Känns som allt och inget hände under förra helgen/veckan. Fyllde ju i mitt formulär för när jag ville åka hem för ett tag sen, och fick min flygbiljett förra veckan. Ska ju som sagt inte förlänga, vilket jag tror är det bästa beslutet för mig. Självklart vill jag för all evighet stanna i New York, men jag känner mig så klar med au pair jobbet. Jag har andra planer och andra saker jag vill se, så att åka hem efter detta år känns helt rätt, även om jag varje dag tittar på barnen och undrar hur fasen jag ska klara mig utan dem. Både barnen och barnens kompisar har börjat inse att jag åker hem "snart", och nämner det varje dag, vilket gör både mig och de ledsna.. "Wilma you are way to funny to go home to Sweden, you should stay forever! When are you coming back?" fick jag höra av barnens killkompis igår, och det gör så ont i hjärtat att veta att jag snart ska säga hejdå.

Förutom att jag har fått mitt flyg hem hade jag min sista class i söndags, och preciiiis som vanligt satt jag natten innan och pysslade ihop arbetet som skulle redovisas, att man aldrig lär sig haha. Nu återstår bara själva trippen till Canada, vilket är första helgen i juni. Det ska bli så häftigt att åka till Niagara Falls, och det är så kul att nästan alla mina kompisar också ska åka samtidigt.

Förra helgen hade jag också dejt-night med Fredrika och Minda, vilket var såå mysigt och välbehövligt! Vi satt och käkade middag i några timmar, där vi bland annat delade på denna efterrätt mmmm... Och sen kikade vi på bio. Skulle jobba hela dagen efter, lördagen, så kände att de var skönt med en lugn kväll i gott sällskap.

Denna vecka har känts otroooligt lång, då barnen slutat 12.15 onsdag till fredag på grund av "utvecklingssamtals dagar", så det har blivit en hel del jobb den här veckan. Vädret har inte riktigt varit på vår sida då de regnat nästan varje dag, vilket är rätt tråkigt då tiden går så mycket snabbare när vi är ute och leker. I veckan hade jag en Zlatan i mitt kök också, snacka om att man blev startstucked!

Jag tänker mer och mer på hur det kommer att vara, och hur det kommer att kännas att komma hem. Ena stunden får jag panik och blir alldeles gråtfärdig av tanken, andra stunden känns det helt okej. Tänker på den dagen barnen åker på sleepaway camp och vi måste säga hejdå, för när de kommer hem efter 7 veckor är jag i Sverige igen. Tänker på när jag ska hejdå till alla mina kompisar som inte är svenska, och som man inte vet när man kommer att träffa igen. Det är tufft, men jag vet ju att även om jag stannar här ett år till kommer jag ändå få uppleva allt jobbigt, då alla andra också sooner or later åker hem. Något som gör att det känns liite lättare är att jag fått sommarjobb hemma, så jag vet med säkerhet att jag kommer ha något att göra under sommaren. Bara tanken på att få träffa familjen, vänner och alla nära och kära gör mig sååå pirrig, I can´t wait to see you!!!! Sen efter jag kommit hem dröjer det inte många månader innan jag och min bästis drar iväg på äventyr på en annan kontinent.... Livet hörni.

Ta hand om er! Säg det ni egentligen inte vågar säga, och gör det ni egentligen inte vågar göra. Livet blir så mycket bättre då. På återseende! Nu ska jag leka och gosa med mina barn. Ikväll ska jag ut med min bästa bästa Fredrika. Försöker ta till vara på varje sekund jag har kvar av detta underbara äventyr. Är så stolt över mig själv som gör det här.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Förra fredagen var det dags för ytterligare en "högtid" här i amerikat, nämnligen St Patrick´s day! I och med att jag kände mig rätt nere och bara var trött, hade jag tänkt att ställa in alla planer och bara.. ligga i sängen hela fredagen? TACK OCH LOV pratade Linda och Fredrika vett i mig, och jag bestämde mig för att följa med dem ut ändå. Och vilken kväll det var!! Folk hade verkligen gått all in med utklädnad! Det var allt från klöver kavajer, till ja, gud vette allt. Vi tjejer visste inte riktigt hur mycket folk skulle "klä ut" sig, så vi safade med några klistermärken, tröjor, bandanas och strumpor. Bättre än inget. Som sagt, en mycket lyckad kväll och efter var jag så fylld med energi igen.

