Lördagen igår bjöd på sol och värme. Så efter frukost tog vi med hos cyklarna och åkte in till stan. Parkerade bilen på Sahlgrenska och började cykla mot Saltholmen istället för att ta bilen hela vägen.

Det är 1 mil en väg så det gick bra att cykla, trots endast birkenstock på fötterna!

Jag har aldrig varit på kallbadhuset, där det också är nakenbad, haha. Så man kan välja om man vill bada med kvinnor, eller bada gemensamt. Väldigt härligt att sola topless utan någon som höjer på ögonbrynen, eller för den delen någon man som inte kan släpper blicken ifrån sig :-))))

Känns alltid så befriande att se alla olika kvinnor, alla i olika åldrar, olika former och alla har olika bakgrunder. Älskar det. Vi är så många, och vi är alla så olika, och vi måste hylla alla sorter.

Vi solade, badade, läste, åt glass och bara njöt. För äntligen, äntligen är det sommar igen.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Klockan är efter nio på kvällen men ljuset strömmar in genom sovrummet. Vilken dag, jag har varit glad, ledsen, tacksam, jag har fyllts med lite motivation och jag får nypa mig själv i armen över faktumet att jag står här idag.

Jag vaknade tidigt idag, och innan jag gjorde något annat satte jag på Lordes nya album som släpptes inatt, låg kvar och blundade medans jag lyssnade igenom alla låter. Efter en dusch, sminkning och lite skrivning, gick jag upp och kokade gröt. För idag hade jag färska jordgubbar, och svenska, färska jordgubbar i juni på gröt är banne mig bland det bästa jag vet.

Efter gröt, kaffe och katt-gos begav jag mig in till stan. Jag hade möte med min psykolog för första gången på ganska länge då jag varit tvungen att avboka våra senaste tider. Jag var lite nervös, visste inte riktigt vad jag skulle säga, ville säga massor, samtidigt som jag inte ville säga någonting. Men det gick jättebra, hade ett bra möte och fick ut massor. Det var jobbigt, så fort jag säger "pappa", blidas en massiv klump i halsen och tårarna går inte att hindra. I början grät jag aldrig hos henne, men nu orkar jag inte hålla ihop sorgen längre, och det är inte meningen att jag ska göra det heller. Jag fick även massa bra påminnelser från henne, om hur långt jag har kommit, och att jag inte valde att bli sjuk, det är en sjukdom, lika så som min pappas. Det är därför orimligt att klandra på mig själv och de fighterna med ätstörningen som jag och min familj fick ta.

Jag har länge tänkt på en sak, pizza. Det är något jag inte ätit på flera år, minst 5. Jag kommer knappt ihåg hur det smakar och har därför inte haft något sug, och sjukdomen har såklart hållit mig borta. Men de senaste veckorna har det enda jag velat, och då menar jag verkligen det enda i HELA världen, har varit att få äta en pizza med pappa. Det är allt. Men även om det inte är möjligt, så borde jag ändå inte undvika det. Så jag bestämde hemma att äta pizza, och jag och min psykolog gjorde upp en "pizza-plan, 2017" haha.

Runt 15:30 tog jag mig till min storebrors kontor, sedan promenerade vi hem till hans lägenhet i regn :-)) Väl framme dock ringde vi till alla i familjen och lyckades lura med de alla till Danska Vägen för surdegs pizza!

Mina två bröder, min "svägerska", mamma och morfar, hela familjen alltså, beställde in varsin pizza. Även om pappa saknades så fick vi en fin stund. Men jag tänkte på honom, varje tugga.

Jag beställde en jättegod vegansk pizza med tomat-pesto och blomkålspuré, gott gott.


Nu sitter jag i min säng, tänker på dagen, hjärtat värker lite.

Tänk.

Tänk på allt som kan hända. Tänk om det är försent.

För mig blev försent en pizza, en hamburgare, en milkshake, en löptur i skogen, en natt och morgon kram, en hand att hålla i, en matte-hjälp och den tryggaste personen jag hade.

Tänk att en sjukdom, nej, tänk att två sjukdomar kunde skapa så mycket förlust.

Så tänk. Tänk på dem du har. Tänk på dig själv, vart du är, vart du vill. Vad du inte vill ångra, vad du vill uppleva, vem du vill älska innan det är försent. För tid är pengar. Och tiden rinner fort iväg.

Likes

Comments

Något jag varit hela mitt liv, men som kom att visa sig när jag blev sjuk var hur svårt jag hade att "acceptera" mina känslor. I början var jag så liten att jag inte förstod mina egna känslor, jag förstod inte att jag hade fått en panik-attack, utan jag trodde att jag skulle dö, att det var något fel fysiskt. Och när jag sen fick kontakt med vården kunde jag inte prata. För jag hade aldrig satt ord på mina känslor, så jag visste knappt vad jag kände och hur jag skulle uttrycka det.

