Hej det var ganska väldigt längesen...

Har inga ursäkter hejdå.

Den sista helgen i juli så var det "midstay", alltså alla utbytesstudenter som kom samtidigt som mig träffades i Bogotá några dagar. Det var väldigt kul att få träffa alla igen och få höra hur de har haft det. Speciellt så var det nice att få prata svenska face to face med en annan människa, vilket jag inte gjort på ett tag. Jag kan dock inte förstå att över halva tiden har gått nu. Visst, jag saknar Sverige, men samtidigt vill jag inte tillbaka.

Vill ni veta en trevlig sak som hände när jag skulle flyga tillbaka till Popayán efter lägret? Om inte så vet jag inte... Jag kommer berätta det ändå. När vi kom fram till Popayán så skulle vi landa (ofc), planets hjul var i marken men helt plötsligt så lyfte vi igen, jag förstod ingenting. Tror de sa något i högtalarna, men jag har svårt att höra vad dom säger när dom pratar svenska på flygplatser och i flygplan i såna högtalare. Så hur ska jag förstå på spanska??

Planet flög sedan runt hela Popayán och försökte landa en gång till, men den här gången var inte ens hjulen ute, och planet lyfte igen. Denna gång när de sa något i högtalarna förstod jag några saker iallafall, 1. det blåste för mycket för att kunna landa, 2. vi var nu påväg till Cali för att landa där istället. Vad skulle jag göra nu i Cali? Men AFS hade en plan, ifall jag skulle bli fast där så skulle jag få sova hos en voluntär och dagen efter skulle jag få ta en buss till Popayán.

Tror jag hade suttit och väntat på flyplatsen i en timme när de sa nåt i högtalarna som jag inte förstod ett ord av. Men alla andra började gå mot där man går på planet så jag gjorde likadant. Och så flög vi till Popayán och landade utan problem. Det var ett litet intressant äventyr som jag skulle kalla "slöseri med tid".

Här kommer lite bilder från lägret (mycket matbilder för jag vet inte, hade lust att dokumentera vad jag åt av någon anledning).

​Hittade lite svensktgodis i ett köpcentrum. Eller är det svenskt? Iallafall finns det i Sverige.... I Colombia också tydligen, men det är inte vanligt okej??

Vad mer har jag gjort? Jo, i slutet av juni hade vi två veckors lov och då åkte jag med en kompis några dagar till en stad som heter Ibagué. Jag tycker om att resa till nya ställen, men alltså, det är varmt i Ibagué, just saying. Lite för varmt. Jag hade ungefär ingen energi till att göra någonting. Man svettades konstant. Det fick mig att uppskatta vädret i Popayán lite mer. Även när det är väldigt varmt här så är det inte i närheten av Ibagué (enligt mig).

Sen vet jag inte om jag har gjort så jättemycket mer intressant. Skola och inget speciellt.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Likes

Comments

Mitt bloggande har nu kommit in i en fas som jag tänkte försöka att undvika, men ärligt talat var jag rätt säker på att det skulle hända. Så okej... Jag lever och förlåt, men jag är lat därför har jag inte uppdaterat. Men det är också för att jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det här börjar verkligen bli som vardag, och jag gör inte så mycket speciellt. Förra helgen åkte jag till Cali igen med en kompis och hennes familj, dock gjorde vi ungefär inget där. Vi sov hos hennes mormor i en by lite utanför Cali, och gjorde seriöst inget, vi åt, mat, mycket mat. Det var allt. Nej men det var trevligt och kul, jag gillar att göra saker för när jag bara är hemma i mitt hus har jag väldigt tråkigt. Ibland sitter jag bara och gör inget vettigt alls och så blir jag stressad över att jag inte gör något osv.

Den här veckan har jag dock inte gjort någonting. Bara gått till skolan och sen hem igen. Men jag tycker också om att få vila ibland, eftersom helgen (fredag-måndag) bestod av att hänga med massor av folk, och det gör mig väldigt trött efteråt. Men imorgon ska jag göra lite saker. Jag ska nämligen till Cali för tredje gången. Men denna gång med en annan kompis, och vi ska gå på ett event tror jag... Där dom säljer kpop och animesaker och gör grejer relaterat till det, och det är ungefär min dröm för det finns nästan inget sånt i Sverige. Speciellt inte där jag bor, så jag är glad.

Hur går det med min spanska? Jo, jag vet inte riktigt, jag märker inte jättemycket skillnad. Men jag är ändå säker på att jag blivit bättre. Det är fortfarande svårt men det går. Nu på sistone har jag dock börjat få hemlängtan mer och mer. Det är inte som att det är ett problem, men ibland känner jag att jag helst bara skulle vilja leva mitt "normala liv" i Sverige.

Jag ska försöka uppdatera oftare, men det kommer troligtvis inte hända...

Likes

Comments

Förra veckan fick jag äntligen min skoluniform (inte skorna dock).