Amerikanare är ju kända för att gå all in under högtider, och denna var inte ett undantag.. Så här såg Party city- affären där de har ALLT för alla tillfällen ut innan st patrick´s day; aalll greeen

Och på tal om att må bättre, tuuusen tack för all den fina respons jag fick på mitt förra inlägg!! Hade verkligen inte förväntat mig det!! Skickade runt inlägget till mina närmaste vänner för "godkännande" innan jag publicerade det, för att jag var så nervös att folk skulle tycka att jag klagade i onödan, var en dålig au pair osv.. Men folk förstod och peppade verkligen, och det var såå gulligt! Förra helgen fortsatte i Linda och Freddys sällskap, vi käkade en seeen pankaks brunch/mellis/middag på lördagen och sen på söndagen åkte vi till city. ÄLSKAR att käka brunch dagen efter en utgång för att prata om kvällen innan och skratta tills magen gör ont.


Förra veckan innehöll en hel del jobb, men veckan gick trots det väldigt fort! Fredagen spenderades med Sanna, Freddy och Yasmine, vilket var såå kul! Sent, sent på fredag natt/lördag morgon landade jag och freddy i hennes säng efter en kul kväll, och sen lördagen var det brunch dax innan jag började jobba. Det här med att äta brunch morgonen efter en utgång är den bästa rutinen vi har tillsammans, helt klart!!!! Igår, söndag hade jag min näst sista klass, au pair möte på kvällen och det avslutades med road trip med freddy. En road trip som började med ABBA medley, men slutade med att jag blev stoppad av polisen?! Och inte för min körning, utan för att min bil var var högljud? Oj oj oj vad rädd jag var när polisen drog på alla sirener och lampor bakom oss. Även freddy får panik och börjar rabbla "men Wilma, han ska bara förbi, åk på sidan bara!!" Ingen skada skedd dock, vi fick en "verbal warning" efter att jag ca hundra gånger i ren panik sagt att jag var från Sverige. En killkompis sa något förutom om hur polisen här funkar, och att de flesta blonda, blåögda tjejer "slipper undan" böter. Vet inte om det stämmer, jag kanske bara hade tur. Han däremot envisas med att han hade rätt.



Och by the way, jag har gjort en request på mitt flyg hem nu!!!! Vilket datum jag åker hem vet jag inte än, då man bara får välja en vecka, och sen väljer cc ett datum där det är billigast (antar jag), då det är företaget som bokar min biljett hem.

Likes

Comments

Jag vet inte riktigt hur man ska börja ett inlägg som det här, men jag antar att jag ska gå rak på sak, något som jag vanligtvis inte är så bra på.

Idag har 8 månaders strecket passerats. 8 månader. 8 månader av glädje, nyfikenhet, skratt, upplevelser, utveckling, soluppgångar och solnedgångar. OCH tjafs, tårar, irritation, hårt och mycket jobb, stort ansvar, ont i magen, huvudvärk, önskan om att vara någon annanstans, noll respekt och regn. Såklart. Men det sistnämnda nämns det inget om. Såklart. För hur skulle det se ut? Självklart förfinar man allt som måste förfinas. Dagar där man kokar av ilska för att man blivit behandlad som en påse sk*t byts ut mot ord om hur mycket man längtar till helgen. Dagar där man stressat, hetsat, och maxat alla timmar för att hinna allt, byts ut mot bilder på fina new york. Såklart. För ingen vill se bilder på överfulla tvättkorgar, stökigt kök, barn som är respektlösa och ett ledsen face för att bägaren runnit över.