Ju längre jag gick i terapi, desto lättare blev det och idag kan jag prata om det, jag kan förstå mina känslor. Men i perioder är det svårt, speciellt att just acceptera dem. Acceptera att "nu känner jag såhär." Detta var något jag upplevde igen en tid efter att pappa gick bort. Jag hade denna gång dock varit där förut och jag började med några saker som faktiskt hjälper.

Detta kanske inte hjälper alla, då det är lite "mindfullness" över det, vilket vissa är skeptiska till. Men meditation, yoga och självkännedom har hjälpt mig väldigt mycket, så kanska ska du ge det ett försök?


Varje morgon har jag börjar registrera hur jag mår/känner/tänker. Jag skriver även ner sånt jag är glad/tacksam för, för att ge mig själv en lite mer positiv start, oavsett hur bra/dåligt jag mår. När jag gör detta blir jag medveten att tex: "Okej, idag sov jag dåligt, jag har ganska mycket ångest; därför ska jag försöka ta det lite lugnare idag". Även som det kanske inte alltid blir som man har tänkt så blir man mer medveten i sig själv, vilket bara kommer få dig att växa.

Jag försöker göra detta varje morgon, alltid när jag varit vaken en liten stund, vid frukosten eller när jag ska sminka mig. Här är ett exempel på min registrering idag:

Jag börjar med att fylla i alla frågor för dagen, dem kan variera, men de senaste veckorna har de sett ut såhär.

Jag känner då efter vad jag tänker/känner, och skriver ner det. Jag försöker vara helt ärlig.

Och såhär kan det se ut en dag som idag!

När jag sedan läser det kan jag reflektera i hur jag mår, vad som gett mig förutsättningarna att må såhä; bra/dåligt. Och jag vet min egna "gränser" inför dagen. Idag har jag inte så många gränser, mer än att jag vet att jag ska vila mitt ben som jag har ont i.

Detta är ett väldigt simpelt sätt att registrera sitt mående, vad man är tacksam för och det blir enklare att ge dig själv en chans att jobba med dina känslor för att må bättre!

Likes

Comments

Värmen kom idag igen!

Började redan med frukosten utomhus, men fick snabbt gå in och byta om till shorts. Solen värmer enorm och det gör ju allt så mycket lättare. Speciellt också när förkylningen nästan känns helt borta.

Jag får färg ganska lätt och bränner mig sällan. Tack gener!

Till lunch gjorde jag något nytt. Jag älskar hummus, men det är sällan jag gör det själv då jag ofta blir besviken. Jag har provat såå många recept men inget blir som en riktigt hummus du äter på resturang. När jag köper hummus i affären köper jag oftast Sevans. Idag hade jag dock ingen hummus hemma. Och jag orkade inte stöka ner hela köket. Så jag gjorde en egen lite ~latare~ och sommrigare hummus, som inte kräver matberedare(dock blir nog konsistensen bäst om du använder det) och ger lite färg! Receptet kommer nedanför.

Grön hummus
1 burk kikärtor - sköljda och avrunna
150 gram gröna ärtor (ca 1,5 dl)
1 vitlök
Juice från 0,5 citron
Örtsalt
Peppar
Ev - chili och koriander
1 msk tahini

Skölj de frusna ärtorna i varmt vatten, mixa sedan ärtorna och vitlöken i en handmixer tills konsistensen är slät. Tillsätt sedan de skölja kikärtorna, citronen och tahini, fortsätt mixa till önskade konsistens. Krydda och klart!

Idag hade jag hummusen på mackan tillsammans med avokado och sesamfrön. Men du kan också ha den till fisk, halloumi, i salladen eller som dipp.

Likes

Comments

Hej alla fina! Mår mycket mycket bättre idag, tack o lov. Febern och värken försvann på bara två dygn och nu är jag kvar med snuvig näsa och kliande hals, vilket jag hellre godtar. Så är väldigt tacksam att förkylningen inte var så utdragen.

Har dock fortsatt ta det lugnt idag, jag vaknade vid 07:30 och yogade lite då kroppen efter att ha vilat så länge var i behov av att få sträcka på sig.

Åt sedan frukost, och fortsätter på *extra c-vitamin spåret.

Jag har råkat tappa mitt absoluta favorit armband jag fått av min faster. En dag när jag såg ner på armen satt den inte längre där, lite lätt förvirrade blev jag då den suttit där i över 2 år, varje dag. Armbandet kom att betyda så mycket när min pappa blev sjuk, då texten på armbandet lyder "tänk på mig", så när den inte längre satt där värkte det lite i mig.

