Header

Första veckan har jag gått igenom med blandade känslor och intryck. Nya platser, nya smaker, nya dofter, nya ansikten och nya namn. Det är klart att det hade varit konstigt om så inte var fallet och att allt hade varit sig likt, men det går ändå aldrig någonsin att förbereda sig på det. Att bara gå från att leva ett liv, till att helt plötsligt leva något helt annat. Nu i början känns det lite som att jag fortfarande har en fot kvar i Sverige, och att påstå att jag inte saknar det vore att ljuga; det är liksom bara där jag pratar ett språk jag hanterar och förstår till 100%, det är där jag har min familj och alla vänner och det är där jag vet hur allt ska vara. Det är en känsla som är svår att beskriva och egentligen tror jag bara de som faktiskt upplevt det själva förstår vad jag menar. I vilket fall känner jag också på mig att det kommer bli lättare och lättare ju mer tiden går, och den här veckan har jag ofta varit så upptagen att jag sällan har hunnit tänka på det:

I måndags var vi t.ex. och köpte min skoluniform, som nu på vintern består av vit skjorta, en svart pullover med skolans logga, en grön/blå/vit/svart rutig kjol, strumpbyxor och en speciell typ av sandaler. Det känns faktiskt mer annorlunda än jag trodde att använda den; på ett sätt är det skönt att inte behöva tänka på vad man ska ha på sig men jag har också märkt hur sjukt mycket av min personlighet som sitter i kläderna. Jag känner mig om en skolelev i första hand och som Wilma i andra hand snarare än tvärt om, vilket är märkligt. Jag var även på skolan för första gången för att bland annat välja skolämnen. Det blev Engelska (obligatoriskt), Psykologi, Matte (den svårare varianten), Musik, "Health and Human Development" och "Food". Har inte haft så många lektioner än och i nästan alla ämnen bara väntar jag på att nästa kapitel ska börja, så jag tänker att jag skriver lite mer ingående om de olika ämnena lite senare då jag faktiskt vet något om dem.

I tisdags var jag ännu än gång på skolan för att fixa skåp osv, och sedan åkte jag och Peter runt i området på jakt efter second hand-skolböcker. Här står man för allt sånt själv, och de är såå mycket dyrare än jag trodde. Det var inte förrän i onsdags jag hade min riktiga skoldag dock och tack vare Ethan (som är lika gammal och går i samma årskurs som jag) visste redan många vem jag var vilket underlättade enormt! Det finns så många snälla människor som är beredda att hjälpa en halvt förvirrad utbytesstudent och som förklarar det jag inte hänger med i. I torsdags fick jag även sitta upp på hästryggen för första gången här vilket gick bra! (Enda till jag föll av... Gick okej som tur var!) I fredags kväll åt jag ute tillsammans med ett gäng från skolan för att fira en tjej som fyllde år. Supermysigt! Efteråt följde jag även med och kollade på en av tjejernas basketmatch i väntan på skjuts hem, vilket också var kul! Lördagen spenderades nästan hela dagen på en hästtävling då Ethan tävlade i något de kallar "games". Det är alltså olika gymkhanagrenar som stafett med slalom, hämta strumpor på marken och lämna dem i en hink, flytta muggar på pinnar osv. Kul! Idag ska även jag rida, men i "vår" hästklubb. Förhoppningsvis går det bättre än senast!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Igår (och idag, pga glömsk) ringde väckarklockan vid 05.20. Det var dags att ta flyget till Melbourne! Det var bara jag och fyra andra utbytesstudenter som skulle åka så tidigt, resten skulle åka på eftermiddagen. Att lämna den varma sängen för att släpa ut alla väskor i mörkret och kylan medan de andra fortfarande låg och sov kändes först sådär, men efter att vi alla fick packa om alla våra väskor (3 var) på grund av övervikt insåg jag att vi hade en väldig tur. Att gå igenom den processen med typ 40 andra personer samtidigt hade varit en aning mer stressigt. Jag var sååå nöjd med att min stora väska klarade viktgränsen och trodde jag skulle komma igenom, ända till incheckningspersonalen fick för sig att väga även mitt handbagage.... Då var det helt plötsligt inte lika roligt längre. En frukost och en flygresa senare var vi i alla fall framme, och på flygplatsen stod min värdföräldrar Peter och Pam, min värdbror Ethan och hans systerdotter Montana. Hon hade målat en supergullig skylt som de stod och höll i och hon hade även gjort en teckning till mig. Sååå söt. Efter att ha hämtat upp mitt bagage åkte vi hemåt, men stannade i ett ställe som heter Diamond Creek på vägen för att äta lunch. Vi var även och handlade på ett supermarket och passade då på att köpa ett australienskt simkort också, vilket innebär att det nu inte alls kommer gå att nå mig på mitt svenska nummer på ett tag. (Vill nån ha det så skriv, kan vara bra om man vill facetimea eller något).


