View tracker

Jag vill bara poängtera att min operation och återhämtning har gått bättre än för många andra.

26/3
Idag var dagen då allt egentligen började på riktigt. Idag fick jag för första gången ställa mig upp och faktiskt ta några steg till och med. Jag tog dock såklart hjälp utav ett gå bord och några sjuksköterskor och min sjukgymnast. Men stegen jag tog den dagen, var nog de häftigaste stegen jag tagit i hela mitt liv. Eftersom att jag ändå vart några centimeter längre efter operationen så vart det en helt annan känsla när man gick, man kände sig liksom så mycket längre, fast att det bara var ca 3cm. Såhär såg det iallafall ut när jag tog mina första steg.

Jag fick efter detta gå upp och ta några steg varje dag. Det var lite vingligt dom första gångerna, de var liksom som att lära sig att gå på nytt. Men efter några dagars träning så gick det som smort!

(Det som skrivs efter detta är bara allmänt dagarna efter operationen och inte någon speciell dag

Det jag upplevde väldigt jobbigt var att lära sig att sitta upp, och att sätta sig upp rätt. Varje gång jag skulle sätta mig upp så jobbade vi med något som kallas blocklyftning. Blocklyftning innebär att man sätter sig upp och medans är ryggen helt rak och stabil. Det tog tid att lära sig men tillslut gick även de som ett rinnande vatten.

Jag kommer inte riktigt ihåg vad som hände vilka dagar, men vissa detaljer minns jag bättre än andra.

Jag mins att jag brukade bli väckt mitt i natten flera gånger av att de lära komma in och vända på mig, tömma katetern, fixa med EDA`n (epidural bedövningen) och andra saker. De lära komma in och vända på mig var tredje timme för att jag inte skulle få trycksår. Jag låg ju stilla mest hela tiden så det var viktigt att jag bytte sida att ligga på. ofta, och att jag rörde på armar, ben och fötter så att blodcirkulationen gick som den skulle.. Jag fick även ta en blodförtunnande spruta i benet eftersom att jag låg så pass stilla hela tiden. Jagform välja om jag ville ta den i magen eller benet, men jag tyckte benet lät lindrigast.. Den sprutan var inte speciellt rolig.. Men jag var ju tvungen att ta den så att blodet inte skulle koagulera (bli en förtjockad klump i blodkärlen) alltså för att jag inte skulle få en blodpropp. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Den 24/3

Det var idag allt skulle ske. Det var idag jag skulle få bli kompis med min nya rygg. Och det var idag jag skulle påbörja mitt nya liv.

Jag blev väckt runt 06:00 och fick gå upp och duscha inför operationen. Efter att jag hade duschat så fick jag ta på mig nya rena sjukhus kläder och sedan lägga mig direkt i sängen. Efter ett tag kom det in sjuksköterskor (ssk) och tog tempen på mig, vilket visade bra så nu var det i stort sett bara att rullas ner till operations salen. När jag kom in till operations salen så fick jag lugnande intravenöst (alltså genom slangen i armvecket). Jag fick även andas in syrgas i en slags mask för få lft ned till lungorna under operationen.

Jag var även hela tiden uppkopplad på en massa apparater så att läkarna kunde se hur jag mådde hela tiden.

Sedan sövdes jag. Operationen pågick i ca 6-7 timmar, efter alla dessa timmar så vaknade jag upp på intensiven, yr och trött.

På intensiven låg jag i ett dygn ungefär (de värsta dygnet i hela mitt liv då jag inte fick ha min telefon..) nejdå, men jag mådde oväntat bra efter operationen och jag slapp all illamående som jag hade blivit lovad att ha. Vilket jag tackar Gud för då illamående är det absolut värsta jag vet. Det hände inte så mycket under resten av dagen utom att jag ständigt var under uppsikt. De slangar jag hade i mig när jag vaknade var en epidural kateter i ryggen. Den gav mig bedövning och den funkade utmärkt för mig, vilket den inte gör för vissa. Sedan hade jag fyra slangar intravenöst i händerna, två på varje sida, där jag fick dropp och sånt. Sedan hade jag en urin kateter. Jag hade även några saker utanpå kroppen, en fingerklämma som kollade syret i kroppen. och sedan hade jag EKG brickor på bröstet som höll koll på hjärtat.

Såhär såg min rygg ut dagen efter operationen. Jag fick alltså sätta mig upp redan dag ett efter operationen. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig innan jag opererades. Det var en väldigt konstig och obehaglig känsla att sätta sig upp första gången. Det kändes stelt och konstigt. Jag vart rädd att jag skulle känna sådär hela livet. Men man vande sig efter någon vecka.

Likes

Comments

View tracker

Den 16/2-15

Innan jag opererades så fick jag besöka sjukhuset ca en månad innan operation och träffa lite läkare, sjuksköterskor, sjukgymnast, narkosläkare och så vidare. Då blev jag informerad om exakt hur operationen skulle gå till, hur narkosen skulle gå till, vad som behövdes göras innan operationen och lite annan praktisk information. Jag fick alltså reda på vad som skulle ske under sjukhusvistelsen. Efter att jag hade träffat alla jag skulle träffa så fick jag åka hem, ännu mer pirrig och förväntansfull än innan. 