I fredags när jag gick ut skolan hade mamma köpt en present. Hon tog fram en ask, och där låg det. Exakt samma som mitt förra armband fast i ett halsband istället. Tack mamma <3

Idag gjorde jag något nytt till middag, ricotta lasagne. Mamma blev senare idag så hann bli himla hungrig. Det var dock extra gott när man tog den första tuggan.

Både jag och mamma älskade denna lasagne. Fylld med rostad Auburgine och paprika, varvat med tomatsås och sen toppad med massa ricotta. Till detta hade jag gjort en bönsallad. Så gott.

Likes

Comments

Första dagen på sommarlovet. Känns konstigt, som om jag inte längre vet vad man gör när man inte har 15098 saker i skolan. Och det där sköna med ledighet och allt det jag vill göra byttes nu ut mot en förkylning, ingen. Jag F A T T A R inte, jag blir sjuk hela tiden. Jag som ville springa intervaller i skogen idag, åka ut någonstans, gå en promenad, övningsköra, u name it. Men nej ska kroppen. Istället vaknar jag upp med snuvig näsa, halsont, tungt huvud och trött kropp. Någon som vet varför man bli sjuk hela tiden?


Så idag blir det bara massa vila och mat. Näringsrik och god mat i mängder så att jag kan bli friiiisk.

Så lunchen blev rester toppat med lite extra allt.

Får trösta mig med att säsong 5 av OITNB släpptes igår. Så nu blir det soffläge, te och netflix.

Njut alla friska. Vi hörs!

Likes

Comments

​Bloggen har ännu en gång lyst med sin frånvaro. Men livet händer och det fanns varken tid, ork, energi eller motivation till att ens gå in på bloggen eller sociala medier. Skolan sög ut ALL energi, och samtidigt vill man ju hinna var i nuet; träffa och umgås med dem man älskar, träna och bara försöka ta hand om sig själv när allt snurrar som en karusell. Nu har det ÄNTLIGEN lugnat ner sig och nästa vecka väntar sommarlov (!!!), jag hoppas att detta innebär mer tid för mig att skriva och fotografera. 

Sommaren vill jag ska vara utan krav. Jag vill bara göra det jag vill. Skriva, fota, resa, umgås, yoga, springa, äta glass, äta vegetariskt, gå promenader, bada, ja, allt det där som det var längesen mina somrar bestod av. Lite energi börjar förhoppningsvis leta sig tillbaka och jag ser framemot vad det innebär. 

kramar 

Likes

Comments

Tänk vad livet kan vända, vad mycket som kan hända, på väldigt kort tid. Hur något dåligt blir något bra, även om ingenting egentligen är som det ska, så kan det ändå vara bra, eller iallafall mycket bättre än förut,

Idag besökte jag ett behandlingshem jag var inlagd på för ett år sedan, behandlingen som inte gav mig någonting, utan blev starten på mitt största återfall. Men ändå, efter att jag var där idag, så insåg jag att det gav mig någonting ändå.

Jag åkte mest dit för att träffa de lärare jag hade på bup-skolan när jag var inlagd, då de hjälpte mig väldigt mycket, både under behandlingstiden men även efteråt då det inte riktigt funkade i skolan, så ställde de upp. Under behandlingstiden var det också ett ställe för mig att tänka på annat när jag fick lämna avdelning och gå till skolan nån timma.

Efter kramar och att ha pratat länge så ville jag ändå gå över till avdelningen. För även om behandlingen inte hjälpte mig, så var många i personalen underbara och gjorde mycket för mig. Och jag fick så mycket kärlek av alla, så himla mycket kärlek. Jag blev så himla rörd och tagen, och sen när jag lämnade huset och gick mot bussen slog det mig, hur mycket som har hänt.

När jag ser tillbaka ett år känner jag inte ingen mig själv, när jag tänker på vem jag var vet jag inte vem det var. Jag ser inte mig själv i bilder från 2016; för jag ser helt död ut. Och när jag läser anteckningar från ett år sedan, känns det inte som om jag har skrivit det; för jag tänker inte så längre. Men ändå vet jag ju att det är jag, eller; det var jag.

Historien är lång, men kortfattat så fick jag rätt behandling efter mitt återfall. Rätt behandling och en motivation som kom från mig själv, men också pga att min värld hade ändrats; min pappa hade blivit sjuk. Så jag tog behandlingen på allvar och jag fick exakt den hjälpen jag behövt i flera år. Och nu står jag här, och är en annan Wilma.

Även om saker inte är "bra", så har de ju samtidigt aldrig varit bättre. Det låter och känns så konstigt att skriva så pga omständigheterna men det är sant. Min psykolog tog upp det nu i veckan, att så här långt har jag aldrig varit utanför heldygnsvårdens väggar, jag har aldrig tidigare hållit mig från heldygnsvården längre en max 2-3 månader. Och nu har jag varit i öppenvård i 8 månader, 8 månader. Visst jag tar steg bakåt, det har varit stunder som har varit mer kritiska men det finns inte i tankarna längre. För jag är inte den Wilma längre.