Eftersom Peter fyllde år var vi även ute och åt på kvällen och hela släkten på ca 30 pers var där (tror jag). Det var jättekul (!) att träffa alla men eftersom jag hade varit uppe och packat till ganska sent kvällen innan var jag hur trött som helst och att prata engelska i det läget är myyycket svårare än jag trodde. Och att sedan försöka koppla vem som var släkt med vem och komma ihåg vad alla hette var typ helt omöjligt. I vilket fall trivs jag jättebra här, och att australiensare är easy-going stämmer verkligen! Jag bor väldigt mycket på landet och hästarna och känguruna är våra enda nära grannar, och vyerna är otroliga! Just nu är det dock så kallt att jag verkligen ångrar att jag inte tog med min vinterjacka, men det blir varmare snart förhoppningsvis! Imorgon ska jag till skolan och välja ämnen skrivs på lite papper och fixa skoluniformen, och på tisdag börjar jag på riktigt.

Likes

Comments

I onsdags klockan 06 landade vi i Sydney! Efter att ha varit på resande fot i 38 timmar, växlat mellan tidszoner, levt på fantastisk glutenfri flygplansmat + nån kinesisk rätt i Hongkong (och minimuffins som lite blev min räddning, tack Lukas!) och bara sovit ca 1 av alla dessa timmar var det så sjukt skönt att vara framme! Jag flög från Kastrup till London och sedan vidare till Hongkong innan sista flygningen till Sydney, och i London träffade jag det svenska gänget som kom från Arlanda. Vi mötte upp det franska gänget på 29 pers och en ledare på flygplatsen och sen satte vi oss på en buss till campet som vi spenderar våra första dagar på. Vi plockade även upp ett tyskt gäng på 14 pers på vägen så totalt är vi 43 personer från tre olika länder som är här vilket är kul! Det känns bra att få öva upp sin engelska lite innan det börjar på riktigt.


Igår levde vi turistlivet i centrala Sydney vi bl.a. utanför operan, åkte över Harbour bridge, åkte båt och hängde på stranden (som var helt tom i övrigt, australiensarna går liksom runt i dunjacka fortfarande pga vintern och kylan). Idag har vi haft nån typ av gruppsamtal och även badat vid stranden i närheten av campet. Imorgon bitti sätter jag mig på planet igen, fast till Melbourne och min värdfamilj! Är så taggad på att träffa dem och kicka igång den här resan på riktigt.

Likes

Comments

till allt och alla känns så himla konstigt! Att det inte är "hejdå vi ses imorgon" utan "hejdå vi ses om 10 månader". Jag tror nästan fortfarande att det är en 2 veckors semesterresa jag ska iväg på? Att alla här hemma kommer leva vidare som vanligt men att jag inte kommer vara här är något jag nog inte fattat än och det är väl kanske tur det, haha. Annars hade jag väl gått runt och bölat konstant. Min sista tid här i Sverige på ett tag har jag i alla fall spenderat mycket med min familj och vänner, och jag har försökt att verkligen utnyttja tiden till max!

Det har t.ex. blivit en och annan picknick, några dagar på Öland, och ett antal rundor på stan (bland mycket annat).

Igår hade jag även en "avskedsfest"! Vi satte upp ett partytält i min vän Wilmas trädgård och dekorerade med bl.a. australienflaggor, "road signs" och ljusslingor. Vi bjöd även på tårta, men tyvärr glömde jag att äta av den själv haha. Det var verkligen jätteroligt att få träffa alla innan jag åker även om det var i syfte att säga hejdå och jag vill passa på att tacka alla för en supermysig kväll. BÄST är ni! Tog inte en enda bild på hela kvällen dock, men så går det väl när man har roligt... Fick även en massa blommor och presenter vilket jag inte alls hade väntat mig, men jag blev verkligen superglad för dem så TACK! (Ni ser några av dem på bilden nedan). Vissa av dem fick jag inte öppna förrän jag har åkt dock, vilket retar mitt tålamod sådär lagom mycket.

I morgon är alltså sista dagen innan jag åker (!?), och planen är att packa det allra sista samt att ha släkt över på middag. På måndag klockan 9 sätter jag mig på tåget till Kastrup, och därefter väntar en måååånga timmar lång flygresa. Och ett år i Australien.