Den 23/3-15.

Var dagen då vi begav oss mig akademiska sjukhuset i Uppsala för operation. Klockan var endast åtta på morgonen. Det var en vanlig måndag för de allra flesta, mina kompisar var i skolan, medan jag satt i bilen påväg mot början på det som skulle förändra mitt liv för evigt. Jag har nog aldrig önskat mig en vanlig måndag morgon i skolbänken, men de gjorde jag då. Jag var både förväntansfull och ledsen. Jag visste att jag inte skulle få träffa mina kompisar på ett tag, men även att jag inte skulle få gå i skolan på över sju veckor. Vilket är över ett halvt sommarlov. Hur som helst så kom vi tillslut fram till Ackis (akademiska sjukhuset) och det vi gjorde när vi kom in var att sätta oss i dagrummet och vänta på att bli inskrivna. Efter att jag hade blivit inskriven så satte de en nål intravenöst i mitt armveck så att de skulle kunna söva mig dagen efter.

Efter att vi hade fått ett rum så gjorde vi inte så mycket. Vi satt på rummet, jag skrev med mina kompisar, som var så otroligt fina mot mig och skrev så otroligt fina saker till mig. Världens bästa stöd var de❤️. Senare, efter att jag hade ätit kvällsmat, så fick jag göra en tarmsköljning (inge trevliga grejer, men det går). Sedan fick jag även duscha med en speciell duschkräm för att ta död på alla bakterier inför operationen. Efter att jag hade duschat fick jag inte lämna sängen mer än nödvändigt. Sedan var det inge mer jag lära göra, utan jag njöt mer utav min sista dag som pigg och rörlig. Jag skrev mycket med mina vänner, som gav min väldigt fina lycko önskningar. Jag pratade även i telefonen med en utav mina vänner. 

Likes

Comments

olika typer utav skolios

Som rubriken lyder så finns det alltså olika typer utav skolios. Den ena typen kallas funktionell skolios och den andra kallas Strukturell skolios. Men vad innebär dem orden? och vad är ens skolios? Vi kan ta allt ifrån början.

Skolios är ett ryggfel som gör att ryggraden växer krokigt i sidled. Har du en funktionell skolios så innebär det att ryggraden rätar ut sig när du sitter eller ligger ner. En vanlig orsak till en funktionell skolios är att benen är olika långa och att bäckenet därmed blir snedställt. Har man däremot en strukturell skolios som jag har, så rätar ryggen aldrig ut sig, utan är sned hela tiden. Där är orsaken i de flesta fall okänd. Är orsaken okänd så har du förmodligen den vanligaste sorten utav strukturell skolios, den kallas idiopatisk skolios, den har jag. Jag förstår att det kommer att vara ganska svårt att begripa vissa ord, men jag ska försöka förklara så gott de går. 

Hur fick jag reda på att jag hade skolios?

Jag hade under en längre tid sett i spegeln att mina skuldeblad inte alls var jämna. Den ena stack ut betydligt mer än den andra. Men jag hade inga tankar i världen på att det skulle vara något allvarligt fel på min rygg, utan jag trodde mer att det var normalt och att jag bara inbillade mig. Men så var det inte. Jag fick reda på att jag hade skolios efter att jag hade varit hos skolsköterskan. Det var en vanlig kontroll som brukar utföras vartannat år ungefär. Jag kom iallafall dit och skulle kolla ryggen, och jag märkte ganska snabbt att något inte stod rätt till då skolsköterskan stod där ganska länge och mätte min rygg och kände på kotorna och allt vad hon gjorde. Hon mätte min rygg med en skoliometer. För att göra en lång historia kort så fick jag efter att ha träffat skolsköterskan, en tid hos skoldoktorn, där dem konstaterade att jag hade en ganska kraftig skolios. Och DÄR sattes processen igång och jag fick åka på ett flertal röntgen undersökningar. Jag vet att det var en handröntgen, någon ryggröntgen och en magnetröntgen. Och när jag hade varit på min första ryggröntgen så fick vi även se bilden, den såg ut såhär

Det var ganska chockerande att se bilden. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att ryggen var så sned, det var nästan overkligt. På denna bild var kröken hela 61,9 grader. Jag var alltså tvungen att göra en operation om jag ville "stoppa" min krök att fortsätta växa, och även förminska den en hel del. Det var den enda behandlingen som skulle fungera. Korsett var inte att tänka på eftersom att kröken satt alldeles för högt upp. För dig som inte vet vad en korsett är så är det en slags form kan man säga som sitter runt midjan och som kan hjälpa till att räta ut ryggen.

Detta var lite kort information om min skolios. Det kommer att komma flera inlägg där jag fördjupar mig lite mer inom de olika sakerna jag har gtt igenom under min resa.

Likes

Comments