Jag fick en känsla av makt idag, det slog mig verkligen vilken makt jag har över mitt liv. Jag har, utan att jag tänkt på det, förändrat mitt liv, jag har tagit kontroll. Jag har en lång väg kvar. Men med det jag redan har åstadkommit får jag känslan över att jag kan klara vad som helst.

5 maj 2016 - Jag kunde inte där se mig själv i ögonen, och inte någon annan heller. Koncentration fanns inte och tankarna kretsade bara kring ologik.

7 maj 2017- Jag ser inte så glad ut, och det är jag inte heller, jag är ganska ledsen och väldigt stressad men vet ni? Det är så det är i livet. Och nu lever jag, jag lever. Jag är stressad och ledsen av naturliga saker, och inte pga 1 näringsdryck som i första bilden. Här har jag kinder och ett leende som när det kommer fram iallafall är äkta, och hade jag tittan in i kameran hade man sett ögon som levde, vilket inte hade förekommit i förra bilden.

Ja, livet är fan inte lätt, men med rätt hjälp och inställning kan du komma så jävla långt.

Likes

Comments

Sommaren närmar sig, och det märks verkligen.

Det är slutspurt i skolan och jag är stressad till max. Det finns ingen tid egentligen, jag försöker plugga mest hela tiden, det går sådär då både stress, dålig sömn, och dåligt mående spökar i kroppen. Så det är inte mycket mer som jag hinner med än att andas och plugga. Känns så himla trist, för all energi tar slut. Ändå har jag svårt att vila.

Jag får tänka att det idag bara är en månad kvar, en månad. Sen kan jag lägga lite mer energi på det jag vill. Men nu kommer det eka tomt lite överallt, och så får det noga vara.

Jag hoppas maj går fort, att jag lyckas få lite energi och kan hitta lite glädje, motivation och inspiration.

Ta hand om er.

Likes

Comments

Ännu en månad och vi går in i maj!! Äntligen! Vår på riktgt! April var minst sagt händelserik, här kommer lite tankar, bilder och tips.


Mat: 17 April fyllde mamma år, vi åkte till Skatås och sprang för att sedan gå till Mikado och ätit bibimbap. Det smakade ljuuuuvligt, speciellt efter 4 km i elljusspåret ;) Denna är med stekt tofu och grönsaker <3

Frukost bästa frukosten måste varit min och Karins brunch, kolla liksom?!

Sött: Mamma ville ha paj på sin födelsedag, men istället blev det lejonet och björnen glass, en söndagskväll någon vecka efter hennes födelsedag bestämde vi oss dock för att äta paj, men ingen orkade baka hehe, så coops frysdisk räddade oss! Inte så dumt faktiskt!

Skola: April har varit hektiskt! Men att få överstökat det där jädra historieprovet känns fantastiskt. Att jag dessutom blev godkänd var ännu bättre.

Resa: Jag bestämde mig spontant att följa med Simon och Petra till Malmö, vilket var såå bra. Sol, musik i bilen, promenader, havet, eget hotellrum... The list goes on.

Något/någon som gjort mig glad: Denna bilden, Karin med nyfärgat hår, A, och dagen vi hade.

Kläder: Att vår-inviga mina vita sneakers, trots att Göteborg mest bjöd på regn.

Musik: Lyssnat länge på bandet wet, men aldrig på alla deras låtar, en dag drog dock igenom hela deras nya album och dör lite vid varje låt. Så bra.

Firande: Påsken var känslosam, men den blev väldigt fin ändå.

Mående: April kom med mycket bakslag, mycket känslor, nedstämdhet och tårar. Men mitt i allt det har jag också älskat och skrattat. Viktigt att påminna sig om.

Serie: Fick sett klart sista avsnittet av Grey´s Anatomy säsong 3 innan viaplay la ner det... Suck, jag ringde och klagade över att de skulle ta bort den, men det brydde de sig inte om <//3, så nu blir det olaglig streaming....

Bok: Denna bok!!!! Behöver mer!!! Så himla himla bra, tänkte kanske skriva en recension, men alltså LÄS, hör ni? LÄS!

Produkt: Köpte denna i slutet av mars, början av april. Alltid använt mig av enskild contour/highlighter, men denna paletten är suverän, bra pigment, sitter bra, bra nyanser och prisvärd; 5 av 5. Från NYX.

Upptäckt: I april bodde jag själv under en vecka. Det var så himla bra, jag insåg hur dyrt det är att leva själv, detta har jag väll alltid vetat, men så länge mamma betalt all mat har det aldrig blivit verkligt, och detta är något jag tror att vissa ungdomar idag inte alls tänker på. En bra upplevelse innan man själv ska försörja sig.

Likes

Comments