Jag har varit här i 8 månader nu, och jag har på många vis förändrats. Jag ser livet från ett annat perspektiv och jag intalar mig själv att jag är mognare och klokare. Jag vet vad som spelar roll, och vad som egentligen inte alls spelare roll. Jag har träffat vänner för livet, som varje dag lär mig något nytt. Men jag har också börjat tappa det totalt. Minsta lilla grej som går fel förstör min dag. Jag blir inte irriterad över småsaker, jag blir fly förbannad. En liten motgång får mig att bryta ihop. Antingen att skrika rätt ut av ilska, eller att gråta i timmar. Jag kan lämna barnen i köket för jag blivit så arg, för att sitta på toan och gråta i fem minuter innan jag går ner igen. För ingenting. Det är en sida utav mig själv jag aldrig sett förut, och jag gillar den verkligen inte. Jag hatar att erkänna det, men det här jobbet, eller kanske det runt omkring det, har brutit ner mig, samtidigt som det byggt upp mig. Men för varje del som byggs upp, bryts något ner. Jag hatar att framställa mig som svag. Det är min värsta farhåga. Men jag tror att många au pairer känner igen sig i det här. Jag är inte svag, eller en dålig människa/ au pair, jag är bara inte van att bli behandlad så här, jobba så här, eller ha en vardag som den här.

På senaste tiden har jag velat "säga upp mig" och bara åka hem så många gånger, men ju mer jag tänker på det, ju mer galnare låter det. Min största rädsla är ju att åka hem, och att komma hem. Jag har inte en gnutta hemlängtan, snarare tvärsom. Jag trivs inte i min hemstad, och bara tanken på att jag måste jobba och spendera några månader där innan nästa äventyr, får magen att vända sig ut och in. Samtidigt som jag aldrig i hela mitt liv skulle orkar ens 6 månader till som au pair, inte ens i en annan stad. Jag känner mig klar med au pair jobbet, men absolut inte redo att åka hem. Jag kan inte föreställa mig att vakna upp i min säng, i mitt rum hemma hos mamma eller pappa, men jag kan heller inte föreställa mig flera mer månader som dessa. Kanske är det bara en period. En period där allt känns jobbigt, och jag tappat det totalt. Mitt liv är inte alltid så här dystert och tråkigt, men just nu är det så. Och jag vill att ni vänner, familj och blivande au pairer ska veta sanningen. Hur det verkligen är och hur det känns ibland. Jag vill inte att ni ska få en förfinad bild på hur det är "over here". För det är verkligen inte bara fina new york, roliga utgångar, mysiga barn och allt vad som postas. Det är rätt utmanade och tufft ibland också. Men det hör till. Och jag vill så gärna tro att detta är en fas jag snart kommer tusen gånger starkare ur, men just nu så känns allt lite extra jobbigt och tungt. Men det hör till.

Likes

Comments

Och så var det söndag igen, och flera veckor har passerat sen jag skrev något här. Jag vet inte hur det kommer sig, men tiden springer iväg under dagarna, och helt plötsligt är det dags att hämta barnen på skolan igen. Om det fanns en award för "den sämsta personen på att höra av sig till familj och vänner", skulle jag utan tvekan vunnit den vid det här laget. Jag har aldrig önskat att dygnet hade fler timmar, och att tidsskillnad inte existerade, lika mycket som jag har gjort under dessa månader. MEN, jag mår bra, livet rullar på och innan ni, och jag, vet ordet av, är jag hemma igen.

Såå vad har hänt på senaste? Jag har Ä N T L I G E N tagit mitt new jersey körkort, något som jag egentligen skulle ha gjort för lääänge sen, men som jag, helt ärligt, bara skjutit upp. Men som vanligt i detta land, ska saker och ting A L L T I D krångla. Alltid, VARJE gång! Så fort man nämner att man är från ett annat land, tex Sverige, ifrågasätter de allt, och de ska alltid krånglas lite extra. På körkorts stället är inget undantag. Har varit där TRE gånger för att försöka skriva provet, men det har alltid krånglat. MEN, nu har jag i alla fall körkortet. Better late than never.


