjejen dåligt så är det ju verkligen grisen i säcken.

Det är jobbigt det är det verkligen. Jag vill kunna vara så stark och säga att jag inte bryr mig "Take me as I am or watch me as I go" men samhället har fan hjärntvättat mig och krossat de enda självförtroende jag haft.

Jag vill kunna fucking rocka mitt utseende och min kropp utan att folk snackar skit om mig. Fråga mig istället varför jag gjort som jag gjort mot mig själv. Istället för att få mig att ångra mig ännu mer. Det krossar mig. Alla kommentarerna. Jag vill inte se ut såhär men nu har jag tyvärr intet val. Jag e såhär och detta är min kropp. Jag jobbsr på mig själv men jag hoppas att du kan jobba på dig själv och öka dina kunskaper kring psykisk ohälsa och bemöta oss bättre i framtiden. För det ör det minsta vi förtjänar. Vi är också människor med känslor. Och nu råkar vi kanske ibland vara ängsligare för hårda ord eftersom vi redan mår dåligt utav att vi är den vi är och rösterna säger saker. Som hjärtat inte vill men de rösterna är ibland väldigt övertygande. Och deras lösningar kan ibland kännas helt rätt. Men aldrig att de rösterna har rätt när de säger "avsluta ditt liv, alla hatar dig, du är ensam, det är bättre för alla utan dig"
Då ger du dem fingret och äter choklad eller gör något som får dig att stanna medvetande och jordnära.

Hoppas att för er som inte förstått sig på psykisk ohälsa innan har fått lite insikt.

Några råd till någon som mår dåligt:

• "ryck upp dig" är de sämsta man kan säga för det tolkas som "orkar inte bry mig om ditt gnäll helvete" och då kommer vi fejka inför dig.

• Erbjud dig att lyssna men tjata ej. De kommer att veta att du finns och komma till dig när de känner sig redo.

• Ta oss på allvar. Du vet inget för du har inte upplevt det. Och Gud vad jag önskar du slipper

• Om nån du känner får en panikattack. Säg: "jag finns här" "kan jag göra något för att hjälpa dig? LÄMNA EJ PERSONEN ENSAM

• Om du misstänker att personen behöver hjälp som du ej kan ge den. Gå inte bakom hens rygg. Prata men hen istället annars kommer kaos uppstå

• Var ej rädd för att fråga när du inte vet. Det är bättre att fråga än att anta.

Tack för att du orkat dig hit ner hit :)
Du ska få en kram nästa gång vi ses.
Ciao guapa/guapo!

  • 284 Readers

Likes

Comments

Nu är träningen igång igen efter att jag varit skadad en längre period. Är inte helt bra än och ska helst inte träna men jag är så sjukt rastlös att jag inte orkar vila mer. Så nu bygger vi upp kondition långsamt med väl balanserad kost, räknade kalorier, och mina favoriter: VITAMINBOMBER😍. Samt jogging och lite hemma gym än så länge.

Idag sprang jag 7 km. Jag undviker att äta innan jag springer så att jag ska minska risken för håll. Sen så körde jag några repitioner plankan, armhävningar, situps, squats och vanliga 90 grader.

Snart, snart blir det gymmet igen men jag känner att så länge det är fint väder och jag bor så bra i vacker natur som jag gör så löptränar jag helst ute.
Efter springturen så åt jag en vegansk måltid. Ris och en hemmagjord tomatsås med bönor. Därefter gjorde jag smoothie för att kroppen ska återhämta sig bättre.

Recept på tomatsås med bönor:
Kidney/svarta bönor: 1 paket
Tomatsås: så mycket man vill ha själv
Timjan: Gå på känsla
Rosmarin: Kör på massa
Sambal olek: Dra i massa (varning att det blir starkt)
(Du kan ha i olja om du bulkar)
Ta gärna i andra örter som ni känner passar såsom chili flakes etc.
Allt blandas i en stekpanna och bara värms. Så det är super duper enkelt. Koka pasta, bulgur, koskos, ris etc till.