Fast jackan har jag haft i några veckor. Eftersom jag går i åk 11 (de har 11 årskurser här, sedan är man klar) så har de speciella jackor som ser annorlunda ut än de andra.

Likes

Comments

Igår åkte vi till Cali. Cali är en mycket större stad än Popayán som ligger ca 14 mil härifrån. Det är också mycket varmare där. Men vi hade väldigt tur och slapp svättas ihjäl. Just nu är det "vinter" här, så det är inte lika varmt och regnar väldigt mycket. Ungefär varje dag, vilket inte är jättekul, men jag tror ändå jag föredrar det här, för för varmt är inte min grej.

Väl i Cali så gick vi på ett zoo.


Efteråt gick vi runt i centrum.

Jag provade ramen för första gången (trodde inte det skulle hända i Colombia haha...) och det var väldigt nice måste jag säga.

Likes

Comments

Så förra veckan var det Semana Santa, eller Holy Week. Vilket betyder ingen skola. Om någon inte vet var det är, eller vill veta mer så är google bra, för jag fattar själv inte helt. Så jag låter google förklara åt mig.

På fredagen förr förra veckan skulle alla utbytesstudenter här i Popayán hålla ett tal i en kyrka, jag tror att det hade något att göra med Semana Santa. Alla här kan redan spanska så jag är lite efter, och förstår oftast inte helt vad som händer. T ex talet fattade jag ingenting om. Jag behövde tydligen skriva det och det skulle handla om hur jag känner mig i Colombia och sånt. Men hur långt och vilka saker var viktiga att få med? Och med min spanska (det skulle vara på spanska), jag fattade inte, och gav halvt upp. Iallafall på torsdagen var jag rätt väldigt säker på att min kontaktperson hade sagt att det var ett möte med alla, och de skulle hjälpa mig med talet. Så på eftermiddagen tog jag bussen till AFSkontoret, men ingen var där. Jag väntade i ungefär en timme men ingen kom. Jag kan åka buss till vissa ställen själv nu, men bara om någon följer med mig och visar vilken buss som är rätt. Alltså kunde jag inte ta mig hem själv med buss.

Men jag hade lite tur, för tydligen var en kompis i centrum och vi hade pratat om att äta raspados någon dag (det är som slush ungefär), så om jag bara på något sätt kunde ta mig till Parque Caldas... Det ligger nära men jag kan inte vägen exakt från AFSkontoret dit. Men då kom jag på att google map finns och att jag nu har internet på min mobil, så denna gången slapp jag att gå vilse.

På fredagen då var det dags för talet som jag ungefär inte hade skrivit. Man behövde också ha finkläder, så mina mjukisbyxor och springskor dög inte.

Ett tips om du inte gillar uppmärksamhet, se inte annorlunda ut, och om du verkligen inte vill att folk ska glo extra mycket och kommentera extra mycket, klä inte upp dig så du sticker ut mer än vanligt.

Väl i kyrkan fick alla en varsin stor flagga med sitt land och jag fattade inte mycket av vad som hände. De hjälpte mig med talet iallafall. Jag behövde bara säga något väldigt lätt som "Hej, jag heter Wilma. Jag kommer från Sverige. Jag tycker om Colombia, men jag pratar inte spanska". Vilket jag blev väldigt glad över, eftersom jag gärna står över att prata inför massor med folk, speciellt på spanska. Dock så var de andras tal en aning bättre än mitt...


På tisdags kvällen så skulle alla utbytesstudenter vara med på en av alla processioner. Jag vet inte hur jag ska förklara det här, men de går med dockor ungefär, och så går folk i led bredvid med ljus. Det var inte så kul. Vi gick i led i någon timme, och ibland, väldigt ofta stod man bara still och glodde.



Jag vet inte hur länge jag var där, men jag kanske la mig runt kl 1, vilket inte var så bra egentligen. Eftersom dagen efter behövde jag gå upp runt 5, för jag skulle följa med min värdmamma för att förbereda ett läger som skulle hållas dagarna därpå. Lägret var från torsdagen till söndagen, och det var väldigt intressant. Men inte min grej, eftersom kyrkan inte är min grej, men det gick bra. Folk var trevliga och väldigt nyfikna och frågade tusen frågor, vilket kanske jag inte tycker om, eftersom när det är mycket människor blir jag väldigt trött och orkar inget.

Jag känner att jag måste bli bättre på att ta bilder... Just nu är jag inte så bra på det...

Likes

Comments

Nu har jag varit här i lite mer än en månad, så jag tänkte skriva om hur det går. Skolan är ganska tråkig eftersom jag inte alls förstår mycket. Det jag gör på lektionerna är ungefär ingenting. Ibland kan jag få en uppgift eller nåt, men inte ofta. Fast i tisdags hade vi vår första engelskalektion, och då förstod jag en hel del, vilket var väldigt nice. Men eftersom ingen här är något vidare bra på engelska, så är sakerna de gör en aning väldigt för lätta för mig. Så istället kommer jag få uppgifter på spanska... Vilket egentligen är bra, så jag är glad.