Likes

Comments

Det är så sjukt att det inte längre är år, eller ens månader, kvar till jag åker. Det är bara lite mer än tre veckor och jag hänger inte med överhuvudtaget!? Jag vet fortfarande inte vad jag har gett mig in på och jag har inte riktigt vant mig vid tanken heller tror jag, men det är väl så det brukar vara med mig. Kör alltid bara på känsla, vilket leder till mer eller mindre genomtänkta beslut (på gott och ont) men i detta fall är jag i alla fall väldigt glad över det! Det är en del som har frågat varför jag bestämde mig för att åka på utbytesår och där har vi väl egentligen svaret; jag bara kände för det helt enkelt. Jag känner dock att tiden går lite för snabbt om jag ska vara ärlig, för även om jag ser fram emot att åka jättemycket så har jag ännu inte hunnit med någon av de saker som jag planerat att göra innan jag åker. Det skrämmer mig lite. Vill hinna med så himla mycket på så himla kort tid, plus att jag fortfarande har en inlämningsuppgift i skolan kvar att göra... Lär ju lämna in den dagen innan jag åker om jag känner mig själv rätt. Ikväll är planen att jag ska skicka in min visumansökan då jag visst hade mer saker kvar att göra än vad jag trodde. Även här märks det inte är lång tid kvar, för den måste verkligen in nu! Så typiskt mig att skjuta på saker och vara ute i sista minuten.

De senaste veckorna har jag hunnit med att skypea med min värdfamilj inte bara en utan två gånger och hittills känns allt jättebra! De är väldigt öppna och kärleksfulla och jag tror verkligen att jag kommer trivas jättebra hos dem, så att bo hos dem är ingenting jag är jättenervös över. De har totalt 15 djur nu då de har skaffat sig ytterligare en häst, så de har alltså 9 hästar, 4 hundar och 2 katter. Stor skillnad mot hur jag har det nu, men så himla underbart! Ethan har även skickat en lista på alla skolämnen jag kan välja mellan och den såg ut såhär:

Maths methods, General Maths, English, Literature, Food, Textiles, PE, Chemistry, Physics, Psychology, Biology, Art, Music, Economics, Legal studies

Till skillnad från i Sverige väljer en själv helt och hållet vilka ämnen en vill läsa istället för att välja ett helt program. Jag ska välja 6 ämnen totalt och har hittills bestämt mig för Musik, Psykologi och Engelska som det ser ut nu. Är även lite inne på någon av mattekurserna trots att jag egentligen har läst matte så det räcker och blir över det här året (livet på NA). Vi får helt enkelt se vad det blir!


Likes

Comments

Hej alla!

Det har nu gått ytterligare två månader sedan jag skrev här senast, vilket också innebär att det bara är två månader kvar tills jag åker! Resfebern börjar krypa sig allt närmare och på ett sätt känner jag mig så sjukt redo och vill bara åka så fort som möjligt, på ett sätt känner jag att jag mentalt skulle behöva förbereda sig i minst ett halvår till. Den senaste tiden i skolan har dock gjort mig ännu mer övertygad om att ett års paus är väldigt bra idé. Är så fruktansvärt skoltrött just nu.


I vilket fall har det faktiskt hänt en del sen senast; Jag har först och främst fått min värdfamilj! Linnea på Explorius (organisationen jag åker med) ringde mig för några veckor sedan och snacka om att jag var oförberedd! P.g.a. diverse overklighetskänslor och allt annat smått och gott samt att hon lyckades pricka in samtalet mitt i extasenparaden (parad = högljutt) tog jag väl till mig ca 1/5 ord eller något (fick mail med all info sen sån tur var), men ändå. Det hon sa i alla fall var att mitt blivande hem är en hästgård en timme utanför Melbourne, bestående av (utöver de 8 hästarna) mamma Pam, pappa Peter och Ethan, min värdbror. Ethan är lika gammal som jag och vi kommer även gå i samma skola, något som känns så himla skönt då jag inte kommer bli helt utelämnad då i alla fall haha. Har haft lite kontakt med honom på Facebook och han verkar jättetrevlig, så hittills känns min placering jättebra! Skolan har ca 750 elever och verkar också bra (även om en kanske kan diskutera skoluniformen. Är något tveksam till den, men det ska bli intressant!). Utöver detta är Melbourne tydligen känt för ostabilt väder och snabba väderväxlingar, vilket suger lite då jag var mer än redo att slippa Sverigevädret ett tag. Tvivlar dock på att det kan vara värre än här, men ändå. Orkar inte kyla.