Recept på innan träning smoothie:
Hallon- och vaniljsmoothie
2-3 dl frysta hallon (glöm ej koka dem innan)
1,5-2 dl lättmjölk
3 dl lättyoghurt vanilj
1 1/2 msk honung

Recept på efter träning smoothie:
1 kiwi (gärna med skal, alla vitaminer sitter främst i skalet)
1 banan
1,5-2 dl jordgubbar
2 dl spenat
0,5 dl apelsinjuice (man kan byta ut apelsin juicen mot C-vitamin brustablett blandat med vatten)
1 msk citronsaft
Havregryn (väljer du själv, blir mer mättande då)
(Funkar även att ha i hallon, svarta och röda vinbär)
Mixa nu allt detta tillsammans så är det klart att dricka sen. Tips är att ha tjocka sugrör annars kan man inte dricka det. :)

Tips på bra frukostar:
-Havregrynsgröt med äppelmos
-Rågbröd/surdegsbröd
-Smoothie
-Rågfras, fil/yoghurt och bär
-Ägg
-Juice utan socker om du äter protein för det hjälper till att ta upp järnet bättre.

Imorgon ska jag springa med min kompis Ella, och sen ska jag eventuellt kolla på en fotbollsträning.

Ja om ni undrar så dränker jag mig i träning för att slippa känna och tänka efter hur jag mår. För jag mår inte bra. Jag har liksom vart helt avtrubbad hela denna veckan. Känner inga känslor. Är bara så stressad och tom. Jag kan bli stressad av att veta att jag ska behöva sova. För att jag då missar tid jag kan göra viktiga saker på. Men det som är det är att jag inte har något att göra jag är helt sysslolös men ändå så stressar jag sönder mig själv. Helt sjukt. Känslan e svår att beskriva men jag håller väl på att bli mentalt galen. Jag är så deprimerad att jag undrar om jag ska skratta eller gråta det är helt otroligt. Jag känner mig som en robot som går på automatik.
Det är rätt läskigt.
Men men, vi hörs väl imon med lite mer uppdatering kring hur väl jag klarar mig tillbaka till en mer musklad och hälsosam livsstil :)

Ciao babes!!

PS smoothies får en annorlunda färg men det är från spenaten. Men den smakar underbart ändå!!

  • 581 Readers

Likes

Comments

Här kommer ett kaosigt inlägg lika rörigt som i min hjärna. Det är värre än ett garnnystan man inte kan trassla upp. Jag tror jag är påväg att tappa det helt. Jag klarar inte av något längre jag vet inte vad som händer men I'm losing my mind!

Folk som säger att jag inte får lägga ut bilder för att de är olämpliga, jag utsätter mig för fara, jag kränker andra etc.
Bara för att jag lägger ut en bild i bh och trosor ger det ingen mer eller mindre rätt att våldta mig. Lägger jag ut en bild i bikini på stranden. Är det ingen som reagerar. Men vet ni vad? Nä jag kan slå vad om att ni aldrig hört denna förut iallafall. Bikini och bh & trosor ja det är exakt samma jävla grej! Visst blev ni chockade nu!

Men lägger jag ut en bikinibild på instagram eller snapchat får jag kommentaer som: åh fina du, Gud va härligt brun du blir nu, vart köpte du den bikinin? etc

Lägger jag ut en bild på instagram eller snapchat i bh och trosor får jag kommentarer som: mami, sexy, ta av dig mer bby, byta bilder?, du har så sexig kropp jag ska knulla dig så hårt, folk tar screenshots etc.

Och jag förstår verkligen inte. För det är exakt, exakt samma sak. Möjligtvis att tyget skiljer sig mot varandra men annars är det samma sak!

Och jag lägger upp vilka bilder jag vill på mina sociala medier. Det är som att säga till någon. "Nej men du är ful du får inte lägga ut bilder på ditt ansikte" eller "men herregud du är utvecklingsstörd folk kan bli stötta för att du sticker ut ur mängden den bilder kan vi inte posta här"
Jag menar sånt säger man ju inte. Så jag känner låt mig och min kropp vara ifred. Om någon inte vill se en bild på min kropp och mitt skin. Men fine skrolla vidare utan att lämna en like på min bild då. Jag dör inte utav det.
Men något jag dör utav är när det ringer folk, alltså vuxna människor till mina föräldrar och berättar vad jag lägger ut för bilder. Bilder som ni ska ge fan i att bry er om. För de samtalen. De dödar mig samtal för samtal. För det resulterar i familjebråk där det tar hus i helvete, där MIN familj glider isär bort från varandra dag för dag. Där alla gråter sig till sömns varje natt. Fattar ni vad det gör egentligen.
Och nu tänker ni säkert. Om samtalen kommer med vad du postar på sociala medier och det blir kaos efter det så sluta med bilderna. Men nej. För det är MIN kropp och jag kommer ändå tills jag dör om det ska behövas, så ska jag kämpa för mina rättigheter som kvinna. Rättigheterna att bestämma över min egen kropp utan att bli överkörd och kränkt.

