Hej!

Såg att Sanna gjorde en rulle i senaste blogginlägget! Så jag gör samma sak! Dock är jag inte så flängd med youtube, av någon anledning laggar filmen när man laddar upp den men inte när den är en fil i datorn. Så kan det gå. Så därför laggar det till ibland! Nämner även Martins Twitter och avslutar med katten jag träffade idag :)

Ha're!


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

​..slutar aldrig att förundra mig.

Jag är väl förvisso inte rätt person att säga något, jag har väl gjort min andel konstiga saker i mitt liv. Men jag blir förvånad ändå. När människor resonerar, värderar, beslutar och rangordnar.

Idag tänkte jag dock inte tala om de uppenbara felen i mänskligheten. Ni vet, segregationen, hatet, rasismen, patriarkatet, klassamhället.. Ja, ni vet. Allt det där uppenbara som förvisso inte kan diskuteras nog, men av en händelse inte blir dagens tema.

Dagens tema är empati.

Empati är ingen enkel sak. För er som inte vet och inte pallar läsa på länken ovan, så är empati egentligen bara att sätta sig själv i någon annans situation. Det låter enkelt, men det verkar finnas ett stort problem att tillämpa det. För det är något jag märker varje dag. I diskussioner, i samtal, i samhällsanalyser. Vi är så galet blinda. 

Klart det har med alla skikt som så fint(läs äckligt) finns i vårt samhälle. Att det har med rasism och oliktänkande att göra. Men vad jag nyligen irriterat mig på är att man inte kan ha en vettig diskussion med vissa människor.

För man är ibland i olika situationer. Man måste göra olika val, man har olika åsikter. Och du har rätt att inte hålla med. Du har rätt att säga ifrån. Men sekunden du dömer en annan person för att hen gör val du inte hade gjort, då har det blivit fel. 

Detta gäller så klart inte alla val. Men dem små valen. Coca-cola eller pepsi, fanta eller zingo? (Välj inte zingo är du snäll 😉 ). Så länge dina val påverkar dig, bara dig och endast dig är det ditt val att göra. Är det andra inblandade får du också göra ett val, men betänk att valet kommer påverka även dem. 

Jag är väl inte mycket till filosof, men inom utilitarismen brukar man (om än smått felaktigt) säga att målet är "största möjliga lycka till största mängd människor", eller något i den stilen. Är det ett ouppnåbart mål? Kanske. Är det något att sträva efter? Absolut. Klart du inte ska börja fullständigt offra ditt välbefinnande för andras, men kanske dags att börja tänka på dem runt er, att sätta er i deras skor?(bildligt talat, ni lär inte få plats)

Det finns ingen människa som står över alla andra. Vi föds och dör på samma sätt. Pulsen startar, pulsen stoppar. Vad gör en persons puls bättre än en annans?


Spårade. Förlåt. God jul

Likes

Comments

..som sitter där hemma med ångest för framtiden.

96orna, 95or, 99or, 52or.. Oavsett ålder så finns en chans att du står inför ett val. Vare sig det är att välja arbete, språk i högstadiet, gymnasium, resemål eller, som i mitt fall, universitetsutbildning så är valet inte alltid enkelt. Du kommer nog ångra dig. Du kommer vela. Flera gånger. Men till slut bestämmer du dig och då är saken biff.

Men det är inte alltid det lättaste. Du har personer runt dig. Din bästa vän väljer estet istället för natur, vilken jävla idiot varför gör hen så mot dig? Ska du följa efter henom? Nej. Du måste göra det valet som är absolut bäst för dig. För det finns ingen som vet vad du vill mer än du. Ungdomens dagar finns till för dig. Du ska utbilda dig för din skull. Inte för mammas, inte för pappas, inte för grannen, inte för hunden, inte för faster Ann-Louise som verkligen vill ha en jurist i familjen. När du väljer, ska du välja det som är rätt. För dig.

Jag har nyligen konfronterats av dessa problem. Att offra en del av livet för ett annat. Det är inte enkelt. Jag kommer ångra det länge och ofta. Men jag måste gå min egen väg, jag måste ta den väg som jag tror är bäst för mig. Oavsett hur ont det gör.

Det du tror dig förlora kommer alltid finnas kvar hos dig. Oavsett om det är som ett minne, ett ärr eller en skadad biobiljett från en kylig fredagskväll så kommer det du haft aldrig lämna dig, även om det så verkar.

Även om jag ångrar mitt val varje dag i hela mitt liv, var valet mitt att göra, för min skull, och det var ett beslut jag var tvungen att ta.