Någonting som inte är så bra är att inte förstå så mycket. T ex så var det i fredags vi skulle dansa inför hela skolan, och det hade jag inte alls fattat. Jag kunde inte danserna bra direkt... Men på något sätt gjorde jag det, och det gick helt okej ändå. Tydligen skulle man också ha andra kläder.

Kanske inte något jag skulle välja att ha på mig, men det var intressant att testa...

Med själva språket vet jag inte riktigt hur det går 😂. Jag har blivit bättre, jag förstår mer och mer, men det är svårt... Jag funderar på om jag borde plugga mer eller inte. Men efter skolan så orkar jag inte så mycket, eller så har jag något annat att göra.

Eftersom skolan börjar så tidigt är jag nästan alltid trött. Jag måste gå upp 5 på morgonen rakt in i en iskall dusch, och jag börjar mer och mer inte alls tycka om det 😂😭.

Likes

Comments

Idag gick jag vilse... Ensam... Inte kunde jag använda min mobil heller, för jag har varken internet eller pengar på den.

Men iallafall varför hände det? Jo, idag så skulle det vara ett möte med alla utbytesstudenter i Popayán där AFS har sitt ställe. Det ligger i centrum nånstans. Jag skulle för första gången åka buss själv, och ärligt talat var jag inte så pepp på den idén... Min värdmamma följde med mig för att se till att jag tog rätt buss, de hade förklarat för mig när jag skulle av osv. Så jag tänkte ändå att det borde gå okej. Men nej. Jag såg aldrig stället jag skulle av på. Jag väntade och väntade, men det kom aldrig. Tillslut tog jag slutsatsen att jag måste ha missat stoppet och bara hoppade av bussen nånstans. Jag hade ingen aning om vart jag var. Men lite innan tyckte jag att jag hade sett ett ställe jag kände igen men jag var inte säker. Iallafall bestämde jag mig för att börja gå tillbaka och se om jag hittade den platsen. Jag gjorde det, och jag vet att en park som heter Parque Caldas ligger i närheten, och om jag bara kunde hitta dit skulle jag veta ungefär vart jag var.

Jag har ingen aning om hur jag gjorde, jag bara chansade vilka vägar jag skulle ta men tillslut på något sätt kom jag till Parque Caldas. Väl där började jag fundera på vad jag skulle göra. Jag kunde inte använda min telefon, så jag kunde inte kontakta någon. Kanske skulle jag försöka få tag på en taxi och åka hem igen? Men en sak som jag från och med idag kommer att upskatta är att de säljer telefonminuter här, överallt. Det är inte dyrt heller. Så på sätt kunde jag ringa till min kontaktperson och så kom de och hämtade mig...

När jag kom hem igen så berättade min familj att det var fel buss... Så det var inte mitt fel... Men iallafall det var lite kul. Jag fick se lite mer av Popayán.

Okej, hur går det för mig? Ummm, det går. Men det är svårt, jag förstår inte mycket. Skolan är inte så kul då eftersom mesta delen består av att sitta och lyssna på en lärare jag inte förstår något av. Jag har fortfarande inte fått min skoluniform, och jag tror att jag kommer få lov att behöva dansa inför hela skolan (inte ensam men dansa är inte min grej...).

Likes

Comments

1. Folk här tror att Suecia (Sverige) är Suiza (Schweiz) och även om man säger att Sverige heter Suecia så hjälper det inte.

2. Alla tror att jag kan prata kinesiska och fattar inte varför jag inte kan det.

3. Det finns inga övergångsställen så man får bara springa över vägen, och ibland är det väldigt VÄLDIGT mycket trafik.

4. Jag har bara fått en kniv till maten en gång, och det var för att skära av köttet från ett ben.

5. De går med skor inomhus.

6. Trottoarena är ju sådär. Ibland är de inte riktigt som något jag skulle kalla en trottoar. Ibland kan det även vara ett hål mitt där man går, så det är bra att vara uppmärksam.

7. Det finns inga busshållsplatser så man måste veta på omgivningen vart man ska av.

8. Det finns inte varmvatten i duschen eller någonstans för den delen.

9. De äter ris till nästan allt plus kanske pasta eller potatis. Idag till frukost t ex fick jag stekt ägg och ris (och havregryn med mjölk).

10. Inte alltid men om man känner varandra så hälsar man genom att halvt pussa varandra på kinden. Man liksom nuddar inte kinden men gör ett pussljud (jag är inte bra på det, jag skulle vilja säga att jag nog verkligen suger på det).

11. Alla använder WhatsApp.

Det var allt. Kanske. Jag kommer inte på nåt mer just nu.

Likes

Comments