Sen i allt kaos så trasslat jag till allt ännu mer. Jag saknar en person nåt så gruvligt. Jag ångrar det jag gjorde. Även om du dödade mig på insidan så kan jag fan inte släppa det. Men den saknaden är nog inte ömsesidig tyvärr. Jag hoppas så att det kan lösa sig. Jag behöver verkligen det just nu.

Snart, snart är skolan slut. Jag tror att jag kommer börja gråta i detta nu. All press, stress å alla mentala tyngder släpper och jag e så jävla ledsen men samtidigt lättad. Men jag blir rädd när jag känner att jag tappar greppet om verkligheten. För nu är verkligen allt kaos. Och jag har verkligen ingen aning hur jag ska reda ut detta trassliga garnnystan utav att behöva klippa några trådar...

Lever jag ens?? För det känns inte så. Jag känner mig helt utanför mig själv som om jag tittar på mig själv när jag på automatik går till skolan etc.

Klockan är 23:55 och jag är mental slutkörd. Jag får be om ursäkt till alla som skriver till mig och som träffar mig i detta tillståndet. Jag är känslokall, frånvarande och kan inte koncentrera mig. Så ta det absolut inte personligt om jag inte lyssnar eller hör vad du säger. Eller ignorerar er på snap etc. Eller om ni mår dåligt och inte får det stöd ni vill ha av mig. Jag bara kan inte. Jag är helt tom. Tänk tommare än vakuum om det nu går. :/

Ciao babes i Love u all <3

  • 620 Readers

Likes

Comments

Atm snackar me Jocke om livet etc. Var inte i skolan idag, jag sov till kl 15.00 och sen har jag bara legat i sängen hela dagen. Har inte haft kraft att resa mig för att ta något att äta. Nu på kvällen gick jag upp för att laga mat. Jag började göra pannkakor. Tog en tugga och fick värsta kräkreflexer så gjorde istället soppa men det var så smaklöst och äckligt.

Igårkväll ringde en förälder till min pappa och challar om att jag lagt ut en bild på någon social media med texten: drick så får du knulla.
Jag har aldrig lagt ut en bild med den texten och blir då rasande när det sprids falska rykten. Jag blir vansinnig bara folk visar lättklädda bilder på mig för sina föräldrar och de ringer till mina föräldrar men nu att det kom fram att jag inte ens gjort något. Då blir jag så otroligt arg och besviken. Andra föräldrar har inget att göra med vilka bilder jag lägger ut eller inte.
Men det ser de ändå som sin ensak att lägga sig i och försöka "hjälpa" mig och att jag utsätter mig för risker i och med de bilder jag lägger upp.

Jag har rätt att bestämma över min egen kropp och göra vad jag känner för med min egen kropp. Så ge fan i att försöka göra om mig och hindra mig från att leva och vara den jag är. Usch på er och låt mig vara.

Jag är trött på att bli nerryckt över att vara kvinna. Killar solar topless men gör en tjej det så blir det kalabalik och helt plötsligt olämpligt.
Men det är ju inte bli mer eller mindre olämpligt för att man är tjej!

Sluta könsfördela så in i bänken! Lägg inte så stor vikt vid allting. Andas in andas ut och le.

Jag är så trött på allt, på livet, på att andas, på att känna sig oälskad. Jag behöver sommarlov men det känns som evigheter bort. Jag orkar inte längre. Jag orkar inte stressen, jag orkar inte att alla är emot mig, jag får skit för allt som jag gör men är det någon annan som gör samma grej är det ingen som markerar att det är fel. Vad är det som händer. Jag förstår inte varför allt fuckas för mig jag förlorar alla jag älskar. Och bara sårar mig själv för att jag litar på fel människor. Och är för enkel, så att folk kan såra mig asså jag känner verkligen att jag inte orkar med sånt skit.