Jag har också hunnit med ett avresemöte i Malmö, där vi fick information om allt som kan vara bra att veta och också träffa andra utbytesstudenter. Har även kämpat med min sjukt omfattande visumansökan som jag faktiskt tror att jag blev färdig med ikväll (hallelujah!), ska bara kolla igenom den en gång till och sen är det klart. Börjar redan nu fundera på packning och sånt även, första gången i mitt liv som jag faktiskt är tidigt ute med sånt. Med tanke på att jag alltså ska få ner hela mitt liv i en resväska kanske det inte är så konstigt, fasar redan inför detta.


Lär uppdatera lite oftare nu förhoppningsvis då det börjar närma sig, så håll er uppdaterade! Kram på er!

Likes

Comments

Hej igen hörni, det var ett tag sedan nu!

Nu är det bara 4 månader kvar tills jag åker, vilket känns helt galet. Jag har nog inte riktigt fattat än att jag faktiskt ska lämna allt och bara sticka till andra sidan jordklotet, och jag tror inte det finns någonting som kan förbereda mig för det helt heller. Någonting som jag har insett dock, är att jag kanske var lite för ivrig med att skapa den här bloggen. Jag hoppas inte ni förväntar er mängder med inlägg redan nu, för det har jag verkligen inte tid med och ska jag vara ärlig har jag inte överdrivet mycket att berätta heller. Dock så vill jag ju att alla som vill ska kunna vara med mig på den här resan helt från början, och på ett sätt har den ju redan kickat igång. Ansökningsprocessen, uppladdningen och längtan är ju också en del av det hela! Försöker även hitta lite stipendium att söka, men det är svårare än vad man tror...

Mitt avresedatum förresten helt spikat nu! Jag åker den 2/8, och kommer starta året med några dagar i Sydney tillsammans med andra utbytesstudenter i ett så kallat Soft landing camp. Där kommer vi få känna på språket, kulturen, staden, shoppingen osv innan vi beger oss till våra nya "hem". Jag har fortfarande ingen som helst koll på vilken familj, skola, eller ens delstat som jag kommer hamna i dock, men lovar att jag kommer tala om det när jag vet! (Många som frågar.) Jag kan lika gärna få reda på imorgon som en vecka innan avresa, men vad jag vet så är det ingen annan soon to be australiensare som fått reda på något heller. Det är ju de familjer som anmält sig som värdfamiljer som väljer vem de vill ha som utbytesstudent, och inte tvärt om, och detta gör dem genom att läsa våra personliga brev och ansökan. Det är alltså beroende på vilken värdfamilj som väljer mig som avgör i vilken stad och skola jag kommer hamna i, och det kan verkligen vara var som helst. Väldigt spännande! Något mer som många undrar över är hur jag gör med skolan här hemma. Som svar på det: Mitt utbytesår räknas som ett sabbatsår, så jag kommer alltså börja tvåan sen när jag kommer tillbaka. Detta kommer jag få göra i en ny klass, med de som börjar ettan till hösten.


Det var nog allt jag hade att säga för nu, så kram på er så länge så hörs vi!

Likes

Comments

Hej! För att kunna komma ihåg min resa till fullo, ge mina vänner och familjemedlemmar en så bra inblick i mitt liv som det bara går och kanske, om jag har tur, kunna inspirera andra framtida utbytesstudenter har jag nu skapat en blogg! Självklart kommer jag vara som mest aktiv här när jag väl är iväg och det är en tid kvar, men jag tänker att jag fram till dess kan skriva lite då och då om tankar och förväntningar, förberedelser och självklart lite om var och med vilka jag ska leva med (när jag får reda på det). Som det ser ut nu har jag lämnat in hela min ansökan, vilket inkluderade mycket mer än vad man kunde tro. Det var allt från frågor om hur jag skulle hantera olika situationer, vad jag gör på fritiden, info om mig, mina föräldrar och min skola, läkarintyg, nästan samtliga betyg från högstadiet samt personliga brev från mig och mina föräldrar och lite till. Har dock fattat det som att den inte var riktigt lika omfattande som för de som ska till USA, och det är ju tur det. Just nu väntar jag på att min ansökan ska bli accepterad i Australien, och därefter påbörjar de letandet efter skola och värdfamilj åt mig. Det ska bli jättekul att dela den här resan med er och jag hoppas att ni tycker det också! Kram på er!

Likes

Comments