Jag skiter i om du åker till Dublin för att bli bartender, går med i armén, blir lärare eller skaffar jobb någonstans. Jag skiter i om du vill bli mäklare, om du flyttar hemifrån. Jag skiter i om du gått om ett år och går ut i år, går i skolan i någon annan ort, är arbetslös eller vad du än kan tänkas göra. Var du en gång en del av mitt hjärta, en del av mitt liv, min verklighet, så kommer du aldrig försvinna därifrån. Din roll kan ändras, men din närvaro kommer aldrig försvinna.


Från en lite mer dystrare verklighetssyn, gott nytt år.

Likes

Comments

Att vi förminskar oss själva till en sådan grad att en komplimang blir obekväm.

Det kvittar generellt vad det handlar om. Lagar du god mat och någon säger att det var gott bortförklarar du det, du kanske säger "mja, helt okej, lite mindre salt bara" eller "ah jo, ätbart"

Jag själv är inte bortom kritik. Jag är precis likadan. Jag fixar inte komplimanger. Jag beter mig som en idiot så jag får negativ respons, med glimten i ögat så klart. Det är lättare att hantera, det är bekvämt. 

Oavsett vad det handlar om är vi så oerhört skräckslagna för tanken om positiv respons. Men den ska inte vara negativ heller. Gärna lite sådär lagom. Jävla Sverige.


Men måste det verkligen vara så? Måste det vara så hiskeligt obekvämt att närma oss människor? För det är ju där problemet ligger. Ger du en komplimang minskar avståndet mellan dig och personen. Man mjuknar upp. Därför folk är snälla när de raggar. Man kommer närmre varandra. För vem vill umgås med en elak jävel? 

Men där är just problemet. Alla har skyddsmurar. Vissa mer än andra. Oavsett om det handlar om den öppensinnade samhällsaktivisten med ett leende på läpparna eller den bittra trummisen i en källare i Åryd så skyddar vi alltid den innersta delen av själen för oss själva. Det finns människor som aldrig riktigt öppnar sig för någon, inte ens för sin livspartner. Inte ens för den som den litar på mest. För vi vill inte bli sårade. Vi gillar bubblan. Bubblan är fin, där skadar ingen en. Men där lever man inte riktigt heller.

Spårade lite, men min poäng står fast. Vi är för rädda för att öppna oss. Vi gillar säkerhetsmarginaler som är större än det vi riskerar. Större än vad vi kan vinna. Investera gärna en 500-hundring men då ska jag vara hundra på att jag iaf får 8-900 tillbaka.

Men snälla du, vem du än är, det är värt det. Kasta bort 500-hundringen, sänk dina murar, le åt en främling, våga ta en chans.


Ni kommer bli sårade, ni kommer ångra det. Men ni kommer även finna kärleken, ni kommer hitta er bästa vän, ni kommer hitta varför ni finns till. Ni behöver inte riva murarna, men kanske dags att sätta in en port? En serviceingång? För att leva bakom en mur hela livet är att aldrig leva alls.


Glad sankte Patriks dag. Jag hämtar rivkulan.

Likes

Comments

Betänkt skuldfrågan mycket. För att lättare illustrera mina tankar gör jag som min mattelärare alltid gör; jag tar ett exempel.

Ditt namn är Gösta. Du är ihop med Max. Ni har gemensam ekonomi och äger ert hem tillsammans. Ni har köpt muggar. Bara några få men dem är väldigt fina. De är svarta, är lagom tjocka, är lagom stora öron, har små blåa blommor på sig och ni gillar dem väldigt mycket.

En dag när ni kommer hem är en av muggarna sönder. Men usch vad jobbigt, nu har ni bara fem stycken kvar, ett ojämnt tal! Det är otroligt jobbigt för er just nu, men det gör inget egentligen, ni kan ju enkelt köpa nya rätt billigt och ni fick dem ändå på extrapris. Men när ni ser det börjar ni tänka. Du tänker direkt:

”Det var nog Max fel, han ställde nog in det snett när han plockade ur diskmaskinen i morse.”

Max tänker däremot:

”Det var Gösta den ligisten! Han ställer alltid kopparna så långt ut på kanten!”

Är det så viktigt då? Koppen är sönder. Ni får köpa en ny oavsett vems fel det är.

Visst hade det varit skillnad om Per hade haft sönder din kopp och därmed var ersättningsskyldig, men det är alldeles för många gånger man letar efter skuld i situationer där det inte behövs. Olyckan har skett, det var inte med vilja det hände, personen lär inte upprepa misstaget. Det är över. Släpp det.