Ciao!

  • 720 Readers

Likes

Comments

Idag har vi kollar slottet, livrustkammaren, själva slottet och massa rum där, skattkammaren. Och jag är då inte så förtjust i en massa folk som trängs och är heller inte så förtjust i historia och långsamma människor på samma plats. Så jag gick runt där inne och det kändes som om huvet skulle explodera, igår kväll va de lite skojigheter men det avslöjar jag ej här utan det ligger på mystory på snap hihi.
Sen har vi fikat och käkat massa! Och shoppat så då blev jag på bättre humör, och apropå shoppat sp var jag på holister och shoppade en massa kläder.


Nu på kvällen gick vi ut och käkade lite på jensens boff house (notera att det ska vara ett sånt danskt ö Hahaha). Och apropå shopping...

Bland annat hade jag köpt en väldigt urringad tröja med V-ringning. Som jag självklart satte på mig när vi skulle käka eftersom jag inte anpassar mig efter sexistiska as i denna värld. Självklart tänkte jag att alla är inte så och ingen kommer att kommentera hur jag ser ut.
Så är det helt jävla sjukt. Jag går förbi "Max" ni vet hamburgerkedjan, där inne sitter det två män runt 30 års ålder. Jag kan inte läsa på läppar men de var jävligt tydligt vad han sa. "Wow" och sen fick jag en "flörtig" blinkning och ett leende.
Jag kände bara herregud dra åt helvete. Alltså hur tänker man?? Jag kan inte för mitt liv förstå. Sen när man får ögonkontakt med en kille och man märker hur han sänker blicken då känner jag. Har du inget bättre att kolla på eller?? Så jävla arg jag blir. Helt utelämnad för era trakasserier och nertryckande reaktioner på mitt utseende.
Jag känner mig minst sagt påhoppad. Ska jag behöva klä mig i vinteroverall för att minska sluta kommentera kränkande?
Jag bara skakar och är så jävla arg. Men men livet är ju fucked up mina vänner :)

Iallafall...
Så efter det drog vi till krogen för att sen ikväll röra oss vidare på andra skojigheter.

Todays plans: Jadu gissa vettja ;)

Ciao!!!

  • 759 Readers

Likes

Comments

Just nu sitter jag på tåget Påväg till Sthlm. Jag är otroligt taggad på att shoppa och strosa runt lite. Sthlm är en riktigt underbar stad!
Det blir en weekend så åker hem igen på söndagen. Förhoppningsvis utvilad för en intensiv skolvecka. Men som tur är så är vi lediga torsdag och fredag! Helt underbart jag känner mig så sjukt taggad på sommarlov nu!!

På tal om sommarlov så har jag redan valt outfiten, det kommer att bli en kort puderrosa klänning med långa armar och ett par 11 cm höga glittriga klackar. Jag får bara säga att jag är såååå in love me dessa skor alltså det är helt sjukt.

Som folk på min snap märkt så är jag riktigt svag för skor och jag älskar att köpa nya i både tid och otid. Skor är obeskrivligt underbara.

Todays plans: komma fram till Sthlm nån gån och checka in på hotellet! Mer upd kommer under helgen och bilder på staden, saker jag shoppat etc!

Ciao!

  • 771 Readers

Likes

Comments

Atm ligger och solar och har humörsvängningar delux.
Idag när jag och min kompis är påväg från affären där vi ätit lunch. Och påväg ut genom dörrarna så hör jag någon vissla och ropa "ayy mami" jag vänder mig om och ser 4 äldre män över 35 års ålder. När jag tittar över axeln så flinar de, blinkar flörtigt och gör sånna "pussmunnar" de pekade på mig och skrattade. jag kände bara håren resa sig på armarna och det bara kröp av obehag i kroppen.

Direkt tänkte jag. Vad har jag på mig? Vad kan detta bero på? Vad har jag gjort för fel nu? Deras beteende fann jag högst olämpligt och jag tog inte deras ord som komplimanger. Jag kände mig ytterst utsatt och kände mig jävligt liten. Va hade hänt om jag mött dessa män sent på kvällen och jag var påväg hem? Sånna tankar dök upp i mitt huvud och humöret sjönk i botten.