I och med att Freddy fyllt år, var vi ut och firade henne förra helgen, vilket var, som alltid i den här staden, kul, och annorlunda. Dagen efter, på söndagen, var vi ett gäng tjejer som käkade kina mat, tårta och snacks hemma hos henne, vilket var såå mysigt. Det är så coolt att man har vänner från andra länder, och att vi pratar engelska med varandra. Detta var något som jag var såå nervös över innan jag åkte hit. Jag tänkte att det skulle vara så konstigt att prata engelska med kompisar, och jag tänkte att jag inte skulle kunna ha en sån "nära" relation med de kompisarna jag pratade engelska med, då jag trodde det skulle vara svårt att prata om "djupa" och personliga saker på engelska. Men det är ju världens mest naturliga sak nu. Engelskan är inte svår längre, eftersom vi nu pratar flytande engelska. Det är rätt coolt ändå.



Förra veckan signade jag upp för den första klassen jag ska ta också. Som au pair måste man enligt visumet läsa 6 credits. I och med att vi (i alla fall jag och mina kompisar) inte är super taggade på att plugga när vi är här, utan mest vill få det överstökat, bestämde vi oss för att signa upp för en Niagara Fall travel class. Det går till så att tre söndagar mellan 10 och 4, med start från idag, kommer vi ha lektioner där vi lär oss om.. Vatten? Niagara falls? Well, det är lite oklart. Men sen en helg i juni, kommer vi i alla fall att åka dit på en weekend, vilket är syftet med hela klassen. Denna klass ger oss 4 credits, och sen måste jag hitta en til klass för att få de 2 sista creditsen. Att plugga i usa är helt otroligt sjukt dyrt. Bara denna klass, som bara är 3 söndagar och en bussresa till Canada kostar fem tusen kronor (500 dollar ish). En business management class jag kollat på, som skulle ge mig de 2 sista creditsen, kostar också ungefär fem tusen kronor, vilket är liiite mer än vad en au pair har råd med. Menmen. Nu måste jag återgå till min vattenfalls-lektion. Ha de gött, igelKÖTT.


Här är en standard bild från mitt stressiga au pair liv- ägg och kaffe i bilen på väg till gymmet, eller mataffären, eller kemtvätten eller vad som står på schemat denna morgon. Livet hörrni, det gäller att maxa dygnets alla timmar.

Likes

Comments

Haft en sån hiimla skön och mysig vecka tillsammans med Sanna och Fredrika. Sanna valde verkligen rätt vecka att komma då vädret var helt perfekt hela veckan.

Vi maxade dagarna med tidig uppstigning följt av heldagar i city för att kunna se så mycket som möjligt. Vi bockade av Brooklyn Bridge, färja till Staten Island för att se frihetsgudinnan i solnedgång och rosa himmel, 5th avenue, Times Square, utgång, goda måltider, häng i Central Park och mycket mer. Dagen efter utgången sov tjejerna här och vi gjorde en lyxig brunch innan vi åkte till en jättemysig park som Fredrika kände till.

Veckan var såå mysig och rolig, men som alltid går tiden så himla fort och sen var det söndag och dags för henne att åka hem igen.. Vi hade i alla fall en riktig toppen vecka tillsammans, och det var så kul att hon klickade så bra med mina kompisar här. Tror både Fredrika, Sanna och jag är taggade på reunion i Gävle sen!


Nu är det back to business med jobb och vardag. Solen lyser och det är rätt varmt ute, så det gör det liiite lättare att kliva upp på morgonen. Har även varit här i sju månader, vilket är heeelt sjukt! Blir lika förvånad varje månad hur fort tiden kan gå..

Likes

Comments

Började denna kärleksdag med en träningsdejt med Freddy, och dagen följde i kärlekens tecken. Till middag gjorde jag därför paradrätten- svenska pannkakor. Avslutade dagen med yoga och bastu på gymmet. En konstig dag, men med ett viktigt budskap, antar jag. Det är så viktigt att visa kärlek och uppskattning varje dag. Ta vara på allt och alla.