Men denna skuldbeläggning är ju något som är centralt i hela vår sociala struktur. Vi gillar bestraffning, alla avvikelser ska ryckas ut med roten, går du emot den enkelriktade gata samhället är så blir du nerkörd. Jobba, sova, yngla, dö. Vad sägs om att vi börjar prisa nytänkande och egenheterna, istället för att skicka samhällets nota till de som har problem? 

Fick du underkänt på tentan och är väldigt ledsen över det? Då kommer samhället skälla på dig. Fick du godkänt? Bra. Gör likadant på nästa tenta. Sen tentan efter det. Undra på att folk tappar lusten att prestera.

Men vad vet jag? Jag är ju del av systemet, sicken hycklare.

Glad Halloween, priset för läskigast på festen går till samhället.

Likes

Comments

är lite intressant.

Homosexualitet, heterosexualitet, bisexualitet och asexualitet. Män, kvinnor och alla andra. Det finns så otroligt många människor i världen, hur och varför ska vi någonsin kategorisera alla? Folk "kommer ut" som allt möjligt. Men jag förstår inte varför det är en stor grej. Det är självklart att det känns stort för personen, som kan identifiera sig med en sexualitet, att äntligen känna samhörighet. Men är vi inte alla människor? Den enda reaktionen som är rimlig när någon "kommer ut", oavsett vad det gäller, är Jaha?

För det kvittar ju. Ja men du är bög, du är inte, du är man, du är kvinna, du är båda, du är inget av det. Du är fortfarande en människa och det är allt som räknas. 

Strukturen är piss, det här är en enda lång rant, men jag bryr mig inte.

Jag har tänkt mycket på min egen sexualitet länge. Jag uppskattar människor oavsett kön, men det är väl bara en fråga om att jag uppskattar personer? Jag kan se det attraktiva i personer av alla könen, jag kan nog bli kär och älska en man om personligheten är rätt, men det kan nog alla om man går ur sin bunker av normer och fördomar. Men är jag bisexuell då? Kanske, men jag identifierar inte riktigt mig med bisexualitet. Inte homosexualitet heller, med tanke på hur mycket jag älskar min flickvän(Galet mycket, men det vet redan alla). 

Men på senare tid har jag insett precis vad jag är. Jag är inte Homosexuell eller Bisexuell. Ledsen grabbar. Jag är nog inte riktigt heterosexuell heller. Ledsen tjejer. Jag är William Rasmusson. Det är mitt namn, mitt arv, min moral, min sexualitet, min identitet. 

Fan vilken kliché.. Jag ska dricka kaffe nu. God natt.

Likes

Comments

Jag är lite bakis...

Men jag mår bra ändå! För vad har jag? Jag har ingen bakismat, ingen vätskeersättning eller annan återställare. Men jag har mitt kaffe.

Jag gillar förvisso även te, mjölk, läsk.. Tja det mesta i dryckesväg antar jag. Men kaffe.. Åh kaffe. Det är inte det godaste jag kan tänka mig antar jag. Finns många sorters te med godare smak i sig. Men känslan man får när man tar den första klunken kaffe. När man känner energin rinna rakt in i kroppen och man värms upp från magen och utåt.

Det kanske är lite förskönande, men kaffe är bara så otroligt bra. 

Tack för att du finns, mitt underbara kaffe ❤

Likes

Comments

Så blev det en Londonresa med bruden ändå. 

Stack i väg i några otroliga dagar, inte mycket mer med det. Fett kul. Min tjej hatar däremot att vara med i bild så man får smyga in lite bilder lite här och var. Hon är så fin men lite mesig, det är allt (Döda mig inte, skojar bara.. Förlåt. Slå mig inte. NEJ😭)




Vi köpte tröjor i Camden också.

Men på Starbucks sammanfattade jag lite vad det handlar om.. Med lite skitsnack mitt emellan. Älskar stillbilden som blev.

Glad Alla Hjärtans Dag


Likes

Comments

Okej så sen senast jag skrev har det hänt maaaaassvis..

Hela Europa förlorade EU-valet då fascistiska partier fick enorm makt i Europaparlamentet. Vi går steg för steg mot ett kallare Europa och få verkar förstå eller bry sig om vad detta innebär. Varje beslut från denna punkt kommer ha en infallsvinkel som innebär att "vi" är bättre än "dem". Att den vita är värd mer än den svarta. Det skrämmer mig. Jag är skräckslagen. För om ett år kan några av mina vänner ha deporterats. Vänner som är födda i Sverige och växt upp här. Vänner som jag aldrig skulle se igen. Allt för att Europa marscherar i takt mot en kall, rasistisk, avskyvärd värld. Motstånd hörs men den vita kränkta mannen skriker högre..