Så kommer man tillbaka till skolan och livslusten bara rann ur kroppen. Jag blev helt paff och helt tom. Kämpade mot gråten i halsen. Jag tycker att det är sjukt att det ska behöva gå så långt att man inte orkar leva. Jag är så sjukt stressad över skolan, över närmanden från män, över att aldrig ha tillräckligt med tid, jämt bråka med folk, förlora personer jag älskar.

Och det jobbigaste är nästan att ingen förstår. Det är svårt att prata med folk, det är svårt att undvika att folks blickar dras till mina ärr. Jag vet att de är iögonfallande. Och att folk har åsikter. Men snälla sluta snacka skit över mitt självskadebeteende. Jag har slutat och jag vill bara som alla andra kunna gå i bikini/shorts/klänning utan att få kommentarer som: uppmärksamhetssökande hora, Wtf etc.

Det har hänt så mycket på så kort tid att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag behöver bara en kram, en vän som säger att allt kommer bli bra tillslut, att hjälpa mig kämpa igenom detta. För det är så jävla tufft. När hjärnan vill en sak men hjärtat en annan.

Tillbaka till det som jag tog upp tidigare i inlägget så är jag så jävla trött på kränkande handlingar utav män. Detta är min kropp och jag gör vad jag vill med den. Det ger er inte mer eller mindre rätt att våldta, taffsa, göra obehagliga närmanden, utsätta mig för kränkningar etc.
Jag sitter med benen i kors om jag vill. Men jag sitter även med en meters bredd mellan mina ben om jag vill. För det så betyder det inte att jag vill bli utsatt av er.
Jag är trött på att sent på kvällen i Göteborg behöva kolla mig över axeln eller ta omvägar för att inte hamna på bakgator där fulla/höga/eller bara vidriga män befinner sig. Jag är så innerligt trött på att behöva tänka två steg längre innan jag agerar för att de jag gör möjligen kan leda till ett övergrepp etc.
Hur svårt ska det vara att acceptera ett nej. Eller något liknande. Det är busenkelt!

Så jag säger såhär. Låt mig vara. Och låt mig vara mig själv!

Nu menar jag inte att alla killar beter sig såhär men de flesta jag mött har haft en nedlåtande kvinnosyn.

Ciao!❤️
PS ni killar som beter er underbart mot era flickvänner, vänninor. Ni är guld värda och jag älskar er!!❤️

  • 846 Readers

Likes

Comments

Skit, skit, skit å återigen skit. Jag gråter inte på begravningar då är jag okänslig och har avsaknad av empati and so on... men vet ni vad?!
Alla människor reagerar olika. Jag ogillar att visa känslor då andra människor lätt kan utnyttja det och dra det till sin egen fördel.
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt att jag inte kan pressa fram tårar på en begravning. Men när alla andra gråter måste ju någon hålla ihop allt. Någon måste vara livbojen, den trygga som de andra kan luta sig mot. Jag klarar inte av ett gråtkalas. Förlåt men det är inte min grej. Jag klarar inte av för mycket känslor. Fast det egentligen sån jag är på insidan.

Inuti mig virvlar känslor, jag gråter ofta inombords. När ångesten får ett sånt där tag om en. Sliter ut själen och allt blir tomt. Jag sitter i lin säng. Sen mig lxm utanför mig själv. Skalet sitter å skakar, och det rinner tårar. Men huvudet är helt tomt. Inte en enda tanke känsla finns kvar.

En sån liten grej som om någon jag gillar eller en kompis som kanske verkar lite "off" eller ignorerar snap/sms etc och de inte annars brukar göra det och att annars brukar vi kunna sitta i telefon i flera timmar och bara snacka tills vi somnar till varandras andetag. Jo en sån enkel sak dom att bli ignorerad av någon jag älskar. Kan rasera hela min värld. Det kan få mig att gråta hejdlöst, få flera panikattacker och somna krampandes helt matt av kraftansträngningarna.