Idag är det äntligeeen fredag, och den ska spenderas med Fredrika. Vi började morgonen med ett gympass, som alltid. Och ikväll har vi planerat sleepover, såå mysigt. Jobbar imorgon , ledig söndag och på måndag kommer Sanna hit och stannar en vecka!!! Ska bli sååå kul att ha henne här, och jag kommer även att vara off den veckan, då min familj åker iväg. Så välbehövligt och viktigt!

Ta hand om er, kram.

Likes

Comments

Jorå, jag lever! Livet rullar på med jobb, träning, kompishäng och cityhäng. Det som för bara några månader sen var så nytt och spännande, är numera vardag. Mer än hälften av tiden har passerat, och jag försöker febrilt planera vad som ska ske härnäst. Jag försöker att inte få det att ta över mitt "njutande av nuet", men det är svårt när jag är en sån person som alltid tänker på nästa och nästa sak hela tiden.

Hur som. I söndags var vi ett gäng tjejer som åkte till en sportbar/restaurang här i närheten och kikade på Super bowl tillsammans. Det var coolt att se det på det amerikanska viset, även om vi inte riiiktigt var fullt intresserade av matchen. Sanningen är att jag efter en timme smsade min värdpappa och frågade hur lång tid det var kvar av matchen, fick till svar att det var mer än hälften kvar.. Sällskapet och samtalsämnena var intressanta i alla fall, och tur var väl det. Super Bowl-sunday en otroooligt stor dag i USA, och dagen då mataffärer säljer som mest mat, efter Thanksgiving. Helt sjukt ändå!

Och för att komma i rätt "game day mood" följde jag med min värdmamma på söndagsmorgonen för att se killens basketmatch. Kul att se lite sport igen, verkligen saknat det! Har ju alltid levt och andas sport i olika form, varje dag och varje helg, så det är rätt tråkigt faktiskt att inte göra de längre. Även om basket kanske inte är min favoritsport, var det kul att se honom spela, och framförallt att se hur glad han blev av att jag följde med.

Förutom Super Bowl tror jag inget annat speciellt har hänt. Har tränat och umgåtts en hel del med Fredrika, så mysig tjej. Helt sjukt att hon bor i Gävle, och att vi kommer kunna hänga heeela tiden när vi båda är tillbaka i Sverige?? Blir så glad av tanken att hon bara kommer finnas 41:an bussen ifrån mig. Annat är det ju med de andra tjejerna jag umgås med.. Tror inte 41:an kör till Karlstad, Danmark, Österrike och Tyskland, men jag kan ha fel.

Inatt har det snöat lite, och tack vare denna otroligt farliga snö blev barnens skola inställd, och inte ens mina värdföräldrar vågade sig till jobbet. Idag är det förbjudet att köra bil tills någon plogat vägarna, vilket kan ta hela dagen. De har inte plogbilar som vi har i Sverige, utan här är det en privatperson som sätter på en plog på sin bil och kör runt när hon/han/den behagar. Vi har därför varit inne heeela dagen, tills nu klockan tre, när mina barn vågade sig ut med min värdpappa för att åka något pulkaliknande någonstans. Men innan dess förberedde de sig för kylan och snön 40 minuter. Det är -2 ute idag. USA i ett nötskal.

Likes

Comments

Nyår började med en taco-middag hemma hos Minda (fancy jag vet) innan vi sen tog tåget till city för att fira in det nya året med nyfunna vänner i Brooklyn med utsikt över fina fina Manhattan och alla byggnader. Hade förväntat mig fyrverkerier och allt, det är ju ändå New York vi pratar om, men såg inte EN ENDA!! Kanske berodde de på de otroligt snygga glasögonen vi hade på oss, eller för att det förmodligen finns någon dum regel om att man inte får skjuta raketer. Vem vet.

Efter nyår var det tillbaka till jobb och rutiner igen, då barnen började skolan i tisdags. Blev helt chockad när Matilda berättade att hon hade lov en vecka till. Vilket lyx jämfört med dessa stackars barn som fick jullov den 23:e och började i tisdags..