(http://31.media.tumblr.com/tumblr_lxpobizRcE1r6v7v8o1_500.gif)

Men sure, inte bara dåliga saker som händer. Eller fötter. 

Studenten är på ingång. Alla betygen är satta. Inga kurser underkända. Vissa betyg högre än andra. Vissa högre än förväntat. Vissa lägre än vad man hade önskat. Menmen, sommaren kommer och det gör den snabbt!

Hatar folk som skriver om sitt liv på bloggen, men vad fan, jag gör vad jag vill. Sommaren innebär inget större för mig i det stora hela. Mina planer angående hur jag skulle spendera sommaren blev sabbade och i det läget var det för sent för att få tag i ett jobb då alla platser är fyllda. Allt handlar om kontakter, som man säger.

Men jag överlever. Renovera huset i Lessebo under sommaren, kan bli kul! Sen att man har en finfin flickvän man ska spendera den med också är ju inte heller fel. Hon försvinner visst någon vecka där men på sensommaren drar hon och jag minsann till London! Är gaaalet taggad! Fett kul. 

Blir tyvärr ingen Almedal för mig i år, men skulle säga att en Londonresa med världens finaste nog överskuggar det rätt rejält. 

Gott snack, happy labour day!

Likes

Comments

Hatar att blogga, men diggar att skryta lite. Sista uppgiften var att skriva ett hyllningstal. Det var all information vi fick. Så visst, skrev till den jag kände förtjänade det. Tänkte att inte bara klassen, men hela världen förtjänar att läsa mitt tal. Såatteh, här kommer det.

Du är inte perfekt.

Ingen är perfekt.

Du är en produkt av din omgivning och din härkomst, precis som alla andra.

I en imperfekt värld kan en perfekt varelse inte existera.

Men du är den du är och det är allt som krävs.

När du kom till den här skolan var du säker i vem du var, du misstogs säkert som estet ibland, trots programmet du har valt, men det gjorde dig ingenting, du var stolt över den du var, vad du gjort, vad du hade.

Jag kommer alltid minnas hur du satt där första året på din speciella plats, för du kom alltid lite tidigare än andra. Kanske var det din tidigare buss eller var det bara att du längtade varje morgon efter att få sitta på din plats och se klasskamraterna komma en efter en?

Jag såg dig alltid som naturlig, jordnära. Du la aldrig på en mask för att visa något annat än sanningen. Ställde man en fråga fick man alltid ett ärligt svar. Du var öppen med allt du var, för allt du var räckte för dig. Men även du förändrades. Andra människors privatliv blev del av ditt och stegvis var du tvungen att lära dig att dölja saker.

Men det blev inte din död, som du en gång trott. Visst förändrades du, men vad som gjorde dig till dig bleknade aldrig. Strävan efter att alltid vara ärlig, din livsglöd och all din energi försvann aldrig.

Du är mindre radikal idag, du förstår världen bättre. Vare sig det är i politiken, i skolan eller i vardagen har du blivit lugnare i vad som är rätt och fel. Världen är inte svart och vit för dig längre, den är färgad i alla regnbågens färger och det är just därför du finner den så intressant.

För du har alltid varit den som tolkar allt, du har alltid varit den som analyserar sönder allt i din omgivning. Vare sig det är en diskussion, världshändelser eller ditt eget liv ville du alltid se vad som ledde till vad, för kausalitet är väldigt intressant för dig.

Idag är du fri. Du har kastat bort var som en gång var du och skapat en ny identitet. Många delar från vem du var försvann, många delar stannade kvar, men den viktigaste delen i vem du är, din energi, kan ingen någonsin ta ifrån dig.

Det finns inget tal som kan göra dig rätta. För du är vad som gör EK11B till den bästa klassen på den bästa skolan. Du är vad som drar klassen framåt, den som är vår ledstjärna i mörkret. När alla var vilse räckte du ut din hand och visade den rätta vägen.

Du är killen som gjort om pryda ekonomer till en klass som kan diskutera alla ämnen, när som helst, var som helst.

William, innan du sätter dig på din plats igen vill jag att du ska tänka på en sak.

Det är sprickorna i den gamla tavlan som gör den så värdefull. En felfri person är en tråkig person. Jag citerar allas vår vän Tyrion Lannister i Game of Thrones, översatt av mig:

”Glöm aldrig vem du är, för världen kommer verkligen inte göra det. Gör det till din styrka, då kan det aldrig vara din svaghet. Bär det som rustning, så kan det aldrig användas för att skada dig”

Tack.

Likes

Comments