Och när det händer så blir jag ledsen, sen arg. Men jag blir inte bara arg. Utan det tar hus i helvetet och jag ignorerar tbx. Tills jag blir ledsen igen och skriver något för att starta en konversation. Men när det går så långt att jag känner mig helt likgiltig inför en person som jag höll så varmt om hjärtat som jag älskade så innerligt. Då, då är man i princip död i mina ögon. Jag har gett upp hoppet att kämpa om att vinna tillbaka det vi hade.
Det finns en person som jag känner denna känslan för just nu. Och det svider men jag orkar inge kämpa längre för den personen. Tydligen betyder jag inte ett skit. Jag är tydligen inte ens värd ett litet sms där man frågar hur jag mår.

Sen så när något sånt här händer så slutar jag lita på folk jag blir reserverad och dryg. Allt för att inte bli sårad igen. Jag visar styrka utåt endast för att inte bli sårad igen. Samtidigt som jag har pokerface för resten av världen. Tyvärr vet jag inte hur lång tid innan masken spricker.

Dormir bien, ciao!

  • 899 Readers

Likes

Comments

Okej detta kommer bli ett längre inlägg. Som ni märkt har jag inte bloggat. Jag har nämligen satt min hälsa åt sidan och stressat för att hinna med skola, häst, kompisar osv. Och för några veckor sedan gick jag in i väggen.
Jag har nu försökt strukturera om så att jag ska orka kliva ur sängen på morgonarna men det är tufft måste jag säga. En så enkel sak som att bara kliva ur sängen kan ta mig ca 30 minuter. För jag har inte kraften att säga till mina ben att ta mig ur sängen.
Jag har sagt upp mig från mitt jobb och jag överväger att sälja min häst. Vilket är rätt tufft för mig då jag hade önskar att jag hade intresset kvar. Jag håller mig kvar vid ett obefintligt intresse för jag vill inte förlora de enda trygga jag har. Och det är min häst Delight. Jag känner att jag sviker henne om jag säljer henne. Hon skulle få det bra hos mig, vidareutbildas och tävlas och vara min bästa vän forever. Men jag har inte tiden eller humöret för att ha kvar henne och det gör att jag bara vill börja storböla.

Jag är vresig och bråkar med mina föräldrar överanalyserar saker och bråkar med mina kompisar. Sen när jag sitter där ensam och inser att jag fuckat allting så kommer ångesten och knackar på. Och då är det verkligen få som orkar med mig. Få som orkar dra mig upp från botten, för det är tungt även för de som tittar på.

Jag brukar känna att jag är svag om jag gråter. Därför jag sällan känner mig bekväm med att visa mina känslor och hellre är kort i tonen, dryg mot folk jag inte känner, högfärdig mot personer som jag känner mig osäker runt. Jag blir högljudd och hävdar mig. Jag leker rolig.

Sen folk som kommenterar mina bilder på snap. Som ger mig "råd" i livet. Alltså bara nej tack! Jag vet att man ska ha kläder på sig. Men jag har en kropp, jag är en tjej. Låt mig få vara det. What's the big deal?? Hade det varit en kille så hade aldrig någon reagerat men så fort en tjej tar av sig tröjan blir hon stämplad som hora eller så ber killar henne skicka nudes. Förlåt för att jag är en sån jävla hora som tigger om att bli våldtagen jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Eller vänta. Nej I don't give a fuck. Låt mig göra vad jag vill med MIN kropp. Jag tänker inte låta detta fucked up samhälle stoppa mig från att vara den jag är. No way in hell. Kalla mig feminist om du vill men jag är stolt över att vara tjej och jag är sjukt trött på att folk ska tala mig till rätta eller trycka ner mina rättigheter som människa. Sluta smutskasta mig för jag lovar att ingen av er är bättre.

En person sa till mig ungefär såhär: "du är aldrig svag för att du visar känslor, eller har ett självskadebeteende du är stark för att du lever och kämpar på. Du är stark som vågar erkänna att du inte mår bra"

Och jag mår bättre. Jag gör verkligen det. Men ibland är det så jävla jobbigt och det känns så fett meningslöst. Då är ja så glad att ja har dessa som fortsätter dra upp mig hur många gånger jag än faller. Ni är guld värda verkligen.
Tror att detta var allt. Jag var verkligen tvungen att få ut mig allt detta.

Ciao <3

  • 943 Readers

Likes

Comments