Försöker spendera så mycket tid det bara går med Kira som förmodligen inom en snar framtid (två veckor ish) kommer flytta härifrån till en ny familj, vilket är såå tråkigt, då jag spenderar väldigt mycket tid med henne.. Tråkigt, men skönt för henne att hennes situation nu kommer bli bättre.

Förövrigt har jag varit här i 6 månader nu!! Halva tiden!! Helt SJUKT vad fort tiden gått.. Så från och med nu kommer jag börja räkna ner istället för upp. Som au pair har man dock möjligheten att förlänga med 6,9 eller 12 månader i samma familj, eller påbörja matchnings- processen igen och hitta ny familj att förlänga hos. Sjukt svårt val, och jag vet inte riktigt när man måste bestämma sig för om man vill förlänga eller inte, men jag antar att det är snart, kanske om en månad. Jag själv ändrar mig från dag till dag vad jag vill göra. Förlänga på en ny plats, eller göra något annat i livet? HUR ska man veta? Den som lever får se.

Likes

Comments

Nu i mellandagarna (heter det ens så?) har det inte blivit mycket gjort, varken här på bloggen eller i vardagen. Hängt lite med Freddy och Sanna, tagit del av Hanukkah- firandet som pågår för fullt, tränat lite, sovit lite och jobbat lite. Igår hände jag med Minda och Linnea för lite middag och hålligång så att säga, och imorgon är redan nyårsafton? Helt SJUKT vad tiden gått fort!! Och vilket år det varit, kan nog med handen på hjärtat säga att det varit det bästa hittills. Så mycket som gjorts, upplevs, setts och känts. Det har varit studentresa, student, flyttat hem och avslutat Mora-livet, flytt till USA, och så himla mycket mer. Jag har gråtit, skrattat, fått hjärtat krossat och lagat igen, träffat nya människor som jag värderar så högt, och kommit ännu närmre de jag tidigare känt, levt livet och UPPSKATTAT livet på ett helt annat sätt. Skulle kunna skriva en hel roman om det år som varit, men jag håller det kort genom att säga att imorgon ska det gamla året hyllas, och det nya skålas in med fina underbara vänner jag lärt känna här och som ligger mig så varmt om hjärtat.

Det är inte bara i klädaffärer de har mellandagsrea här i amerikat, utan även på deras "systembolag", och de är inte blyga med att skylta med det heller. Vi diskuterade igår hur detta absoluut aldrig skulle hända i Sverige haha..

Likes

Comments

Julaftons morgon började med ett samtal hem så jag också kunde "hänga" med släkten ett tag. Trodde att gårdagen skulle vara jobbig, men i och med att jag har 0 jukänsla så känns det inte som jul, och därav ingen överdriven hemlängtan. Men visst önskar jag att jag också kunde få gosa med mina bäbis-kusiner och resten av familjen.

Förutom de så hann jag med ett träningspass på ett SMOCKFULLT gym, jisses aldrig sett så mycket folk där förut!

Senare på eftermiddagen kom Sanna och Fredrika och hämtade upp mig för att åka till julfirandet. Vi hade som sagt "knytkalas" där alla tog med sig något från sitt land. Jättekul att testa tysk och mexikansk julmat, men jag måste nog ändå säga att svensk julmat är lätt bäst. Alla gånger.


Imorse vaknade jag tidigt (i mina mått, inte mammas kanske) för att byta julklappar med värdfamiljen innan dem åker iväg. Var lite nervös då jag inte alls visste vad jag skulle köpa till Abe eller föräldrarna, men de alla blev jätteglada så det var lyckat!


Allt som allt: en mysig jul, trots att den firats på ett annorlunda vis än jag är van vid. Dagens planer är ännu oklara, men att gå ut och festa på juldagen är nog uteslutet. Men till er som ska göra det ikväll: ha kul!!!! Ingen minns en fegis. Julkramar från en mycket nöjd WK.

Likes

Comments